[SKRIVA] Re: Julnovell: Kapten Frank och Jultomten
- From: "Zenzat" <zenzat@xxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 24 Dec 2012 10:34:01 +0100
Lysande parodi på Curt Nelson, Ahrvid.
God Jul SKRIVA-folk.'
Bertil
--------------------------------------------------
From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
Sent: Monday, December 24, 2012 12:36 AM
To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>; <novellmastarna@xxxxxxxxxxxxxxx>;
<sskak@xxxxxxxxxxxxxxxxx>; <sfsfsf@xxxxxxxxxxxxxxx>;
<sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>; <julesvernesverige@xxxxxxxxxxxxxxx>;
<forfattarlistan@xxxxxxxxxxxxxxx>; <skrivfantasy@xxxxxxxxxxxxxxx>
Subject: [SKRIVA] Julnovell: Kapten Frank och Jultomten
>
> Not: Utöver att allt utgår från Edmond Hamiltons pulphjälte Kapten Frank
> (känd från Jules Verne Magasinet på 1940-talet, se
> http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p=15751) har novellen referenser
> till Walt Disney, Viktor Rydberg, Jerry Siegel & Joe Schuster, Leigh
> Brackett, Ray Bradbury, Ahrvid Engholm, H G Wells, Edgar Rice Burroughs,
> Percival Lowell, PC Jersild, Kim Stanley Robinson, Frank Sinatra, Robert
> Heinlein, CS Lewis, David Bowie, Fredric Brown, Isaac Asimov, Eugen
> Semitjov, B-O Ringberg, Poul Anderson, Tage Danielsson, Karin Bojs, Thomas
> Funck, renen Rudolf och kanske en och annan jag glömt.
>
>
> KAPTEN FRANK OCH JULTOMTEN
>
>
> - Jag är ledsen Curt, sade Planetpolisens marskalk Ezra Gurney, men det
> var inte vi som sände upp kontaktsignalen över Nordpolen denna gång. Du
> och dina Frankmän har nog hoppat den lilla sträckan mellan månen och
> jorden förgäves.
> Curt Nelson, känd över hela solsystemet som Kapten Frank, rynkade
> ögonbrynen under sin röda kalufs.
> Han hade kommit till Planetpolisens högkvarter i New York City
> tillsammans med sina Frankmän: roboten, androiden och den Levande Hjärnan.
> Utanför det stora panoramafönstret i nanokristallglas bredde stadens
> välkända skyline ut sig. Bortom trippeltornen från Space Trade Center
> kunde man då och då se ett större rymskepp starta och himlen var full av
> små prickar. Det var luftbilar och taxis som ilade med sina passagerare
> till olika ärenden i den hektiska megastaden som aldrig sov, som var
> herren på täppan, höjden av allt. New York. New York.
> - Grag, det var du som såg signalen, sade Curt till sin mekaniske
> kollega. Är du säker på vad du såg?
> - Jag ställde in mina robotögon på största förstoring, svarade
> metallmannen, och det var ingen tvekan om att det var en signalraket över
> Nordpolen, precis som det brukar vara när Frankmännens tjänster behövs.
> - Putsade du linsen först, din Plåt-Nicklas, retade androiden Otho som
> var en annan av Frankmännen.
> Från en svävande, genomskinlig låda med organiskt innehåll kom en
> syntetiskt förfalskad röst:
> - Sluta bråka, pojkar!
> Det var Simon Wright som talade via den hemmasnickrade röstgeneratorn.
> Han var den Levande Hjärnan , en levande själ från en framstående
> vetenskapsman som räddats till livet genom att hans hjärna inneslutits i
> en låda med livsuppehållande system och elektronik baserad på de allra
> modernaste elektronrören.
> - Marskalk Gurney, sade Curt till slut. Detta var mycket mystiskt. Det
> är enbart ni som brukar kalla på oss genom signalraketer över Nordpolen.
> Oaktat att vi får en hel del falsklarm varje nyårsafton.... Jag tror det
> här måste undersökas på plats. Mot Kometen, mina kära Frankmän!
> Kometen var namnet på Frankmännens rymdskepp, det snabbaste i
> solsystemet, som stod parkerat på La Guardia-rymdflygplatsen.
> Kapten Frank, roboten Grag, androiden Otho och Simon Wright tog ett
> hastigt farväl och rusade ut ur Planetpolisens högkvarter. Ute i foajén
> stötte de på den sköna Joan Randall, den kvinnliga planetpolisen som Curt
> alltid hade ett gott öga till.
> Och kanske mer än så.
> - Åh, Curt!, sade Joan och lyste upp. Är det något spännande på gång?
> Kan jag hälpa till?
> - Joan, utbrast Curt med värme i rösten. Det är inget speciellt. Vi
> fick ett falsklarm. Det är säkert bara någon nyårsraket som gick iväg
> några dagar för tidigt. Men vi är på väg till Nordpolen för att undersöka
> saken. Vi behöver inte din hjälp, men tack för rapporten i förra veckan.
> Jag hoppas att vår lilla date till julafton fortfarande gäller...
> - Alla gånger, sade Joan och fick något romantiskt i blicken. Jag har
> just varit ute och köpt en julklapp.
> Kapten Frank var Joan Randalls idol, och det här utspelades på den tiden
> då en ung dams idoldyrkan inte nödvändigtvis saknade något av sexuell
> natur. Hjältemod, kamratskap, tjocka robotar som gudfruktigt slogs med
> strålpistoler för en rättvis sak, sunt rymdliv, kyska jungfrur som
> hjälptes förbi meteorstormar, vördnad för den rättmätige
> ordpresidenten - se där några av de företeelser som för Joan framstod som
> det högsta livet hade att bjuda.
> - Curt, vi syns väl då, sade hon och skakade av sig sin längtansfulla
> dagdröm. Puss på dig!
> - Om turturduvorna ursäktar har jag fått tag på en taxi, sade Otho som
> kom inrusande från gatan utanför.
> Frankmännen satte sig i den gula checkertaxin som lättade från marken
> och inom några minuter tog dem till rymdflygplatsen. Kometen stod upprätt
> på sina fenor vid sin normala parkeringsplats. Frankmännen tog hissen upp
> och spände fast sig i stolarna. Roboten Grag gick mekaniskt igenom
> checklistan för start, och inom ett par minuter lyfte farkosten till det
> våldsamma vrålandet från cyklotronaggregaten.
>
>
> Kometen behövde inte riktigt gå upp i omloppsbana för att göra det lilla
> skuttet till Nordpolen. Otho som satt vid kontrollerna, med Grag som
> andrepilot, hade plottat en mer direkt ballistisk bana. Den tog dem i alla
> fall tillräckligt högt upp i stratosfären för att världsrymden i all sin
> skönhet skulle veckla ut sig genom kabinfönstren.
> Där kunde de titta upp mot Lunas skiva, en klotformad juvel som var
> Frankmännens hem, den gnistrande månen som vandrade tyst i sin bana. Det
> var bara några timmar sedan de lämnat sitt laboratorium och högkvarter en
> bit från Luna City, vid det ringberg som var deras bo.
> I förra veckan hade de hjälpt den lilla månstadens polis att få fast en
> liga som prånglat ut livsfarligt DNA-knark. Poliskommissarien Dustin hade
> varit mycket tacksam för hjälpen, som bland annat bestod av att Curt och
> Simon knäckt knarkets genetisk kod. En otäck historia: när missbrukaren
> tog substansen kände han sig överlägsen, som universums härskare, starkare
> än en ganymedisk titaniumschakal, men samtidigt förändrades användarens
> DNA så att han inom några veckor förvandlades till en dallrande geléklump.
> Det hade varit ett stort bekymmer för Luna Citys städrobotar.
> Otho sträckte ut sin arm i en bisarr vinkel - hans androidskelett var
> mycket flexibelt - mot en kontrollspak och förde Kometen i en långsam
> spiralbana ned mot själva Nordpolen. På avstånd såg de Ensamhetens Fort
> med den stora pilnyckeln som bara Stålmannen var stark nog att lyfta, men
> innehavaren var ute på långuppdrag i världsrymden. Förresten brukade
> Frankmännens och Titanen från Kryptons vägar sällan korsas.
> - Där någonstans sköts raketen upp, sade Grag och pekade genom
> kabinfönstret. Min positronhjärna registrerade noga koordinaterna.
> Otho styrde närmare och plötsligt möttes de av en märklig syn: en
> samling röda stugor med en enorm, nästan fabriksliknande stuga i centrum.
> Små röda varelser rusade upptagna fram och tillbaka, och som de kom
> närmare såg de ett hägn med fem...sex...ja, sju hornförsedda hjortdjur.
> - Vid Jupiters stora, röda näsa...fläck, sade Curt. Vad är det där? Hur
> är det möjligt? Skrev inte miss Bojs i Dagsnyheterna att all norpolsis
> smält?
> - Förlåt att jag avbryter, sade Simon Wright. Men jag vill påminna om
> legenden om Sankt Nikolaus!
>
>
> - Ho-ho-ho, välkomna kära Frankmän, sade den bullrande fetlagde mannen i
> rött. Det var jag som sköt upp signalraketet. Jag känner er, men ni känner
> nog inte mig.
> - Jag måste erkänna att jag blev överraskad, sade Curt. Våra många
> uppdrag har sällan tagit oss till Nordpolen så jag har haft dålig koll på
> inbyggarna här. Jag antar att ni är herr Nikolaus, mer känd som...
> - Som Jultomten, ja, sade mannen. Det är bråda dagar nu för mig och mina
> nissar,men tyvärr har det dykt upp ett litet problem.
> - Herr Nikolaus, du fick väl Grags önskelista, bröt Otho in. Han önskade
> sig fem liter mineralolja, två dussin entumsbultar, tjugo meter partvinnad
> kopparkabel och...
> - Håll truten på dig, din protoplasmaklump, morrade Grag med ett
> metalliskt ekande. Jag skall ta dig i mina kobolt-durium-stål-nävar och
> vrida ur sig som en trasa och sedan...
> - Pojkar, pojkar, sade Simon Wright. Skärp er! Jag vet att den Första
> Robotlagen inte omfattar androider, men ni får faktisk käbbla på fritiden!
> Nu är vi ute på uppdrag.
> - Det är bäst att ni följer med till kontoret, sade Jultomten. Ho-ho,
> fru Nikolaus har ordnat med litet glögg och pepparkakor och julskinka
> och... Den här vägen!
> Kometen hade landat en liten bit utanför Jultomtens nordpolenby.
> Sällskapet leddes av värden och ett par små nissar genom den gnistrande
> snön. Midvinternattens köld var hård, med stjärnor som gnistra och glimma,
> snö som lyste vit på fur och gran och lyste vit på taken. Det fanns ett
> myller av små röda stugor där nissarna bodde. De kom till ett torg med en
> enorm julgran i mitten. Några nissar stod på stegar och höll på att sätta
> upp fler glaskulor. En stor mängd levande juleljus i granen svepte in allt
> i ett magiskt ljusspel.
> Vid ena änden av torget fanns ett stort stall, uppenbarligen avsett för
> tomtens renar. Och vid andra reste sig vad som liknade en jättelik lada:
> Tomtefabriken. Man marscherade in genom en stor port smyckad med granris
> och glitter. Där inne rådde febril aktivitet. Det var ett dunkande och ett
> klinkande och ett surrande från en lång rad löpande band där alla
> julklappar tillverkades.
> En nisse viftade med en gummispindel för att skrämma dockor så de kunde
> få hårlockarna permanentade. En annan slängde med enorm precision in
> svansar i de förborrade hålen till gunghästar. En kontrollör
> kvalitetsstämplade en mörkhyad docka. Ytterligare en nisse målade brädor
> med schackrutig färg.
> - Jag och Simon har försökt få till sådan där färg i vårt laboratorium,
> sade Curt. Men vi har aldrig lyckats. Hur i all rymden gör ni, herr
> Nikolaus?
> - Ho-ho, sade Jultomten. Du är inte ensam om att vara Vetenskapens
> Trollkarl. Några små hemligheter måste jag få ha... Mm, jag känner doften
> av glögg. Kom med nu!
> Han ledde in dem till ett stort kontor. I ena änden hade Tomtemor dukat
> upp ett litet julbord med godsaker. Hon stod där med händerna i kors över
> magen och bjöd Frankmännen att ta för sig.
> - Tar ni glögg herr Grag, frågade hon. Annars kan jag värma upp litet
> motorolja, och slänga i litet muttrar istället för nötter...
> - Grag gillar glögg, sade roboten. Etanolen är kompatibel med mitt
> förbränningssystem, fett och kolhydrater i nötter kan jag transmutera...
> Frankmännen försågs med muggar och tallrikar och högg in på godsakerna.
> Curt såg till att injicera litet glögg i Simon Wrights vätskesystem. Sedan
> var det dags för business och tomten visade Frankmännen till ett par
> bekväma soffor.
> - Någon försöker sabotera min verksamhet, sade Jultomten. Titta här
> vilka konstiga önskelistor barnen skickar in. "Jag vill ha ett
> granatgevär", säger lilla Lisa, 6 år. "Jag önskar mig en docka, med
> lockigt hår och ögon som blinkar", skriver Jonathan, 5 år. Alla små
> flickor önskar sig bilar, gärna pansarvagnar, stridsflygplan,
> strålpistoler och så vidare. De små pojkarna vill ha Barbiedockor,
> teservicer, My Little Pony, och liknande. Det är inte normalt.
> Simon Wright tog till orda, från röstaggregatet i sin hjärnlåda som
> svävade stilla genom sin antigravitationsmodul:
> - Om endast tomten är vaken för sådant här är det lätt att upptäcka. Jag
> har hört om hur Leksaker'R'Oss i sin katalog givit pojkar flickleksaker
> och tvärtom, så...
> - Men jag tror inte det påverkar vad barnen skriver i sina önskelistor,
> svarade Jultomten. Leksaksbutiken gjorde bara ett billigt reklamtrick.
> Någon har gått in och ändrat i barnens önskningar, och tänk vad misslyckad
> julen blir när Lisa inte får dockan hon egentligen ville ha, och Jonathan
> blir utan sin strålpistol! Barnen kommer att gråta och de börjar hata
> Jultomten. De kommer att sluta tro på tomten och det hotar hela min
> verksamhet. Jag som har så många nissar anställda, och nu när
> arbetslösheten stiger och allt. Kan du hjälpa mig, Kapten Frank?
> Curt Nelson satt fundersam i ett soffhörn. Han gunuggade sin skarpskurna
> haka och lät sin stålhårda, rättrådiga blick svepa över rummet.
> - Jag tror att jag och Frankmännen kan hjälpa dig, svarade han till
> slut. Såvitt jag förstår är det två saker som måste göras. Dels måste vi
> ta reda på barnens riktiga önskningar, och det är ett tekniskt problem.
> Men vi måste också spåra upp vilken ondsint kraft som ligger bakom. Jag
> tror det är dags att tacka för pepparkakorna. Julafton är om bara några
> dagar och det finns ingen tid att förlora!
>
>
> Kometen sparade inte på cyklokronkrafterna när Frankmännen hastade
> tillbaka till sitt högkvarter på månen. Den som tittade noga kunde från
> jorden se ett sprakande stjärnspår blästras över himlen då atomreaktorn
> gick på överväxel. Utan att växla ett ord rusade Frankmännen till sitt
> välförsedda laboratorium. Deras raska steg ekade genom korridorerna av
> superarmerad månbetong upplysta av långa rader radiumlampor.
> Kapten Frank var ju känd som Vetenskapens Trollkarl och Simon Wright låg
> inte långt efter i vetenskapligt geni. Nu vid geniernas återkomst till
> månen hade Curt Nelson och Simon Wright ett vetenskapligt problem att
> lösa, och Grag och Otho skulle som vanligt assistera.
> - Vad säger du Simon, sade Curt sammanbitet. Om vi tar den här
> Psykoflustorn som jag uppfann i förra månaden, och justerar traxionflödet,
> kanske vi kan...
> - ...modulera nektrofältnivåerna! Men det är ju genialt, Curt! Otho, tag
> fram mikrosvetsen, och Grag vi behöver 19,4 milligram tribolittrioxid!
> Kvartetten jobbade koncentrerat vid laboratorieborden. Simon Wrights
> låda var försedd med drag- och tryckstrålar som gjorde att han enkelt
> kunde lyfta provrör och vrida på laboratorieinstrumentens finkänsliga
> rattar. Otho var ovärdelig när det gällde att snabbt hitta rätt
> utrustning, ty hans androidmuskler gav honom sådan fart att de kunde få en
> gepard att ansöka om förtidspension. Och Grag fick ta hand om farliga
> delar av experimenten, för om lektotron-stabilisatorn mot förmodan skulle
> explodera kunde hans metallkropp gjord i en superstark speciallegering
> knappast ta skada. Det var som en väloljad maskin när Frankmännen skulle
> lösa ett vetenskapligt problem.
> Röken skingrades långsamt, och väggarna hade knappt alls tagit skada av
> kringflygande splitter, när Curt till slut deklarerade:
> - Jag tror vi är klara. Nu har jag lyckats modifiera Psykoflustorn så
> att att den kan läsa av barnens riktiga julklappsönskningar, på långt
> avstånd och i enorm hastighet. Det är bara att koppla den till en
> registratorgrid...
> - Redan gjort, sade Otho.
> - ...så kan vi i alla fall lösa det grundläggande problemet med
> önskelistorna.
>
>
> Frankmännen monterade snabbt in den nya Psykoflustorn i Kometen och begav
> sig iväg. Grag skötte nu spakarna och baxade försiktigt in rymdskeppet i
> rätt jordbana. Det gällde att hitta precis den flyghöjd som motsvarade fem
> komma elva halvvågor - Kometens instrument gick ofta till elva för att få
> litet extra kraft när det behövdes - i nektrofältet för att Psykoflustorn
> via traxionavläsningen skulle kunna registrera julklappsönskningarna.
> Plötsligt gick registratorgriden igång med ett vinande. Teorin fungerade
> och Kometen hade navigerat i precis rätt läge.
> - Håll henne så, Grag, under minst ett par jordvarv framåt, sade Curt.
> Vi sveper först norra halvklotet och sedan det södra. Otho, du kan hålla
> koll på att all data kommer in utan störningar.
> - Skall ske, chefen, svarade Grag och Otho med en röst.
> När det verkligen gällde hade androiden och roboten inte tid för
> smågnabb och var bästa vänner. Mer än en gång hade de räddat varandra ur
> livsfarliga situationer. En gång hade Otho med sin övermänskliga snabbhet
> i sista ögonblicket nått fram med vaccinet mot det saturnianska
> metallpesten som hotat att förvandla Grag till en stor, rostig
> konservburk. Grags enorma styrka hade å andra sidan räddat Otho på
> Merkurius när de var fångade i en urangrotta som höll på att kollapsa.
> Registratorgriden ven i allt högre frekvenser medan Frankmännen
> funderade på vem som var ansvarig för problemet med önskelistorna.
> - Kan det vara Världsfeministiska Konspirationsförbundet?, sade Simon
> Wright. Jag menar, de tycker att pojkar skall tvingas leka med dockor och
> flickor måste lattja med plastvapen.
> - Men det kan också vara Antikonsumtions-Ligan, sade Otho. De avskyr
> julen, då alla blir så materiella och bara skall ha julklappar.
> - Varför inte Världsköpcentras Internationella Samarbetsorganisation?,
> kontrade Grag. De borde ju avsky Jultomten som skänker bort sina
> julklappar gratis. Det slår nog hårt mot försäljningen.
> - Jag har pratat med Joan Randall som jobbat under cover hos
> Feministiska Konspirationsförbundet. Den här gången ligger inte de bakom.
> Hon var säker på sin sak i rapporten. Antikonsumtions-Ligan är bara glada
> för att tomten minskar försäljningen till jul. Och köpcentra tjänar ändå
> bra på julen och är faktiskt nöjda och glada.
> Plötsligt kom en dissonans i ljudet från registratorgriden.
> - Kapten, ropade Otho. Det kommer in störningar!
> Curt rusade till Psykoflustorns kontrollpanel och skruvade på ett par
> knappar. Han studerade noga visarna och tog på sig en proktofonhjälm för
> att kunna kontrollera signalflödet noggrannare.
> - Vid alla roterande galaxer, utbrast Kapten Frank. De här signalerna
> försöker ta över barnens hjärnor och göra dem till...zombies!
> Han jobbade frenetiskt med kontrollerna en stund.
> - Puh! Jag har nu lyckats reversera styrkoderna, men det är
> illavarslande.
> Samtidigt läste Simon Wright av visarvärdena och gjorde några snabba
> trianguleringar i huvudet - nja, inte i huvudet, men i lådan i alla fall.
> - Curt, det verkar som om störsignalerna kommer från Mars!
> - Det måste vara den illasinnade marsianske trollkarlen Ull Quorn som är
> i farten igen, sade Curt sammanbitet. Grag, så fort vi fått in alla
> barnens önskelistor och skickat korrigerad julklappsinformation till
> tomten, skall du sätta högsta fart mot vår röda grannplanet!
> Herr Nikolaus meddelade strax via sin tomegraf att julen var räddad och
> alla barn skulle nu få rätt julklappar.
>
>
> Det är ingen som riktigt vet varför den antika rymdorganisationen NASA
> misstagit sig så. Det fanns visst liv på Mars och atmosfären gick riktigt
> bra att andas, även om den var aningen i tunnaste laget. Nu hade NASA i
> och för sig alltid tabbat sig. Det fanns väl inte ett rymdskepp de inte
> kraschat, och inte en dataserie de läst rätt. När de byggt ett
> rymdteleskop hade de slipade teknikerna slipat fel.
> På Kometens visiskärmar såg Frankmännen hur röda Mars snabbt blev allt
> större. Otho pekade på några av de karakteristiska blåa Mars-kanalerna.
> Vid ekvatorn fanns det tunna, gröna Mars-växtlager som uppstod varje
> sommar och där hjordar av de åttabenade thoatarna betade, jagade av de
> alltid lika hungriga bantharna. Här och där glimmade svaga ljus från de
> städer och små samhällen som hörde till någon av de fem marsianska
> färgraserna, som upptäcksresande John Carter för så länge sedan både
> blivit vän med och slagits mot. Där bakom Percival Lowell Mountain låg
> förresten uppskjutningsplatsen för projektilerna från marsianernas
> misslyckade invasionsförsök av jorden 1898.
> På avstånd såg de en stor vattenislast som Rioz-Long Water Company
> hämtat från Saturnus ringar. Det enorma isblocket höll på att omstöpas
> till optimal form för atmosfärsinbromsning, så att det någorlunda men bara
> relativt stillsamt kunde landa i någon öde öken. Det var i och för sig en
> nagel i ögat på Jordens styrande vetenskapsråds president Hilder som
> hotade med vattenblockad mot Mars.
> - Rios-Long Saturn Spaceship till Kometen, hördes en röst i högtalarna.
> Kapten Kämpe vid radion. Kom inte i vägen för vår islast för den är för
> stor att snabbt flytta på.
> - Roger, Kapten Kämpe, sade Curt frankt till sin vän Allan som han kände
> så väl. Vi skall landa direkt, så vi kommer inte i er väg.
> - Jag heter inte Roger utan Allan, sade kapten Kämpe. Åh, jag fattar:
> "uppfattat". Det kommer en last från Van Rinj Ice Trade efter oss också.
> Det blir gott om is till marswhiskyn i år!
>
>
> Simon Wright och Grag var upptagna av att scanna igenom Kometens enorma
> bibliotek av mikrofilm, för att hitta spår efter var odågan Ull Quorn
> kunde tänkas uppehålla sig.
> - Jag hittar en adress här i telephot-katalogen, delen för Nordvästra
> Mars, V-Ö, sade Grag: Quorn, Ull, ondsint trollkarl, Brackettplatsen 13,
> Sinharat...
> - Kan han verkligen vara så dum att han skriver upp sig i
> telephot-katalogen?, undrade den Levande Hjärnan.
> - Det är superskurkars klassiska övermod, sade Kapten Frank. De tror att
> ingen kan komma åt dem och att de är oövervinnliga. Det är samma sak som
> får dem att i slutscenen avslöja sina hemliga planer strax innan hjältarna
> kan fly och korsa planerna. Men detta förenklar onekligen grisjakten. Han
> är ju ett riktigt rymdsvin!
> Vakter gick omkring med sina typiska Ray-guns på Bradbury Interplanetary
> Spaceport. Grag hade parkerat Kometen på sitt vanliga ställe och de
> förflyttade sig raskt till ett mindre raketplan, som deras tacksamma vän
> Dejah Thoris, prinsessan av Helium, ställt till deras förfogande.
> De landade på en P-plats i Sinharats utkanter. På avstånd blixtrade en
> stor holoskylt som välkomnade spelsugna till Malacandra-Casinot. Bredvid
> kämpade reklamskylten för Barsoom Bar om uppmärksamheten. En fyrarmad,
> grön lapplisa med musgrått hår kom emot dem, men stannade och viftade
> avvärjande när de såg vilket sällskapet var.
> - Fröken, sade Curt chevalereskt. Vi är nya här och känner oss som
> främligar i främmande land, så vet ni hur man hittar till Brackettplatsen
> 13?
> - Det är en ära att få tjäna er, Kapten Frank, sade lapplisan. Låt mig
> upplysa om svaret på er fråga. Ni tar H G Wells Boulevard därborta rakt
> fram tills den korsas av Erik John Stark-gatan. Tag den till höger förbi
> Podykayne-gränden så kommer ni snart till Brackettplatsen.
> Frankmännen kom närmare nöjesdistriktet. Några matroser slogs vid en
> danshall. Jösses, se hur de där grottmänniskorna gick på! Det var en
> riktig freakshow. Och polisen bankade fel kille på skallen. På Mars var
> det livat.
> Men snart var Frankmännen framme vid sitt mål. En enslig byggnad som
> liknade ett de ondas kloster. Det utstrålade en isande känsla av köld som
> var otäck.
> Då knackade de på dörren...
> - Ja, vad skall man göra, muttrade Kapten Frank. Han verkar inte ha
> någon ringklocka.
> En betjänt öppnade.
> - Ni är väntade, sade han torrt. Den här vägen, om jag får be.
> - Men vad skådar mitt nordvästra öga, sade den onde trollkarlen när
> Frankmännen letts in i en enorm sal full med glittrande ädelstenar
> infattade i väggarna. Trollkarlen får besök av en plåtman, en
> fågelskrämma, ett fegt...
> - Jag tror ni misstar Oz...oss för några andra, sade Curt kyligt. Vi har
> avslöjat era onda ränkor för att förvandla jordens barn till zombies och
> genom min vetenskapliga skicklighet är jag rädd att era
> psykoflustersignaler inte längre når fram. Men varför måste ni förvränga
> barnens julklappslistor samtidigt?
> - Om man kan göra två onda saker samtidigt, varför nöja sig med en, käre
> Kapten, sade Ull Quorn. Jag skall nog kunna modifiera mina signaler så att
> de fungerar igen, och ni inser förstås att ni är maktlösa här i mitt
> högkvarter. Medan vi talat har jag startat krafturlakningsfältet. Grag
> kommer inte att ha mer styrka än en ordinär dammsugare. Otho kan möjligen
> komma trea i friidrotts-DM för 75+. Och om ni drar er strålpistol,
> Kaptenen, skall ni märka att den räcker för att rosta bröd, men bara en
> skiva. Så det är bara att titta på medan jag... Men vad gör ni!
> Otho hade visserligen inte sin vanliga snabbhet, men det hade inte
> hindrat honom att undersöka de juvelprydda väggarna. Han hade lirkat loss
> några smaragdliknande stenar och nu gav han dem till Grag som stoppade in
> dem i en blyinklädd behållare på sin mage.
> I nästa ögonblick slogs ett stort hål upp i väggen till salen, och en
> figur i blått, rött och gult med ett stort "S" på bröstet uppenbarade sig.
> Blixtsnabbt förvandlade han Ull Quorn till ett litet väl inknutet paket.
> Han avslutade det med att göra en fin liten rosett.
> - Det här får bli min julklapp till dig, käre Kapten, sade Stålmannen.
> Tack för att ni avlägsnade den gröna kryptoniten som Quorn hade i
> väggarna, Otho och Grag. Det är den som alltid hindrat mig från att
> ingripa mot den här illbattingen.
>
>
> På julaftonskvällen satt Curt Nelson och Joan Randall, som flugit upp från
> jorden, på Luna Citys bästa restaurang. De hade just beställt in
> algchampagne och venusianska jätteostron.
> - Du förstår, sade Curt. Min vän Clark K...jag menar Stålis var
> visserligen på interstellärt långuppdrag, men jag visste att han skulle
> komma hem. Så jag lämnade ett meddelande hos hans agenter, Siegel &
> Schuster Inc, om vart vi var på väg och bad honom titta förbi. Jag visste
> att Quorn brukade samla på glittrande stenar och att det nog fanns
> kryptonit i samlingarna, så planen var hela tiden att Otho skulle hitta
> det och Grag skulle oskadliggöra stenarna.
> - Och du ordnade julklappslistorna så alla barnen blev glada, sade Joan
> beundrande. Psykoflustorn snabbläste väl helt enkelt barnens tankar?
> - Just det, svarade Curt med ett leende. Tack förresten för
> molekylkvantifikatorn, Joan. Modell 4711E, precis vad jag önskade mig!
> D-modellen som vi har i laboratoriet börjar bli litet sliten. Och jag har
> en julklapp till dig. Jag råkar veta vad du önskar dig, hetast av allt. Du
> förstår, psykoflustorn kunde också läsa något äldre, vackra flickors
> tankar...
> Curt viftade med låsöppnarkretsen till ett hotellrum som han hyrt för
> den långa månnatten och blinkade med ena ögat.
> Men vad som egentligen utspelades mellan de unga tu bland
> syntsidenlakanen i Buzz Aldrin Hotel lämnar vi åt fantasin.
> För det här är en anständig rymdäventyrsnovell.
>
> --Ahrvid Engholm
>
> Som därmed önskar alla en Gul Jod och ett Nåt Gnytt Rå!
>
> --
> ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the
> latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf,
> fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
> www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
> www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
> historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
> http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även AE i
> nya Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a
> på SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen,
> http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081454 /
> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
>
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
>
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
