Nå, jag gav ett halvt löfte om att skriva litet om sistlidna helgs fest i familjen af Trampes sommarhus i Ytterby. Så det är bäst jag levererar. Fredrik, a k a just Trampe, är som många vet sunkitian, författare till dåliga skivomslagsböcker, filmkännare, musiker (skall i höst musikstudera à la folkhögskola), TV-researcher och mycket annat. Han inbjöd till kräftskiva, men som ingen insisterade på kräftor blev det en skiva i största allmänhet. Jag skulle få skjuts av en Marcus, och anlände med andan i halsen till mötrsplats Östra Station. Men det gick bra, utöver att jag verkade tappa en nyinköpt påse chips under min OS-mässiga sprint för att hinna, och vädret såg så bra ut man kan begära denna gråa sommar. Resarö heter stället, och själva orten är det världsberömda Ytterby. Där finns en gruva, som vi dock inte såg, som är berömd i kemihistorien för sällsynta mineraler varur en lång rad grundämnen isolerats. Periodiska systemet är fullständigt nedlusat med grundämnen som heter saker som yttrium, terbium, ytterbium och erbium - allt från Ytterby. Trampiska huset är ett flott tvåvåningshus (med inredd källare) som är en röd stuga...med svarta knutar. Så fort vi anlände fick vi litet bubbelvin och tigerräkstjärtar och grillen drogs igång efter litet startproblem beroende på att gult vatten är föga optimalt som tändvätska. Det var litet knytis, så folk hade huvudrätter med sig själva, medan Trampe bjöd på snacks, en del dryck och efterrätt. Själv hade jag ett par kycklingklubbor, färdiggrillade - men de värmdes nu på grillen. Danne bjöd på litet potatissallad till; jag hade tänkt mig de chips som försvann. Andra åt saker som biffar, sallader och grillspett.
Ingen hade kräftor.Jag har inget emot kräftor, men det är mat som kräver väldigt mycket jobb för obetydlig mängd näring. Vi satt i nedre delen av den tjusiga trädgården och det var mer än halvklart - riktigt soligt. Jag hade med mig en hel del folköl, men Trampe hade också ett polskt öl som hette "Tyskie" att bjuda på. Jag misstänker starkt att namnet INTE betyder "tyskt", för något sådant skulle vara dåligt försäljningsargument i Polen. (Som hemlig backup hade jag 1,5 liter av min hembrygda cider, men det är verklig nödproviant, som än i skrivande stund inte nyttjats.) Jag räknade till 17 ansamlade personer (kan ha missat någon, så vi säger 17-18). Flera av dem hade jag sett på Sunkit tidigare - naturligtvis reguljärer som Danne och Martin - om än en del bara varit där enstaka gånger. Det fanns ett koppel brudar också, men de flesta var "upptagna" (vilket inte hindrade en del limningsförsök, något verkade vara på väg att limma ihop ett helt modellplan). En oväntad bekantskap var Ville, som jag tidigare mött när jag åskådade TV-inspelningarna av Filip & Fredriks show "Ett Herrans Liv". Anknytningen är här att Trampe jobbat som researcher för F&F, och alltså plockat fram många av de kuriösa fakta och klipp de roat oss mer. Efter att vi tuggat och snackat ett bra tag kom Trampe med glass och både socker- och chokladkaka. Det är en av Trampes många okända begåvningar att han både kan och gillar att baka. Flera hade funderat på att besöka en brygga 5 min bort för ev bad. Det blev inte av, inte förrän solen helt sjunkit (och maten likaså) någon gång efter 10-tiden. Då drog vi iväg hela gänget till den där bryggan, och fick se mer av denna primitiva by med sina flotta villor som var och en hade en blänkande stadsjeep på vakt. Vi satt på bryggan, mätta och filosofiska, och såg skärgårdstrafikens lanternor som passerade medan vattnet stilla kluckade. Danne muttrade att han inte badat på länge och vips var han badbyxförsedd och dristade sig ned i vattnet. Jag tvekade en stund, men antog sedan utmaningen (och jag hade badbyxor under). Jag *är* en badkruka. Det skall till en rejäl dos Celsius för att jag skall vilja blöta mig. Men på något sätt klättrade jag nedför bryggans stege och vips så var jag blöt. Det kändes kallt de första två sekunderna, men därefter faktiskt rätt ljummet (gissning: 19-20 grader). Vattnet var som populära chips (lättsaltat). Det var dock bara Danne och undertecknad som på detta vis utmanade Neptunus. På det hela taget en både näringsrik och trivsam dag och kväll.
När vi började trippa tillbaka till huset tänkte många på refrängen (en vana från Sunkit, kanske?) och folk drog iväg. Jag trodde Marcus skulle stanna över men han drog redan nu (gjorde inget, jag skulle ändå stanna över natten). Andra drog iväg i små grupper. Vi var väl ungefär fem kvar över natten, som alla fick soffor och bäddar i det trampeska residenset. Martin kvartade kvart över tolv (så där). Men jag, Trampe, Danne och en Anders (känd för att en gång spelar i ett band där alla fyra medlemmarna hette Anders) satte oss och hörde på musik och såg videokassetter. Danne laddade ned och spelade en intressant skiva med hårdrock spelad av fritidsgårdsbarn, en del så unga som typ 9 år. Ganska ballt.
Vi Har Underlig Musiksmak.Sedan tittade vi på band med F&F:s "100 Höjdare" (säsongen 2005, som jag inte sett). Danne höll på att läsa boken om programserien och var därför synnerligen intresserad. Jag själv har träffat F&F och sett dem live och hade inte mindre intresse. Trampe berättade en del om programmens bakgrund, och hade faktiskt rätt många uppdykanden i rutan, nästan som en sidekick som F&F ibland frågade om saker. Det är en underhållande programserie, som går ut på att visa knäppa klipp med folk som gör bort sig eller får hjärnsläpp. Jag skall inte referera allt, men ballast är kanske en Staffan Schmidts totalhjärnsläpp när han i "Måndagsbörsen" intervjuade Ultravox och inte begrepp att låten hette "Vienna" och inte "Venice" - varpå han försökte rätta sig och gottgöra fadäsen och trasslade in sig igen, gång på gång. Jag och Danne var vid medvetande längst (enligt min klocka till ungefär 05.25 på morgonen; då tillverkade de andra Z:n). Vaknade omkring 13 nästa dag. Gjorde kaffe, snodde till mig några ostsmörgåsar (Trampe sade vi kunde raida kylen) och såg hur alla långsamt vaknade till.
Vänta snart på min intressanta avslutning på dagen.Då satte vi oss och såg mer "100 Höjdare". Jag tror vi hann se hela säsongen. Plötsligt började vi fundera på ytterligare en refräng och fick veta att en buss 10 minuter bort skulle gå om 15 minuter, 15:33. Vi kastade oss iväg (Jag, Danne, Anders). Höll på att gå bort oss i Ytterbys kemiska för(g)reningar, men med en språngmarsch hann vi rätt precis. Danne hade extra SL-kuponger (tack!) som jag kunde åka på och jag kanske betalade tillbaka i någon mån genom att rädda oss från att hamna i Vaxholm. Vi måste byta buss på halva vägen, och klev på första buss som kom. Jag klev på sist och just innan vi skulle slå oss till ro råkade jag fråga:
- Går den här till Teknis?Svar nej. Det var något jag lärde mig under tågluffning, att man bör fråga *vart* fordon man kliver på går till. Ut med oss, vänta på nästa buss, och så fick vi stå, en stor del av vägen - bussen var fullpackad, så här en söndag eftermiddag. Jag och Danne snackade en hel del om hårdrock på vägen. Pratade bl a om gammal sovjetisk hårdrock som spreds underjordiskt ingraverat på gamla röntgenplåtar! Sluthållplats Tekniska Högskolan och transfer till underjorden. Vi skiljdes vid Slussen. Jag åkte till Skanstull då Vi-butiken hade ett bra extrapris det var sista dagen för. Man kunde köpa orientaliska snabbnudlar för 1:50/paketet. På väg hem från butiken gick jag trakterna Ringvägen österut och såg folk med hammarbyhalsdukar och posters om att Hammarbys damlag just nu spelade mot mästarna Umeå IK i fotboll, på en liten sportarena kallad Kanalplan ett stenkast bort. Så jag kilade dit på ren impuls. Det är nämligen så att jag har om inte extremt mycket så iaf i liten mån följt med damfotbollen (bukar se landslagsmatcherna på TV) och vet att Umeå är ett mycket sevärt lag. Jag kom dit med ca 10 minuter kvar, och såg strax att man öppnat utgångarna till Kanalplan, så man kunde smita in gratis. Umeå ledde med 1-0 men Hammarby pressade på. Man fick t ex en mycket farlig hörna i slutet. Den som är mest värd att se i damfotbollen i hela världen är det brasilianska fenomenet Marta, som spelar i Umeå, världens bästa damfotbollspelare och bofast i Umeå sedan några år (svenska damligan har hög status, är en av världens bästa och har många utländska spelare). Jag såg Marta i en del bollkontakter, om än inte i några av de där totala uppsnurrningarna hon kan, då motståndarbacken hamnar i korvkön på läktaren... Umeå stod emot pressen och vann med 1-0. Det var kanske 1500 åskådare. Efter matchen samlades småtjejerna (iaf mest sådana) för autografer. Jag fick ett ryck, hittade en penna, ett matchblad med laguppställning - och fick även jag Martas autograf! Hon var mycket tålmodig denna damfotbollens superstjärna och skrev autograf till alla (säkert 50 pers). Om några veckor är det damfotbolls-VM och då skall jag titta. Traskade slutligen hem med nudlar och autograf, under en helg som tagit mig från kemins periodiska tabell till damallsvenskans fotbollstabell.
--Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
