[SKRIVA] "Zeitgeist"
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 24 Apr 2008 18:44:03 +0200 (CEST)
(Jo, detta postade jag på En Annan List, men det här om Tidsandan kan
kanske vara intressant här också, så därför återpostning på SKRIVA.
Kultur och trender och sådant är sådant författare oundvikligen tar upp
och använder i sitt skrivande. Framför allt inom sf. Inledande citat är
från Andra Listan. --AE)
Inleder med några citat; inte för att polemisera med dem, utan för
att de ger en intro till tråden och en glimt av olika personers
uppfattningar. (Och så hoppas jag att rätt person utpekas; kan vara
svårt med olika inkapslade citatnivåer.)
Brita Planck:
>> jag tror mycket riktigt att den
>> hundratusentals bloggarna är en mycket väsentlig del av tidsandans
>> uttolkare. Kanske den viktigaste.
>> Om man däremot söker uttolkare bland professorer i litteraturvetenskap
>> som sitter och pustar damm på ett eller annat universitet lär man
>> säkert få vänta i minst femtio år till, så där har Brita rätt..
>> Fast vad jag menar är att om man inte ser så hemskt akademiskt
>> elitistiskt på saker och ting så är faktiskt de bästa uttolkarna av
>> tidsandan de som drabbas av den varje dag de stiger upp ur sängen.
>> Alla vi här på listan, till exempel. Och den ensamma mamman med två
>> barn i Farsta. Och den unge börsmäklaren som hänger på Café Opera om
>> kvällarna. Och tonåringarna som drar runt i gäng på stadens gator.
>> Jag har mycket svårt att se varför en person som lever år 2376 bättre
>> kan uttolka vår tidsanda än vi kan göra själva, som får den kastad
>> rakt i ansiktet på oss varenda sekund av våra liv.
Bellis:
> Bloggarna är lysande
> tolkare av vår tidsanda, men kan du tala om vilken tidsanda de
> förmedlar? Om femtio år kanske man genom att läsa dem som då
> utkristalliserat sig som de mest betydelsefulla kan utläsa större
> mönster och sammanhang som just nu försvinner i det komplex av alla
> intryck vi bombarderas med. Det är det mönstret jag är intresserad av
> och är fullkomligt övertygad om inte framträder förrän vi står på ett
> visst avstånd, ungefär som det är svårt att se motivet på en stor
> tavla om man står för nära, då ser man bara den detalj man har precis
> framför nosen.
JHH:
> jag (är) inte heller säker på att jag tror så mycket på "tidsanda"
> heller. I den mån jag begripit något av den historia jag läst är
> "tidsanda" alltid en efterkonstruktion, möjlig att applicera på en
> viss period först när dammet lagt sig och det blir möjligt att
> skönja övergripande trender i idédebatt, litteratur, musik, kanske
> politik. Min misstanke är alltså att "den ensamma mamman med två barn
> i Farsta. Och den unge börsmäklaren som hänger på Café Opera om
> kvällarna. Och tonåringarna som drar runt i gäng på stadens gator"
> med flera allihop säkert har en föreställning om *sin egen* syn på
> tillvaron som de generaliserar till en tidsanda, och att den
> naturligtvis är giltig för dem och deras direkta umgänge, men att den
> inte behöver ha ett dyft att göra med hur människor i kvarteret eller
> staden bredvid ser på någonting. Också under depressionen fanns unga
> stormrika typer som hängde på innekrogar; också under tider av
> framstegsoptimism och snabb ekonomisk tillväxt har funnits ensamma
> mammor som haft svårt att få mat till barnen och oppositionella
> tonåringar som dragit runt på gatorna och tyckt att allting är skit.
>
> Nästa problem är vilken tidsanda man pratar om. Den svenska? Den
> europeiska? Den västerländska? Den globala? Förmodligen är de sällan
> eller aldrig desamma, ens om det skulle vara möjligt att hitta någon
> "global" tidsanda -- men jag undrar ju vilka synsätt som skulle ingjuta
> samma livssyn i en modebloggare i Stockholm, en tvångsförflyttad
> småbrukare i Kina, en rymdskeppskonstruktör i Houston och en flykting i
> Darfur.
>
> Skulle jag ändå säga någonting alls, så tror jag åtminstone inte att vi
> just nu upplever någon romantisk tidsanda. De romantiska perioderna har
> präglats av kreativitet, innovationer, hårda motsättningar och stor
> optimism sam, förstås, av mycket ringa utrymme för navelskådande
> romantiker, som för det mesta dykt upp senare och beklagat att de inte
> var med när alltihop hände. Inte heller är jag så säker på att vi lever
> i någon realistisk tid. Och just ur svensk horisont tror jag dessutom
> att det är speciellt svårt att säga någonting vettigt; här flaxar vi
> fortfarande som nackade höns sedan vårt 70-åriga nationella projekt
> havererade för decennier sedan, men utan att vilja gå med på vad som
> har hänt och utan att våga ta steget ut ur de krackelerade visionerna
> och in i verkligheten.
Tidsanda, eller Zeitgeist (även känt fanzine av, har jag för mig, Glenn
Petersen), är ett svårfångat begrepp. Jag tror till att börja med att det
kan härska flera tidsandar samtidigt (även om de kan vara besläktade, och
korsvis ge varandra näring), och de kan gå in och ur i varandra.
Jag tror däremot inte att man bara kan betrakta en tids anda blott i
efterhand. Man kan mycket väl mitt i en tidsanda notera att "minsann,
det här är de rådande trenderna och stämningarna och strömningarna just
nu!"
Vad är då en tidsanda?
Det är, förenklat uttryckt (skulle jag vilja hävda iaf), en trend som
definierar hur en stor del av människorna tänker. Vad de anser vara viktigt
och vad de tar till för utgångspunkter när de skall förklara saker.
Just *nu* tycker jag mig kunna identifiera åtminstone ett par starka
tidsandar, och otypiskt nog är de delvis varandras motståndare:
1. Miljötänket. Tesen om global uppvärmning. Greenpeace. Att alla
politiker springer ned varandra i rushen mot den gröna dörren. All fisk
tar slut. Och regnskogen. Människan är bara alltför elak som *förstör
jorden*. Hm. Den här tidsandan uppstod på 60-talet och pågår än.
2. Globaliseringen. Ökad handel. Öppnare gränser och människor som
förflyttar sig mer. Informationsspridning (satelliter, Internet, mobilnät).
Större intresse för multinationellt samarbete (som t ex i form av EU eller
NAFTA). Ekonomisk tillväxt. Den här tidsandan gillas inte av tidsanda 1.,
ty handel, tillväxt m m bara *förstör jorden*. Jsg skulle säga att
startskottet var sovjetväldets fall (skiftet 80/90-tal), så tidsanda
2. är yngre.
Både 1. och 2. definierar hur många tänker och naturligtvis bidrar de
till hur folk också vill förklara saker.
Och därjämte kan man säkert tänka sig fler tidsandar, exempelvis i
termer av realism eller romantik. (Men jag misstänker att jag skulle
förknippa miljötänk rätt mycket med romantik och globalisering en hel
del med realism - och då blir resultatet att vi idag drivs av både
realism och romantik!)
Jag tror att jag vid något tillfälle gjorde ett försök att lista
viktiga strömningar (vi kan se dem som tidsandar) under 1900-talet. Nu
hittar jag inte den texten, men jag kan försöka upprepa mig. Det kanske
inte blir som min tidigare genomgång; perioderna får bli *ungefärliga*
och olika strömningar kan förstås överlappa:
1900-1914 Den ursprungliga idealistiskt naiva kommunismen/socialismen.
Europeisk kolonialism. Slutet på La Belle Epoque.
1914-1919 Den stora katastrofen - kriget som skulle ända alla krig.
1919-1929 Nynationalism - en rad nya europeiska stater uppstår.
En skakig nyfrivolitet - Charleston dansas på randen till ekonomisk
kris och nya krig. Den konfrontativa, maktsträvande och totalitära
kommunismen/socialismen.
1929-1939 Den stora ekonomiska katastrofen. Börsfall. Arbetslöshet.
Fascism och nazism. S k rasbiologi.
1939-1945 Den ännu större katastrofen - i princip återupptas 1914 års
krig efter 20 års vapenvila.
1945-1960 Utvecklingsoptimism. Vetenskap och teknik är lösningen; atom-
och rymdåldern börjar, ofta baserade på rön från kriget (atombomber,
jetmotorer, radar, penicillin, de första datorerna, etc).
Kalla kriget börjar också. Avkolonisering.
1960- Miljörörelsen (Carson, Romklubben m m), flower power, hippies.
Stegrat kallt krig (Berlinmuren, Kubakrisen, Vietnam, m m).
1967- Mellanösternfaktorn och olja. Krig Israel-araber både 67 och 73.
Oljeembargot 73.
1989- Globalisering och slut på kallt krig. Internet och mobiler. Asien
stiger uppåt.
Tja, det är i alla fall början på en skiss. De flesta "perioder" har
kanske 2-3 tidsandar. Ofta stödjer de varandra - t ex skapar ekonomisk
kris grogrund för fascism och nazism. Ett oljeembargo skapar lätt
föreställningar om att oljan är "på väg att ta slut" vilket i sin tur
ger miljörörelsen kvarnvatten. Osv.
Man kan ju anföra att en skiss som ovan är mer traditionell
historieskrivning än lista på tidsandar. Men det kan ju vara både och.
En sådan sak som t ex Första Världskriget är ju både historia och
något som bestämt folks tankemönster. (Och i vissa fall beskriver
jag samma tidsanda under flera perioder: "kallt krig" och "stegrat kallt
krig" är ju samma förlopp.)
Tyvärr är de tyngsta tidsandarna förknippade med krig: två världskrig,
krig i mellanöstern, kolonialkrig s k kallt krig, osv.
Skall man försöka kondensera 1900-talet till blott en tidsanda blir
det: krig. Krig och konflikt genom att olika ideologier mer än någonsin
stått mot varandra (kommunism, fascism, västerländsk liberalism, etc
- environmentalism är också en ideologi, om än den ännu inte startat
väpnat krig någonstans).
Och de krigen indikerar att 1900-talet varit det mest kaotiska seklet
i historien - men paradoxalt nog också vad gäller teknik, vetenskap och
ekonomi det mest framgångsrika! Gå och figurera det, den som kan.
--Ahrvid
Ps. Och det är sådant här som gör sf-litteratur så ball. Sf-författare
kan skildra och spekulera om tidsandar och dra deras konsekvenser
framåt i tiden - om än mer som tankeexpriment än profetia.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
