Idag för 70 år sedan grundades vad som enligt alla rimliga kriterier måste
anses vara den första svenska sf-klubben. Några utdrag ur en ännu opublicerad
essä av mig ("Rymd-Harry och Atom-Noak - Aniaras svindlande stjärnspår",
hoppeligen i nästa Enhörningen, om det kommer nya nr...):
"1945 avbröts andra världskriget med en jättesmäll i Hiroshima, och sedan i
Nagasaki också, för säkerhets skull. Några ingenjörer på ASEA studerade oroat
utvecklingen och började dra upp storstilade, fantasifulla och science
fiction-inspirerade planer: då jorden nu hotades av en undergång i atomkrig,
ville gruppen konstruera rymdskepp som kunde ta mänskligheten, eller i alla
fall en del av den, till en spännande ny värld. Atom-Noak u p a grundades en
dryg månad efter Hiroshima, den 15 september 1945 i en sommarbostad utanför
Ludvika, tillhörig ASEA-ingenjören Gösta Rydbeck. Rydbeck blev ordförande, och
med på mötet samt grundande medlemmar var också Uno Lamm, Bertil Stålhane,
Gunnar Dahlby och Sven Pyk. Dessa fem blev styrelse. Några få ytterligare
medlemmar kom att upptas senare, som adjungerade medlemmar (de kallades
adjunkter), bland dem Harry Martinson, Alf Ahlberg och en olycksfågel i form av
kärnkraftsingenjören Pelle Isberg som adjungerades så sent som 1975. ...(Mer
data om de fem grundarna: Gösta Rydbeck (1906-1979), ordförande fram till sin
död, civilingenjör, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Gunnar Dahlby
(1906-1995), sekreterare, civilingenjör, flitig skriftställare i Vestmanlands
Läns Tidning, ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien. Skrev ofta i teologiska
frågor. Uno Lamm(1904-1989), civilingenjör, medlem av både
Ingenjörsvetenskapsakademien och Vetenskapsakademien, chef för ASEA:s
atomkraftsavdelning 1955-1959, och lär ha varit den som uppfann beteckningen
transistor under ett besök på Bell Labs i USA. Bertil Stålhane(1902-1992),
fil lic i fysikalisk kemi, bl a mottagare av Polhempriset, känd som
skriftställare och kritiker av samlingsregeringen under kriget, utgav fem
böcker och var medlem av den antinazistiska Tisdagsklubben. (Han byggde
radioapparater åt den norska motståndsrörelsen och tilldelades efter kriget
danska kung Christian X:s frihetsmedalj.) Sven Pyk(1901-1955), civilingenjör,
arbetade med kraftöverföring, oljeraffinering, etc (och avled relativt tidigt).
ASEA ingår numera i ASEA Brown Boveri (ABB).) ...
I sin ganska flitiga interna korrespondens, prydligt bevarad i noga förda arkiv
(som för närvarande finns på Nobelmuseet i Stockholm, där det används i
forskning kring Harry Martinson), kallar man sig internt också för sin
förkortning FAN, från Föreningen Atom-Noak. FAN må ha varit liten, och de må
ha varit ingenjörer, men just därför hade de vilda idéer om atomkrig och
rymdskepp. Atom-Noaks aktiviteter bestod främst av möten och en relativt
omfattande intern korrespondens. Enligt uppgiftskickade man rundbrev till
varandra varje vecka, i alla fall under de första åren. Man hade ett eller
flera möten varje år (mer sällan under de sista decennierna) som brukade
utgöras av en middag med någon inbjuden talare. Efter middagen blev det
föredrag och debatt. Det var på så vis Harry kom i kontakt med atomnoakianerna.
En annan aktivitet var förstås att konstruera, åtminstone i teorin, de där
rymdskeppen som likt en Noaks ark skulle föra mänskligheten i säkerhet till en
ny planet. Det avgörande steget var att hitta på framdrivningsmetoden, varvid
man tänkte sig atomkraft (förstås) som skulle verka genom att all energi
strålade ut i form av någon sorts fotonraket, där själva ljuset utgör
reaktionsmassan. En patentansökan om detta lämnades också in 1946. Atom-Noak
förde enlångtgående korrespondens med patentverket, tills man slutligen nekades
patent 1954, efter att man avstått från att delta i ett beredningsmöte med
patentverket. Men så var patentansökan också naturligtvis mycket vag och svag.
... Man kan undra hur allvarliga herrarna i Atom-Noak eller FAN var. Det finns
inslag av det studentikosa. Deras patentansökan om framdrivningsmetod för
rymdarken hade förstås ingen lösning på hur atomreaktionerna skulle uppnås och
fås att utstråla energi. Däremot var det säkert intellektuellt stimulerande för
medlemmarna att diskutera dessa tekniska saker. Icke desto mindre var ju
rymdplanerna spännande och pressen skrev en hel del om saken. Bertil Stålhane
lärde i något sammanhang känna Harry Martinson 1939. Stålhane var kritisk mot
samlingsregeringens eftergiftspolitik mot tyskarna han skrev även
uppmärksammade debattböcker i saken under kriget och stötte nog på Martinson
i debatt- eller författarsammanhang. Martinson skrev en artikel i Dagens
Nyheter i december 1947, varvid Stålhane kom att tänka på sin gamle vän och
föreslog att han skulle komma till ett av deras möten och hålla föredrag.
Mötet ägde rum 12 mars 1948, i Svenska Teknologföreningens hus, Brunkebergs
torg 20, i matsalen 4 trappor upp. Det startade kl 18.30 och började med en
middag. Förutom de fem grundarna och Harry deltog också två inbjudna
anarkister (som de etiketterades), i form av Fingal Fallgren,
tidskriftsredaktör hos Bonniers, och Holger Carlsson, redaktionssekreterare på
tidningen Teknik för Alla, som var tidig med att introducera science fiction
genom den populära seriefiguren Buck Rogers. Dessutom bjöds civilingenjör Åke
Vrethem in, då nyutnämnd vice-VD för ASEA. Nio deltagare totalt, alltså.
Svante Lindqvist, tidigare chef för Nobelmuseet, redogjorde i sitt inträdestal
till Vitterhetsakademien (3 december, 2002) för Atom-Noaks historiska möte med
Rymd-Harry:
Bertil Stålhane inledde med att presentera de närvarande för Martinson och
gjorde sig därvid möda att mildra det faktum, att samtliga styrelsemedlemmar
voro tekniker, m a o representanter för den tyranniska exaktheten
Efter
middagen höll Martinson sitt inledningsanförande, och Gunnar Dahlby skrev i
protokollet att: Till och med på atomfysikens område visade sig Martinson i
besittning av ett stort kunnande, ehuru hans slutsatser att materiens
atomistiska struktur vore en sekundär företeelse som skulle upphöra vid färd i
rymden ej kunde delas av Styrelsen. Vad menade Martinson med detta? Ja, för
medlemmarna i AtomNoak och alla naturvetare och tekniker var det en
självklarhet att naturlagarna är de samma överallt i universum. 'Men det trodde
inte Harry Martinson.
Under en intervju 1988 förtäljde Gunnar Dahlby:
Han talade om för oss vad vi skulle ta med oss på resan, men han trodde inte
på resans möjlighet. Trots att han var så bevandrad i naturvetenskap så sade
han att
lagarna för atomer de håller bara i solsystemet. Utanför så gäller de
inte så att vi kommer ingen vart. Det där fyllde oss med häpnad, men det
verkade vara så känslobetonat för honom så vi vågade inte fråga honom vad han
menade. Överhuvudtaget kom ihåg att han var en fyrtioårig självlärd sjöman, och
en sällskapsbroder och mycket känslobetonad. Han kände sig kanske lite
förtryckt, kände sig inte riktigt hemma bland idel tekniker och naturvetare.
Han var inte på sin vakt, men jag tror att hela hans inställning var så skild
från vår.
Vi ställde en fråga till honom vilka böcker, vilken filosofi skall
vi ta med oss på arken när vi ger oss av?. Då nämnde han de
österländskafilosofierna, men kristendomen var han tveksam till för att som han
sade kristendomen har en Gud som mest sysslar med teologi. ...
Det man borde ta med sig på djuprymdresan var enligt Harry de stora
religionerna, de stora filosofierna och de stora sociala lärobyggnaderna. Vi
ser att detta pekar mot något slag av informationsbehandlings/lagringsystem,
kanske de första grunderna till det som skulle bli Miman? På Atom-Noaks möte
diskuterades också hur samhället skulle organiseras när man kom fram till den
nya planeten, varvid det (enligt Stålhane) framgick att:
Martinson redan hade stadsplanen klar: långa, smala, stavformiga samhällen,där
alla bo i anslutning till naturen.
Efter en bra stunds debatterande förflyttade sig sällskapet till Riddargatan,
där Stålhane i något kallat Elektrovärmeinstitutet disponerade en en bombsäker
källare för alla eventualiteter. Debatten fortsatte och Harry läste tre
dikter: Uranium, Inflation och Ingen Noak fanns. Mötet upplöstes inte
förrän klockan 03 på natten! Man ordnade taxi åt adjunkt Martinson och efter
mötet skickade Stålhane denne ett stipendium på 1000 kr (gott och väl ett par
månadslöner på den tiden!) avsett att stötta vännen Martinson, som ju har även
andra svårigheter än dålig hälsa. Kontakterna hade tydligen fått en god
start. Nu var Martinson (adjungerad) medlem av Atom-Noak, och man hörde av
varandra fortsatt genom åren, faktiskt ända in på 70-talet då FAN sände ett
gratulationspostogram till Harry på hans 70-årsdag. När Aniara publicerades
sände Harry föreningen ett dedicerat exemplar i vilket han skrev:
Till Föreningen Atom-Noakvars medlemmar och bröder på olika sätt inspirerat
migoch där jag är stolt över att få vara medresenär och adjunkt,tacksam
stipendiat och tillgiven broder.* * *Låtom oss i tid försvaramänsklighetens lag
och läramed vår vilja att bevara Jordens dröm och Livets ära.Harry Martinson
Detta exemplar vördades ömt av FAN, som antog ett styrelseuttalande som i form
av ett protokollutdrag skrevs ut på förstklassigt papper och tillsändes Harry:
§ 7. Från författaren Harry Martinson hade till sekretariatet inkommit ett
exemplar av Aniara med dedikation som föredrogs. Ordföranden uttalade att
diktverket komme att kröna rymdskeppets med omsorg valda bibliotek, påminnande
de långväga resenärerna om undfångna intryck av Föreningens första år och
inspirerade dem till fortsatt forskarmöda. Mötet beslöt att göra detta
uttalande till sitt samt uppdrog åt sekreteraren att framföra Föreningens tack
till författaren Harry Martinson.
Det är svårt att bortse från tanken att kontakterna med en förening som vill
sända en Noaks rymdark på långresa hade betydelse för tillkomsten av diktverket
Aniara."
Kommentarer: Senare, våren 1949, grundade Dénis Lindbohm och vänner föreningen
Strate-Organisation (som jag skildrat tidigare), 1950 grundade Sture
Lönnerstrand m fl föreningen Futura, och 1954 grundades föreningen Club Cosmos
i Göteborg. Men dessa tycks ha haft föga kännedom om Atom-Noak, och det finns
flera skäl för det. Atom-Noak grundades i helt andra kretsar, bland
ingenbjörer och akademiker (men de läste alla gånger Jules Verne
Magasinet/Veckans Äventyr!), klubben tycks ha haft ganska "interna" aktiviteter
(t ex möten för de egna medlemmarna) och främsta bas torde ha varit utanför de
tre storstadsområdena, i Västeråstrakten där ASEA låg, dit de ledande
medlemmarna hade koppling. Men faktum är att redan för över 30 år sedan sade
Sam J Lundwall till mig (ungefär): "Harry Martinson var tydligen med i någon
tidig klubb som var intresserad av sf på 40-talet...". Han hade inte tagit reda
på mer detaljer, men så var det ju. Grattis, Sverifandom - 70 år idag!
--Ahrvid.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2016, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang:
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE
i nya E-antologin Mellan tid och rum
http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/ YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
