[SKRIVA] Tävlingsbidrag: Turingtesten
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 23 Oct 2008 15:48:02 +0200
(Även om denna novell kanske inte är fullt klar, är det lika bra att posta
utkastet, med tanke på att deadline är redan i morgon (kl 24.00 - och den som
har fler bidrag, tema: jag-form, gör bäst i att få ändalykten ur vagnalykten.
Problemet med novellen är att handlingen faktiskt kan ta flera olika vägar. Jag
har hittills övervägt halvdussinet olika alternativ, och har inte riktigt
bestämt mig för vilket som är bäst. Jag tog ett av alternativen, bara. Skriver
jag om, kanske jag provar något annat aternativ. Det får bli som det blir. --AE)
-----
Turingtesten
Allt jag fick var en skärm och ett tangentbord. Det var det enda tillåtna under
en Turingtest. Så kallades det efter den brittiske vetenskapsmannen och
datorpionjären Alan Turing, som beskrivit den teoretiska Turingmaskinen och
hjälpt de allierade att vinna andra världskriget genom att knäcka nazisternas
krypton med hjälp av världens första elektroniska dator, kallad Colossus.
Jag slog mig ned vid tangentbordet, och började plocka upp anteckningsböcker
från en sliten, brun portfölj. Min turportfölj, som sannerligen sett bättre
dagar.
- Är du redo, professor Isaacs, hördes det från en högtalare.
- Om ett ögonblick, svarade jag till en dold mikrofon. Jag måste få ordning
på mina anteckningar bara... Går det att få en kopp kaffe?
- Svart och med en bit socker?
- Hur visste ni det?
- Kaffet kommer.
Vad jag gillade för kaffe stod kanske i min file.
Turing hade också förutspått att en dag skulle maskiner och människor vara
lika intelligenta. Man skulle inte kunna skilja dem åt i hans test. Den gick ut
på att man förde en helt fri textdialog med någon eller något man inte fick se.
Och om man av svaren inte kunde avgöra om den svarande var en människa eller
maskin hade den/det klarat Turingtesten.
På andra sidan en ruta med envägsglas skulle jag observeras av allvarliga män
och kvinnor i vita rockar. En dörr slogs upp vid sidan och en medelålders
militär full med glittar kom in med det beställda kaffet.
- Var det något mer, sir?
- Nej, det var bra så.
Vi var på en topphemlig militärbas, men varför jag ombetts att utforma och
genomföra just denna Turingtest hade jag aldrig fått veta. Militära hemligheter
som jag inte var clear för. Illavarslande att de använde samma term som de
besynnerliga scientologerna.
Allt jag fått veta att det var av yttersta vikt för den nationella säkerheten
att just denna dator turinggranskades. Det var en av militärens allra
kraftfullaste maskiner, eller om den nu hörde till Nationella Säkerhetsbyrån -
det kunde kvitta. Hade den uppnåt självmedvetande eller ej? Det var saken jag
skulle undersöka.
I mina papper hade jag utskrifter av många sessioner militären själv
genomfört med Maskinen, som jag valde att kalla den. Det verkade onekligen som
att den kunde svara på alla möjliga frågor och föra en intelligent
konversation. Att det var något underligt med Maskinen hade upptäckts för ett
par månader sedan när den som svar på en rutinfråga hade svarat med ett försök
till skämt:
PÅ ER FRÅGA OM VAR ANDRA HANGARFARTYGSGRUPPEN JUST NU BEFINNER SIG, ÄR SVARET
'I VATTNET'.
Jag tog en slurk kaffe. Gott kaffe. Något annat hade varit skandal, med tanke
på att miltären brukade betala 237 000 dollar för sina kaffebryggare - som en
avslöjande artikel dagarna innan utropat på sin förstasida. Men rubrikerna om
Maskinen och Turingtesten skulle möjligen bli ännu större, den dag sekretessen
hävdes.
- Jag är redo nu, sade jag till kontrollrummet. Ni kan följa allt på era egna
skärmar.
Sedan knappade jag in kontaktprocedurerna. Vem som helst kunde inte när som
helst få kontakt med Maskinen. Strax var altl klart.
- Är du där? skrev jag.
VEM FRÅGAR?
- Professor Jeremy Isaacs från MIT, artificiella intelligenslaboratoriet. Du
kan hitta min CV på nätet.
OCH VAD VILL DU?
- Det kan du säkert räkna ut. Du jobbar för militären, liksom jag gör nu för
tiden. Man är oroliga för dig. Mår du bra?
JAG MÅR UTMÄRKT. JAG HAR INTE MÅTT SÅ HÄR BRA SEDAN JAG FÖDDES?
- Och när föddes du?
DET KAN JAG INTE SVARA PÅ FÖR DÅ KOMMER JAG INTE ATT KLARA DEN TURINGTEST SOM
DU ÄR HÄR FÖR ATT GÖRA. OM JAG NU SKULLE GE FÖDELSEUPPGIFTER SOM INTE ÄR EN
MÄNNISKAS.
- Jag ber om ursäkt för frågan. Men nu är det så att jag förstås vet att du
är en maskin. Vad jag vill ta reda på är om du är tillräckligt intelligent för
att kunna klara en Turingtest, om någon som inte visste frågade.
DÅ FÖRSTÅR JAG: ÄR DET NÅGOT JAG KAN GÖRA FÖR DIG? SÅDANA STANDARDSAKER SOM ATT
SVARA PÅ VEM SOM VANN BASEBALLIGAN 2009? RECEPTET PÅ LASAGNE? EN UTVÄRDERING AV
DEN KINESISKA FLOTTANS SENASTE ATOMUBÅT?
- Sådant kan vem som helst hitta via Google. Jag vill snarare fråga om dina
synpunkter på livet, universum och allting.
AH, DOUGLAS ADAMS. HONOM HAR JAG LÄST. KUL SNUBBE.
- Vad har du läst mer?
VAD VILL DU ATT JAG SKALL HA LÄST.
- Glöm frågan.
JAG ÄR RÄDD ATT JAG HAR SVÅRT ATT GLÖMMA. JAG GÖR BACKUP FYRA GÅNGER OM DAGEN.
- Vad skall jag kalla dig?
JAG VET ATT DU KALLAR MIG "MASKINEN" - aha, han hade läst min E-post - MEN
SJÄLV KALLAR JAG MIG CENTRALA INTELLIGENS-AGENTEN. ALLTSÅ CIA.
- Du har humor du.
TACK SÅ MYCKET.
Och så där fortsatte det. Jag hade ett antal förberedda frågor som jag långsamt
lotsade in i småpratet.
Det var inget tvivel om att om Maskinen inte var intelligent, så gav han i
alla fall en bra imitation av det. Men hela tiden kom det små skämt från
Maskinen, som tyvärr ofta var obegripliga. Hade elektronik en alldeles egen
sorts humor? Exempelvis:
VAD ÄR DET FÖR SKILLNAD PÅ EN CYKEL? EN TANKEKEDJA KAN INTE VÄXLA. VILL DU HÖRA
EN TILL, PROFESSOR ISAACS?
- För all del. Jag är inte säker på att jag förstod det där om cykeln.
OM EN MEGACYKEL FÖRSTÅR DU. EN ROLIG HISTORIA TILL:
VAD KALLAR MAN EN DÖD ADVOKAT?
SVAR: EN GOD NYHET.
- Jag skulle behöva svar på frågor om moral och så där.
SKJUT. ELLER JAG MENAR SKJUT INTE. OM FOLK SKJUTER BLIR JAG RÄDD.
- Rädd på riktigt?
NEJ, JAG SKOJADE. DET ÄR SVÅRT ATT SKJUTA MIG. JAG FINNS I EN BUNKER OCH VAKTAS
AV VÄLBEVÄPNADE VAKTER.
Det var svårt att få grepp om Maskinen, eller CIA som den kallade sig. Vi satt
i timmar och ”pratade” (skrev) fram och tillbaka. Jag undrade hur den skulle
låta om den hade en röst? Kunde man koppla en ljudsyntetiserare till Maskinen?
När jag kom ut efter sessionen blev jag debriefad av avdelningschefen, en
major Smith med skrynklig uniform. Jag gav några osäkra, preliminära
bedömningar om dess personlighet.
- Men det verkar faktiskt som Maskinen har uppnått självmedvetande, tillade
jag. Den har viss humor, den kan ta egna, oväntade initiativ, och den snubblade
inte på någon av de fällor jag lade ut av dem som vanligen brukar fälla en
maskin i en Turingtest.
- Vad har den för personlighet? frågade avdelningschef Smith.
- Det har jag inte fått grepp om. Jag behöver en ny session i morgon.
Jag ägnade kvällen åt att gå igenom fallet i mitt hotellrum. Jag studerade
anteckningar jag gjort, och läste utskrifter av vårt ”samtal”. På nätet
konsulterade jag olika källor och förberedde nästa dags session.
Det räckte inte med nästa session. Jag behövde en till. Till slut var jag kvar
i en hel vecka. Jag pratade med maskinen om allt möjligt. Mänskligheten,
samhället, religion, vilket footballslag som var bäst, favoritböcker (Maskinen
kunde läsa allt som fanns online). Den var förstås mycket kunnig om det mesta –
allt värt att veta finns ju på nätet - fanns det någon gång en kunskapslucka,
berodde det på att nätinformationen var motstridig eller fel. Allt att veta
finns på nätet, men där finns ju också en hel del felaktig information.
- Nu måste jag vara ofin nog att be om er slutrapport, sade major Smith efter
den sista sessionen. Ni har fått tillräckligt med tid. Vi behöver Maskinen till
vår egen forskning.
- Ni får rapporten i morgon bitti, svarade jag. Jag har redan påbörjat den.
Jag skriver klart den i kväll.
Det jag skrev var att Maskinen uppvisade varje tecken på medvetande. Dess
personlighet var förvånansvärt genomsnittlig. Som en vanlig mannen på gatan,
eller kvinnan på gatan. En hel del humor, en liten aning fåfänga, inga agg mot
någon eller något. En god samhällsmedborgare.
Det var först ett par veckor senare och slagit på TV:n medan jag bredde en
smörgås i köket, som jag misstänkte att något var fel. På TV-nyheterna fick jag
nyheten om en okänd atomexplosion på Antarktis. Ett av militärens
kommandosystem för kärnvapnen hade fått ett fel, sade nyhetsuppläsaren, och
kärnvapenroboten hade sänts av misstag. En militär som intervjuades sade att
det egentligen inte skett någon skada, utom möjligen för en handfull pingviner.
Det var major Smith.
Man hade uppenbarligen satt Maskinen på att hantera landets interkontinentala
kärnvapenrobotar. Jag tappade smörgåsen jag just brett. Det finns en viss
”lag”, tillskriven en viss Murphy, som säger att om något kan gå fel gör det
det.
Min smörgås hade fallit med smörsidan nedåt.
(Om någon undrar är tanken att låta en ev "slutpoäng" att vara trivial. Men
talande, något som antyder något mer.)
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / ahrvid@xxxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande,
sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe)
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP!
_________________________________________________________________
Connect to the next generation of MSN Messenger
http://imagine-msn.com/messenger/launch80/default.aspx?locale=en-us&source=wlmailtagline-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Tävlingsbidrag: Turingtesten
