Ett av Annas tydligt formulerade uttalanden: "Ska skattebetalarna behöva stå för den godisprovande diabetikerns räkningar för evigt, eller kan man begära att han ska skola om sig? Man kan vara sjuk eller funktionsnedsatt och ändå ha förmåga kvar. Då ska man inte vara sjukskriven utan finnas i andra åtgärdsprogram, och det tycker jag är väldigt vettigt som princip. " Principen att man ska ta vara på det friska i människan/arbetaren låter bra men vad händer ute i verkligheten? Idag kan individer hamna utanför trygghetssystemen helt eftersom de anses för sjuka för att någon ska vilja anställa democh för friska för att få sjukersättning. Och eftersom de inte står till arbetsmarknadens förfogande har de inte heller rätt till socialbidrag. Vem har sagt att en sjukskrivning ska vara i evighet? Meningen med trygghetssystemen var attde skulle vara just en trygghet för individen under PERIODER när de behövs. När någon inte kan vara påsitt arbete för att de är sjuka ska de ha sjukpenning under den tid det tar för dem att bli friska och kunna återgå till arbete. Har arbetet i sig gjort dem sjuka bör de naturligtvis ges möjlighet att byta yrke. Detta borde ju vara mest ekonomiskt även församhället i övrigt; att hjälpa den som behöver hjälp så de kan komma tillbaka till arbete så fort som möjligt. Varför är det så självklart att skattebetalarna "ska stå för" allt längre föräldraledighet om det är så felmed andra bidrag som t ex sjukpenning och studiebidrag? ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).