---- On Fri, 20 Mar 2015 16:15:54 +0100 pia lindestrand wrote ---- >När det gäller skräckfilmer och -serier ges det ut så mycket som >håller så låg klass att skräckfilmer får betygsättas med en egen >skala. Man kan inte jämföra med annan film som en del drama- >produktioner (jo, det ges ut mycket skit i andra genrér med, jag >vet). På en bra skräckfilm går det minst 10 dåliga. Det där är en (förvisso vanlig) uppfattning som helt saknar djupare reflektion och analys. Personligen vet jag utmärkt väl att filmhistorien är fullsmäckad av skräckfilmer som anses vara mästerverk och filmiskt banbrytande: Dr Caligaris kabinett, Nosferatu och andra tyska expressionistiska klassiker, Carl Th Dreyers Vampyr, The Spiral Staircase, filmer av Hitchcock och Polanski, Peeping Tom, The Innocents, Night of the Hunter, What Ever Happened to Baby Jane?, Kwaidan... För att bara ta några få exempel från en mycket stor hög. Michael Manns Manhunter och Jonathan Demmes The Silence of the Lamb är exempel på moderna skräckfilmsklassiker som filmstudenterna studerar. Sedan finns det subgenrer inom skräckfilmsgenren (slashers, gore, splatter), där det produceras enormt mycket och där kvalitet snarast anses vara en nackdel. Man siktar in sig på blodig och slaskig underhållning, och ofta blir detta ren självparodi med Troma som ett perfekt exempel. Lloyd Kaufman har gjort den genremässiga självparodin till en bakvänd skön konst; han vet att han sysslar med skräp i form av usla skådisar, manus utan vett och sans liksom budget som aldrig riktigt räcker till, och han har gjort det till suverän underhållning. Vilken förvirrad stackare förstår inte att älska hans Poultrygeist, till exempel? / Rickard IDÉ, VETENSKAP & SKÖNLITTERATUR Timaios Press -- www.timaiospress.com Aleph Bokförlag -- www.alephbok.com ----- SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).