[SKRIVA] Nazisternas TV
- From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, "sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx" <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 15 Oct 2007 10:50:19 +0200
Nazisternas TV
Kunskapskanalen hade nyligen ett tyskt reportage, kallat "Nazisternas TV",
om de okända eller iaf sällan uppmärksammade tidiga TV-sändningarna i
Nazityskland. Många tror kanske att man sände TV på prov från Berlin-OS
1936, men så blev det inte så mycket mer. Men faktum är att i det av
nazisterna behärskade Tyskland sändes TV reguljärt i stort sett oavbrutet
mellan 1935 och 1944! (Programmet går troligen i repris, som det mesta på
K-kanalen. Kolla tablåerna!)
TV sågs som ett viktigt propagandainstrument och under den första
reguljära sändniningen 22 mars 1935 (BBC började först 1936) sade den
paranta och ariskt blonda hallåan att detta nya medium skulle "inpränta
bilden av Fuhrern i varje tysks hjärta". "Heil Hitler! avslutade hon.
Sjukhus-TV och TV-stugor
Vanligt folk kunde främst se TV i publika "TV-stugor" (inträde 1
riksmark, vilkt var ganska dyrt) i framför allt Berlinområdet. Såvitt jag
kunna utröna (alla mina uppgifter är från nämnda TV-program eller
framgooglade) fanns som mest 28 TV-stugor, som hade allt från 30 till
flera hundra sittplatser. Senare när kriget började distribuerades upp
till 500 TV-apparater till tyska militärsjukhus för att ge förströelse åt
skadade soldater. Tyskarna startade till och med TV-utsändningar i
Frankrike - från Eiffeltornet - för dessa militärsjukhusutsändningar.
Skadade soldater var troligen den största publiken, ända till
TV-sändningarna upphörde under hösten 1944. (TV-stugorna kunde dock ha 10
000-tals besökare i månaden, och enligt en uppgift var årspubliken som
mest kanske 300 000 tittare i dessa TV-stugor.)
Att Deutsche Fernseh-Rundfunk (som det kallades, med en tysk örn på ett
hakkors som stationsbild) inte uppmärksammats så mycket, trots att det var
världens första reguljära och mest uthålliga TV-verksamhet, beror troligen
på flera orsaker:
Få program kunde sparas
1) Tyskland förlorade ju kriget, och i efterkrigstidens stora TV-länder
som USA och Storbritannien, struntade man i vad nazisterna sysslat med.
2) Programmen var ibland närmast pinsamt nazi-propagandistiska.
3) Det blev aldrig någon "folk-TV", utan sågs i offentliga lokaler och
på militärsjukhus. Det lär aldrig under kriget ha funnits mer än 600
TV-mottagare i Tyskland, vilka innehades av några få partitoppar, stod i
TV-stugorna, och som sagt fanns på militärsjukhusen. (Det fanns planer på
att till julen 1939 lansera en billig "folk-TV" i 10 000 exemplar, men
kriget kom emellan och bara 50 ex tillverkades av "folk-TV:n".)
4) Och de flesta av programmen kunde inte sparas.
Men efter Berlinmurens fall hittade man i tidigare DDR:s arkiv 285
filmrullar från nazisternas TV, och i dokumentären får vi se utdrag från
ett antal program.
Det fanns inte video på den tiden, förstås, och man kunde inte spara
elektroniska signaler. Mycket av nazi-TV:n sändes direkt och försvann
alltså. Utomhusreportage gjordes dock på film, som sedan sändes via en
scanner, och man hade också ett Outdoors Broadcasting-system som baserades
på film. Från dessa källor kom de upphittade filmrullarna. OB-systemet
bestod av en buss med en filmkamera på taket. Filmen matades in i en
snabbframkallning, kom ut färdig någon minut senare, och scannades sedan
elektroniskt.
Nipkow, 180, 441 linjer
Det är sannolikt från en sådan OB-buss som den tidiga nazityska TV:n
rapporterade från partidagarna i Nurnberg 1936. I ett tämligen patetiskt
inslag får vi se en inte helt stilla kamera (den panorerar och rör sig så
att man tror att det är ett avsnitt av en modern amerikansk polisserie...)
bevaka Fuhrerns ankomst. Han kommer i en Mercedes till torget som lämpligt
nog kallas Adolf Hitler Platz, och TV-kommentatorn blir alldeles till sig
i brallorna när Fuhrern siger ur bilen och går nästan upp i falsett.
Den nazityska TV:n sköttes av postverket. Enligt en uppgift började man
experiment med det mekaniska TV-systemet baserad på den scannande
bildskiva uppfunnen av tysken Paul Nipkow (Berlins TV-station döpte sig
snart till Paul Nipkow-stationen, i dennes ära) och studireporten fick
sitta i en liten isolerad skrubb och svettas i extrem belysning. Den
mekaniskt baserade TV:n var dock inget att ha, som alla inser, och när man
började sända reguljärt 1935 hade man ett helelektroniskt system med 180
linjer. (Det elektroniska bildröret var ett amerikanskt patent, men
tyskarna tog ut en licens.)
I februari 1937 bytte man till ganska hyggligt upplösande 441 linjer,
och det var vad man sedan fortsatte med till 1944. Bildrutorna på de
vanligaste TV-apparaterna lär ha varit ca 25 x 20 cm, men i Berlin fanns
också på ett ställe något slags projektor-TV med storbild.
1,5 -> 6,5 timme dag
1935 lär man ha sänt 1,5 timme/dag, tre dagar i veckan. Redan 1936
började man sända 3 timmar/dag, och ett par år senare även varje dag,
inklusive söndag. Under 1936 års OS sände man hela 8 timmar om dagen (i
dokumentären får vi se en uselt producerad sändning av fotbollsmatchen
mellan Polen och Österrike, där den ensamma kameran panorerar vilt och har
svårt att hänga med) och 1940 var de reguljära sändningarna uppe i 6,5
timmar om dagen.
Programmen bestod av en blandning underhållning, propaganda, officiella
tillställningar, reportage, "nyttoprogram" för krigstid, den veckovisa
journalfilmen (som också gick på bio), osv. Några exempel:
Reportage från Mussolinis statsbesök 1937 eller besök på internationella
jaktdagar, som hölls invid Görings lantegendom Karinhall (vi får även
bilder av Görings jakttrofeer som hänger på en vägg). Speakern som hävdar
att "alla djur vet att jägaren är deras bästa vän" framstår som tanklöst
komisk.
Reportage kring kriget. Ett SS-förband som marscherar förbi kamerorna.
Besök på ett militärsjukhus för benamputerade. När de senare *hoppar*
genom en hinderbana på ett ben, för att visa att de minsann ändå är friska
och krya, känns det fullständigt absurt. De sände programmet "Vapenbröder"
om frivilliga som gått in i Luftwaffe.
Nazistrecept och rasbiologi
Kvinnorna fick sina program. Reportage om hur man sminkar sig, om mode
(i krigstid såg modet ut ungefär som uniformer...) eller matlagning. Ett
exempel på hur propagandan genomsyrade allt är från ett
matlagningsprogram, när reportern bryter in och säger åt den kvinnliga
kocken: "Och ni får ju recept från nazisternas kvinnoorganisation och
partiet varje vecka, så resultatet kan ju inte bli annat än perfekt!"
"Ungdom på uppdrag på landsbygden" berättade om rasbiologisk forskning i
ett reportage. Herrar i vita rockar plockade pedagosikt fram
skallmätningsinstrument och mätte huvudet på en 13-årig flicka. Det fanns
reportage om ridskolor, fiskodling, kolonilottsodling (viktigt för
folkförsörjningen) eller om hur rondellen på Alexanderplats 1943 täcktes
av foderbetsodlingar (allt för att främja "det totala kriget"). Våren
1941, mitt under brinnande krig, sände man från den idylliska vårfesten i
Werder liksom för att visa att trots kriget var allt egentligen ganska
normalt och bra. Det var ett reportage från KdF:s svinfarm och vi fick
veta att man i Berlin ställde upp tusentals tunnor utomhus, där husmödrar
kunde slänga matrester som skulle gå till just svinfarmerna.
Det sändes tal av Goebbles och andra naziledare. VI får se Albert Speer
intervjuas. Alla partidagar fr o m 1936 direktsändes i TV. (Men bara
filmbilder från den 1936 finns kvar.)
Slow motion och "konsertläger"
Man sände sport, t ex EM-matchen mellan Max Schmeling och någon annan
(som Max S vann efter 70 sekunder - här visade man den vinnande knocken
äveni slow motion!). Från OS hade man reportage från OS-byn, t ex ett
besök i den amerikanska OS-förläggningen (ingen av deras svarta idrottare
kom förstås med på bild).
Det fanns TV-teater, där man förstås tilltalar varandra med "Heil
Hitler!", eller en intervju med chefen för Schillerteatern som trosvisst
utbrister i "Riket och partiet har har gjort det mycket lätt att driva
denna teater." I ett annat avsnitt "kåserar" en skådespelare med klart
elakt utseende om "valutamusikanterna" (antagligen avses svartväxlare och
svartabörshajar) som som minsann skall sändas till "konsertläger" där det
blir "ord och inga visor" tills de lärt sig "marschera i takt". Vi vet ju
vad "konsertlägren" stod för - det inslaget kändes fruktansvärt plågsamt.
Det fanns dock också lättare underhållning. Från taket till det första
TV-huset i Berlin sändes sändes 19 juli 1935 det första avsnittet av
underhållningsprogrammet "Takterassen", som dock inte heller kunde avhålla
sig från propaganda. En kvinna sjöng en lovsång till organisationen KdF
(Kraft durch Freude) och en man en hyllningssång till SA och SS ("Ja, de
bruna kolonnerna från SA / och de svarta från SS, ja SS / då Fuhrern
kallar så kommer de / från syd och nord och öst och väst" till
ackompanjemang av en sorts banjo).
Stora varitéer med lasso och bikini
Under kriget flyttade TV-sändningarna in i 1936-OS' stora studio, med
plats för 2000 åskådare. Skadade soldater kördes dit från sjukhusen som
publik och man hade en omfattande serie (en bra bit äver 100, sade en som
var med) underhållningsprogram därirån. Det var sång och musik och dans
och annat. Vi fick se en lassosteppdanserska à la Vilda västern (som
alltid varit populär i Tyskland efter Karl Mays västernböcker) och en
lättklädd dam, som verkade vara hawaiiinspirerad i minimal bikini och
någon form av bastkjol, som utförde ålande danser. Där utfördes också
stora dansscener med frack och glittriga klänningar. Jag undrar om Zarah
Leander någonsin uppträdde i de här varitéerna?
När man inte sände från den stora OS-studion, hade man en annan
egenartat specialbyggd studio. Den bestod av ett antal scener som låg
liksom tårtbitar kring en central plats där kameran stod. TV-kamerorna var
dyra och sällsynta och från början hade man bara en. Genom studions
konstruktion kunde kameran lätt gå från program till program. (Man fick
senare två studiokameror, och hade som mest endast tre.)
Reguljärt i nästan tio år
Nazist-TV:n framstår som världens mest avancerade TV och sände reguljärt
under 9,5 år. Om det inte vore för all nazistpropaganda skulle
programutbudet ha kunnat kallas både varierat och tämligen rikt. I
Storbritannien sände BBC reguljärt från 1939 till 1939; sändningarna
avslutades vid krigsutbrottet, bl a för att man var rädda för att den
starka TV-sändaren kunde fungera som radiofyr åt fiendens bombplan. I USA
hade man experimentsändningar på 30-talet, men varken amerikaner eller
britter började med reguljär TV på allvar förrän i slutet av 1940-talet.
(I Sverige fick vi vänta ända till 1956.)
Mot slutet av kriget började nazist-TV:n få problem. Det hände att
TV-sändarna bombades och från 1943 och framåt var det därför perioder med
sändningsuppehåll. Hösten 1944 lade man ned helt.
--Ahrvid Engholm
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Nazisternas TV
