Jan Myrdal är en motsägelsefull och kontroversiell person. Man blir faktiskt inte riktigt klok på honom när han försvarar massakern på Himmelska fridens torg eller försöker framställa det som att Pol Pot nog inte var så farlig trots allt. Men samtidigt gillar han sf (har redigerat en läsvärd antologi JVM- noveller från 40-talet; han läste blaskan på den tiden) och han har skrivit en del bra böcker, såsom hans barn/ungdomsskildringar. Hans En Meccano-pojke berättar (1988, Wiken) får också tillföras högen intressanta myrdalböcker. Som liten var den unge Janne mycket intresserad av teknik och vetenskap. Men när han fick en Meccano-sats (den här byggsatsen med stänger, muttrar, kugghjul m m) fick han knappt bygga med den för sin mor, Alva, som i sann progressiv anda istället tvingade honom att virka. Hans eländiga och med plåga framställda grytlappar paraderade sedan mamma Alva inför besökare som tecken på, tja, brytande av könsmönster. Jan ville helst sjunka genom golvet, eller återgå till sitt Meccano. Dessa nesligheter tog han dock igen, och i vuxen ålder hade han råd att skaffa sig de ofta dyra Meccano-lådorna (den dyraste gick, enligt en prislista som återges, på 460 kr 1928, då en vanlig månadslön var på i storleksordningen 200 kr) och tid att bygga med dem. En hel del av boken går åt till författarens skildringar av hur han omkring sin 60-årsdag firade med att bygga en "orrery". Så kallas en mekanisk solsystemsmodell, om än hans konstruktion bara innehöll solen, jorden och månen. Andra delar av boken går åt till att ge glimtar ur författarens barn/ungdomsliv och de kompisar han hade som också byggde med Meccano. Man "leker" inte med Meccano - man bygger. (En av vännerna konstruerade på 50- talet en egen, förbättrad Meccano-variant kallad FAC.) Vi får beskrivningar av Myrdals arbetsrum, och får veta att han föredrar att stå upp vid en skrivpulpet så att han då och då lättare kan gå omkring bland sina bokhyllor med referensverk. Då boken skrevs använde han en IBM system 80-ordbehandlare (men han blandar ihop datormodellen med namnet på ordbehandlarprogramvaran, Displaywriter) som dock redan då hunnit bli omodern. Ett "staten av arten"- system ca 1988 skulle vara en 286-PC (möjligen 386) med Word Perfect eller MS Word för DOS (version 2.0 använde jag själv ett bra tag). Ibland spyr Jan Myrdal galla på sina belackare, som han tycker är allmänt korkade och det är irriterande att de tvingar honom att behöva skriva debattartiklar för att försvara sig. Myrdal tycker att de som kritiserar hans åsikter istället skall gräva i hans gamla artiklar, ty "allt står där". Tror han inte nya fakta kan komma fram, så att något gammalt faktiskt måste belysas ånyo? Och vad har det i en bok om Meccano att göra? Och så får vi höra om Meccanos historik. Meccano uppfanns i början av förra sekelskiftet (patentansökan 1901) av britten Frank Hornby som marknadsförde bygglådor under namnet "Mechanics made easy". Efter några magra år, och namnbyte till "Meccano", tog försäljningen fart och när Hornby avled 1936 hade han hunnit bli såväl multimiljonär i pund som invald i det brittiska parlamentet. Meccano-varianter dök förstås upp på marknaden. Under första världskriget beslagtogs Meccanos patent i Tyskland (såsom tillhörande fientlig makt) och överlämnades till Märklin - deras Meccano-variant Märklin Rex såldes också i Sverige. Andra konkurrentvarianter fick aningen annorlunda format, och så småningom löpte Meccanos patent ut varpå det var fritt fram för alla. Bland meccanovarianterna hade vi Matador i Spanien, Bral i Italien, Efel i Frankrike, Teknik (så hette det!) i Sverige, Tekno i Norge, osv. Det fanns även en sovjetisk variant, varvid Myrdal ånyo trampar i klaveret i sin världsbild. Han påstår att förbudet i Sovjet mot kopiatorer var ett "ämbetsmannaförbud" - ett ovanligt naivt påstående. Den som studerat CCCP- systemet i mer än 10 sekunder vet att sådant kom från högsta ort. (Men Myrdal brukade ju åka på mut- och potemkin-resor till kommunistländerna för att okritiskt registrera alla kulisser och svälja regimernas officiella lögner.) Men det var Meccano som var först, störst och vackrast.. Det var ingen hejd på vad man kunde bygga med Meccano. En internationell pristävling vanns av en fullt fungerande vävstol i Meccano. På en bild ser vi vad som uppenbarligen är en skrivmaskin (!) i Meccano (tyvärr ges ingen närmare beskrivning) och på en annan bild en Meccano-tryckpress (vilken tryckmetod den arbetade med framgår inte). Man kunde bygga broar, torn, båtar, tåg, kranar, och allt möjligt. Det fanns elmotorer och ångmaskiner i Meccano-familjen, som man kunde koppla in. Meccano dök upp vid en tid då handfast teknologi härskade, med hävstänger och kugghjul, och ingenjören var hjälte. Idag petar ju vetenskapen på litet mer svårfångade saker, som pyttesmå elektronikkretsar eller DNA-molekyler, men när seklet var ungt byggde man järnvägar, slussar, flög i dubbeldäckade flygplan fulla med pianotråd och hade radiomottagare stora som skåp. Saker man kunde ta på. Hornby var inte bara affärsman utan även visionär. Han ville uppfostra en hel generation pojkar till att bli en sorts ingenjörskonstens boyscouter. Han grundade en internationellt Meccano-klubb (Meccano Guild) med medlemsmärken, motton, möten och medlemsblad - en sorts Meccano-fandom om man så vill. Meccanopojkarna måste lova att vara hjälpsamma, artiga, renliga och plugga på sina skolläxor riktigt ordentligt. Det fanns uppenbarligen lokalavdelningar även i Sverige. Tidningen man utgav, Meccano Magazine, växte från ett gratis reklamblad på 8 anspråkslösa sidor, till en internationell popvetenskaplig tidning med 100 000- tals ex i upplaga, inräknat diverse översatta lokalupplagor. Den levde ända in på 1960-talet och skrev inte enbart om Meccano-byggen. Där fanns alla möjliga artiklar inom vetenskap och teknik, ungefär som hos konkurrenterna Popular Science eller Popular Mechanics. Det verkar som om Myrdal har en litet kluven inställning till Meccano. Det blir till ett skamligt nöje för honom. Meccano står ju för den där teknokratiska, "manschauvinistiska", om man så vill, världsbilden som inte har mycket till övers för vänsterdebattörers allmänna flum. Man kan lätt sympatisera med Meccano-världsbilden. Hellre några skruvar och muttrar än postmodernistiskt "genusperspektiv". En växellåda med backslag är rejäla grejor som håller vad den lovar - i motsats till exempelvis marxistisk litteraturanalys. Nog har vi för litet svängrum för hjälteingenjörer med räknestickan i bröstfickan (även om ingen använder sådana längre iofs)? Tekniker tvingas numera dagarna i ända till meningslöst "miljötänkande" istället för att skruva på några rejäla kugghjul. Mycket inom Meccano-världen påminner om science fiction. Boken har många illustrationer, t ex otaliga omslag till Meccano Magazine. Flera av dem skulle kunna vara hämtade från Gernsbacks Amazing Stories, såsom märkliga fordon eller landningsplattformar för flygplan på toppen av skyskrapor. Det var ingen slump att Myrdal i sin ungdom läste sf-magasin och drömde om att bygga rymdraketer. Under 60- och 70-talen rasade Meccano i populäritet. Det brittiska moderbolaget gick i konkurs 1979, men efter diverse uppköp m m fanns en franskägd fabrik kvar som sades fortsätta tillverka Meccano i alla fall fram till 1988 då denna bok kom ut . Om man fortfarande tillverkar det vet jag inte - dataspel m m är ju idag svåra konkurrenter om ungarnas uppmärksamhet. Det är en intressant nostalgibok från ett mekaniskt universum. Men jag noterar en sak. I sin skildring berättar aldrig Jan Myrdal om att han någonsin gjort en egen, originell konstruktion med Meccano. Allt han byggt verkar var efter färdiga ritningar - precis som han i sina artiklar och debattinlägg också utgår från färdiga idéritningar. --Ahrvid Ps. Jag såg i tidningen att Jan Myrdal gift om sig. Med en 47-årig mexikanska som tydligen var med vid hans förra hustrus dödsbädd. Han upphör aldrig att förvåna, Janne M. 80 år och still going strong - still going wrong, ofta... ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).