Överraskningsmomentet i twistend noveller försvinner ju tyvärr till stor del när läsaren vet om att novellen är en sån. Trots detta fick jag en dos inspiration av tävlingen så här kommer mitt bidrag: ------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Guds sång ----------------- Padmar var den siste av Avroberna att frysa till is. Medan de andra stod frusna i sina bon förflyttade han sig över planetens yta och placerade ut de ledningar och antenner som behövdes. Medan han arbetade bönfall han sin gud om att ge ett tecken från sig under den kommande vintern. Padmar var, liksom alla andra Avrober, fyra meter hög och liknade en klump av röd gele. Vid behov formade han tentakler för att koppla ihop två ledningar eller flytta en antenn. När mottagaren var färdig använde han de sista resterna av sin rörlighet för att ta sig till sitt bo. Där dröjde det inte länge innan även han hade frysts till is. Vintern kom. Planeten lämnade sin stjärna bakom sig. Den plöjde genom stjärnans oortmoln under en lång tid. Signaler från fjärran nådde planeten och fångades upp av Avrobernas mottagare. Till sist vände planeten inåt igen och kom tillbaka till värmen bland de inre planeterna. Padmar var den förste att tina upp. Han rörde sig stelt till mottagaren för att kontrollera om det fanns något meddelande från gud. Mitt bland kosmiskt brus och störningar fann han meddelandet. Det långa sökandet efter mening var äntligen klart. Han spelade upp meddelandet med både ljud och bild upprepade gånger tills han var säker på att han förstått budskapet. Han ställde sig i mitten av bosättningen och väntade på att de andra skulle tina. Avroberna som tinade upp upptäckte Padmar och ställde sig i närheten, väntande på upplysning. Till sist hade alla vaknat, Padmar höjde en tentakel och började tala till sina lyssnare. "Jag har hört guds röst och sett guds rörelser. Låt oss härma guds rörelse." Padmar sträckte två tentakler och lät dem pendla fram och tillbaka medan resten av hans kropp gungade i mottakt. Åskådarna upprepade Padmars rörelser och han såg nöjt ut över dem. "Låt oss härma guds sång." Avroberna svängde sina tentakler och föll in i Padmars sång: "Come on let's twist again like we did last summer..."