Jag var igår på en förlagsfest. Det var lansering av Kängurus Sverige sämsta skivomslag. Nu behöver inte den boken mer lansering. Man kan se festen som firande av att det gått så *otroligt* bra. Boken har recenserats och tagits upp överallt, i stort sett till översvallande lovord. SVT:s nyhetsmorgon kallade den "en kulturgärning", t ex. Jag har sett ungefär tre TV-inslag om boken och hört så där två radioinslag. Alla stora tidningar har skrivit. Alla utom DN. Enligt författqarna Kristenson, Trampe och Boström (alla kompisar till mig, som jag ser på Sunkit) är DN en ovanligt envis historia. Man har tydligen inte nämnt Sveriges sämsta skivomslag med ens ett komma. Men förlaget kan nog gråta hela vägen til banken. Jag satt länge och pratade med tryckaren till boken, och han trodde att de nog skulle bli en andra upplaga (första upplagan var 10 000 ex). Den killen var f ö mycket trevlig, och gift med en estlandsryss. Vi hade långa konversationer kring läget i Baltikum, och sedan föll vi nästan i varandras armar när vi konstaterade att tryckeriandet Var Bättre Förr, innan datorer och Desktop Publishing. Jag är alltså så pass "gammal" att jag var med på tiden med fotosättning, klipp-och-klistra och pappersmanus. (Jag och Erik "Tolkien" Andersson körde det i JVM från ca 1980. Jag fick HELA grundutbildningen via Teknikmagasinet. Och repetitionskurs via Nova SF.) Det var också kul att prata med Martins bror och syster. Jag har känt Martin K i 30 år men aldrig träffat hans syskon! Syrran verkade vara litet grand inne på Martins vurm för gammal kultur och brodern jobbade som parkskötare i Hagaparken. Jag nästan lovade honom att vi skulle synas på nästa Hagafest. Det var en del "kändisar" där. Bäst minns jag Joakim Pirinen, som jag dock faktiskt träffat tidigare. Jag fick något seriealbumb av honom, med dedikation. Jag förklarade min kärlek till Finland, men saken är den att Pirinen är "helsvensk", fast jag tror ändå han uppskattade intentionerna i att jag sade att jag älskar Finland. (Pirinen är andra generatationens s k krigsbarn. Hans far kom till Sverige som krigsbarn och han är född och uppväxt här. Under WWII sände Finland så där 100 000 - eller vad det var - barn till svenska familjer, så att de skulle få mat osv och så att ryssarna inte skulle ta dem. Historien är litet kontroversiell, men tanken med att Sverige tog emot finska krigsbarn var iaf god. Festen hade vitt, rött och rosévin. Jag provade alla smakerna (och blev följdriktigt litet i hatten). Dessutom potatis, rodstbiff, smör, bröd, tilltugg. Gott! Mattias var DJ och spelade låtar ur sin bok. Danne, Camilla, Kristoffer m fl från Sunkit var där. Det har blivit litet av en vana med förlagsfester för mig det sista halvåret. Det har varit 4-5 stycken. Jag är ju nu Publicerad Författare. Sådana här fester är mycket trevliga. Jag går annars på en del datorrelaterade fester (det blir en i kväll) - men förlagsfester Är Kultur. Skojigare folk att prata med.
--Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
