"Astrobiologer på spaning efter livets gåta" är titeln på en intressant understreckare i SvD 10/8, av Jörgen Sjöström. Där diskuteras möjligheterna för liv på Mars, på andra planeter eller månar, eller möjligheterna för att liv kan ha uppstått på annat håll i rymden. Artikeln finns på www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1543963.svd Jag vill bara göra gällande att det troligen *inte* är så otroligt att liv kan uppstå spontant ur kemiska reaktioner, som artikeln vill göra gällande. Där i görs liknelsen att molekylkombinatoriken för liv skulle vara lika osannolik som om man smälte en klocka och upprepade proceduren tills urverket återuppstod ur den stelnande smältan. Dett är en helt orimlig liknelse! Atomer har en naturlig tendens att klumpa ihop sig i kemiska föreningar, i molekylstrukturer, och de strukturerna är vanligen rätt enkla en- eller tvådimensionella - t ex DNA kunde beskrivas som en sorts endimen sisonell struktur med en lång rad aminosyror utefter en sträng. En metallsmälta har *inte* en naturlig tendens att skapa strukturer, och ett urverk är en betydligt mer komplex struktur än enkla organiska molekyler. I en lösning med organiska urmolekyler för liv, kommer det att ske triljarders triljarders kemiska bindningar varje sekund, och har man några miljarder år på sig kommer sannolikheten att en lycklig "slump" dyker upp som skapar just molekyler som kan ge liv, att bli ganska stor. --Ahrvid ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).