Skrivkramp/skrivblockering är ett intressant begrepp som jag känner att jag vill studera mer, läsa artiklar om. Det tycks som om ordet används om olika saker. En mild form av skrivkramp tycks vara när man för tillfället saknar idéer att skriva om: From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx> "För mig är det så att jag förvisso kan ha prestationsångest (känslan av att vänta på inspiration) men till det kommer att jag för noveller absolut är beroende av *en bra novellidé* (och det inkluderar att ha en idé om intrigen - det duger inte med en allmän idé, man måste få en insikt om vad som skall hända också). En bra idé kan få igång inspirationen, faktiskt. Även om man tycker att man sitter inspirationslös, kan man få en lidnersk knäpp som besegrar det. En samverkan mellan inspiration och idé. Och idéer brukar man kunna få genom att man går omkring och grunnar på saken ett bra tag." Avsaknad av idéer kan förstås ofta överkommas genom de tips du ger. Genom att skaffa sig nya intryck från omgivningen ökar man sannolikheten att få nya idéer. Att vänta eller sova på saken kan hjälpa, eftersom problemet kan behandlas i det undermedvetna även om man inte aktivt arbetar på att lösa det. En mer allvarlig form av skrivkramp tycks vara när man inte kan skriva alls, eller inte längre förmår skriva någonting av kvalitet. Visst kan det vara som du säger att prestationsångest är en viktig faktor. From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx> "Jag tror det finns två huvudriktningar inom författande (och schatteringar däremellan). Dels 9 till 5-hackaren, dels den mer känslige som behöver inspiration och skriver mycket mer oregelbundet. Jan Guillou säger att den som inte kan sätta sig kl 9 på morgonen och skriva i 8 timmar är en djävla amatör - tror han, ja! Det var i någon morgontidning nyligen en artikel om Harper Lee som skrev To Kill a Mockingbird - och sedan aldrig skrev något mer. För att inte tala om Salinger och Catcher in the Rye. F Scott Fitzgerald kämpade fruktlöst för att göra något lika framgångsrikt som The Great Gatsby. Osv. Intressant nog - tror jag absolut! - tenderar de som är känsligast för prestationsångest också vara de kreativaste när de verkligen får till något." Jag tror inte att t.ex. Harper Lee skulle ha kunnat övervinna sin skrivkramp genom att bara ta en promenad eller ta någon annan vanligen föreslagen huskur mot skrivkramp. För i så fall skulle hon ha gjort det. I de fall du nämner är det uppenbart att det inte fanns någon enkel lösning på deras problem. Din uppdelning mellan två sorters författare kan jag gå med på, eller i alla fall finna plausibel. Jag tror på inspiration, även om jag kanske har en annan uppfattning än begreppen än andra, men det är ett annat ämne. Mvh Jonas Lith ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).