[SKRIVA] Re: GoT (var: skriva Digest V6 #95)
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 8 Apr 2012 22:46:13 +0200
From: alexander.stamou@xxxxxxxxx
> >> Då borde du ju inte märka att den låtsas och inte bli otillfredsställd.
> > Det är just DÄRFÖR ATT man märker att berättelsen bryter mot ett löfte att
> > leverera ett mål man blir otillfredställd.
> Inte "man", Ahrvid. Du.
Du försöker driva den "tesen", ja. Det är oförskämt!
Viktiga frågor diskuterar man på ett principellt plan, och det handlar inte
om personer.
> >> Dvs du motiverar ditt eget ointresse för en viss typ av dramaturgi
> > Det handlar inte om "eget ointresse". Någons personliga intresse har inte
> > med saken att göra. Som debattör
> > lyfter jag fram generella insikter om dramaturgi, som rakt inte är mina
> > personliga. Man kan läsa om saken i
> > litteratur om dramaturgi osv.
> Du motiverar ditt eget ointresse med att andra har sagt si och så, men
> vad är det som säger att de har rätt, när serien (liksom en mängd
> andra långkörare) uppenbarligen är populär?
Jag upprepar att viktiga frågor diskuteras på ett principiellt plan. Det
handlar inte om den eller den personen.
Och det jag anför är generellt framförda synpunkter rörande dramaturgi. Jag
bara stödjer dem.
Du har inte visat att GoT är "uppenbarligen populär". Tvärtom ser det för
SVTs visning ganska blekt ut. I mars bara ca 270 000 tittare:
http://mictv.se/category/tittarsiffror/
Den ligger bara på 8:e plats bland amerikanska TV-serier med blygsamma 270
000 tittare, och särskilt anmäkrningsvärt är det att en lång rad serier från
trean och femman ligger före (kanaler som handikappas av att de inte är
frikanaler.
> > Men egentligen säger det inget. Att människor i berättelser söker ett
> > slutmål, men det finns berättelser där slutmål hela tiden ställs i utsikt,
> > ett löfte som gång på gång bryts, säger bara att de som skriver så är
> > skickliga i ett lurendrejeri och
> > att människor går att lura.
> De går att lura så totalt att de tror att de tycker något är bra fast
> du egentligen vet att de tycker det är dåligt? Fascinerande.
Det handlar inte om att "jag" skulle "tycka" ditt eller datt. Det är en
generellt i debatten kring dramaturgi framförd uppfattning att människans
hjärna har vissa förinställningar kring hur berättande uppfattas.
Naturligtvis går människors beteenden och preferenser att påverka. Det sker
genom reklam t ex. Det går att förleda någon att tycka något vore "bra" även om
de utan detta förledande skulle tycka att det är dåligt.
> > Och det märks om någon sitter och försöker improvisera en handling under
> > gång - det brukar kännas fel, och håller inte riktigt.
> Hur vet du att det märks?
Där får man göra en bedömning, som naturligtvis väger mer ju vanare läsare
man är och desto mer man sysslat med t ex dramaturgi. Jag ber att få upprepa
exemplet med hur vi alla (de allra flesta i alla fall) enkelt kan identifiera
att en s k rolig historia - som saknar poäng. Att märka att dramaturgin i en
längre berättelse inte fungerar sker på principiellt likadant sätt.
> hålla sig stenhårt till den om berättelsen
> börjar ta en annan väg medan man skriver, vilket jag vet att den kan
> göra även bland proffsförfattare.
Här halmgubabr du. Det är så att de författare som når framgång som minimum
har ett hum om var berättelsen skall sluta. Det utesluter inte att man på
mindre sätt kan brodera litet på vägen - men man HAR ett slutmål.
Men du uppställer falskt beskrivningen att "hålla sig stenhårt" till någon
väg. Det har dock ingen pratat om.
> Men det innebär att de gör saker som författaren inte hade planerat
I mindre detaljer, kanske.
> Det behöver inte alls vara ad hoc bara för att det finns alternativ.
> Vart och ett av alternativen kan vara integrerat och relevant och bli
> mer eller mindre sannolikt beroende på vilken väg berättelsen tar.
Det försvagar dramaturgin att vela på det viset. Om en berättelse tar en
ANNAN väg betyder det att orsaken som presenterats tidigare tydligen inte
gäller. Då börjar man som läsare undra varför man skulle ha slösat tid på att
läsa det där tidigare.
Ju mer berättelsen velar runt, ju svagare sambandenblir mellan orsak och
verkan, desto svagare dramaturgi.
> Vi pratar som sagt inte om naturlagar nu, utan om kreativt skapande.
Men vi pratar också om saker som ligger hårdkodade i våra hjärnor.
Observera att kreativitet inte är "vad som helst". Kreativitet är inte
anything goes. Kreativitet är att komma på det som är *användbart*.
> > Nu kan jag bara tala om TV-serien baserad på Martin. Resan förefaller mig
> > trist, som jag noterade
> > redan i mitt toppinlägg (och till det bidrar bl a diffus dramaturgi).
> Den enes diffusa dramaturgi är den andres intelligenta komplexitet,
> får man väl säga då.
Jag menar att "anything goes" INTE gäller. Det är INTE så att "X tycker si
och Y tycker så, men det är bara åsikter, så det står 1-1 och det är
godtyckligt om X eller Y har rätt".
De brister som finns i GoT:s dramaturgi (diffus, velande handling, avsaknad
av slutmål - som det verkar iaf -, oklar eller ingen riktningspil) innebär
kritik på ett principiellt plan. Det finns en generell teoribildning om varför
dessa brister är brister, och det finns argument om varför bristerna är
brister. Anything goes - NOT.
> > Det gör jag. När jag slötittar kan jag jobba vid datorn samtidigt, eller
> > kanske parallellt läsa en bok.
> Vissa saker måste man ägna hela uppmärksamheten åt, det är klart du
> inte hänger med om du läser en bok samtidigt!
Det är författarens (manusförfattartens i fallet TV) skyldighet att skapa
sitt verk på så vis att man *förtjänar* uppmärksamheten. Det är författaren som
skall greppa tag i läsaren, inte tvärtom. Naturligtvis börjar man när man ser
ett TV-program att koncentrera sig, initialt - men när programskapare,
manusförfattare osv misslyckas med att engagera övergår man till slötittande.
> Visst, det kan hamna i vägen. Men ett visst mått av "psykologiserande"
> gör dock berättelsen betydligt mer intressant, eftersom personerna som
> ingår i den då är mer intressanta.
Ett visst mått, ja. Men det är inte så sällan det går till överdrift. Jag
brukar ge mina personer (i noveller, som iofs också har begränsat md plats) en
del yttre egenskaper som passar med novellens handling. Vi kan ha
chefskriminalaren som antydningsvis är ganska duktig men också introvert (han
drar sig gärna tillbaka för att fundera över en brottsgåta). Vi har hans
medhjälpare som är tjänstvillig (vilket behövs då han skickas ut på ärenden som
chefen behöver). Vi har den kvinnliga medarbetaren slom är litet småflirtig.
Osv. Egenskaperna uttrycks gärna i dialog och personernas handlingar. Det
räcker.
Men som t ex John-Henri Holmberg ibland påpekat älskar svensk kulturelit (iaf
i form av de stora tidningarnas recenseter) de psykologiserande romanerna. Vi
får en väldigt konstig litteratur av det.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx /
Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short
form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord
på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html
C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id?86081462 / Läs
även AE i nya Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi -
finns bl a på SF-Bokhandeln! / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN
NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
