SJ:s förseningar på Uppsalapendeln och den omständliga byråkratin är några av orsakerna till att företaget går så dåligt, skriver Louise Bill (m).

Tisdagen den 11 augusti var min andra riktiga arbetsdag efter tio månaders föräldraledighet. Kl 18.01 drar jag mitt Tim-kort på Stockholms central och stiger på Uppsalapendeln.

Jag är ute i god tid och får en fönsterplats. Det är varmt och svetten lackar, men - tänker jag - det är ju inte många minuter kvar tills tåget börjar rulla, och då svalkar ju vinden från de öppna fönstren.

När klockan är tjugo över sex har vi inte ens kommit till Solna. När klockan är halv sju får vi höra att det är problem med bakre loket, men att det kanske kan fixas.

Sedan åker tåget - bra. Långsamt - inte bra. Sedan står vi stilla - för att släppa förbi alla tåg som inte har problem med bakre loket och därför kan köra fort. Sedan kör vi igen. Klockan 19.20 är vi framme i Uppsala.

SJ:s personal meddelar i högtalaren att man kan hämta blanketter för att kunna få ut värdebevis via restidsgarantin i Kundtjänsten i Uppsala - vi är ju mer än tjugo minuter försenade! Även adressen till Kundtjänst rabblas upp ohörbart i högtalarna.

Väl i Uppsala kastar jag mig av tåget och in i biljetthallen. Lydigt tar jag en köbiljett till Kundserviceluckan, där ingen personal syns till. Så jag, och många resenärer med mig, väntar snällt. Andra, lite driftigare, går till biljettluckorna och får där reklamationsblanketter.

Strax dyker det upp en medarbetare i Kundserviceluckan också. Hon svarar i en telefon som ringer. Sedan får vi också blanketter. Jag börjar fylla i - på plats, lite fiffigt, tänker jag. Så att jag kan lämna in reklamationen direkt.

Men nej då. Formuläret ska skickas till SJ Kundtjänst i Krylbo. Är detta en de statliga bolagens konspiration? SJ hjälper Posten att få in brevporton, eller? 600 personer på tåget gånger fem kr i porto - det är ju ändå 3 000 kr till Posten - inte illa! Jag läser vidare längst ned: "ihop med originalbiljetten eller kopia på ditt Commeo-, års-, månads- eller Timkort."

Jaha, så jag måste få tag på en kopiator, tänker jag - för att kopiera ett Timkort? Skumt. Samtidigt hör jag en av SJ:s medarbetare säga att det inte räcker med en kopia, man måste ha ett utdrag från sitt Timkort med.

Så jag ställer mig i kö igen, lämnar fram mitt Timkort och får ett kvitto med kontoutdrag på. Det skall jag bifoga min restidsgarantireklamation, i det av mig egenhändigt inköpta och för fem kr frankerade kuvertet och skicka till Krylbo.

Klockan är tre minuter över halv åtta på kvällen när jag lämnar Uppsala centralstation.

SJ har stulit 43 minuter av mitt liv, ordinarie restid oräknad. Jag skall få 62 kronor i ett värdebevis tillbaka.

I morse åkte jag med Swebus Express till Stockholm i stället. Resan kostade 34 kronor och tog 50 minuter i anspråk - 15 minuter mindre än utlovat. Är det konstigt att det går dåligt för SJ?

Öppna järnvägen för konkurrens nu!

Louise Bill (m)