[SKRIVA] Svenska ockulta deckare
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 20 Dec 2012 17:03:56 +0100
Som jag tidigare nämnt är Aurora Ljungstedts karaktär läkaren Alf
Stjerne i berättelsesviten "Psykologiska gåtor" (1868) att betrakta
som en ockult detektiv. Alf Stjerne hjälper vänner och bekanta som
drabbas av spöksyner och hemsökelser, som i berättelsen "Den vita
Pierroten" där en man grovt förnedrar en dvärgliknande man under en
maskerad och sedan förföljs av vad som tycks vara dennes hämndgiriga
spöke. Det mesta i den novellen får naturliga förklaringar, men det
gäller inte genomgående i "Psykologiska gåtor".
Det som gör Alf Stjerne anmärkningsvärd är att "Psykologiska gåtor"
publicerades ett år _innan_ Joseph Sheridan Le Fanu skrev "Green Tea"
och lanserade vad som betraktats som litteraturens första ockulta
detektiv: dr Martin Hesselius. Både Stjerne och Hesselius är pigga på
att referera till Swedenborgs idéer, även om Stjerne är betydligt mer
skeptisk än Hesselius. Aurora Ljungstedt kände antagligen till Le
Fanu; hans mysterieroman "Onkel Silas; eller Swedenborgarens
testamente" utgavs på svenska 1866, och Ljungstedt var överhuvudtaget
väl inläst på engelskspråkig skräck- och mysterielitteratur, som hon
ofta direkt anspelar på. Kanske har litteraturhistoriker misstagit sig
när de hävdar att Martin Hesselius framträdde först 1869; de som likt
Ljungstedt läste engelska följetongsromaner kan ha stött på honom
flera år tidigare. Eller också blev både Ljungstedt och Le Fanu
inspirerade av en tredje källa, som vi inte känner till.
Den andra svenska ockulta detektiven jag känner till, är
provinsialläkaren och berättaren i Helmer Linderholms novellsamlingar
"De ulvgrå" (1972) och "Nattens vilda jakt" (1981). Novellerna
utspelar sig på 1700-talet och läkaren representerar det tidstypiska
förnuftstänkandet under upplysningstiden, när han konfronteras med
varulvar, näcken och annan folktro. Novellernas upplösning blir i
allmänhet ett mellanting mellan vetenskap och ockultism; både den
folkliga vidskepelsen och den överdrivna förnuftstron måste stryka på
foten. Det är utmärkt tänkt och ett originellt grepp i undergenren
"ockulta deckare", men novellerna i sig är inte skarpa nog för att få
klassikerstatus. Eller? Läs och bedöm själva.
Det tredje svenska försöket med ockulta deckare är desto mer obskyrt
och bisarrt. Det lilla ALIR Förlag (http://www.alir.nu/) har hittills
bara utgivit tre böcker, alla av en kanadensare bosatt i Sverige:
Philip Arcan. Han är personlig vän med förlagets ägare Mikael Bäckman.
Både Mikael och Arcan har jag haft personlig kontakt med, även om det
var många år sedan nu. Arcans berättelser rör sig kring en hemlig
specialdivision inom svenska polisen, som har till uppgift att hålla
stånd emot "arconter" och andra övernaturliga störningsmoment i
samhället. Det är antagligen inspirerat av dels "Men in Black" och
dels Jan Guillous Hamilton-böcker. Arcan skriver tyvärr ganska
eländigt, och det blir inte bättre när översättningarna är ungefär
lika eländiga. Detta plus att hans böcker utgavs på ett litet
amatörförlag gjorde att de passerade ganska obemärkt.
Det märkliga här är att Philip Arcan är djupt inne i New Age-rörelsen
och forskar i vad han kallar "ockult vetenskap", och bestämt hävdar
att det han skriver har verklighetsbakgrund. Specialdivisionen inom
svensk polis är fiktion, men de övernaturliga väsen han beskriver och
varnar för existerar -- enligt honom själv. Jag tror förstås inte ett
spån på detta, och när böckerna utgavs tog de flesta den påstådda
"verklighetsbakgrunden" som ett grovt pr-trick -- men jag kan i alla
fall avgöra att Philip Arcan är helt allvarlig när han hävdar
verklighetsbakgrunden.
/ Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
