[SKRIVA] WWII-Alt History: Krigsfall Sverige
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 20 Jul 2013 19:19:16 +0200
Det är alternate history, "tänk om..."-historia, men i fackboksform. Krigsfall
Sverige - Tysklands anfallsplan mot Sverige 1943 (Infomanager, 2006) är skriven
av Jan Linder, som skrivit en rad böcker om 1900-talets konflikthistorik (WWII,
kalla kriget, Finlands krig, m m). Linder skriver bra och kan sina ämnen utan
och innan, så denna och andra av hans böcker är att rekommendera. Bokens
huvudnummer är de konkreta invasionsplaner som drogs upp av Nazityskland mot
Sverige våren 1943. Planen var utarbetad av en generallöjtnant von Schell i
april 1943, och hittades i beslagtagna tyska arkiv i USA, varvid planerna
publicerades 1960. von Schell var chef för en pansardivision under uppbyggnad i
Norge. Tyskarna tyckte att svenskarna började började bli litet väl sturska
och ville ha planering ifall invasion blev nödvändig, t ex om malmtrafiken
stoppades. Efter Stalingrad och El Alamein blev svenskarna mycket riktigt
sturskare. Sommaren 1943, med effekt i augusti, sades t ex avtalet om
permittenttrafik upp (det om tyska soldater på permission fick resa genom
Sverige på tåg). Antagligen fanns flera invasionsplaner, ty militära
organisationer utarbetar hela tiden sådant för all eventualitet. Men mycket
tyska arkiv förstördes vid krigsslutet och planerna för våren 1943 är vad som
återfunnits.
Jan Linder förklarar att de tyska planerna knappast skulle ha lyckats 1943 (mer
strax). Fanns något tillfälle då tyskarna lätt kunnat ta Sverige var det i
april 1940, då man samtidigt angrep Danmark och Norge. Då var det svenska
försvaret milt sagt oförberett. Vi visste någon dag i förväg att tyskarna var
på marsch. ÖB begärde av regeringen att få utlysa partiell mobilisering, men
fick bara tillstånd för stabsmobilisering (antagligen för att inte reta
tyskarna, då indikationerna var att Sverige inte var målet för invasionen). Vi
hade visserligen den s k Per Albin-linjen i stort sett klar, en serie på 1100
kulsprute- och antitank-värn i betong längs Skånes och Blekinges kuster, men 9
april 1940 var bunkrarna obesatta. I Skåne, som låg mest i farans riktning,
skickades man upp en liten grupp föråldrade B3-bombplan som demonstrativt fick
flyga fram och tillbaka längs Öresund. Det fanns några bemannade
luftvärnsbatterier i Malmö. En grupp kadetter under utbildning skickades i all
hast till Helsingborg. I övrigt fanns bara en skvadron kavalleri i norra Skåne.
Det var allt som fanns då. Tyskarna hade kunnat promenera in.
Men 1943 var det annorlunda. Försvaret hade förstärkts rejält. Flottan hade
fått ett dussin nya jagare, ett tjog nya torpedbåtar och tio nya ubåtar.
Svenska ubåtsflottan var förhållandevis stor (25 ubåtar). Dessutom hade de tre
pansarskeppen av Sverige-klass moderniserats och hade grövre artilleri än de
relativt svaga tyska marina enheter som fanns i Östersjön. Kustartilleriet hade
också byggts ut. En invasion över havet var inget för tyskarna att tänka på.
Man måste gå via ockuperade Norge. Flyget hade varit en huvudvärk. Men 1942/43
började den svensk-konstruerade nya störtbombaren B17 komma ut i större mängd,
följd av jaktplanet J22 som ansågs ganska bra. Luftwaffe var förstås
överlägset, men punktvis kunde nog Kgl Flygvapnet bita ifrån sig. Det var
dessutom väl utspritt och kamouflerat på otaliga krigsflygbaser. Tyskarna kunde
knappast i ett förstaslag förstöra en massa plan på marken, såsom man gjort i
tidigare blixtangrepp. Den svenska armén hade stärkts framför allt
kvalitativt. Tre krigsår av inkallelser, övning, finslipning och förberedelser
sätter sina spår. Bofors levererade finfina kanoner (en del lyckades man också
köpa från Tyskland). Det fanns t ex över 1000 40 mm-luftvärnskanoner av Bofors
modell, som faktiskt duger utmärkt som pv-vapen också (pga hög
utgångshastighet). Man hade gjort en svensk version av den berömda finska
kpisten Suomi och hunnit tillverka 30 000 av den, liksom 15 000 tunga
kulsprutor. Det räckte till 2 kpistar och 1 kulspruta till varje skyttegrupp,
där eldkraften sålunda ökade rejält. (I övrigt var svenskt standarvapen
mausergeväret, ett dugligt gevär som också var tyskarnas standardvapen.) Vid
partiell mobilisering (som inträffade flera ggr, bl a vid starten av finska
Vinterkriget) inkallades upp till 300 000 man. Arméns fulla fältstyrka kunde
dock bli upp till 650 000 (hemvärn/landsstorm oräknat). Den gamla Landstormen
(minns militärkomedier som "Landstormens lilla Lotta") hade ersatts av det nya,
bättre organiserade Hemvärnet. På Östermalm satt matematikprofessorn Arne
Beurling och hans gäng fortfarande och knäckte i stort sett alla tyska
telegram, så vi var gott informerade. Den enda huvudvärken var
stridsvagnsbeståndet. Vi började kriget med knappt 100 lätta stridsvagnar, i
huvudsak kulsprutebeväpnade. Landsverk hade börjat leverera en 22-tons
medletung vagn med 75 mm-kanon, men det gick långsamt. I Södertälje byggdes en
massa Scania-lstbilar om till pansarbilar. Men hålen i fordonsflottan var
stora. Det behövde dock inte spela så stor roll i Sveriges skogiga,
svårforcerade landskap.
Enligt von Schells plan tänkte sig tyskarna angripa Sverige på två fronter, med
totalt 6 divisioner (4 infanteri, 2 pansar; totalt faktiskt inte mer än ca 150
000 man). Dels över fjällen i Jämtland, för att gå mot Sundsvall och skära av
landet på mitten. Dels över Värmlands djupa skogar, för att gå mot Karlstad,
Falun, Västerås, Uppsala och slutligen ta Stockholm. Taktiska
luftlandsättningar av fallskärmstrupper här och där skulle bereda vägen och
Luftwaffe skulle bomba och ha sig i samma syfte. En innovativ del av von
Schells plan var att göra angreppet i två rullande vågor: fram med en
avdelning, och när den kört slut på sig, rullar en fräsch avdelning fram
bakifrån, sedan byter avdelningarna igen. Men det var nog den enda detalj där
von Schell tänkt ordentligt. Problemen? Otaliga! Både i Värmland och Jämtland
är landskapet oländigt och man måste hålla sig till vägarna. Det är tjocka
skogar, det är dalgångar, floder, åar och sjöar som hela tiden avbryter, ev
slätmark är ofta geggiga myrar - och det fanns bara 20-talet vägar i de
aktuella områdena mellan Sverige och Norge. Vägar som svenska armén ägnat tre
år åt att befästa! Man hade skapat djupa zoner där vägarna försetts med
pansarhinder, otaliga minor, skyttebunkrar m m. Ett annat problem var att von
Schells pansardivisioner var inkompletta och svaga. De bestod av andra
sorteringens soldater (första sorteringen slogs i Ryssland) och en blandning av
medeltunga Panzer 3 och 4 stridsvagnar, samt beslagtagna franska vagnar - och
pansarbeståndet var inte up to numbers, som det heter. De svenska
antitank-kanonerna hade en aningen svag kaliber, men de vagnarna skulle man nog
kunna slå ut (Pz4 åtminstone i sidopansaret). Dessutom skulle tyskarna inte
kunna göra ett överraskningsanfall (helt oaktat att Beurlings telegramknäckande
skulle ge varning). Det omfattande gränsbefästandet var starkt bemannat. I t ex
Värmland låg oavbrutet 7500 man vid gränsen oavsett beredskapsgrad, och 10
000-tals till kunde ansluta med 2-3 timmars varsel. von Schell antog också att
de svenska trupperna skulle vara lågt motiverade. Men motivationen var hög.
Både värm- och jämtlänningar hade i åratal fött höra skräckhistorier om hur
tyskarna for fram från 10 000-tals norska flyktingar. Någon särskild lust att
ge sig till tyskarna fanns inte. Linders bok målar upp ett scenario. Tyskarna
kommer på vägen. Redan efter någon km kommer de första pansarhindren omgivet av
minor - så det går inte att köra runt. Hindret är taktiskt placerat kring en
smal vägpassage och försvaras av ett helt kompani svenskar i bunkrar en bit
bort. Den svenska armén har i egna tester av sina bunkrar och funnit att ett
tungt luftanfall i "bästa" fall bara skulle kunna slå ut 20% av systemet. De
tyska angriparna får ägna många timmar åt att försöka ta sig förbi detta - om
de kan. Och skulle de lyckas kommer en bit bort nya pansarhinder, nya minor,
nya försvarsbunkrar. Och en bit bort YTTERLIGARE samma sak. Osv. Och inte kan
de bara svänga förbi. Alla ev körbara delar av terrängen är också befäst.
Svenskarna har ju haft tre år på sig att fixa det. Men större delen av
terrängen är ofarbar för fordon. Man kan ta sig till fots förbi, utan tunga
vapen. Men där går svenska patruller, bondpojkar och skogsmän med
lokalkännedom, inte stadsgossar från Berlin eller Hamburg. De har legat inne
långa perioder under otaliga övningar och kan sina skogar utan och innan. En
intressant del av den svenska planläggningen var att man utbildat 100-talet s k
jägargrupper med ca 20 man i varje. Det var elitsoldater, ofta lokalbor med bra
kännedom om trakterna, som till fots med sprängmedel och mat för några dagar
vid ev krig skulle ge sig in i Norge och angripa tyskarna i ryggen. De skulle
spränga broar, järnvägar, installationer, förråd. De skulle ta kontakt med
norska motståndsmän för att få vägvisning. Det hade blivit en överraskning för
von Schell. Nej, Fritz skulle inte få det lätt. 1940 skulle det ha varit en
bit kaka, men inte 1943.
Det är intressant att läsa sådant här "Tänk om...". Krigsfall Sverige är
visserligen en fackbok men genomtänkt och stimulerande. Själv läser jag mycket
historia, inte minst tiden under, före och efter andra världskriget. Jag har
läst annat i ämnet "tyskarna anfaller" och faktum är att jag redan skrivit om
det i novellform. Min novell "Ett hundjobb i fjällen" i den i våras utkomna
antologin från Novellmästarna/Wela (Sista resan och andra slutstationer) är
förlagd till Jämtland och handlar om de tyska krigsplanerna våren 1943.
Alternativhistoria är kul!
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com - delta i vår novelltävling! / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även
AE i nya E-antologin Sista resan, http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan
/ YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] WWII-Alt History: Krigsfall Sverige - Ahrvid Engholm
