[SKRIVA] Re: skriva Digest V5 #226
- From: Anna Svensson <anna.h.svensson@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 18 Aug 2011 13:09:46 +0200
Den 18 augusti 2011 09:56 skrev Roger Magnusson <s031720@xxxxxxxxx>:
> > Hur kommer det sig t.ex. att pappor inte tillerkänns förrän mamman
> skriver
> > på faderskapspapper,
>
> Här håller jag inte riktigt med dig... alltså, det finns nästan alltid
> vittnen (t.ex. barnmorska) till att mamman föder barnet, men det enda
> vittnet till att pappan är pappa är mamman och därför är det naturligt och
> vettigt att hon skriver på faderskapspapper. Dessa papper används dessutom
> enbart när föräldrarna inte är gifta.
>
>
>
>
> > varför har han inte rätt att kräva faderskapstest på
> > samma vis som hon har (om han skulle förneka sitt faderskap)?
>
>
> "Det kravet måste gå via domstol och det är det enda vettiga, på gott och
> ont. Innan en man är erkänd som fader så är det ju kvinnan (som bevisligen
> födde ungen) som är den enda kända föräldern och den enda juridiska
> vårdnadshavaren. Hon bestämmer ensam över barnet tills det finns en far med
> i bilden som fått juridiskt ansvar, och för att få detta ansvar mot
> vårdnadshavarens vilja så kan han behöva gå genom en domstol. Vad vore
> alternativet? Att vem som helst skulle kunna beställa faderskapstest på
> vilket barn som helst, utan någon juridisk utredning och grund?
>
> Du får gärna utveckla lite här angående vilka rättigheter du anser att en
> person som påstår sig vara far till ett barn borde ha!"
>
> +
> 1. En kvinna har rätt att begära faderskapstest av en man som förnekar att
> han är far till barnen. Vägrar han så blir det polisinsats.
>
Om jag har förstått det rätt så går den begäran via en rättsinstans. Rätta
mig gärna om jag har fel här. Om mannen motsätter sig så får man som kvinna
genom rättegång begära ett faderskapstest och det är negativt så kan man åka
på att betala alla rättegångskostnader. Det kan bli en dyr affär att kräva
detta av fel man om han motsätter sig. Du får det att låta som att kvinnan
bara skriver på ett papper och sedan kommer snuten hem till killstackarn -
men riktigt så är det ju inte. Det är en process att kräva detta även för
kvinnan.
> - En man har inte rätt att begära faderskapstest för att bevisa att han är
> far, t.ex. om kvinnan vägrar skriva under papperna.
Det där är inte en lätt situation och det finns ganska många faktorer att
fundera över. Är det rimligt att vem som helst ska kunna knalla in från
gatan och beställa en utredning på ditt barn? Om kvinnan vägrar att skriva
under papprena så startas dessutom en utredning kring faderskapet. Jag är
verkligen inte övertygad om endera sidan här, mycket möjligt är detta
föråldrat, men vilka situationer skulle det kunna skapa om vem som helst
kunde beställa faderskapsutredningar på vilket barn som helst, även om det
inte fanns någon anledning till det? Nu tror jag inte att det skulle vara
ett stort problem i praktiken, men det tål att tänkas på.
> Han har inte heller rätt
> att begära faderskapstest om han tvivla på att han är far till moderns
> barn.
>
Återigen, rätta mig gärna om jag har fel, men jag tror att man kan stämma
sig till ett faderskapstest om modern vägrar eller om hon inte finns
tillgänglig (t.ex. om hon ligger i koma). Jag läste nyligen om en sådan
situation - en kvinna föll i koma under förlossningen och för att få
vårdnaden om det nyfödda barnet var hennes pojkvän tvungen att lämna in en
stämning för att starta en utredning och få igenom ett faderskapstest. Jag
kan känna att det är sunt att man går genom en domstol i tvistefall eller om
den enda kända föräldern är otillgänglig.
> Att få barn, eller tvingas bli (juridisk) far till ett barn som inte är ens
> eget får enormt stor påverkan på en individs liv, det vore inte mer än rätt
> att lagen förlitar sig på fakta (dvs faderskapstest) snarare än hörsägen
> (dvs moderns utsaga). Hela hans liv kan förändras på ett ögonblick, och det
> är helt upp till kvinnan; detta är inte rättvist och inte jämställt.
>
Det är först EFTER erkännande av faderskap eller dom i domstol som man som
pappa bli underhållsskyldig för ett barn (dvs det krävs att man erkänner
eller bli "dömd" innan man "tvingas" bli far till barnet.) För att en
domstol ska döma dig som far till barnet så krävs det vanligen ett
faderskapstest. Som jag har förstått det så är det extremt sällsynt att män
mot sin vilja skulle tvingas bli juridiska fäder åt barn som de inte är
säkra på att de är far till. I en sådan stämningssituation så genomför man
vanligen ett faderskapstest. Det är INTE helt upp till kvinnan. Du får det
att låta som att hon bara kan peka och så får han juridiskt ansvar - det är
inte riktigt så. Det är en process även detta och det är utredningar och
ibland stämningar inblandade.
> +
>
> > Hur kommer det
> > sig att barnbidragen automatiskt utställs till modern och bara om hon
> > tillåter det så får han tillgång till de pengarna?
>
>
> "Kanske för att någon måste vara default så att även de som inte gör ett
> aktivt val får ut pengarna. Borde man använda alfabetisk ordning istället?
> Tror att det mest skulle vara förvirrande."
>
> +
> Varför måste någon vara default? Är det inte rimligare att
> default-fördelningein i så fall är hälften var? Detta är ett särskilt stor
> problem i familjer med delad vårdnad efter en vårdnadskonflikt, det är
> t.ex.
> inte ovanligt att när fader är huvudvårdnadshavare så tar modern
> fortfarande
> ut hela barnbidraget. Varför skall det vara upp till HENNE hur barnbidraget
> skall fördelas? Detta är inte rättvist och inte jämställt.
>
Jag kan inte säga att jag bryr mig särskilt mycket om symboliken i på vems
konto dessa pengar hamnar. Dock är det så att många barn inte har någon känd
far, och ofta kan det ta tid innan faderskapet är utrett - vilket kan vara
anledningen till att modern har valts som default. Administrativt är det
enklare att ha en mottagare. Men som sagt, jag skulle inte bry mig om det
fördelades 50/50 och gjorde någon glad.
> +
>
>
> "Dock, Robert, så tror jag bestämt att det faktiskt fanns en och annan My
> Little Pony med manligt utseende, eller i alla fall neutralt så att man
> kunde leka att det var en pojke om man ville. Mina My Little Ponys bildade
> i
> alla fall familj ibland och fler av dem var pojkar. I alla fall i fantasin,
> det är lite oklart egentligen med tanke på att de varken har tuttar eller
> snoppar."
>
> +
> Roger var i och för sig namnet, men jag anar att det är mig du syftar på.
> :)
> Jag lekte själv med My little pony när jag var liten (hade mest
> tjejkompisar) och kan inte komma ihåg att det fanns några kill-ponys. Men
> jag kan ha fel. Det spelar inte särskilt stor roll. Min teori om smurfarna,
> och om de övriga karaktärerna är att det handlar om ett "manligt"
> repsektive
> "kvinnligt" perspektiv. Om smurfar gjordes framförallt för killar så är det
> inte konstigt att schabloner och idéer om det manliga luftas. Smurfan blir
> en symbol för alla killars strävan att hitta någon att älska. PPP, MLP och
> Witch görs framförallt för tjejer, och då är det schabloner och idéer om
> det
> kvinnliga som luftas.
>
Olika serier för olika smaker, med andra ord. Ger variation. Själv föredrog
jag dock killserierna som liten... ;-) De hade bättre historier.
>
> Leken är inte bara till för att roa barnet, det är också till för att lära
> det om sig själv och om världen, att få testa olika sätt att vara, olika
> perspektiv att tänka utifrån och att på den vägen hitta sin egen inre röst.
> Det är sällan jag håller med om genusvetenskapliga rön, men jag håller med
> om att vissa traditionella lekar/leksaker är allt för begränsade för att
> barnen skall kunna utforska alla dimensioner hos sig självt; men jag håller
> INTE med om att dessa lekar skall förbjudas, däremot skall barn som känner
> sig otillfredställda och söker sig utanför det traditionella inte hindras;
> t.ex. pojkar som leker med sina systrars klänningar eller flickor som vill
> spotta ikapp. Eller något.
>
Till syvende och sist så borde det handla om att föräldrarna tar ansvar för
sitt barns uppfostran. Vill man göra blått/rosa, fine. Vill man låta flickan
leka med He-Man och pojken med Barbie, fine. Så länge barnen är lyckliga och
mår bra. Dock ska man nog som förälder undvika att använda barnen som
försökskaniner i genusexperiment. Vissa saker är ju ganska så beprövade...
och i många fall finns det vettiga instinkter bakom varför pojkar faller för
vissa typer av leksaker och flickor för andra.
> Samtidigt gäller även det omvända; det traditionella är traditionellt för
> att det FINNS biologiska skillnader mellan könen (därav att det är olika
> kön) och det traditionella är bara resultatet av över generationerna
> anrikad
> lek, dvs det som de flesta av respektive kön faktiskt trivs med. Det skall
> inte heller ringaktas eller baktalas, en flicka som gillar att leka
> prinsessa eller en pojke som gillar att leka cowboy, skall inte hindras av
> vuxenvärlden bara för att de inte passar in i de rådande politiska
> vindarna.
>
> Jag förespråkar absolut tolerans och gränsöverskridande lekar så länge
> ingen
> kommer till skada.
>
>
Ja, det viktigaste är väl att alla trivs, inte att man bidrar till att hyfsa
till den politiska statistiken enligt rådande trender.
/Anna
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
