[SKRIVA] Två rapporter - och en halfte
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 7 Nov 2013 15:36:29 +0100
Jag brukar ju skriva rapporter om ting jag bevistat rörande fantastik eller
eljest fanatstikklingande "udda" saker. Så här några ord om tisdag och onsdag.
(Den välbesläste inser att "Två rapporter och en halfte" anspelar på Bo
Stenfors' sf-fandomhistorik från 1960-talet, "Tre fandoms - och en fjärde"...).
Jag var på tisdagen på Kgl Myntkabinettet och hörde Jan Jörnmark prata om
sina dystopiska bilder från nedlagda industrimiljöer, angående en ny bok från
hans penna och lins. Och på onsdagen besökte jag SF-Bokhandelns mycket
välbesökta signering med Robin Hobb (pseud för Megan Lindholm), men ganska kort
- så det räknas som en halv. Och strax på det hörde jag Carl Johan De Geer och
Hedvig Hedqvist prata om mönster, modernism och det borgerliga hemmet, på
Söderbokhandeln.
Jan Jörnmark stötte jag första gången på i något TV-program där hans bilder av
förfallna miljöer visades. Han är doktor i ekonomihistoria och kom den vägen in
på hur ekonomiska omvälvningar omskapar orter och byggnader, ett omskapande mot
förfall i många fall. I Sverige finns många gamla bruksorter där huvudindustrin
lagts ned (för att den blev olönsam) och nu står byggnaderna och förfaller.
Ortens Folkets park har inte sällan drabbats av samma öde. Se hans hemsida på
http://www.jornmark.se/about.aspx
Jag var själv på 90-talet under ett besök i Lettland på utflykt till en av
de övergivna sovjetiska "militärstäderna" i närheten av någon armébas, där
soldatfamiljerna bodde. Det såg ut som en stockholmsförort modell "mycket
värre" och allt var sönderslaget och rostigt. I lekparken mellan
sovjetmiljonprogramsbunkrarna rostade gungor och karuseller. Det var väldigt
mycket Tjernobyl över det hela. Eller Tarkovskijs film "Stalker".
Jörnmark har nu kommit medsin fjärde bok, Krisen, och det mycket välbesökta
mötet började med att vi kunde kolla in Myntkabinettets fotoutställning (som
kommer att finnas kvar ett tag) och sedan höll Jörnmark ett längre föredrag,
avslutat av publikfrågor. Myntkabinettens koppling till det hela är ju att det
är ett museum för pengar, alltså ekonomi - och det är ekonomi som skapat de
miljöer Jörnmark dokumenterat.
Utställningen tog upp staden Detroit som hamnat rejält på dekis. På några
decennier har man tappat hälften av sin befolkning sedan amerikansk bilindustri
hamnade i kris från den japanska konkurrensen. Centrala Detroit är fullt av
övergivna hus, t o m övergivna skyskrapor. Närförorterna är fulla av ruckel och
"spökhus" och huspriserna har fallit som stenar. (Många har flyttat till
fjärrförorter.) Det är enorma problem med brottslighet, knark, korruption osv.
Jag pratade litet med Jörnmark som menade att Detroits problem är att
staden helt misslyckats med att återuppfinna sig efter att bilindustrin började
tappa. Det var ändå en gång en av USAs större och mest dynamiska städer (2+
milj inv som mest), "The Motor City" också känd för Motown-musiken.
Föredraget tog upp ett och annat, t ex övergiven textilindustri på
Sicilien. Han berättade om de omvälvningar som Jan Stenbeck åstadkom. Denne
hade gamla industrier i sin aktieportfölj och använde avkastningen för att
satsa på ny media, som mobiltelefoni, satellit/kabel-TV osv. Gamla stålverk och
pappersbruk förlorade nog på det, men å andra sidan fick Sverige en position
som framstående IT-nation. Stenbeck bröt upp gamla monopol (SR/SVT, Televerket)
och på det stora hela tycker jag att det nog var hög tid för det.
Jörnmark tog också upp fastighetsbubblan i Spanien och omvälvningarna i
gamla DDR, efter den tyska återföreningen. Spanien satsade hårt på att bygga ut
nya turistorter och investerarna räknade med att fastighetspriserna skulle öka
med (orealistiska) 10-15% år... När subprime-bubblan brast i USA blev det
ganska knepigt. (Subprime kallades bostadslån till mindre kreditvärdiga. En
dansk ekonomin jag talade med denna kväll sade att det var Bill Clinton som
började med att blåsa upp dem och sedan fortsatte det under George W Bush.
Dessa osäkra lån strimlades sedan in i "giftiga" paket som knäckte Lehman Bros
m fl.) DDR gick längre bättre än de övriga kommunistländerna men in dustrin
halkade efter allt mer. På 80-talet krävde en östtysk produkt tre ggr så lång
produktionstid som motsvarande i väst, och kvaliteten var si så där. DDR
började få mycket svårt att låna i västvaluta, till investeringar. De
ekonomiska processerna bakom Honecker-regimens fall visar på centaliserad
planekonomis brister.
Detta och mycket annat - jag har bara skummat på ytan - avhandlades under
en mycket intressant afton.
På onsdagen tittade jag en stund in på Robin Hobbs boksignering på
SF-Bokhandeln. Tänkte att det skulle vara lugnare om jag kom mot slutet. Men en
timme in i evenemanget var det fortfarande lååång kö! Hobb är tydligen mycket
populär. Upptäckte att jag glömt min mobilkamera, så jag fick hala fram min
lilla surfplatta och plåta med dess mindre måliga (=undermåliga) kamera.
2001 var Robin Hobb hedersgäst på det årets Swecon och jag gjorde en
intervju med henne som gick i DAST Magazine, "Hobb befriar klicheerna". DAST
finns numera kvar som websida, och den intervjun finns här:
http://www.jornmark.se/about.aspx Det var så mycket folk som väntade på att få
några kråkfötter i sina böcker, så jag ville inte störa. Men jag stack till
henne en lapp med URL till den gamla intervjun, i den händelse hon via t ex
Google Translate vill återuppliva sitt tidigare stockholmsbesök.
Pratade med Jörgen om att få in Vildsint Gryning på SF-Bokhandelns hyllor.
(http://www.adlibris.com/se/bok/vildsint-gryning-9789186775827?gclid=CK2Hr9fG0boCFYZd3godsQ0AWQ
.) Vildsint Skymningslandet har tydligen sålt slut!
Söderbokhandeln har många bra evenemang! Bara det senaste året har jag där hört
både ryska och kinesiska författare. Nu skulle ett par designveteraner tala,
angående en ny bok om Josef Frank (1885-1967, se
http://www.orosdi-back.com/shop/en_bok/84 ). Hedvig Hedqvist, som skrivit den,
kände denne legendariske österikisk-svenske designer och arkitekt. Carl Johan
De Geer är "bara" känd som konstnär, författare, filmare och designer, med i
den berömda 10-gruppen där han bl a gjorde tygmönster som - ser vi i bokens
rikliga illustrationer - i hög grad var i Franks anda. (CJDG har jag f ö känt
sedan 80-talet. Han utgav den högeligen sf-artade romanen Det bombade ögat, som
var grund för filmen "Res aldrig på enkel biljett" där jag var benstatist... ).
Frank var en tidig modernist och utbildad arkitekt, som sedemera kom att ge
sig in på möbeldesign och textilmönster. Han ritade några av de första
funkishusen (de i Falsterbo sägs vara de första funkishusen i Sverige) och
gifte sig med en svenska, Anna Sibenius. Eftersom han var av judisk börd mötten
han olyckligtvis vissa svårigheter, men lyckligtvis kunde han via svenska
connections flytta till Sverige 1933. Där började han jobba för Svenskt Tenns
grundare Estrid Ericson. 1940 flyttade paret till USA (eftersom Sverige var i
utsatt läge, omringat av nazitrupper) och han var i flera år verksam som
konstprofessor i New York. Han återvände efter kriget till Sverige, där han var
verksam livet ut. (Se http://en.wikipedia.org/wiki/Josef_Frank_(architect) .)
Hedvig och Carl Johan berättade engagerat om Franks karriär och betydelse.
Frank hade många "udda" ideer. Han kallade sin filosofi för accidentalismen.
Frank tyckte att mönster skulle ha klara färger och former och han gillade vita
väggar, mot vilka tygmönster kunde kontrastera. Ett vackert rum skulle helst ha
fem olika tygmönster. Han gillade ornamentik men tyckte att kulört enfärgade
ytor var tröttsamma. Han avskydde stålrörsmöbler och menade att den som satte
sig på fyrkantiga stolar torde ha spår av totalitärism i sig...
Hans idéer var inte alltid uppskattade av andra funkismodernister. T ex
ställde han en gång ut tillsammans med Le Corbusier och Mies van der Rohe som
hävdade att hans bidrag "förstörde utställningen" för dem. Han hade en idé om
hur Kungsträdgården i Stockholm kunde göras om, som förmodligen var litet udda
men kanske kunnat bli något bra.
Svenskt Tenn, som han gjorde mycket för, sysslade inte bara med tenn (det
startade under en tennkonstvåg på 20-talet,inspirerat av en utställning på
Nordiska Museet) utan mycket med tygmönster, möbler m m. Företaget ägs numera
av Beijerstiftelsen, som i sin tur ägs av Vetenskapsakademien. Vetenskap och
konst i förening.
Hedvig berättade hur hon som ung ofta besökte deras butik och lät sig
inspireras - medan Carl Johan hävdade att han aldrig vågade gå in, "det var för
överklassigt för mig, och då var ag ändå uppvuxen i överklassen". De bägge hade
sina visioner om att göra vackra mönster till rimliga priser för folket,
distribuerat via Domus. Det uppskattades inte alltid. Carl Johan berättade hur
ett av hans bästa mönster, med palmer, gömdes undan längst ned i tyghögarna på
Pub. Det är inte det lättaste att vara visionär, men jag tror att exempelvis
det som 10-gruppen gjorde fått en renässans. För ett tag sedan gick det t ex en
TV-dokumentär om deras arbeten.
Och angående TV var det en filmare på plats, som jobbar med en
långdokumentär om Carl Johan De Geer (förhoppningsvis för bio-release, men i
alla fall för SVT; kommer inslag från denna kväll kanske min rygg och rufsiga
kalufs syns, för jag satt längst fram).
Jag pratade även litet med Eric Ericson från förlaget Orosdi Back, som utger
mycket konstböcker. Förlagsnamnet kommer från en egyptisk butik under tidigt
1900-tal som hade en fräck logotyp med en elefant på cykel. Den logon ville man
ha, och då tog man namnet också. Ericson är densamme som a) bråkat med prins
Carl Philip om eldstadsskyddet "Slottet brinner" (denne säger i en stor
intervju i Expressen att han visst var inblandad i formgivningen) och b)
skrivit de mycket roande böckerna med knäppa brev till svenska byråkrater. Han
skriver helt bisarra förslag till t ex kommunpolitiker, och dessa besvarar
breven på gravallvarlig byråkratiska. (Jag har läst dem. Högst rekommendabla om
man behöver träna smilbanden!)
Bara något av vad som avhandlades, och en del är fördolt då jag satt och
antecknade i alldeles för liten stil, alldeles för kråkigt, på för små lappar.
Min handstil saknar bra design - den förstörde jag redan på 70-talet få jag
började skriva på tangentbord.
Men denna intressanta dag, först en fantasyförfattare och sedan modernistiska
mönster, kändes inte särskilt förstörd.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan /
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Två rapporter - och en halfte - Ahrvid Engholm
