[SKRIVA] Stefan Stenudd lämnar Författarförbundet
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 1 Dec 2012 13:27:37 +0100
Stefan Stenudd, som skrivit mycket sf och fantasy, men även annat, har bestämt
sig för att lämna Sveriges Författarförbund. Han skriver på sin blog
http://stenudd.blogspot.se :
"Författarnas eget förbund genomsyras av en syn på det fria ordet som i
mina ögon är trångsyn, och en tillämpning av toleransen som jag vågar
påstå att Voltaire skulle ge mig rätt i att kategorisera som intolerans.
Så det får vara nog nu.
Principiellt är jag fortfarande anhängare av idén om solidaritet, att
göra gemensam sak med meningsfränder och medmänniskor för allas bästa,
men då måste det vara ömsesidigt. Författarförbundet är djupt nedsjunket
i klassamhällets förgiftade världsbild, som ursäktas med finkulturens
förlegade värderingar, där fundamentet är: Kultur är finare ju högre upp
i pyramiden den har sin hemvist.
Det kallas kvalitet men är inget annat än en mätsticka för
klasstillhörighet. De författarskap som förbundet värnar om är de där
överklass och burget borgarskap lyser mellan raderna. Paradoxalt nog
görs det ofta genom teser som hävdar jämlikhet och folklig rättvisa –
men med snäva definitioner som gör vissa så mycket jämlikare än andra.
Det är de privilegierades retorik för att berättiga sina privilegier.
Förr kallade man det salongsbolsjeviker. Termen är mer eller mindre
utgången, men knappast beteendet.
Jag har varit verksam i diverse ideella föreningar men aldrig stött på
så mycken sortering i ”rätt” och ”fel” personer som inom
Författarförbundet. Det har varit särskilt beklämmande på förbundets
stämmor, där stämningen varit rent hatisk mot den ena eller den andra,
utan att skälen för detta presenterats – som om de vore ovidkommande.
Somliga var paria, stundtals eller ständigt, beroende på hur osynliga
vindar blåste, och detta var något som av princip inte skulle redovisas
sakligt. Det skulle man veta ändå, annars var man själv paria.
Självklart framkallade det en paranoid stämning, som nog skulle känts bekant
för dem som genomlevde McCarthyismens
USA. Författarförbundets stämmor blev uppvisningar i vad vi kallar
politisk korrekthet – men dessutom med ett infamt eftertryck som
uppmanade till pöbelmentalitet. En kyrka byggd runt inkvisition.
Jag vet att det ovanstående låter som absurda överdrifter, men jag
försäkrar att stämningen var kusligt tydlig på de förbundsstämmor jag
bevistade. Människor som ansåg sig vara avantgarde i kulturens
samhällsbygge paraderade med sin förträfflighet och spottade på envar
som inte passerade deras nålsöga, vilket egentligen blott handlade om
klasstillhörighet.
Ett exempel på den trångsyn som omhuldas i Författarförbundet är
skiljelinjen mellan finkultur och populärkultur, en uppdelning som redan
med sin terminologi avslöjar den hierarkiska elitismen: kultur som är
populär kan inte vara fin. Det är förstås en kultursyn som sträcker sig
långt utanför Författarförbundet, men som sannerligen borde avfärdas
inom författarnas egen sammanslutning.
Begreppet kvalitet blir med denna syn lika med finkultur, vilket är hur
galet som helst, även i ett historiskt perspektiv. Oftast är det just
den litteratur och annan konst som föraktats av överheten och dess
smakråd, som med tidens tand visar sig vara den bestående och
värdefullaste i vårt kulturarv. Därför brukar den med tiden av överheten
definieras om till finkultur, som om det vore dit den alltid hörde.
Knappast.
Jag drabbades själv av den där trångsynen, redan från början av mitt
medlemskap i Författarförbundet. Vid någon sammankomst när jag var ny
och ung, i början på 1980-talet, förklarade förbundets förste vice
ordförande Benkt-Erik Hedin förtroligt för mig att de hade ett nyfiket
öga till mina romaner, men han rådde mig att när det gällde mina
ansökningar till Författarfonden: ”Nämn inte astrologiböckerna.”
Jag har skrivit böcker om astrologi, ett ämne som man förvisso kan ha
delade meningar om, men jag ansåg redan då att det inte var
författarkårens sak – eller Författarfondens – att bestämma vad som var
goda eller dåliga ämnen för litteratur. Det är på sin höjd något för
eftervärlden att bedöma. Med den uppstudsighet som kom av
förortsuppväxten blev det därför en princip för mig att ständigt nämna
och upprepa även mina astrologiböcker. Tilldelningen av fondstipendier
blev därefter. ...
Det var bara när jag skrev musik- och teaterrecensioner i Dagens
Nyheter, kulturetablissemangets katekes, som jag märkte en respekt från
deras krets och hanterades nästan som en like. Det var förstås bara ännu
vämjeligare.
Jag har ideligen varit äcklad men ändå hängt kvar i det där förbannade
Författarförbundet, som anser sig ha rätt till genväg till regeringens
kassakista och alla möjliga andra stödåtgärder, eftersom det folk de
föraktar inte köper tillräckligt många böcker för att betala deras dyra
krognotor och Östermalmslyor. De som envisas med att poesi är finare än
prosa bara för att så är det, och att Bonniers förlag är lika med
kvalitet för det är ju Bonniers."
Stenudd (som vi bl a hade som hedersgäst en gång på Nasacon) tänker låta bli
att betala medlemsavgiften på 1400 kr, och straffa ut sig. Eftersom
Författarförbundet sorterar in honom som fulförfattare blir inkomsterna
därefter och han tycker att han kan använda slantarna bättre.
Det är märkligt att Författarförbundet försökt lägga sig i att han t ex
skriver om astrologi. Själv har jag inget till övers för astrologi, men jag
finner det märkligt att officiella personer i ett sällskap - eller skall vi
kalla det ett kotteri? - för författare har synpunkter på vad han skriver om.
Antagligen var det ingen höjdare heller att han skrev sådant där rymdfjanteri
och fantasytjafs.
Jag har själv länge haft kritik mot Författarfonden (som iofs inte hör till
Författarförbundet, men som domineras av dem) och deras eländiga policy att ta
från det fattiga och ge till de rika, via smakdomare (jurys som delar ut alla
bidrag). 2/3 av alla pengar (över 100 milj/år) som kommer från bibliotekslånen
delas ut via smakdomeri. Den som tror att författare får "ersätting" för
bibliotekslån misstar sig. Det är bara 1/3 av pengarna som går till det - och
de allra flesta författare blir utan såväl bibliotekspeng som
smakdomarstipendierna.
Det beror på att Författarfonden beslagtar alla bibliotekspengar för
författare som har färre än 2000 lån/år, helt enkelt för att skaffa sig mer
pengar att pumpa in i smakdomarsystemet. Det drabbar alla vanligen yngre,
oetablerade författare som därför också har mindre pengar - därav att "ta från
de fattiga och ge till de rika", de "finförfattare" som i Författarförbundet
håller varandra om ryggen.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier
i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även AE i nya
Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på
SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen,
http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081454 / YXSKAFTBUD, GE
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Stefan Stenudd lämnar Författarförbundet - Ahrvid Engholm
