[SKRIVA] Re: Intrigens ABC
- From: gittans@xxxxxxxxxxx
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Tue, 24 Apr 2007 17:54:27 +0200
En snabb kommentar (jag har inte senaste tiden haft så mycket tid för
E-posten). Artikeln om "Intrigens ABC" var utmärkt!
On Sun, 15 Apr 2007 12:19:46 +0200, "Ahrvid Engholm"
<ahrvid@xxxxxxxxxxxx> said:
> Intrigens ABC
>
> Den tyske filosofen Hegel framförde i sin dialektiska utvecklingslära att
> framsteg skedde i stegen tes, antites och syntes. När en tes mötte sin
> negation, antitesen, kunde de tu så småningom förenas i ett nytt
> utvecklingssteg, syntesen. Det är tankar värda att hålla i minnet när vi
> funderar på ämnet skönlitterära intriger.
> En intrig brukar handla om att huvudpersonen som vill uppnå något
> (tes)
> ställs inför något besvärligt (antites) - en konflikt, ett problem att
> lösa - och vi får sedan följa hur besvärligheterna hanteras (syntes).
> Handlingen, intrigen, på engelska kallad "plot", är skelettet kring
> vilken en novell eller roman bygger upp sitt kött. Har man en svag eller
> dålig intrig faller berättelsen ihop. Det är med intrigen man fångar
> läsaren. Han eller hon läser vidare för att få reda på "hur det nu skall
> gå".
> Vacker stilistik må charma och tjusa, men det måste hända något också!
>
> Underskattad men bär historien
>
> Intrigen är ofta den mest underskattade delen av författande. Man kan
> säkert lära sig skriva tjusigt och gripande, men har man inget att
> berätta
> - vad skall man med det till?
> På Fina Kultursidor förtalas ofta intrigen. Sådant är bara
> "spänningslitteratur" och inte värt vatten. Men allt som blivit
> "klassiker" inom litteraturen har haft historier att berätta. Odysseus
> var
> trots allt ute på en lång resa där en massa hände. Det finns en historia
> i
> varje Shakespeare-pjäs. Dickens utgav ofta sina alster som
> fortsättningsberättelser, där intrigen drevs på så att läsarna i spänd
> förväntan skulle köpa nästa bokhäfte. Intrigen bär historien.
> En hypotes jag har är att amerikanska framgångar inom berättande
> (film,
> TV, i betydande mån även litteratur) kommer från att den amerikanska
> kulturen förstått det här med dramaturgi (läran om intriger). Det har
> påståtts att den amerikanska historien och utvecklingen präglats av en
> dynamik som gör det naturligt att tänka dramaturgiskt. Man har haft
> revolutioner och inbördeskrig. Man "erövrade västern" och fick sin egen
> dramatiska vilda västern-mytologi. Man skapade ett samhälle som mer än de
> flesta följde marknadsekonomin, som gör att olika krafter får prövas och
> brytas mot varandra i affärsliv och samhället. Dessa faktorer lärde
> Hollywood att bli världens mest framgångsrika underhållningsindustri.
> Därför skapades den moderna deckaren i USA, eller för den delen modern
> science fiction.
>
> 3, 7, 20, 36 intriger
>
> Den amerikanske sf-författaren Robert Heinlein menade att det bara
> finns
> tre grundläggande intriger: pojke möter flicka, mannen som lärde sig att
> veta bättre, och den lille skräddaren (syftar på en "underdog" som kommer
> upp sig i livet och Blir Någon). Andra har föreslagit att det blott finns
> sju intriger:
> Människan mot naturen
> Människa mot människa
> Människan mot omgivningen
> Människan mot maskinen
> Människan mot det övernaturliga
> Människan mot sig själv
> Människan mot Gud
> Det har också föreslagits att det bara finns 20 eller 36 grundläggande
> intriger. För ordningens skull kan jag dra de 20: jakt på kunskap,
> äventyr, förföljande, räddning, flykt, hämnd, gåtan, rivalitet,
> "underdog", frestelse, metamorfos, transformation, mognad, kärlek,
> förbjuden kärlek, offer, upptäckt, ondsint excess, uppstigande,
> nedåtgående. (Är du nyfiken på de 36 intrigerna, gör en nätsökning på
> Georges Polti, som hittade på dem.)
> I de flesta fall handlar intrigen om att huvudpersonen vill uppnå
> något.
> Fundera på vad det är din person vill uppnå, och vad det är som hindrar
> honom eller henne. Och vad är det som står ivägen för att nå målet? Hur
> skall detta hinder övervinnas?
>
> Idé enkel, intrig svår
>
> Säg att du skall skriva en novell? Du ställer dig säkert först frågan:
> vad
> skall den handla om?
> Frågan har två svar: idé och intrig. Idén är den intressanta
> omständigheten eller gimmicken som berättelsen skall hängas upp kring.
> Var
> man får idéer ifrån är rätt trivialt. De anländer tretton på dussinet:
> man
> hittar dem i sin vardag, i saker man hör och ser och läser, överallt.
> Idéer kan vara: säg att någon hittas mördad med en apelsin i munnen,
> eller
> att en rymdsond hittar bakterieliv på Mars, eller att Pelle tappar
> pengarna han skulle köpa matvaror för och inte vågar gå hem för att han
> är
> rädd att få skäll. Det svåra är vad man skall göra av idén! Hur idén
> skall
> uttryckas i intrigen.
> Det är den svåra biten.
> När man konstruerar en intrig måste man som författare gång på gång
> utföra människans kanske svåraste intellektuella arbete: problemlösning.
> Man måste placera idén i en händelsekedja som medför ett problem och där
> problemet i slutänden löses eller i alla fall hanteras. Detta är vad som
> gör intriger så svåra att konstruera.
> I deckaren är det till synes enkelt: man får omedelbart ett problem
> eller en konflikt som måste lösas. Man konfronteras med ett brott, och
> ett
> brott måste ju klaras upp. Detektivromanen och dess syskon
> kriminalromanen
> är som gjorda för intrighantering! (Detektivromanen handlar om lösandet
> av
> en brottsgåta. Kriminalromanen handlar om brottslighet mer allmänt.) Vi
> får en tydlig konflikt och en riktningspil (mot brottets uppklarande) och
> sedan är det bara att köra på. Det är detaljerna man skall fylla det med
> som är det svåra.
> Ofta handlar intriger om att hjälten (protagonisten) har en
> motståndare
> (antagonisten). De kontfonteras i olika scener och prövar sina krafter
> mot
> varandra. Till slut vinner den ene. Vinner protagonisten blir det ett
> lyckligt slut. Vinner antagonisten blir det ett olyckligt slut. Jag menar
> dock att olyckliga slut är meningslösa om de inte är lärorika - man måste
> kunna dra en slutsats av det som händer som gör att även olyckan blir
> konstruktiv.
> Antagonisten behöver inte vara en person. Det kan vara ett fenomen
> (naturen, samhället, etc), en grupp (ett företag, den lokala
> frimärksklubben) eller en inre motståndare (att få slåss mot sina
> inneboende demoner eller fördomar). En intrig *kan* utspelas helt inom
> huvudpersonen (sker så brukar DN:s recensent snacka om "psykologisk
> trovärdighet"), men då känns det som vi är en smula utanför de rena
> intrigerna som utspelas som yttre handling.
>
> Fundera i förväg och länge
>
> Det bästa enkla tips jag kan ge är att man måste ha funderat ut det
> väsentliga i intrigen i förväg. Man kan inte sätta sig ned vid
> tangentbordet och "hitta på" under resans gång. Då brukar historien
> krascha. Man hamnar i återvändsgränder. Man kan få ta till konstiga
> intrigsvängar som inte verkar trovärdiga. Alla detaljer behöver inte vara
> klara, men huvuddragen bör vara det. En del författare ritar komplicerade
> intrigscheman på papper, andra håller en lös skiss i huvudet. Whatever
> makes you happy will work.
> En bra intrig skall hitta den rätta balansen mellan det givna och det
> nya, mellan det självklara och det överraskande. Det är inget svårt att
> skriva en berättelse om en konflikt, där allt är förutsägbart och platt.
> Allt blir självklart och givet och tråkigt. Man måste hitta på den nya
> svängarna, det som ligger latent i historien och kan "framkallas" för att
> överraska läsaren. Men det måste vara lagom överraskande; om allt blir en
> serie godtyckliga, otroliga händelser sträcks läsarens godvillighet att
> upphäva sin misstro (kallas "suspension of disbelief") till det yttersta
> och brister som en åldrad gummisnodd.
> Jag har inget mekaniskt råd att ge om hur man hittar balansen mellan
> det
> givna och det överraskande. Det är en kreativ process som man måste
> brottas med. Mitt bästa råd är: gå ett tag och fundera på saken. Har du
> grundidén och några detaljer klara, kan du låta ditt undermedvetna bolla
> och baka ett tag. Helt plötsligt kommer det att säga *klick* och saker
> faller på plats.
> Min erfarenhet är att om man väl börjat hitta vägen till den kreativa
> intrigskaparprocessen, blir det lättare ju längre man håller på. Den
> första intrigen får man värka fram med blod, svett och tårar. Intrig två
> kanske bara kräver svett och tårar. Intrig tre bara svett. (Författande
> är
> 10 procent inspiration, och 90 procent transpiration, sade någon.) Det
> verkar som om hjärnan kan lära sig att tänka intrigskapande. Ju mer man
> pressar hjärnan, desto bättre går det. Hjärnan lär sig med tiden, och
> blir
> din bästa kompis i intrigmakeriets snårskog.
>
> Tänka framåt eller bakåt
>
> Kanske bör jag säga något om hur jag tänker i intriger. Jag brukar
> sammansmälta genrerna deckare och science fiction, i noveller med
> deckarintrig som utspelas i en framtida månkoloni (i samlingen Mord på
> månen). Där är tanken att deckargåtan skall hängas upp på något
> sf-element
> eller ett tekniskt/vetenskapligt fenomen. När jag väl kommit på vad
> fenomenet skall vara, försöker jag konstruera ett brott där detta fenomen
> kan lämna spår. Helst skall brottet verka oförklarligt. Hjälten kan sedan
> via sin utredning komma på den där detaljen som löser gåtan. Man kan säga
> att jag arbetar bakifrån: det ovanliga fenomenet ger spåret som ger
> brottet som ger resten av intrigen.
> Nyligen skrev jag en novell som heter "Den kommer närmare" som också
> förenar element av sf och brott. Här hade jag en typisk science
> fiction-idé att starta från: tänk om en människas hjärna utsattes för
> någon form av chock så att den började uppfatta tiden långsammare? Här
> började jag snarare framifrån, och resonerade mig fram till hur intrigen
> skulle se ut. En människa som råkade ut för sådant, skulle säkert få det
> svårt att passa in i samhället, och detta skulle kanske leda till att han
> måste börja med brott, och då måste han ge sig i kast med förhärdade
> brottslingar, och det kunde försätta honom i fara, och... När jag kommit
> så långt var intrigen klar. Det blev en kort novell, men en av mina
> bästa.
> Man kan resonera både bakifrån och framifrån. Man kan utgå från den
> bärande detaljen eller upplösningen och konstruera allt omkring den.
> Eller
> man kan utgå från en allmän grundomständighet och resonera sig logiskt
> fram till upplösningen.
> En skrivarkurs som jag känner till drev idén om att en novell skall
> handla om en "tes som novellen genom sin handling gör sannolik". Denna
> "tes" kunde vara till exempel ett ordspråk ("liten tuva stjälper...",
> "den
> som gapar över mycket..." osv). Andra hävdar att en intrig bör handla om
> hur en människa förändras och utvecklas. Det kan säkert vara värt att
> tänka på.
> Den nyligen avlidne Kurt Vonnegut hade ett bra tips: börja intrigen så
> sent som möjligt. Det är ingen poäng med att vela runt som katten kring
> het gröt. Sätt igång handlingen vid den tidpunkt den uppstår. Han hade
> också ett annat finurligt tips: varje person måste vilja något, om det så
> bara är att få ett glas vatten. Han var klok, Kurt.
>
> Släng in en bomb
>
> Har man fastnat i sitt intrigbyggande kan man kanske komma vidare
> genom
> att kasta in något dramatiskt eller oväntat. Försätt hjälten i plötslig
> fara! Sf-författaren Gordon Dickson sade en gång att för att få igång en
> handling kan man slänga in en bomb, med en brinnande stubin. Eller låt
> hjälten bli oskyldigt anklagad för något eller förlora något viktigt
> eller
> drabbas av sjukdom. När denna omedelbara fara hanteras, kan något dyka
> upp
> i den större intrigen som ger den ny fart.
> Att kontrastera något bekant med det oväntade kallas ibland också
> "juxtapositionering". Det är särskilt användbart inom science fiction.
> Man
> kör sin bil på vägen, och plötsligt dyker en grön alien med antenner och
> glosögon upp vid vägkanten som liftare. Man hittar något som påstås vara
> en tidsmaskin längst bak i postorderkatalogen från Teknikbolaget, och det
> visar sig att maskinen finns och fungerar. Eller ens katt utvecklar
> plötsligt ovanligt intelligent beteende. Tag något bekant och släng in
> något till att börja med inte verkar höra dit, och se vad du kan göra med
> det.
>
> Överraskande slut
>
> Både science fiction och deckare har en tradition av att vilja överraska.
> Det kallas ibland "twist-ends" eller liknande. För deckaren bör slutet
> alltid helst vara någorlunda originellt och oväntat (men läsaren skall få
> en hygglig chans att själv räkna ut det!). Läsaren skall kunna dra en
> behagfull suck: Aha, var det så det hängde ihop...
> Det är inget svårt att skapa "överraskande" slut som är helt poänglösa
> eller ren stapelvara och därför utnötta ("Butlern gjorde det...", "När de
> vaknade upp efter atomkriget fann de att han hette Adam och hon Eva...").
> Det överraskande slutet var en genre som bland andra den amerikanske
> författaren O. Henry utvecklade till en skön konst. Fredric Brown hette
> en
> annan (verksam inom både sf och deckare) som skrev otaliga mininoveller
> med twist-ends. I Sverige har min käre kollega Börje Crona ibland
> hängivit
> sig åt sådant, ibland lyckat, ibland ändande i en dålig ordvits. Jag har
> själv skrivit minst en novell ("Vattentäta bevis", i Per Olaisens CDM)
> som
> ändar i en ordvits, men till mitt försvar måste sägas att det fram till
> dess fanns en hel del handling. Kolla gärna också Damon Knights demoniska
> novell "To Serve Man".
> Överraskande slut är populära att skriva, då författaren i sådana
> noveller kan känna sig i överläge. Ha! Det *där* anade ni aldrig! Sådana
> noveller är också för det mesta korta, för det känns platt att sluta en
> lång komplicerad berättelse med ett skämt eller en gimmick. Läsaren
> skulle
> känna sig lurad på konfekten. Man väntar sig en begåvcad, komplicerad
> upplösning men får en klackspark.
> Bland nybörjarförfattare inom sf är "twist-ends" extremt vanliga. Jag
> har suttit och redigerat sf-novelltidskrifter och nära hälften av alla
> manus har varit av det slaget. Mitt råd är: har du ett "överraskande
> slut", var *väldigt* säker på att det är bra. Det mesta har vi läst förut
> - jag lovar och svär. Jag skall inte helt avskräcka från "twist-ends",
> för
> det är en njutning att läsa en riktigt bra och originell sådan novell.
> Men
> för det mesta: glöm det.
> Även en artikel kan ha ett överraskande slut. Den kan t ex sluta utan
> förvarning och helt plöts
>
> --Ahrvid Engholm
>
> --
> ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
> Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
......................
/ Birgitta Svensson :
/ gittans@xxxxxxxxxxx :
///////////////////////
--
http://www.fastmail.fm - The way an email service should be
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
