[SKRIVA] Novellen Möte med drummel
- From: håken eklund <doghead@xxxxxxxxxx>
- To: e-skriva-lista <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 11 Sep 2011 12:45:44 +0200
De skeende som jag nu
har för avsikt att berätta är, från början till slut, sanningen om hur jag fick
mitt näsben så förfärligt krossat och också upphovet till den missprydande blå
ton som du ser omge det som tidigare var min praktfulla tipp.
Igår anlände jag till Staden sent om
aftonen via äventyrligheter på vattenbufflar. En resa låg bakom mig och utan
att gå in på detaljer kan jag på stående fot lova att aldrig bära siden i
träskområden igen! Jag var trött när jag låste dörren till min viloplats, rum
226, på Hotell City. Resdammet var mitt täcke och den sena kackerlackans tjatter
vaggade mig omgående in i rofylld sömn.
Den tidiga kackerlackan
väckte mig och efter en halv frukostsmörgås med salami och pickels gav jag mig
av mot resans egentliga mål, den efterlängtade ankomsten av äkta jazztorv.
Stadsparken var skådeplats för denna festlighet och med gott mod och en tom
portfölj gav jag mig ut i stadens myller.
Uppväxt vid foten av
Atlas och aldrig tidigare berest kan jag erkänna att det ej dröjde längre än tre
minuter innan jag förlorade mig i stadens storslagenhet och vidare gick vilse
där. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, klockan slog jämna slag och
hjärtat var en rädd hare under min svettiga dagsärk.
Men så, då jag stod på ett litet torg,
omringad av melonförsäljande gaphalsar såg jag min räddning. En man stod en bit
bort och då han tycktes mig bekant så beslöt jag att gå fram till honom för att
be om hjälp.
Mannen tog i samma
stund ett frankt kliv rakt emot mig. Jag tvekade och girade åt vänster och så
gjorde han också och så uppstod ett väldigt genant girandes åt båda hållen oss
emellan.
Jag förstod med ens
att det inte alls var en vänlig själ som jag närmade mig utan snarare det
motsatta: Stadsbon hade sett min vilsenhet och nu försökte han uppenbart driva
med den och med mig. En sådan fähund tänkte jag och stirrade honom stint i
ögonen och den lymmeln glodde helt kallt och nästan föraktfullt på mig som
svar.
Detta uppträdande var så opassande så jag
helt sonika blev ursinnig och rusade in i honom beredd att med knytnävar
diskutera saken vidare.
Jag skulle här kunna
låta berättelsen förvanskas. Exempelvis skulle jag kunna påstå att jag slog ner
drummeln eller kanske att han slog ner mig. Men sanningen är utlovad och därför
serverar jag själva häppet utan vidare krusiduller:
Det gjorde väldigt
ont men jag är lättad att skyltfönstrets spegelglas höll. De skall enligt
uppgift vara dyra.
Slut
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Novellen Möte med drummel - håken eklund
