[SKRIVA] Vad hände med den klassiska kioskpocketen?
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, "novellmastarna@xxxxxxxxxxxxxxx" <novellmastarna@xxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 21 Nov 2013 21:53:11 +0100
I läslistan till den distanskurs i skräcklitteratur jag f n läser fanns en
artikel (ur en gammal Minotauren f ö!) som bl a behandlade den gamla
kioskpocketserien Kalla Kårar. Den upphörde tydligen 1984. Jag var själv ett
par år på det - av olika skäl milt sagt illustra - lilla förlaget LFP som utgav
sf-pocketböcker för kioskerna, under några år i slutet av 80-talet. För ett
kvartssekel sedan fanns fortfarande kioskpocketen. Det fanns deckare i serier
om Nick Carter, Larry Kent, Carter Brown m fl. Carl Johan De Geer talar ofta
tårögt nostalgiskt om Manhattan-deckarna! Vi hade westerns med Ben Hogan, Bill
& Ben, Sexy Western (!) m fl (kompisen Kjell Genberg skrev en hel del). Det
fanns romantikböcker, skräck (Kalla KLårar som sagt!), sf (LP, Saturnus/Kosmos,
O Möller, Lindqvist, Nova, etc). Såvitt jag kan se är ALLT detta numera helt
utraderat!
Vart tog de vägen?
Här en säljare av gamla kioskpockets, där många av de gamla omslagen visas.
Jag noterar att de kostar från ca 20 till 100 kr styck! (Minns jag inte fel har
man kunnat hitta dem för 1-2 kr/st i billighetsboklådorna nästan var som helst.)
http://www.bokmasarna.se/pockets.html
Idag verkar det bara finnas "fina" pocketböcker, som Månpocket, etc,
förlagets stora serier som bara är nytryck av tidigare inbundet. Och det säljs
i PocketShop vid järnvägsstationer, köpcentra m m, och i särskilda stånd i
Pressbyrån, som idag har få traditionella kiosker (=små friggebodar) utan det
är minibutiker, ungefär som 7Eleven. Det är böcker som motsvarar vad som redan
på 50/60-talet fanns i form av serier som Aldus, Delfin m fl, men då exklusivt
för bokhandeln.
Med de klassiska kioskpocketarna menar jag genreböcker (deckare, sf, skräck,
westerns, romantik etc) med målade omslag (inte photoshoppade "konstomslag" som
idag) och ingående i serier, gärna med samma huvudperson men i alla fall med
tydlig inriktning. Köpte man Manhattan visste man att det var hårdkokt. Tog man
en Kalla Kårar kunde man förvänta sig något rysansvärt. Romantikserierna
handlade om en kvinna som efter förvecklingar och tårar får sin drömkarl. Och
Ben Hogan bjöd på hästar, öde vidder, revolvrar, whisky och en och annan indian.
Jag tror Staten och Kapitalet tillsammans förstörde kioskpocketarna. Kapitalet
(Bonniers m fl) tog allt hårdare kontroll över distributionen och började mobba
bort andra bokserier än deras egna. (Jag kan inte detaljer, men det skedde på
90-talet. Fråga Horst Schröder hur distributionsmonopolet behandlade hans
vuxenserietidningar.) Staten å sin sida, med den Nya Kulturpolitiken från
70-talet, avskydde "kiosklitteraturen" och startade den hårt subventionerade
"Bok för Alla"-serien för att pressa bort den. Skattebetalarnas offentliga
bibliotek ville aldrig ta i de gamla kioskpocketarna heller, medan dagens
pretentiöspockets alla är välkomna.
Men saknar vi inte våra gamla kioskpockets? Det var underhållningslitteratur
som gav en stunds avstressning till en billig penning (billigare än Månpocket m
fl). Jag tror det var en välkommen frizon för många vanliga läsare. En Carter
Brown-bok gav en stund där man kunde få vara för sig själv utan tryck på sig
att man prompt måste läsa "god litteratur" (såsom kulturutredningar definierade
den). Att få fightas en stund med Bill & Ben i Vilda Västern eller landa på en
ny planet med Kap Kennedy (en Kapten Frank-epigon på 70-talet) kändes befriande.
På något sätt var våra kioskpockets kanske det sista spåret av den klassiska
pulplitteraturen. Novellmagasinen togs kål på under 50/60-talet, men
kioskböckena lyckades hålla sig kvar. Kanske tog den berömda Svenska
Deckarvågen kål på kiosklitteraturen? Det går inte att sälja hårdkokt Manhattan
med obskyrt amerikanskt pseudonymnamn när man kan få Mankell och Marklund.
Men har vi inte förlorat något när de där "slaskiga" böckena med "grälla"
omslag som kostade 4.95 i kiosken (ännu inte en "butik") skattade åt
förgängligheten? Det vi fått istället är förskräckligt mycket tråkigare omslag
och böcker på normalt 4-500 sidor.
Förr i tiden var en kioskpocket på 160 sidor.
160 sidor raffel! *
--Ahrvid
* Ett gammalt ord från 1970-talet, jfr "rafflande". Har någon sett ordet
användas de senaste 20 åren?
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan /
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Vad hände med den klassiska kioskpocketen? - Ahrvid Engholm
