Rec: Brev från Cosmos nr 2 (kan laddas ned från http://clubcosmos.net/brev.php ;
som EPUB eller PDF)
Så har då nr 2 av E-zinet Brev från Cosmos anlänt. Tyvärr är det svagare än nr
1 - där Oskar Källners långnovell gjorde mycket för att lyfta numret - ty
novellerna tenderar att vara pratiga, intrigsvaga och formlösa. Ämnet för
numret är monster och andra underliga varelser.
Vi får hålla fast vid att "Brev från Cosmos" är en klumpig titel och att
E-publikationer inte bör ha fast sidnumrering. Programvaran genererar ju
sidnummer! Fasta sidnummer är bara i vägen och lägger beslag på en hel rad på
en begränsad E-läsyta, förutom att de kan mismatcha mot läsprogrammets
numrering. Vill man av någon anledning göra Ctrl-C på en text och spara den är
sidnummer något man manuellt tvingas redigera bort.
Och jag roade mig med att kopiera novellerna och köra dem via en
LIX-analysator (men jag struntade i att redigera bort de onödiga sidnumren).
LäsbarhetsIndeX analyserar textens ordlängder, meningslängder osv med en formel
för att få ett mått på lättlästhet. Jag kommer att redovisa LIX för varje
novell.
Pål Eggert inleder med "Mörkret i Mogadishu". HP (Huvudpersonen) träffar en
invandrare på ett missbrukarhem. De träffar en flicka och pratar och gör litet
saker och pratar litet mer och så dyker ett monster upp. Slut. Vad är liksom
syftet med att skriva den här novellen? Denna novell, liksom de flesta andra i
samlingen, har iofs ett ganska bra språk - men det räcker inte. Och hygglig
stilistik tenderar att leda författare till att bli så förtjust i sin egen text
att de draaar ut på den och bara pratar och pratar.
"Mörkret i Mogadishu" fick 29 på LIX-skalan vilket betyder "mycket lättläst".
"Revan" av Anna Jakobsson Lund har iofs en något intressantare handling.
Huvudpersonerna är någon sorts agenter som jagar främmande varelser,
"sub-planvarelser" som dyker upp genom någon sorts "reva" som egentligen inte
förklaras. Det enda som står är t ex "Vissa plan är inte fullt lika fysiska som
vårt, och gränser som vi ser som naturliga är inte skarpa för de varelserna.
Sinnespåverkan är en smitta, som kan skada samhället. Om vi släpper in det
kommer inget längre att fungera. De skulle förslava oss på en eftermiddag."
HPna pratar och jagar och pratar och jagar på över tio sidor och allt slutar:
"Det frasar från revan och jag känner varelsen alldeles nära, som ett ljus som
pulserar i samma takt som mörkret.
'Vad ska du göra?' ropar kvinnan bakom mig.
'Det jag måste.'
Jag tar ett steg fram."
Med andra ord: det slutar i ett stor...jaha? Intrigen är iofs något rörligare
än i föregående novell, men ingen konlikt har lösts, inga problemknutar ha
trasslats upp och vi har inte lärt oss något.
"Revan" fick 23 i LIX vilket betyder "mycket lättläst".
"Odla med Orpmgorp" av Alf Yngve är numrets bästa novell! Det är en
humoristisk historia om en framtida programledare i ett intergalaktiskt
trädgårdsprogram: "Orpmgorp är en av galaxens mest prisbelönta
trädgårdsmästare. Orpmgorp prydnadsväxter har förskönat otaliga planeter och
uppskattas av besökare från många stjärnsystem."
Han har hållit på i 1104 säsonger. Och i det här programmet pratar han om de
små nödvändiga varelser som håller den perefekta trädgården fräsch och luckrar
upp jorden: "Om inte paringarna dör i stora mängder, får växternas rotsystem
inte nog näring och blomningen blir färglös och kortvarig. … Men, ni måste
passa på paringarna! De kan bli så många och så aggressiva att de börjar sprida
giftiga föroreningar i trädgården, och det förstör alla chanser för en lyckad
blomning. På sistone har jag registrerat en liten uppbyggnad av radioaktivt
material i delar av mina blomsterbäddar. Vi kan gräva upp de små
strålningshärdarna och frakta bort dem. Eller, för att bespara oss en del
arbete, kan vi strö ut ett pulver som reducerar paringarnas aggressivitet.
Några miljoner stryker med, men trädgården klarar sig." Paringarna visar sig
vara varelser med två armar och två ben... Även om det är svårt att tänka sig
att en hel galax sitter och tittar på samma trädgårdsprogram i 500+ år är
novellen är ganska rolig och befriande annorlunda. Påminner litet om R A
Laffertys alster. En mindre godbit.
"Odla med Orpmgorp" fick 42 på LIX-skalan, vilket skiljer ut den markant!
Det skall uttydas "medelsvår" men det var ju en bra novell trots detta.
"Det föll från skyn" av Marcus Olausson handlar åter om jägare. De jagar
vildsvin och efter oändligt irrande i skogen möter de ett flygande tefat och
ett monster dyker upp. Slutet blir åter ett stort jaså? "När Kristin backar
undan och tar sig upp på alla fyra, vänder om och flyr djupare in i skogen, då
vet hon att rollerna är ombytta. Hon var aldrig något vilddjur på riktigt, men
det är hon som är bytet nu. Det som föll från skyn har ersatt henne i toppen av
näring
Att sluta med en snitsig formulering räcker inte. Att monstret börjar jaga
någon visar att det är farligt. Men vi visste - eller anade iaf starkt - att
monster som dök upp skulle vara farliga. (Kan nämna att i flera av novellerna
skapas monstret genom att någon "tas över", ett över halvsekelgammalt trick
från "The Body Snatchers" som sedan länge känns trött.)
"Det föll från skyn" fick LIX-värde 29, "mycket lättläst".
"Alpha & Omega av Erik Odeldahl är ytterligare någon form av agent på jakt
efter slemma varelser eller vad det kan visa sig vara. Senare får vi veta bl a
"De första fallen av invasioner dokumenterades på tidigt sjuttiotal, men det
var inte förrän ett årtionde senare som det togs på allvar. I Sverige skapades
ANTI-PSI. Ett antal män och kvinnor av det rätta virket anställdes för att
bevaka gränsen mellan deras rike och vårt." Det är samlingens längsta novell
på 19 tröga sidor. Och den börjar så här: "Där är det igen. En knappt förnimbar
form som böjs och sträcks i luften runt honom, som en bild på ytan av en
såpbubbla. Han sträcker ut handen och..." osv, m m, etc - inget som säger något
av intresse. Det blir ointressant ty vad det är förklaras inte vad det är.
Sedan ringer telefonen och det tar en hel sida pladder innan HP lyfter på
luren och ytterligare en och en halv sida innan vi får veta vad som är på gång.
Kurt Vonnegut råder författare: Börja så sent som möjligt! Börja där
historien kickar igång, inte med att göra meningslösa beskrivningar och att
ligga och dra sig i sängen eller att beskriva tandborstningen innan HP kommer
in till jobbet. Det händer litet saker fram och tillbaka (kanske tas någon över
av en annan varelse...).
Och så slutar det: "Han drar ett par djupa andetag, sedan kommer mörkret. Han
försöker inte fly ifrån det. Om han är nyckeln som kan öppna porten mellan
världarna, då är det lika bra att han försvinner för alltid. Han önskar bara
att han hunnit varna någon först." Dvs konflikten har inte lösts.
" Alpha & Omega" fick LIX-utslag 27 - "mycket lättläst".
Liv Vistisen-Rörby känner vi som tidigare vinnare av
Fantastiknovelltävlingen, och hennes "Nattramn" skiljer sig positivt från de
andra genom att vara kort (tre sidor), ha en tydlig inledning ("På väggen
framför mig hänger en stor mask. Den föreställer ett fågelansikte med en näbb
som nästan snuddar vid golvet och ett par blodröda ögon som stirrar mot mig"
-masken kommer att spela en viktig roll) och ha ett tydligt problem: HP är fast
i sin lägenhet. Tyvärr ramlar novellen sedan ihop fullständigt! Det slutar i
utan konfliktlösning, vi får inte veta varför HP hamnat i sin situation eller
varför olika saker händer. Slutet blir bara ett frågetecken ("Jag vet vad jag
förväntas att göra nu och den här gången ler jag när jag lyfter masken och trär
den över huvudet. Och sedan blir allt tyst.")
"Nattramn" LIXade sig till 24: "mycket lättläst".
"Huset på Syrenholmen" av Susanna Börnberg, till sist, bör få en liten eloge
för sin udda berättarstil: en monologisk berättelse i jag-form (Inledningen:
"Varför dröjde det så förbannat innan du öppnade? Tvingar du alla att stå ute i
det här skitvädret eller är det bara mig du låter få den äran? Du är blek,
Anton. Ser jag verkligen så jävlig ut? Ge mig en spegel. Ja tack, en whisky är
precis vad jag behöver"). Intrigen är dock inte så mycket bevänt med: litet
politiskt korrekt homo-erotik, ett mansion på landet, en mystisk man med sin
källare och så dyker monstren upp. Inte skymten av någon konfliktlösning. För
många skräcknoveller upplöses i att HP möter monstret i slutet och förgås
skrikande "Arrrgh...!" (eller några andra stavelser).
"Huset på Syrenholmen" beLIXade sig till 27, alias "mycket lättläst".
Men ett mycket bra inslag i numret är dock Martin Anderssons "Tentakler i
rymden", som pedagogiskt går igenom och förklarar alla monster i HP Lovecrats
värld. Han konstaterar att utomjordiska varelser finns i "förvånande mängd" hos
Lovecraft och visst kan man se HPL som en krypto-sf-författare. Han
publicerades också i sf-magasin en hel del. Låt oss bara ta Anderssons första
monsterbeskrivning som exempel:
"Ljusbrodern
Lovecrafts första rymdvarelse är den ”broder av ljus” som varit fängslad i
lantisen Joe Slaters kropp i 42 år i ”Beyond the Wall of Sleep” (1919).
Ljusbrodern tycks vara ett slags kroppslös
energivarelse som kan röra sig fritt genom tid och rum när den inte är
fängslad, och i sin telepatiska kommunikation med berättaren antyder den att
även berättaren har denna förmåga, men bara i sina drömmar. Varelsen har
fängslats på jorden av sin ondskefulle förtryckare, som människorna ser på
himlen som Algol (”Demonstjärnan”), och när Slater nu dör skall ljusbrodern
äntligen kunna bryta sig loss och anfalla den. Novellen avslutas med att
berättaren citerar ett tidningsurklipp som rapporterar om en ny supernova i
närheten av Algol."
En redig, informativ artikel som ger iaf undertecknad en tydligare bild av HP
Lovecrafts värld. Flera av monstren är också avtecknade av Sandra Petojevic,
för att göra det ännu tydligare.
Hon har f ö illustrerat hela numret. Hennes stil är ren och klar utan
krusiduller, teckningarna har tydlig koppling till novellerna och de är gjorda
på ett självklart sätt som passar utomordentligt väl för en publikation avsedd
för någon form av pad eller läsplatta.
Jag LIXade enna artikel också, och "Tentakler i rymden: Lovecrafts
rymdvarelser" hamnade på värde 48 , dvs "medelsvår". Faktaartiklar teenderar
att få högre LIX-värden. Man kanske inte skall ta för allvarligt på LIX, såvida
inte utslagen är extrema. Men notabelt är att de två inslagen undertecknad fann
vara bäst (Yngve-novellen och Lovecrat-artikeln) bägge blev "medelsvåra"
enligt LIX-skalan.
Numret avslutas med bokrecensioner och information om en del sf- och
fandomaktiviteter i Västsverige. Vi får höra om The Incorrigible av Harriet
Dumont (pseud för Katrin Wallner på SF-Bokhandeln i Malmö), en erotisk
piratfantasiroman (vad de kan hitta på!) Kalldrag av Markus Sköld, klassisk
skräck, Med hjärtat i halsgropen av Elin Niklasso, en typisk
hero-on-a-quest-fantasy (författarinnan är bara 16 år) och Drakhornet av Oskar
Källner, en John Bauer-inspirerad fantasy (den sf jag läst av Källner har varit
bra!). Samtliga böcker är från Small Press-förlag, och det är nog avsiktligt
att koncentrera sig på sådana - det är samma miljö Brev från Cosmos kommer från
eller för den delen det alla vi läsare av ett mindre E-zine kommer från.
Infobiten består av presentation av göteborgsklubbar av sf/fantasy-stuk och
kalendarium över deras aktiviterer närmaste halvåret. Men är det inte
överdrivet provinsiellt att enbart behandla slikt från Göteborg?
Nästa nummer skall ha rymden som tema, typ rymdfart, äventyr i främmande
galaxer - Space Opera, kunde man säga..
Sammantaget höjer sig kanske bara två noveller över mängden, Yngves och (med
viss tvekan, då alla trådar lämnas lösa) Vistisen-Rörbys, fast Martin
Anderssons artikel var en pärla.
Eftersom jag varit kritisk mot flera av novellerna i Brev från Cosmos nr 2,
kan rådvilla läsare fråga sig: hur i helskotta bör noveller då skrivas? Några
tips:
* Skriv inte längre än absolut nödvändigt. Tag bort extra intrigsvängar och
långa beskrivningar som inte tillför något.
* Ett rakt, enkelt språk är bättre än att börja brodera och gå bort sig à la
Björn Ranelid.
* Och som Kurtan V sade: Börja handlingen så sent som möjligt!
* Tänk igenom intrigen i förväg så att du hela tiden vet vad handlingen skall
landa i.
* Intrigen rör sig om att lösa en konlikt, hantera ett problem, trassla ut
något mysterium. Novellen är slut när det är fixat. Att handlingen bara upphör
för att HP dör, ger upp eller för att författaren hittar någon i eget tycke
elegant formulering är bara tröttsamt. En klassisk sluttaktik är en s k twis,
något som vänder på hela situationen, kanske förklarar ett mysterium på ett
oväntat sätt. Men det är svårt att komma på bra twists!
* Försök att fånga läsaren i de första styckena.
* Gör dialogen koncentrerad och meningsfull. Berättelsens personer skall inte
bara småprata utan säga saker som för handlingen framåt.
* Ge information om vad som händer och antyd inte viktiga saker blott
indirekt! Blir man örvirrad kring vad som händer tröttnar man och slutar läsa..
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
