Usch! SVT:s "Slutet på historien" lade ENBART upp novellerna som s k PDF:er. Det är korkat och nonchalant. (Man kan inte förutsätta att alla har PDF-läsare eller har lust att jobba med PDF!) Jag har därför nedan, som en tjänst till SKRIVA:s medlemmar, tagit för mig att konvertera texterna till ASCII. (Det borde SVT ha gjort! Jag har skrivit och klagat på att man bara lagt upp dem som PDF.)
Först listar jag dock reglerna för tävlingen.PDF-konverteringen fick tyvärr göras med ett crippleware som ersätter en del tecken med *, men det är inte värre än att det går att läsa i alla fall. (Ett annat konverteringsprogram jag testade massakrerade de svenska tecknen. När jag provat två program orkade jag inte botanisera längre. Man blir heligt förbannad på SVT att de måste krångla till det och inte kunde göra det rätta - att se till att texterna fanns som ren, vanlig, enkel, hederlig text.) Om någon kan fixa bättre konvertering (utan *) så posta det. Jag har lagt ned nog med jobb på det SVT själva borde ha fixat från början. Vilken idiot på SVT var det som fick för sig att stympa tävlingen genom att inte publicera texterna som just...ren text?
--Ahrvid ----- Regler (något kortade)Observera att du måste fylla i och bifoga en anmälningsblankett (som finns E-mässigt på hemsidan eller på bibliotek --AE) för att ditt bidrag ska bli giltigt.
* Deltagaren måste vara bosatt i Sverige. * Du får endast delta med ett bidrag till en av historierna. * Bidraget måste vara skrivet på svenska. * Bidraget måste vara din egen originaltext.* Maximum 1200 ord, skrivet med maskinskrift eller på dator, format A4 med text på bara en sida. Fler än 1200 ord innebär att ditt bidrag diskvalificeras. (AE:s not: I Sverige brukar vi räkna textlängder i antal tecken, inte "ord". "Ord"-räkning är anglosaxiskt.)
* Bidraget måste skickas med post till Sveriges Television Slutet på historien 851 80 Sundsvall och vara SVT tillhanda senast 16 maj 2007. För sent inkomna bidrag, eller bidrag sända med e-post, diskvalificeras!* Anmälningsblanketten som finns på programmets hemsida måste vara korrekt ifyllt och bifogat bidraget per post.
* Du måste vara eller fylla 18 år senast 16 maj 2007.* Du måste vara amatör. Det vill säga att du får inte ha stått som författare för ett skönlitterärt verk som givits ut på ett etablerat förlag.
Genom att skicka in ditt bidrag:ger du SVT rätt att publicera din text i form av uppläsning i programmet, på webben och i dagspress samt de vinnande bidragen i bokform utan ersättning. accepterar du, om ditt bidrag blir antaget, att medverka vid inspelning enstaka dagar under sommaren och hösten 2007, enligt direktiv från SVT:s programledning.
SVT tar inget ansvar för bidrag som kommer in för sent eller bidrag som kommer bort i posten.
Endast ett bidrag per person är tillåtet. SVT kommer inte att returnera några bidrag. Bidragen kommer att läsas av en professionell jury.Författaren till respektive historia väljer den slutliga vinnaren till sin historia. Vinnarens text kommer att publiceras i bokform tillsammans med författarens text.
Resultatet av tävlingen går inte att överklaga. ----- Efter regnet Av Håkan Nesser Regnet upphörd* strax eft*r kloc*an nio på morgonen. Det var den fjä*de dagen och hon tänkte att det var ett got* te*ken. Ända s**an hon anlände h*de det pågått; ett envetet stril*n- de som hållit såväl tur*sterna so* lokalbefolk*ingen inomhus. Bara *nder enstaka, korta*e perioder, e* kvart eller en halvtimme, hade *et varit uppehåll. Ho* hade tillbringat nästan all tid på hote**rum- met, bara ta*i* *ig ner till huvudgatan när hungern jaga* ut henne. Suttit ensam m*d någon enkel fiskrätt, *tt glas v*n och en bok. Ätit fort, ald*ig unnat sig ef*errätt eller kaffe, sett till at* komma därifrån så fort som m*jligt. Aldrig samma r*stau*ang. Ville inte bli ige*k*nd, ensam kvinna två *agar i *a* luktade h**plöshet. Det fanns fördomar s*m på*inde om sanningar. Solen bröt igenom en timme se*are. Hon bestämde sig f*r en lång va*dri*g *ängs stranden; det var egentlig*n för de*ta än- damål hon anlänt någr* dagar i förväg. Att få vandra i fred med egna tankar och komma fram till ett be*l*t. Ett förhållningss*tt åtmin- *tone. Syftet h*de inte varit uttalat *en så snar* hon pa*serat fyren och den lilla marinan och såg **randen *reda u* sig i morgonljuset, förstod hon *tt det var så. Att det v*r just det här som behövd*s: havet, *imlen, stranden. Själva rymden. *otellrumm*t hörde knap- past till de mindre hon bott i, men tankar som omedelbart stötte emot en vägg, en dörr eller e*t fönster, växte sällan ur s*tt skal. Ett tecken, som sagt. Re*net hade hållit henne fången i tre dygn men s**pp* ut henne *agom *ill de* viktigaste dage*. Planet *kulle anlända *lockan *em på eftermiddagen. Så ha*v*n*an timmes s*umpig bussresa hit ut; därefter en dusch *ch en drink, sedan skulle de sitta mit* emot vara*dra öve* ett restaurangbord och bestämma sig. I*get av hennes ti*igare matställen, ett bät*r* den här g*ngen, utmed *trandpromenaden, bakom glas mot *avet. Hon *ade med- vetet undviki* dem hit*ills, det här var platser där ensa*heten inte hörde hemma. Inte under några förhållande*. Seda* h**e de ytt*rliga** tre dagar på sig, men den*a tid var a* u*derordn*d betydelse. De* *ar ikväll det *kulle avgöras, hon visst* det, ingenting kunde vara tydligare. Solen värmde. Efter bara n*gra hundra meter tog hon av sig skorna oc* började gå barfota i vattenbrynet. St*anden *åg mer e*ler min- dre öde, det fanns int* mycket beb*ggelse åt det *är hållet, ett och annat privathus inne *land dynerna, antagligen, men inte mycke* som stack upp över den hö*a, gräsbevuxna brinken. Havet l*g grått och stilla, nästan ingen vin*, nästan *nga männis*or. En och annan fi*kare, fåglar *om drev omkring i letargiska cirklar. Det fa*ns ett samhälle längre bort, hon kom ihå* det; det började på Ger-, de hade passerat det i *ussen från flygplatsen men hon hade glömt fortsä*tningen av namnet. På e* t*mmes avs*ånd, kanske en och en halv; hon bestämde sig för att det *unde v**a en lämplig vändpunkt. En enkel lu*ch och ett glas vitt vin på något *itet *atställe vid e*t stenlagt torg. S*da* till*aka längs ha*et med solen och vi*de* i ryggen. Det var e* bra plan o*h när hon efter en *tunds vandring *om runt en udde och så* ett kyrktorn sticka upp e*t par kilometer lä*gre fram, visste hon att hon var på *ätt väg. Hon s*öt *gonen, det gick fa*tiskt alldeles utmärkt att g* u*an att se. Vattnet och *en våta *anden gav *illräcklig väglednin*, *llt ansv*r låg hos fötterna, såvä* *jälva förfl*ttninge* som naviger- ingen. Det kän*es märklig* att gå *ch blunda; stimuler*nde, nästa* lust*yllt. Imorgon så hä* dags *andrar jag under andra bet*ngelser, tänkte hon. Alldeles oavsett vad vi kommer fram till. Den *är vandrin- gen äger bara rum j*st här, just nu. Klockan i den låga stenkyr*an slog kvart över tolv när hon satte sig ner vi* ett bord med rödrutig vaxduk. Det var et* av fyra *om stod i ett h*r* av det *keva *orget, parasollen var också röd* och vita, men randiga istället för ruti*a. V*gg * vägg med restaurangen låg en frisersa*ong. En brunsvart hund *ov i dörröppningens s*ug*a. Fl*go* surrade. Hon beställde någonti*g från den inplastade matsedeln so* den tjocka kvinnan *av henne; hoppades att det skulle vara nå**n sort* sallad, men varken mats*deln eller kvinnan talade annat än sit* modersmå*. *edan hon väntade drack *on av va*tnet och *og tug- gor av brödet som kommit på bordet u*an att hon be*t om d*t. S*g sig om. Bredvid ky*kan, på torgets motsatta sida, *anns någon s*rts myndigh*tsbyggnad med höga, blyinfattade fönster **h en inskriptio* o*anför po*ten i *lag*ande, rö*a bokstä*er som hon i**e kund* *olka. Då och då försvann människor in i dess mörka in- nandöme men hon såg al*rig någon ko*ma ut. Från frisersalongen hördes en operaar*a ur en s*rällig transisto*radio. Åt an*ra hållet l*g en ba*; ett ha*vdussin män satt med kaffek*ppa* och ölglas i skug*an u*der e*t träd, en uråldrig, s**llig **rvitör r*r*e sig sömnigt mel- lan borden. På restaurangen *är *on själv befann s*g var inget a* de andra borden uppt*get. Jag borde ha tagi* med en bok eller en tidn- ing, tänkte hon. Här finns ingenstans för en främmande kvinna att g*mma sina ögon. Maträtt*n visade sig bestå av en tjock gr*nsakssoppa, men den var *ryddig och välsmakande o*h hon åt m*d g*d *p*it. Ly*kades oc*så b*s*älla ett glas vitt vin, och det var när ho* just smakat *v d*t oc* konstaterat att det åtminstone var orde*tli*t kylt, so* en lång, slank kvinna kom gående snett öve* *orget med en liten *l*cka vid handen. Flickan i sin t*r bar på en do*ka; en slankig tr*sdocka, h*n h*l* den i ena benet så att dess röda, tilltrasslade garnhår då *ch då sn**dade *id marken. K*i*nan var blond, någons*ans mella* tr*t- tiofem o*h fyrtio, antagligen, flickan var mörkare. I sjuårsåldern som det såg ut; korallröd, knäkort klänning o*h hå*et uppsatt med två rosetter i samma färg. De var uppenbarlig*n turister, kvinnan bar en tunn, lju* klänn*ng och sandaletter, och just som de pa*serade förbi de rödvita borden, **jdade hon sig. Såg ut att tveka ett ögonbl*c*, sedan sköt hon up* s*na solgla*ögon på hjässan oc* log försiktigt. "F*rl*t mig, skulle jag kunna få be er *m en tjänst?" Hennes engelska va* vårda*; d** var knappast hennes mod- ersmål, men brytningen var obetydlig. "Naturl*gtv*s. Vad kan jag göra f*r er?" K*innan ko**ade på si* ett nytt, u*skuldande leende, medan hon strök fli**an över kind*n. "*ag har en tid hos doktorn här om hör*e*. Sku**e flickan kunna få **tta här med er så l*nge? D*t tar på sin höjd tio minu*er. Om ni inte...?" "Självfallet. Vad heter du?" Hon vände *ig till flickan men fick bara *tt blygt, hastig* ögonkast till svar. Istä*let lyfte kv*nnan u*p henne, gav henne en puss på munnen och placerade h*nne på en s*ol. "Hon heter Lili. Hon är st*m, jag k*per en coca-cola åt henne, hon k*mmer in*e at* vara till besvär." Hon för*vann i* * restaur*ngen och åter**nd* nästan omedelbart med en burk coca-cola och ett glas *ed några is*itar i. "Tio minuter, jag lov*r." Hon hällde upp i glaset, strök flickan ö*er kinden en gång till och för*vann ru*t hö*net. "Så du heter Li*i?" Flickan betrakt*de henne under bråkde*en *v en sekund och slog ner bli*ken. Drack li*e coca-cola. Na*urligvis, tänkte hon. Hon är först*s inte *ara *tum, hon är dö* också. Det är så det **, det stumma föds ur ofö*må*an att kunna höra och imitera. Hon märkte att hon tyckte om at* ha flic*an sittande vi* *amma bord. Även om de inte kunde kommunicera - eller var det kanske just därför? slog *et henne. *et outtalade, allt *et *om inte sägs men *om möjl**en skulle kunna s*g*s, var i*te detta något som allt*d till*alat henne? Tystnadens alla slumra*de *öjligheter, istället *ör det uttalade som blott omsluter sig självt? Deras blickar möttes d* och då, men skygg* och liksom av en hän- dels*. Varje gång vek flic*an undan, kans*e fanns där antydan till ett leende i hennes mungipor - som om detta att de råkade se på varan- d*a egentligen var *åg*nting för*ju*et, men samtidi*t en lo*ka*de och ganska oemotståndl*g lek. Hon drack f*rsiktigt av coca-colan och fin*ra*e på sin docka. Kliade sig några gånger på en* armbågen där hon ha** en l*ten sårs*orpa. Ding*ad* med *enen. Det lå* ett fnitter *å lur i henne, det gick inte att ta miste p*, men samtidigt ett allvar. Hon åt upp resten a* soppan och drack den sis*a klunken vin. Sträckte över brödkorg*n till *lickan men fick *ara en kort hu- vudskak*ing i ret*r. Te*kenspråk? *änk*e hon. Kanske förstå* hon teckenspråk? Hon b*jde sig fram över bordet oc* fån**de flickans up- pmärksamhet. Satt* pekfingret mot sitt eget bröst o*h handboksta*- erade sitt namn s* gott hon kunde, samti*igt som hon utt*lade det långsamt me* överdrivna läpprörelser. Flickan skrattade blygt men gj*rde ingen min *v at* ha förstått någonting. Hon upprepad* proceduren men utan res*ltat. Pekade *å f*ickan oc* sade "Lili" mycket långsamt. Flickan nickade. Hon peka*e på dockan, anla*e ett f*åg*nde ans*ktsu**ryck och sade "Lili???" med stora tydliga frågetecken efteråt. Fl*ckan sk- rattade och ruskade på h*vudet. Sedan v*sste *on plötsligt int* hur hon skulle gå vidare. Kände hur hon dra*bades av en *väntad förlägenhet, som om h*n gått över en gräns *ller bru*it *n överenskommelse. Det var märkligt; flickan förefö*l ocks* en an*ng besvärad, *krattet och *een*et förs- vann hastigt och allvaret tog överhanden. *et gick en stun*, *ed*n kom den tjock* kvinnan ut; hon passade på att be om no*an genom att låtsas skriva någontin* på ett fiktivt block. Inte hell*r här behö*des något uttalat s*råk, kvinnan nickade, plockade med sig tallrik, sked och glas och återvä*de in. Hon kastade ett öga på flickan men fick inge* kontakt. Såg på klockan. *on hade i*te kontrollerat tiden men kände på sig att det *na*t måste ha gått tio minuter. Kanske hade det gått mer. Den *jocka k**nnan återkom efte* en minut med en *apperslapp, hon konstater*de att måltide* kostat praktiskt taget *ngent*ng *ch avrundade frikosti*t *ill et* betydligt högr* belopp än vad som stod angivit. Kvinnan f*rstod hennes enk*a gester, neg *ch stoppade *er sedeln i sin klänningsficka. Flickan *vsl**ade sin coca-*ola och kl*ad* s*g *å armbågen. Bolla*e lite med sin *edfarn* tra**ocka och dinglade med benen. Hunden i *risersalonge* vaknade, reste på sig och gäs*a**. Gick runt ett varv och s*önk n*r på tröskeln igen. Kyrkklockan *log k*art i ett. Kyrkklockan slog ett o*h *en slog k*art över. Fl*ckan drack ytterligare en coca-cola oc* åt en **ass. Det kostade en del fantasi att överbringa dessa gåvor, men d*t gick, och flickans allvar lättade en smula. Själv *rack hon e*t glas vin till och en kopp kaffe. Solen stod hö*t nu och hettan över torget d*llrade. Samti*igt hade dock en molnbank börjat väx* sig stor ute över havet, utan tvekan skulle regne* åter*än*a före kvällen. *ag borde bege mig ti*lbaka *u, tänkte hon. *et borde jag verklig*n, säkert *r int* r*gnet mer än ett p*r ti*mar borta. Hon betrakta*e flickan. Hon *ar upptagen av dockans hår, försökte reda ut det genom att dra f*ngrarna ig*nom det. Hon kastade en blick bort mot det hörn av torget där den slanka kvinnan försvunni*. Det har snart gått en timme, tänk*e ho*. Någonting måste ha hänt. Hon reste sig ut*n att egent*igen h* fatta* något beslut. Sträckte ut handen mot flickan; hon såg först en smula frågande ut, sedan fattade hon den. De begav sig ut i solske*et, r**dade hörnet och gjorde *alt i skuggan under en sönderfallande, smutsgul markis. Hon sökte med blicken u*efter *ägge sidorna a* g*tan. Här verkade inte finnas någon läkarmottag*ing, bara en radda låga, primitiva bost*d*hus och en bensinstation ett stycke längre bort. N*gra park*rade, rostiga bila* under hukande, halvdöda träd. Hon kände en hasti* svi*del, som inte hade med hettan att göra. Blundade några sekunder och när hon öppnade ögonen igen, märkte hon att flickan stod och betraktade henne och *tt *on höl* n*gonting vitt i handen. Hon tittade ner och såg att det var ett *rev. *arif*ån hon fått det var svårt att *äga, *en kanske ha*e h*n haft det gömt under klänni*gen. I all* händelse* hade hon lagt ifrån sig tr*sdockan på *arken och nu sto* hon och räckte fram ett av*ån*t, v*tt kuvert. Hon såg allvarligare ut än någonsin, och i sam*a stu*d som h*n lämna** det ifrån sig *ördes ett dämpat skrik från någ*t av husen l*ngre ner *å gatan och *n stor, svart fågel som vari* uppt*gen av något mind*e kadave* invid några so*tunnor, slog ut m*d vingarna *ch tog till flykten. Hon *ndrade vad det *ar i hennes liv som g*orde att h*n känd* i*en just det här ögonblicket. ----- Nej men älskling! Av Viveca Lärn När Lisa kom h*m från job*et låg *et två enkelbiljetter till Kapsta- den på köksbordet. Hon sjönk ner *å en kökssto* och stirr**e på kylskåpet. H*n kunde spegla sig i den *tålborstade ytan. Hon borde kansk* klippa si*. Skul*e hon tina fiskgratängen til* middag eller varfö* inte värma ä*t- soppan. Den hade hon köpt billi*t på jobbet. Snart utg*nget datum stod det på rullen. Ho* *pptäckte a*t hennes hän*e* *arrade. Hon lade tillbaka bilje*terna på den *rickiga vaxduken *ch blev sittan*e kvar ti*ls hon hör*e d*t välbekanta lju*et från ytterd*rren. Dörrens lilla smä*l, skor av, några små suckar, rassel *rån galge som hän*des u*p med överrock, parapl* i *låtstället, klirr, klirr. H*j älsklin*, *itter du där? Magnus såg *t som han *rukade göra tjugo *ver fem, men hon tyckte att h*n var något blekare, at* det var något s*änt *v*r käklin- jen och att hans l*usblå ö*on flac*ade lite. Men han log nä* han gick fram och kysste henne på samma kind han kysst henne i sju år. H*n pekade på köksbord*t. Vad ä* det där? V*d är det där? Kan du inte *äsa? Vad se* det ut *om? Det är var sin biljett till Kapstade* *är jag h*r en ku*in. Min enda släkting som jag a*drig har träffat. Han uttalade orden med s*juverakt*g min. Den min hon alltid bru- *ade falla f*r. Det visste de båda för hon hade dumt nog berättat det för honom en kväll när *e var nyförälskade. *ag tycker att Magnus är trå*ig, hade hennes mamma Carola sa*t före bröllopet. Beige. Men huvudsaken är **t j*g får bar*barn *nart. Lisa hade skaka* på huvud*t åt sin mamma. Synd at* hans föräldrar är döda, fo*t*a*te Carola. De *åste ha varit gamla redan när han födde* eller hur? En del tycker det är ansvar- *löst att s*affa si* barn vid hög ålder. Jag var bara tjugofyr*. Men det är verk*igen synd att de är döda. An*a*s kunde j*g ha umgåtts *ed dem. Och det är inte så långt ti*l Malmö f*ktiskt. Det är inte min *avorit*tad, men tänk så nära det är till Kö*enhamn. Ströget! Pillede rejer! Ja, men nu är de faktisk* döda. D*t **da Magn*s har ä* *n kusin i Sydafrika, Ge*rge. Så det ä* s*nd om Mag*us som inte har **gon. Fast nu h*r han mig. Ja och mig, sa mam*an. Det får du inte glömma. Och snart får vi barnbarn. De hade gif* sig en lördag på Rådhuset vid Gustav Adol*s torg i Göteborg och sedan hade de ät*t midd*g i Caro*as hem. Innerst inne hade Lis* hoppats at* Magnus skull* köra över sin svärmor och överraskat s*n hustru med en middag på Sjömagasinet e*ler rentav en bröllopsr*sa till Paris. Varför överras*ar du mi* inte, Magnus? hade hon viskat * mörkre*. Jag älska* överraskningar. Nej men älsk*ing, hade han svarat. Och de hade varit tillba*a på jobbet på måndagen. Varje söndag i sju år hade de ä*it middag hos Carola. Lisa var enda barne* precis som Magnus. Det *a*ske var d*rför de klarade sig så bra utan vänner elle* vänin**r. Lisa läste romaner i pocketform*t på kvällarna och Mag*us så* på sport. På För*äkringskassan d*r h*n jobbad* var han enda manne*. På söndagsm*ddagarna *rukade Magnus få *tt glas söt sherry m*dan Lisa hjäl*te sin mamma att duka. Efte* några år lyc*ades han få välkomstsherryn ut*ytt mot öl och efter ytterligare *n tid hade han slut*t a*t titta i släkten* familjealbum och slagit på T*:n istäl*et. De* var alltid spo*t på sön*agar. Carola bjöd allti* på tre väll*gade rät*er, som hon förberett he** veckan, *en Magnu* var inte intresserad av mat mer än so* bränsle och s*ök sparris och jätt*räkor som *ilken *armkorv *om helst. Hur är *et på *örsäkringskassan? frågad* Carola sin svärson vid kaffet. J*mna plågor? På Konsum är det också bra, avbröt *isa. Inga öv**raskningar mer än at* vi har fått in nya blåvita varor. Hemma i Landa*a hade Magnus och Lisa ett vackert sovrum. Båda ha*e sinne för inredning. Sängkammaren gi*k i vitt *ed grå insla* på *a*etbår* och i *ardiner. De hade ett underbart k*rleksliv. Överraska mig, hade hon viskat * na*te*s mörker varenda söndag- skväll. Varför h*nder det aldrig oss nå*ot? Men nu sjönk *an *er p* de* andra kökssto*en. De hade aldrig beh*vt skaffa fler stolar. Så du vill a*t vi ska flytta till Ka*staden. Min mamma då? Dis- kuterar man in** sånt här * förväg? Vi är ju gifta fa*tiskt. Du tjatar ju jämt om överraskn*ngar? sa han. N* *år du en. Hon kände huv*dvärke* komma sm*gande. Jag menar att då kan vi lägga ner all* de där ferti*itet*utr*dnin- garna och al*t grubbel åt sidan ett tag. Så *et är inte vik*igt för dig l*ngre. Har du träffat en annan? Hon ångrade s** g*nast. Förlåt, s* h*n. Jag men*de in*e de*. Det va* så billi*t att jag ig**rerar **t, sa han och sträckte på sig. Han öppnade fönstret och låtsades att det va* den ljumma n*vem- bervinden i Kapstaden som svepte in och *nte den *imråa göteborgs- *uften. Du m*ste väl änd* vara i*tress*rad av Afrika? Men varför en*el b*ljett. Kommer vi a*dri* hem? H*r du vunnit på trav? *u log **n mot hen*e. *el men ändå rätt. Jag har vunnit på tips. Tillsa*ma*s med tan- terna på *obbet. Det bl*v nästan nittiotuse* var. Jag gick direkt t*ll resebyrån eftersom du alltid tjatat om överraskningar. Hon reste sig upp och gick in i *ardagsrummet. Han föl*de efter och läste hennes tanka*. Ja det kunde ha blivit s*ygga lite nya möbler. Hörn*offor, pl*tt-*v *c* anti*a skåp. Ex*rem *a*e-over. Men tänk själv Lisa, vad är det m*t upplevels*r? S*rut*lopp som man kan sätta pengar på! Hon sjönk ner i soffan som de hade köpt f**n Myrorna. Hon hade tänkt klä om den efter *tt inrednin*sprogram på TV m*n det had* inte blivit så bra. Alla moment hade inte visats i bild. I*te henn** moment i al*a *all. Det fick bli ett i*diskt sky*ke *ed elefan*er på. Hon sjönk ner på elefantskynket. Men min mamma då? Vem ska äta söndagsmiddag med henne? E*ler hon kanske ska åka med. Har du lagt en biljett på köksbord*t hemma hos henne också? Han *log si* ner tätt bredvid henne och lade arme* om hennes axlar. Nu är det dag* *ör överraskning två, sa han och hans ansi*t* ful- lkomligt *t*ålade av g*ädje. Jag ville int* skrämmas. Bara sk*ja *ite. Du vet att jag gillar a*t skoja lite. Naturligtvis ska *i åka h*m. ** ska bara vara i Kapstaden i åtta underbara semesterveckor. Jag har ordnat me* tjä*stledigt för dig o*kså. Din c**f tycker att jag ä* en un**rbar äkt* man. Sedan *ka vi åka hem med min kusin. Han har en jättebra b**. En riktig sa*a*ibil. Hon började banka sig med knytnävarn* i *inn**gen som redan b**nde av huvudvärk. Åk* bil från Sydafr*ka till Göteborg! Är *u inte riktigt klok. I bil från andra sidan jordklote*. Tillsammans *ed en främling. Det är ingen *rämling. Det är m*n ku*in som lät jättetrevlig i tel- efon. Och ha* är såk*art nyfiken på gamla Sverige. Han ska bara bo här två vecko*, men vi hin*er s*kert visa honom runt på västk*sten. *anske kan vi åka upp till Östersund s* du får v*sa h*nom ditt barndomshem? Då kan Ca*ola åk* *ed och vi*a runt, så får h** k*mpensation *ör att vi uteblir från några söndagsmiddagar. Var ska han *o? frågade hon fast hon visste sv*ret.. Hos oss såklart. Nu har vi pengar. Vi köper en *xtrasäng på Ikea. Plötsligt störta*e hon up* frå* soffan, rusade in i sovrummet *ch s*ällde igen dörren e*ter sig. Magnus log med*n h*n satte på TV:n. Han zappade en stu*d innan han h*mnade på Disco*er*. Kom ut Lisa, ropade han mot sovrum*et. Det *r af*ikansk *jun- gel! *isa låg på sängen o** blundade medan hon fr*mf*r sig såg Kapell- platsen där hon jobbade i kassan på Konsum. Hon br*kade si*ta rak i ryggen * si* röda nylonrock och försöka undvika att titta på alla barnvagnar, bärsäckar och and*a uppfin*ingar som det satt *eb*sar i, inte minst i k*ndvagn**na. På rasten kila*e *on öve* till pocket- bokhandeln f*r att å*er kunna leva sig in i en annans liv. M*gn*s hade aldrig velat adop*era. Skulle han ha barn måste de likna honom själv. Det finns faktiskt rys*a och baltiska b*rn som ser ut som du, hade hon *ävdat. Ljust hår, hög* kindknotor o*h ljusblå ögon. Men det hjälpte inte. Vi har många fördelar, sa han. Vi kan göra vad som faller oss *n. M*g faller det in at* ha *n baby, tän*te *on. Luften slog *arm oc* fö*förisk emot dem när de steg u* flygplanet. Rös*erna och dofterna var annorlun*a, h*vet osannolikt grönt. Kåkstäder kantade v*gen in mot innerstad**. Hon *etrakta*e dessa tä*tl*gga*de små hus a* presenninga* och korrugerad plåt. Barn pin- nade *unt på smala ben. De tog in på ett bed- and *reakf*st hotell med se* rum och en mod- erlig ä*ari*na med två *und*r. Klockan sex skull* de träffa Magnus´ kusin George på en resta*ran* * Waterfront. Lisa gick runt i bomul*- sklänning och sandale* och tittade p* butiker och båtar, *ländande y*chter i hamnen, *tflyktsbåtar som kun*e ta dem till den ö där Nelson Mandela suttit fängs*ad. George var *vsp*nd och uppknäppt i halsen. Ha* och Magnus kunde inte sl*ta prata. Lis* smö* upp en pocketbok ur handväskan som hon började läsa. Nästa dag *kulle *eo*ge guid* dem i **ndistrikten söder om stan. En annan dag skulle de åka up* i linbanan på Taffelberget som l*g med sin vackra vita *ordduk av *oln ö*er toppen. Men Lis* följde aldrig me*. G*org* *yckte det var lika bra för *eepen var e*entligen tvåsit- sig. *agnus tyckte det var märklig*, men så fo*t h*n klättrat upp i jeepen stirr*de han på kartan och glöm*e Lisa. Kusinerna t*g en buss til* Joh*nnesburg en helg - en resa på nitton timmar - och tittade på Sowet*. De flög till Kr**ge*parken för en exklusiv safari en hel vecka. Lisa följ*e inte med. Hon brydde sig inte hel*er om affärerna i Waterfront och inte o* souve*irerna på marknade*na. Första da*en tittade hon på de jät- testora platta trädockorna förestäl*ande poliser och missionärer. Sen lämnade hon inte o*rådet kring hot*l**t. I bör*an satt h*n i skuggan på en bänk mellan hotellet och det gula *arnhemmet och läste pocketböcker. Hon hade hundra stycke* med s**. Folk började känn* igen henne. Det *ar så hon kom i kontakt med ba*nhemmet. V*d gör du hela dagarna? frå*ade Ma*nu* sista kvällen när han oc* G*orge v*rit både på rugb*, cricket och fotboll på en och samma dag. *ag solar mig, sa ho*. Då måste d* ha ovanligt *ög solskyddsfaktor. Typ Åttio? Ditt ansikte ä* vit* *om en treo. *an begrep *nt* v*d *et var med henne. Trot* att det var tr*ttio *rad** varmt rörde hon sig raskare de kvällar h*n överhuvudta*et träffade henne när han *o* *em. Hon utstrålade farlig e*ergi. * kassan på jobbet brukade hon *nvän*a loja rörelser och i hemmet var hon inte *ä*skilt ra*k när hon gick o*kring och dammade tavlor. Vi gör ju al*rig n**onting t*llsammans här, klagade Magnus. Kom ihåg att det var min ö*erraskning att åka hit. Du har inte följt med på en e*da utflyk*. Jag avskyr utflykter, sa hon och log med hela a*siktet under sin kakifär*ade keps. Du ha* fått solsting, muttrade han. Jag känn*r i alla fall inte igen dig. De satt på ett kafé på *reen*ar*et Square och tit*ade på varandra ö*er en k*pp rött iste. Har ni Rooibos-te på Ko*sum? fråg*de ha*. F*r du längtar väl hem *ill kassan? Hon skakade på *uvudet och lo* artigt. Runt Lisas stol på kaféet sprang fem skrattande flickor * sexårsål- d*rn i likadana blåvitrandiga små förkläden. Plötsligt hoppade en av flickorna upp och sat*e sig i hennes knä. Vad är det här för dumheter? S*g till henn* att ho*pa ner, *a Mag- nus nervöst. Tänk om hon har sjukdomar! Finns här inga föräldrar som ser till sina barn? Flic*an s**g armarna om Lisas hals. Nej, sa Lisa lugnt, för de här flickorna bor på barnhemmet där- bo*ta. Jag *ar varit där va*e*da dag som volontär medan du tittat på v*ngårdar och vilda djur. Den här lilla f*i*kan heter Bridget till exempel. Magnus t*ttade på klockan. Ja, men i morgon sitter du och jag i Georges jee*. Det *ka bli spännande att åka *enom gula sanddyner. Kanske ser vi antiloper eller rentav en leopard! Lycka till, sa Lisa och log mot h*no*. Men ja* st*nnar här. Jag har fått jobb på barnhemmet. Nej, *en ä*skli*g! ----- En brun klick av Sara Kadefors Jag gick i ter*pi redan s*m 20-år*ng, bytte terapeut vid 22, började * psykoanalys vid 25, gjorde slut med analy*ikern under *ramatisk* former *tt par år senare och hann precis *esta kognitiv beteende- t*rapi, inna* jag träffade *agnus. Sedan dess har jag bara *ratat med h*nom, känns de* som. Det är något som är så befriande med vår kommunika*ion. Vi analyserar inte varandra hela ti**n eller let*r eft*r **dertexter till den andras repliker, vi b*ra är tillsa*mans. Det ko*stiga är att Magnus säg*r att vi i*te kommun*ce*ar. Han säger att han inte n*r fram till mig och att det är fru*trerande. Det är därför vi ä* här, i ett rum, i en lägenhet * ett h*s, i ett område som är mi* främmande, det är där*ör jag *i*ter och st**rar på ett par kvinnoben *npackad* i nylon. Det är därf*r jag följer formen på vaden och konstaterar att de* är ett par slan*a, vä*f*rmade kvinnoben som syns ne*anför d*n svart* kjolkanten, ben som ge* löften om lika vackra fötter innanför moderna skor med halvhög klack. Jag *i*l inte se på henne* ansikte. De*initivt inte *å mannens. Men hans lår, *nän och vader *efinner sig innanför jeanstyg och är garan**rat mus*ulösa. Skorna går tyvärr inte att reta s*g på. Jag brukar reta m*g på herrskor, men den hä* mannen bä* skor som inget påstår. Jag låte* blicken l*ngsamt vandra uppför magen (platt), över skjortan (trendig), göra en avstickare t*ll händerna (stora och med v*gselring), passera förbi n*got slags halssmycke i silver (*arning!), för att stanna på hans haka. Den rör si* *nt*. Det är de*, utöv*r skor*a, som skulle kunn* vara sy*patiskt med ho*om. Att h*n håller käft. Det är Magn*s *o* pratar. Han b*rättar att han läste på hemsidan att rä*sla och instängda känslor ofta hindr*r kommuni*atione*, han säger att vi behöver hjälp att reda *t våra konflikt*r. Jag nickar bifallande *e* blicken *å psykologe*s trimmade skäggstubb. Det är bä*t att var* foglig. Låta Magnus tal* till pu*kt, spela tankfull och självref*ekterande. Men det kommer inte att fungera i evighet. S*art ko*m** de båda *sykol**erna att vända sig mot m*g med värd*r*nde blic*ar. "Jag känner **g liksom ..." Hans *årfyllda blick letar eft*r något uppe i taket. "Övergiven kanske är ett starkt ord ... Ensam. Ja, *ag känner mig faktiskt ganska ensam i vå* relation." Han borde veta bättre än at* komma *ed en så*an klyscha. Men nu är det sagt. *ch nu är jag *ast. Tystnade* vilar kompakt över rummet. När jag höje* blicken ser jag in i den manliga terapeu*ens bruna ögon. Jag hajar *ill. Hans blick är genuint empa*isk. Och klok. Detta är ögon man vill s*anna ho* och vila i, ö*on som måste ha di*ektkvalifi*erat honom in på psykologutbildningen. Men *u öppnar han munnen och jag vet vad han s*a säga. Hur känns det för dig att höra Magnus b*rätta om hur han upplever er relation? "Hur känner d*, Louise? När du hör Magn*s *erätta o* hur han känner?" Jag lägger huvudet på sned. Beskedlig*. Titta* *å Magnus. Jävla Magnus. Du vet att ja* hatar terapier, ändå skulle du d*a med *ig hit. Jag står *u här, sa jag. Jag st*r h*r och *u står där. De* är bara en meter me*la* oss. Säg vad du vil* säga istä*let. "Det är klart a*t det känns jobbigt *tt höra att han känne* så." Mannen nickar och vänt*r ivrigt på e* fortsättning. Jag också, det borde v*rkligen komma något. Han kastar e* uppfordrande blic* på s*n kvinnliga kollega, hon har i*te sagt *tt lj*d sedan vi började. Reaktion*n uteblir. Det stod viss*rligen på h*msidan a*t de skulle ha **å olika pers*nlighet*r, en eftertänksam och en mer direkt, m*n *vinna* verkar i det närmas*e autisti*k. Hon s*tter all*eles stilla och stirrar det ser jag nu rakt *å mig. Som om jag sagt något opas- sande eller på annat sätt märkvärdigt. Men den *runögde är **ofes- sionell nog a*t inte låtsas om någonting. Han ser på mig med extrem inlevelse, som för att kompensera. "Om du skul*e försöka ge din bild av hur ni har det ti*lsamma*s, Louis*?" J*g *an tän*a mig *tt haspla ur mig något om manlig* och kv*nnligt sätt att se på saker, och g*r d*t o*kså, bara för att få studera kvinnan if*ed. Hon är onekligen et* intressant stycke mä*ni*ka. D* vackra benen, *iksom resten av kroppe*, är arrangerade i en elegant pos*, hennes ansikte är ste*t som en dockas. De onaturligt uppspär- *ade ögon*n ger samma associatio*. Jag drar stolen lite åt sidan och får *et bekräfta*: *licken sitter fast i vä*gen bak*m mig. "I*tressa*t", säger mannen när jag är klar. "Tyc*er du?" Min f*rvån*ng ä* uppriktig, efters*m jag inte vet vad jag har sagt. "Du verkar ha *n klar bild a* hur en man och en kvinna tänker, men det stä**e* ju inte alls i e*t *all." "Int*?" Han *er l*te. "Nej *ouise, du *ar inte lys**at på M**nus överhuvudtaget. Och då är det klart att det blir svårt att kommunice*a." Det är sl*t. Magnus verkar överdrivet nöjd. Han trycker *en bru*ögda mannens hand *ed innerli*het och säg*r tack *vå gån*er, som om den andre arbetad* ide*llt och inte tog ö*er t*sen k*onor för en timme. J** känn** mig näst*n *åldtagen, efter att ha bjudit på betydligt m*r ä* vad jag hade tänk* mig, vilket i*te kan betraktas so* en särskilt bra affä*. Nu gäller det att försöka trycka ner obe- haget och behålla fokus på kvinnan. Det är som om *ågon har väckt henne *r hypnos. Hon ser sig förvirrat o*kring, innan hon tar sig samman och kommer upp til* stående. "*i j*b*a* ju så *är", säger *on u*s*ktande. "Att ibland sitter den ena av oss *elt tyst. Men *et *ety*er förstås inte att vi inte lyssnar." Henne* rös* är sval, l*ksom handen, som griper tag i min. "Jag först** det", säger jag och l*g*er betoning på förstår. "Jag ho*- pas du först*r att jag förstå*." Jag vet i*te *a*för jag säger så, men det får oväntad effekt. Kvin- nans blic* dröjer **g kva* på mig, som o* d*t var sant som jag sa, a*t jag verk*ig*n förstod *tt och annat. Jag önskar av hela mitt hjärta att så var fallet. På väg därifrån lägger Magnus armen om mi*. Han *äger att han tror att terapin kommer att vara bra för oss, och *tt det känns som om vi redan är på vä* att hi*ta tillbaka till varandra. Jag hålle* med och lutar huvudet mot hans a**l för att understryka allvaret i mina or*. S*usar lite mot han* r*ckslag. "Så *u vill fortsätta g* då?" säger han. "A*solut." Hans blick bl*r fukt*g **h han drar mig närmare till sig. Efter att ha räknat till tre gör jag mig fr*. "Shit! Jag gl*mde vant**na." För*t när jag **rmar mig *yggnaden *lår jag av på takten. Jag häm- tar andan en **und utanför *n*an jag trycker in koden och smyger u*p *ör t**pporna. ** syns inte till nå*onst*ns. Väntrummet ä* tomt, liksom rum- met där vi nyss satt och samtalade. Klockan närma* sig lunchtid, *å om jag har otur kan *e ha gått ut. Jag ä* pre*is på väg att gå tillbaka när jag t*cker m*g höra ett ljud. Blicken fastnar på en dörr som jag t*odde ledd* til* toaletten. Innanför hörs sla*mer fr*n kastruller och ett manlig* mummel. *ag t*ycker örat mot dörren. Det man- l**a mumlet *lir till ord s** tr*star. I nästa *ekund överrumplas jag av dörren som sl*r upp i ansi*tet på mig. Jag backar snabbt in bakom den. Från mitt gömställe ser jag hur *en manliga terapeuten öppna* ett skå* i ha*len och tar ut en rulle toalet*pap*er innan han å*ervänder till köket u*an *tt stänga om sig. Någon där *nne snyter s*g ljudligt. "F* fan", säger hon. "Ja." "För dej." De* bli* tyst. Et* kylskå* öppnas och stängs. "Vad gör du?" fortsätte* kv*nnan. "Den där är min!" Han säger att det är hans. Hon säger att hennes *at bruk*r förs- vinna o*h a*t hon är trött på det. Han säger att hon är paranoid. Hon säger att ena dagen är det en bi* ost och n*sta dag en risifru*ti, vem skulle det ann*rs vara? **ienter? Råttor? Sm*, o*ynlig* tomtar? Det har försvunni* penno* också, menar hon, pennor som hon köpt * en *okhandel för 49 kronor s*yck. Det blir tyst. "Vad stirrar du på?" "På dej", svarar han. "Sluta stirra." Det bli* tyst igen. Länge. *ag håller andan bakom en dö*r. Sedan kommer ljud*n. Små ljud. Så n*ra tystnad man kan komma. Men ändå ljud. Jag skärper hörseln. Ljuden är odefinierbara. Men de ex*st*rar. Någonting sk*r o*vivelakt*gt * köket. Jag tyck*r mig h*ra *ndetag, hud som stryker mot h*d, en tunga mot en *nnans. Eller är det inbillning? E* st*l skrapar mot golvet, en suck bryter igenom. *n suck till, lite högr*. *löt*ligt skr*ker manne* ti*l. "Va* i helvete ...?" K*innan seglar *t från köket med det välklippta håret s*ängande i takt bakom sig. Hennes steg har fokus p* ytterdörren, "Jag går på l*nch!" "Klockan två", ropar han aggressivt e*ter he*ne. "Nästa par kom- *er klockan två." Magnus s*ger att j*g ve*kar uppli*ad. J*g har tydligen inte *ratat så mycket på flera *r, och det är första gången j*g vi** ha sex sedan förrförra gången vi v*r på Kreta. Jag säger att bra terap* kan vara uppl*vande. Han säger va* var det jag sa. Jag vän*ar otåligt på a*t det ska bli tisdag. Ja* tänker på kvinnans blick som fastnade i min, jag tänker på he*nes vackra be* och *rga röst, jag tänker på deras disk*ssion i köket och vad som *ände sedan. På tisdagen har jag så bråttom dit att vi komme* en kvart för tid*gt. Magn*s frå**r surt om jag har blivit förälskad i terapeuten, "Han ha* väldigt vackra ögon, eller hur?" Se*an står han i dörröppningen me* sin b*una blick. Jag går *vrigt efter in på rummet. *v*rst**nar på tröskeln. De* sitter en k*inna i stolen. Det sitter en k*inna i sto- len med nylo*klädda b*n. D*t sitter en kvinna på stolen vars ben *r bastanta, nästa* feta, j*, det s*äller i det n*rmaste över *v fe*t under nylonet. "Men ...?" säger jag. Kvinnan kommer *ram och trycke* *in *and. "Eli*abeth", säger hon. "Det är jag som ska vara med här * fortsät- tningen." Jag s*r desperat på den brunögde. "Du tä*ker på Jea*ette", säger han. "Hon h*r slutat här. *yvärr." "Men det är ju ni två som har det! Det är ju ni som har hela *tället. Det stod på hemsidan!" "Men Louise ...", sä*er Magnus förfä*a*. Ter*peuten s*r förvånat på mig med sina vackra, bruna ögon, ögon som ljuger och bedrar. "Du behöver inte oroa dej", säger ha* mjukt. "E**sabeth har många års erfarenh*t av att leda parsamtal. Ska vi s*tta oss då?" ------ Kontrollera allt. Radera. Jonas Hassan Khemiri Första stycket *r som ett h*ppful*t intro där vi får följa hur du vinkar farväl till din familj och där är din ma*ma som fälle* en glädje**r och så *in bror som önskar dig lycka til* och sen du som hoppar upp b*edvid fly*tgubbarna oc* vinkar hejdå en sista gång oc* snart är ni *å väg, bort fr*n allt det gamla, bort från det trångsynt *kvall- riga. D* och din nya framtid, du och dina nya nyckl** till den ny* läg*n**ten i staden med det där riktnumret som b*ra har hälft*n så många *iffror och hälften så m*nga noll*r som din h*ms*ad. Sen ser vi hur flyttgu*barna tar farväl och det är skym*ing nu, dunkel hall och sku*ghorisonter i bakgrunde* av tr*var med banankartong*r och pösigt klädfy*lda sv*r*säckar. Oc* *å du i ensamt fokus, du som står där * din nya hall under *n dinglande glödlampa med ett ny*t leende på läppa*na. Allt som hör* är t*n*rna som försiktigt slingrar sig ne* från vå*ingen ovanför. En gran*e. Med piano. Det låter som den där klassiska jazzlåten Night and Day, tänker *u *ch går nyn- nande m*t badrumme*. Andra *tycket spelas taktfa*t och rytm*skt oc* vi får följa hur du målar om hallen och sp**ar upp t*vlor o*h så fort du är installerad i lä*enheten tar du konta*t med Arbetsförmedling*n för det s*a bli annorlunda den här gå*gen. Din han*läggare har blommig blus pre- cis som den förra men är tusen gånger mer hjälp*am och hon säger inget o* att det skulle vara för sen* att starta om och kommenterar inte den fyraåriga luckan i din CV. Snart sk**ka* du ut din* förs*a an*ökningar och sna*t blir du *ompis med tant*n på Pos*en och snart hejar du på *i*l*n i spärren o*h snart börjar du tänka att varje tunn*lbanefärd är som en resa i stadens blo*omlopp. På *vällar*a skålar du med dig själv och bara ibla*d pratar du med n*gon hemi- från och då gör *u *lltid di*t bästa för a*t använda din nya stadsröst so* är preci* lagom blandning av utt*åkad oc* ständigt påväg och ibland rop*r de att du minsann låter som en riktig stadsbo! Sen sent om na*t** får du s*llska* *v toner. Pianot från läg*nheten en v*n*ng upp. D*n granne envis** med att spela *amma jazzlåt kväll efter *väll på repeat och när du inte kan sova plockar du fram en golvmo*p och dunkar med den i taket och när inte d*t funkar drar du bröd- kaveln några gå*ger öv*r eleme*tet men oftast spelar han bar* lite tyst*re och när du d*ar fram en stol och sätter vattenglaset *ot köks- ventilen hör du minsann att han *ortfarande sitter där oc* klinkar. Tredje stycket inl*ds i dur *ch avslutas i moll och här ty*ks det h* gått någr* månader för det h*r plötsligt *livit vinter och du har firat jul i hemstad*n. Du kommer hem till lägenheten med öro* såriga av alla frågor om hur det är på jobbe* och hur går det med kärleken och har du hört att Ås* har fått barn och har d* s*tt några kändisar förresten och ibland drar du till med Gund* Svan p* *K och ibland säger du Arne Weise på *hléns och varje gång får du de dä* impo*erade sekunde*na av tvivelstys*na* när d* inte riktig* vet om du menar all*ar *ller ljuger. Till*aka i läge*heten som plötsl*gt känns mindre än d* minns den och där på h*llmattan ligger en ny lad*ning brev fr*n arbetsgivare som med standardformu*eringar tackar för visat intres*e men tyvärr behöve* vi in*en *C-samordnare *om är expert på Windows 98. Du h*r knapp* koka* dig en kopp te och lugnat nerve*na innan kl*ckan bli*it midnatt och såklart **rjar det dä* förbannade jävla pianoklinkandet *rån ovanvå*ingen *ch du känn*r plötsli*t att n* får det v*ra NOG! Ingen norma* männ*ska spelar piano *åhär dags och särskilt inte samma l*t igen och igen och Night and Day 24 gån*er på raken **r dig att flyga upp ur sof*an, knyta morgonrocken och gå mot trapphus*t. Hans brevlåda saknar namn och du blir lit* nervös för han skulle ju kunna vara en p*yko- tisk Ro*ypnol*ö*dare s*m bar* väntar på sin chans att punkter* di* med sina vassa pianofingrar fo*ma*e s*m en ishacka. Men nej, såklart hände* det inte. Han vågar int* öppna. Fegisen. Du ring*r p* igen och igen, d* gläntar på brevlådan, d* hör Night and Day eka i trapph*set, du tar sats och rop*r några väl valda ord. Sen går du ned **ll dig oc* försöker somna med öro*proppar och lugnande grönt te. Nä* inte det går **rsöker du överrösta pi*nomusi*en med di* a*slappnings-CD. Sen gör du ett nytt fö*sök att somn*. Men N*ght and Day dånar *ortfarande från ovanvåning*n och till slu* ger du u*p, smyger ut i trapphuset och snor grannfam**j*ns DN och läser platsa*nons*rna *ver fru*ost. *järde styc**t spel** hypnotiskt och drömskt och här måste det ha gått ett år för din frisyr h*r plötsligt *uxit ut och ditt morgonrock- sskärp är slad*rigt sö*dertuggat. På tape*erna har nå*on klottra* sva*ta och *röna krumelurer som ser ut s*m lå*titlar och noter *ch prog*ammeringskod om va**anna*. *bland le*e* du med tanken på att bli den första människa* i v*rldshistorien s*m ska överle*a utan sömn för det ä* ju ingen idé att ens f*rsöka sova när man bor granne med en sån fullständig jävla PIANOMARODÖR som varje natt fortsätter sin ständ*ga TERROR. Du försöker söka stöd *os de andra i huset men a*la har skrämts till tystn*d av pian*ma*n*n* härj*in- gar oc* vis*a *ägrar öppna dörren för dig och andra öp*nar men tar i*te *ort *äkerhetskedjan och en gubbe hävdar att p*ano*annens l*genhet står tom och tanten på trean blir l**blek och säger att *o* inte alls har hört något pian* och killen p* femman har mage *tt skämt* om *t* det är "soft med lite jazzstämning i huset". Den enda som hål*er med d** är pa*ifarmorn s*m *ickar och ler när du r*par ditt "S*hä* får det ba*a inte fortsätta!" Tillbaka i lägenheten hittar du ännu ett påminnelsebrev från Arbetsförmedlinge* och *et här är absolut sista varningen tag genast kontakt med os* och du viker ihop brevet och stopp*r det i *orgonrocksfickan. Det femte stycke* är det mest dramatiska med tona**sbyten och tempoväxlingar och här har d* k*ntaktat hyresvä*d*n och anli*at en advokat och l*gt in Störningsj*ur*n som snabbval på hemtelefon*n och vräkningsprocessen är i *ull gå*g. **art är segern ett faktum och alla har varit så hjälpsamma utom kanske polisen som ha* hot*t dig med påföljde* om du så m**ket som tänker ta*ken på at* *inga dem *n gång til*. Men vad spelar det för roll snart kommer befriels** och det enda *o* irriterar dig är att du fortfarande inte vet h*r *ian**annen ser ut. Såkla** rör det sig om en s*acka*s psykopatisk s*äggig ensling som h*r spärrat in sig där uppe och som skulle må bra av att tas *n på hem, det är *u framför allt för hans skull *om du har ansträ*gt d*g så, det är för husets och hans *ästa som vrä*nings- beslutet snart kommer att verkställas. Men ändå är det n*got som inte ger dig ro, nå*ot som *år dig att gå ned i grovsoprummet den d*r sista natten när du hör hans ev*ga låt **elas ige* och igen. Du är på jakt e*ter ledtrådar och har siktet inställt på miss*änkta sake* som blodiga stämgafflar *ller påsar med pianotråd. Men det enda du *ittar med någon sorts pianoanknyt*ing är e*t to*t vinylomslag till ski*an E*ony & Ivory. Besviken *ämnar du grovsoprumm*t o*h åker upp på vinden. Du pas*erar hans dö*r och nu är tone*na *rgelstarka, brevlådor och *önste*rut*r vibre*ar av då*et och utanför hör* *un- dar som ylar i *ak* och ibland sätts ett billarm igång av ljudvågorna och du m*ste näs*an hålla för ör*ne* när du öppnar vindsdörren. Med stressade steg börjar du gå från vindsförråd t*ll vinds*örråd på jak* ef*er något vad som he*st ett f**o en ledtråd en fö*k*aring *en allt som finns är *en van*iga mixen av slalomskidor och gaml* la*p- skärmar. Utom där, *er du det? Såklart du gör, hur skulle du kunna missa ett sånt guldgli*mande notställ. *ch där i samma förråd dold av en svart sops*ck en vibrafo*. Och i bananlådan notpapper och en svart anteckningsbok och om du bara klättrar upp där *å f*n- sterkarme* oc* viker ned *ön*nätet och sen t*r du i o*h s*räcker dig ned så mycke* som du bara kan s* borde du faktiskt kunna. Ja. Du t*r dig snabbt ned från vinden med vässlande *otsteg och väl nere i lä*enheten *lår du upp *en *uln*nde anteck*ingsboken. Sm* noter- ingar från 1949 och framåt där ä*aren som heter Isa (eller möjligtvis Ida) lyssn*r på jazz och drömmer om e* karriär som pianist i Paris Saint-Ger*ainkv*rter. Sen är det p*ötsligt 1956 och Ida el*er kansk* Is* har flytt*t ti*l Umeå och är kär i en *larinettist som heter J*ns. De går på Folkparken Er*ksl**d och är med på jamsessions med st*ckholmsorkestrar och ibland fr*måt småtimma*na vågar Isa eller Ida eller bägge två p* samma gång sig *ram till pianot och då *änder det att någon storhet från Stockholm, kanske Anders B*rman eller Pu*te W*ckman, ger henne uppmuntran och då lov*r hon sig att aldrig ge up* på sin dröm. H*n sp*lar Ther* is No Greater Love en hel natt och dagen därpå friar he*nes Jens. Hon spe*ar God *le*s the Ch*ld i t** veckor och blir gravid. Hon spelar The Masquerade is Over och J*ns erkänner sin otrohet. Hon spel*r Solitude och Jens den fähu*den lämna* henn*. Hon spelar Here's *hat Rainy Day och det reg*a*. Hon **elar Blue Skies men det fo*tsätter re*na. Hon spe- lar Fly me to the Mo*n och drömmer om Neil Armstro*g. Hon spe- *ar *aby Won't You Please Come Home i månad *fter månad ända tills Je*s står *är på *röskeln ige* och ber hund*afa*t om ursäkt. De försöker lappa ihop sitt giftermål med Speak No Evil. *en inget tycks **äl*a för handstil*n blir darrigare och bläckfläckarna allt fl*r. You Don't Know What Love Is och You To*k Advantage of Me och så till slut fyra m*nader av I'*l Be Glad (When You're *ead) You Rasc*l You. Här höjer du blicken från anteckningsboken. Här inser du att *ianot har tystnat. Någon knackar på dörren. Det sista sty*ket öppnar upp f*r **ia improv*satione*. ------ Solbackavägen Av Åsa Larsson De vuxna hette f*rstås hel* andra *aker på den tiden. Som i villorna p* våran gata. Kennet och Gittan. Lars-Eric oc* Berit. Sune o*h *irkko. Margaret* och Bjarne. Frank och Vivvi. Jag k*n i minnet gå igenom mamma* och pappa* bekanta, rada *pp deras namn. Det är s*m en böneramsa, en me*itation. Det *r som ett kaninhål att ramla ner *. Det är ett särskilt t*llstånd. Det är som att lyssna till Land- o** sj*väderrappo*t** eller skarvar på en tågräls. Ka-dunk ka-du*k, ka- *unk ka-dunk. Sandarne var hela vår v*rld. Jag k*n bli gale* nä* jag tänker på det. Och ibla*d helt sjuk av längtan. Konsumbu*iken, posten och ICA vid Nyp*an. Skolan som hade låg- och *ella*stadium, men när man började högstadiet fic* man åk* b*ss in till **usne. Idrottsplatsen och *ukten fr*n kemifabriken. Och nu när det bara regnar hela ti*en, så tänker jag på jul*rna förr. Väx*hus*f*ekten har gjort mig gammal i för*id. Jag h*r inte e*s fyllt fyrtio, men k*nner mig som någon som sitter på hemmet och tjatar med det stackars vårdbit*ä*et som byter mina blö*or. Om vintr*- rna som kom *idigare förr. Om hur bi*tra de var. *rinig* vintrar. Vintrar som nöp en i öronen och va**elst an*ars de *om åt. Bara man sprang över till g*annen utan långkals*nger bet kylan genom j*ansen. Lår*n blev röda och det kliande i hu*en när man k*m in i värmen. Det var en kyla som knirrade, gnisslade, knakade. Själva luf- ten *telnade. Allt blev liksom t*ögt. Kylarvätskan frös i ne*försback- arna, växeloljan b*ev som klister. Jag tror att marschalltävl**ge* började *å. Pap*a och K*nnet sprang ut *amtidig* en julafton oc* tände m*rschallerna ute på garag*u*p- farten. Se *ur de springer ut med sina tändsticksas*ar. Pappa i bara skjor- tan. Kennet har j*ckan öppe* och hal*iga träskor på fötterna. De kurar med ax*arna. Pappa tapp*r första stickan i snön fö* f*ngrarna blir så klum*iga. Kennet får inte fjutt på mars*hallen, t*ndstickan brinner för *änge oc* han bränner fingrarna. - Och så bri*ner de bara i två timmar, hojtar Kennet över gatan och pa*pa ska*a* *enande *å huvu**t till svar. Pappa tog en *rogg och ti*t*de ut gen*m köksfönstre*. *an tänkte. Näs*a dag ställde han ut en hem*agjord marschall på uppfarten. En kaffeburk med diesel. Diesel v*r gratis för han körde lastbil åt en åkare * Pajala. Som veke använde han en bit mas*nit so* fått dr* i paraffin. Vilket sken! De and*as marscha*ler förvandl*des till små värmeljus. Och den brann i se* timmar och tjugotre minuter. Alla gjord* plötsligt samma sak. Med s*örre och större burkar år för å*. Och nu h*de det blivit tävling. Alla t*nde sin* marschall*r vid tvåtiden på *ulafton. Vi u*gar blev tillsagda att hålla oss borta. Och d*t gjorde vi. Inte av rädsla för att få die*el över oss och brinna upp, utan av rädsla att *åka släcka någons marschall. En oförlåtlig sak. Li*a oförlåtligt som att *u*ka. Ett år *yllde Lars-Eric på med nytt diesel i sina marschalle* sent p* *ulaftonskvällen. Han fick gå en ru*da i grannskapet nästa dag och f*rkla*a att det var Be*it som tvingat ho*om. *ör at* hennes mamm* skulle komma på be*ök *ch hon ville att d*t skulle b*inna in på småtim*arna. Pappa var l*nge överlägset bäst. *å småningom brann hans he*mag- jorda marschaller än*u en stund på juldagens morgon. Tills Sune *äck o*mb*dd deltog i tävli*gen och ställde ut två mars*hall*r. Sune var verktygsm*kare på *n fabrik s*m tillverkade malt. Han ha*e byggt s*n egen båt. Han kunde sve**a ihop preci* *ad som helst. När han skulle lacka om b*len uppfan* han en *xcen- terme*anism til* slipe*, så att de* inte gjorde rosor * lack*n. Det var två små ra*kare till marschaller som Sune Bäc* hade tillver- kat. Han balanserade en i v*r hand på si* *äg ner mot gatan, där de skulle stå i höjd med brevlådan. Sune Bäck var ko*t och lite knub- big. Det syntes alltid på hans h*llning om han hade druckit och hur mycke*. Ju fler grog*ar, ju m*r *ramåt*utad *ållning. För varje glas kr*mmade rygg*n alltmer och fick Sune att påmi*na *m e* björn. Ingen hotfull björn. Nä, här kom *n fredlig liten blåbä*sätare som gömd* si* vid *ju*et av människo*öster. Nu hade han * alla fall druckit sig till lite mod *tt ställa ut sina marschaller, det syntes på ryggkröken. H** visste j* hur bra de var. Kans*e anade han någonstans att de inte skul*e bli så popu**ra. Det jag minns me* dem är a*t de var t*ckta. En *luten behållare. Ingen visste *ad de innehö*l ell*r va* veken var gjord av. De brann i tre dygn. Pap*a brydde sig i*te så mycket. *en det gjorde Frank. Han blev på dåligt h**ö* så fort han had* S*nes mars*hall*r in*m synhå*l. Fra*k hette And**sson i **ternamn. Precis som brottaren. - De brinner, sa han surt, men de syns ju kna*pt. Frank *ade svårt för Sune Bäck och hade alltid haft d*t. Bruka*e kalla honom f*r professo*n, även när h*n tala*e till *onom. Han var mästare på a*t kl*mma till Sune bar* såd*r i fö*bifarten. Till exem**l ** gång när *r*nk och pappa stod och pratade om något, vad som *elst, kanske tips*xtraraden, s*m var religion på den *iden. Sune, som var n*rmaste granne med oss, höll på med något projekt ute på tomten. När Sune kom inom hörhåll *a Frank plötsligt med *ög röst till pappa: - Så du har *ckså problem med TV-kan*lerna. Det är ju som fan all- tså. All* ve*k*r *a det * området. *et ä* s*m om någon skulle ha en jävla radioant*nn på taket s*m s*og u* TV-mottagningen, eller hur? Sune Bäck var *adi*amatör o*h hade en stor motordriven radioan- tenn ** taket. Han sa inget, *i*k borta på sin tomt och poade p* med sitt, fa*t vi visste att h*n hörde. D*t v*r *nget fel på vår TV- mottagning. Inte på Franks eller någon *nnans h**ler. *om vuxen un*r*r jag vad som skulle h* hänt om pa*pa *ade sagt: *ägg av nu Frank. Men det sa han inte. Frank fick hållas. Sa man till honom, då visste man att man fick igen d*t. Fö*r eller senare. Kanske någon gång när Frank var full och brå*ig. För de tillfällena räknades j* inte. "J*g var ju full", var en fras som ursäktad* allt. Sunes fru Pirkko var från **nland och hade humör. Ibland sa hon ifrå*. S*m då med antennen. - V*d menar du *ed det Frank? ropad* hon över stakete*. He*nes knutna händer hade landa* på höfterna. - Vadå? frågade Fran* och så* h**t oförstående ut. Pappa såg upp på molnen som drev över himlen. - Det där med TV:n, envisad*s Pi*kko. Vad menar du? Du, *ag går oc* *ämtar min jacka, s* får du vi** mig din d*liga bild. Då flinade Frank. - Jag skämtade ju bara, tål du inte skämt? H*n bl**gde en stund och se**n ryckte hon på ax*arna *ch vände för att gå in. Men Fra*k kunde inte förlora, så han sa till pappa med så h*g röst att båd* Sune och hans fru hörde. - Fan vad sur hon ä*. Men *on får väl inget, det är väl där*ör. Sun* poade *å med sitt. Han sa inget. Pirkko stängde dörren efter s*g med en sm*ll. Och nu var det marschalle*na. Red*n i början av december året efter det att *une *tällt ut sina marschaller förs*a gång** började *rank ir- ri**ra *ig. Han slank *astlöst in och ut ur köken hos grannarna. Som en hund med *polmask. - Få se om Sune ställer *t sina små fjösar i år, sa han till pappa och to* en påtår från pumptermosen och sne*lade på *in s*rra som satt och hängde vid *ruk*stbordet i bara nat*linnet. - Vad fan skal* ha* ställa ut lykter för om de inte l*ser upp? fråg*de han Marga*et* och Bjarne när han mötte dem på IC* Nypla*. - S*älva ta*ken är j* den allé av ljus so* *ildas när alla på gata* *täller ut sina marschaller på uppfarten, sa han till Kennet när d* spol*de skridskopl*n. E*ler hur? Det blir ju som en lucka utanför Bäcks när man inte ser dem. Det är bara det ja* menar. Klockan två på ju*af*on när alla satte u* sina ma**challer blängde F*ank bo*t mot Sune Bäck. Och jodå, Su*e kom u* med krumma ryggen och satte ner sin* öv*rlägsna långbrinnare i *nön. - Nä nu jävlar, sa Frank. En timme senare dök Frank upp i Sunes och Pirkko* kök. Han hade med *ig en tomtedräkt med mask o*h en stor koskälla. J*g vet precis h*r han såg ut då. Han hade druckit. Och var sådär lös i ansiktet. Hakan hängde och munnen var öppen *el* tiden, även när ha* in*e pratade. *ch *akom den där lö*a mask*n s*ymtade man något reptilakt*gt och elakt. Det *ar en Frank Andersson att passa *ig *ör. - Jag tänkte att du skulle vara tomte i år, s* Frank och höll upp to**edr*kten. Pap*orna på So*ba*kav*gen turade* om att vara to*te. Den som var tomte gick runt i husen, de*ade ut de klappar som lagts i en säck bredvid gar*get, klämtade med koskäl*an, skojade med ungarna och mammorna oc* drack *v pappornas hem*rända sprit. En stadig g*ogg i var*e hu*. Vi bodde l*ngs* bort på gatan, sista *uset mot skogen till, så v*r tomte brukade vara en gan*ka n**t uppenbarelse. Väl hemma hos oss f*ck man räkna med att tomten släpp*e rekord- brak*re, sköt upp tomtem*sken i pannan och svo* över värmen el*er till och med somnad* mitt i klapputdelningen. - Det är min tur egentligen, sa Frank. *en jag skadad* ryg*en när jag och Kennet spolade isen. Sun* Bäck bleknade. Han var in*e den som pra*ade *ch skoja*e med folk. Bara tanken på att stå i centrum iförd tomte*räkt var som att *amla n*r i *elvete*. Han t**ngade sig att tala. - Men vems tur är det nästa år? frågade han. Kan i*te han... - Det är Bjarnes tur nästa gå*g. Men han har ägnat två kväll*r i veckan *ela v*ntern åt att trän* bandygrabbarna. Och nu n*r *or- t**atcherna vart så långväg* har det ju v*rit hur mycket jobb som*elst. Personligen anser jag a*t han har *jo*t sitt och mer därtill och s*d 5
förtjäna* att få *itta *emma och ta d*t lugnt, elle* vad *äger du? Sune hade inget att säga. - Men vi har i*ga barn, sa Pirk**. De* där får väl ni s*öta som har ungar. Jag förstår int* varför Sune skall tomta. - *ärför att här i Solbacka ställer vi upp *ör varand*a, sa Frank. Men ring du *ill Bjarne och säg åt honom att han får tomta. - Varför ska *une ringa till Bjarne? Det är väl... började Pirkko. - Därför att jag *r**ar dig, röt *rank til* Sune och slog näven i dörrposten. Inte be*öv*r du ställa upp för min skull, men du kan åtminston* stå för **t i så fall. Han stegade fr*m till telefonen och lyfte lur*n. Höll ut den mo* Sune. Då *a Sune *tt *an skulle göra det. Tomta i v*r* famil*er. Fran* slog blixtsnabbt om och blev trevlig. Berät*ade i vilken ordn- ing S*ne skulle ta *usen. Att han skulle börja klockan fem. Var säc**rna stod göm*a. Pr*ci* n*r *an skulle gå vände ha* sig om i dörrö*pninge* och ** med en skämtsam blinkning: - O*h låt inte unga*na köra med dig. Du vet, det är i*t* *om när de var små och s*tt oc* tindrade med ögonen. Nu när de är * tonå*en kan de ju vara för jävliga. Du får hå*l* i skägge* och sätta dig i *e- spekt. ----- Fem dagar Av Johanne Hildebradt Den växte allt s*abbare. Ma*ia fin*rade nervöst på bandaget runt ha*dleden, kände hur det brände och värkte un*er det tunna *yget. Hon kunde kän*a hur märket spred sig över hude*, hur styggelsen åt sig ned i *kinnet än*a ned till ben*t i hennes arm. Lusten a*t titta på den blev p*ötsligt obe*vinglig. Maria drog upp den grå tr*järmen, lirkade seda* upp bandaget. Helvete. Hon **t sig i läpp*n, fick tving* s** att inte skrika. Det kolsvarta ba*det med knot*rig, ödleliknande *ud var lite mer än en cen*im- eter bret* oc* sträckte sig hal*vägs runt hand*eden. Kanterna avteck- nad* sig skarpt mot den friska huden. R*dslan slingrade sig geno* Marias mage som en kal* o*m. Märket hade växt minst *n mill*m*ter s**an i morse. Vad i helvete skull* hon ta si* till? Hon rätt*de till bandaget och gömde den un*er tröjärmen, knöt sedan handen o*h bo*r*de ned naglarna i skinnet så hår* hon *örmådd*. Smärtan hjälpte henn* att ta sig samman. Hon fick inte bryta ihop, inte nu, inte här. Magister Sve*b*rg, klädd i sin slitna *anchester*avaj, skrev up* en andragradsekv*tion på sv*rta ta*lan. Klasskamraterna skrev noga ner sif**orna. Ma*ia lut*de sig fram över bänken. Hur kunde a*lt vara som vanli*t? Jenny strök undan s*tt ljusa h*r från ansiktet och vred på huv*det. För *n kort sekund snuddade hennes blick vid Maria och hennes läppar förvreds i *tt roat flin. Ögonen glittr*de till av förakt. Maria *öjde skamset på huvudet, försö*te göra sig osynlig men det gick inte läng**, de* fanns in*enst*ns att *ly. Inte nu längre. Jenny *ade berättat f*r alla o* vad som hände i lördags, Ma*i* h*de hört he*ne på rasten, hur hon lustfullt beskrev v*renda detalj om vad den "totalt char*lösa mese*" haft fö* sig på toaletten på Anna- Karins fest. Märket på handl*den brände till, som om en e*d *örjat br*nna inne i s*innet. Maria bet ihop tänderna oc* kände hu* en ovan vrede började *ulsera *enom kroppen. Jävla subba. Ilska* flammade upp till en blodröd våg som spolade bort all g*m- mal *ä**la och y*kligh**. Med vilken rätt gjorde *enny sig st*r *å henne* bekostnad? Hon **r en hjärndöd, *anipulativ häxa som bar* dög till att snacka skit och åma sig inför killarna. Hon hade ing*n rätt att ens ta Marias namn i sin mun. Ils*an rann i iskalla strömmar över rygge*, märke* brände *ch het- tade. Hon borde resa si* upp och dun*a hennes lill* näpna, väls- minkade ansikte i bänken ti*ls det var krossat till en blodig massa. *aria drog ett häpet andet*g, tvingade bort sitt ovana hat. Vad var *et med henne? Hon ville inte s*ada Jen*y, Maria var *nte sådan. Herreg*d, hon blev al*rig ens arg, konflikter var det värsta hon vi*ste och hon skulle aldrig ens våga säga *tt ont ord till någon. Hon var trots allt Mari*, den som ingen brydde sig om. Vreden inom henne drog *ig motvilligt undan, m*n *nte helt. *on kunde känna den som en mörk skugga i sitt inre. Hand*eden v**kte till nästan som om märket förg*ftade henne med märkliga, ovana *anka*. Maria, har du nå*ra frågor? Mag*st*r Sve*berg kliade *ig i det grå skägge* oc* betraktade henn* *rriterat. Maria skakade på hu*udet och böjde sig sedan n*d över den uppslagna matteboken. Tre daga* kvar, sedan var hennes tid ute och något fruk*ansv*rt *kulle ske. Allt hade börjat när M*ria för *n gån*s skull blev bjuden p* fest. Det va* Anna-Karin som hade frå*at, såklart. *e hade kä*t varandra sedan **gis och även *m hon gic* på ett annat program så höll de *ortfarand* konta*ten. Maria had* tackat ja *rots a*t hon vis*te alltför väl att *on sk*lle bli stående i ett *örn utan att våga prata med någon. Nå*onstans hade hon väl också inbillat sig s*älv att fes**n var början på en föränd*ing, att hon äntligen skulle hitta någon form a* självkänsla djupt inom sig och slippa vara så *imla rädd. Så hon hade förberett s*g noga, k*pt en ny topp, *n röd m*d *ro- der*er. Hela lördagen hade hon fixat *ed håret oc* nervöst sminkat sig. Morsa* ha*e v*rit så förvånad över att hon skulle gå ut at* Maria lyckades ö*ertala henne att ge he*ne *in t*ot* att det var ett *alvår kvar tills h*n skulle fylla tjugo. När Maria *ick hemifrån den kväl*en hade hon faktiskt känt sig rikti** fin, den k*nslan rann dock snabbt *v henne när hon trängde sig in i Ann*-Karins förä**rars överfulla lägenh*t. T*ots att d* flesta *om från hennes skola la ingen märke *ill henne, pre*is s*m vanligt. Mari* hälsade tafatt och flydde se*an till ett hö*n i soffan dä* hon tyst iakttog hur alla skrattade oc* *r*tade med varan*r*. Vinet tr*s- *ade *ch fick *enne att *äxa. Hon had* *rucki* *er än hon trott för plötsligt var hon riktigt packad. Maria mindes int* riktigt vad *om hände sedan, bara att hon rest sig upp oc* börjat *rata med folk. P*ötsligt st*d hon i hall*n och h*nglad* med en blond kille. Trots *tt h*ns mun smakade ci*are*ter o*h sprit hade Maria t**kt om **t, nju*i* av att det för en gångs skull var någon som vil*e h* henne. Hon had* tagit henne* hand och skrattande *ragit med henne in på toaletten. Och medan folk ilsket bultade på dörren hade Maria sex för första gången * sitt liv. Det var över p* några minuter, därefter hade *an rättat till sina klä*er och sett förlägen ut. *et är väl *ik* b*a *tt vi *år ut til* de a*d*a. Hon nyktrade till som genom ett tro*lslag, stirr*de *örv*nat på den blonde. Han var allt annat än s*ygg, *et mosig* ansiktet var finnigt, ögonen röda av be**sning. Vad hade hon *v*rhuvudtaget sett hos hono*? Kommer du? *umlade han. Ma*ia drog p* si* b*xorna och följde honom motvilligt ut i hal- lens trängs*l där ho* *ötte* av fnitter *c* menande blickar. För*t då exp*od*rade äckl*t inom henne. Maria sänkte huvudet, försökte förgäves göra sig osynlig när hon passerade Jenny som *a nå*ot till henne och sedan brast i gapskratt. Maria fick tag i *in jacka och sprang, bort från fe*ten, sk*mmen och sig själv. Grusstigen led*e henne bort från förortens hög**s in i skogen. Först när hon nådde badpl*t*en vid sjön stann*d* hon och sj*nk andfådd ned p* stranden. Tunga d*ms*öjor drev långsamt över sjön* mörka vatten. Ekarna sträck*e sina *a** grenar mot fullmånen som lyste upp natthimlen. Maria* händer b**v våta av svett nä* hon drog **m över an*iktet. Hon kippade efter andan, försökte driva bo** berusninge* s*m fick marken att gunga. Det lyckade* i*te s**skilt bra. Iställe* *örjade hon t*nka på den blond* killens fumlande h*nder. Maria rös till, min- net gjorde henne illa*ående, fick he*ne att känna sig smutsig och besudla*. Var*ör hade hon gått med på det? I det ögo*blick*t träffade verkligheten henne som en örfil. På månd*g skulle a*la p* skolan veta vad hon hade gjor*. Hur ku*de hon vara så korkad? Jenny oc* de andr* sku*le ge henne ett helvete, r*dan nu **nde hon h*ra dem skrika. **ge*ten rev sina *assa klor i hennes mage tills den var fö*vandlad ti*l en blodig massa. Varför *lev allt så himla fel? Varför kunde aldrig någo* bra hända i hennes liv? Jag stå* int* ut längre! Marias förtv*vla*e skrik ekade ohört *ver sjön. I fjärran hör*es *iren- erna av en polisbil, m*n här djupt i*ne i skogen var *on *nsam. I samma ögonblick kän*e hon h*r ha*sbande* lossna*e och föll ned * knäet. Maria lyfte upp *pi*alen av glittriga kristaller som hon köpt på Åhléns och skr*ttade s*rgset när hon s*g a*t kedjan var sönder. Allt gick visst åt skogen i dag. Jag gör vad som helst bar* det blir *ättre, viskade hon *ch *astade halsb*ndet i s**n. Kristallerna g*i*made t*ll i månskenet innan det lju*löst slukades av dimmorna. Förs* då *örjade tårarna rinna. Ma*ia kröp ihop på de våta löven och grät över sin dumhet, sin värdelöshe* och sin förbann*de ensamhet. Hon var ett *ngenting. Om hon bar* hade vågat sk*lle hon ta livet av sig, dränkt sig i sjön, men inte ens det förmådde hon, feg som hon var. Ho* gr*t så att kroppen s*ak*de, tills h*n i*te hade några tåra* kv*r. Till slut måste hon ha somn*t. Snacka om at* vara patetisk. Maria vaknade *ed *tt ryck. Huttrande satte hon sig upp och såg *ig omkring, men int* *n mä*niska sy*tes på str*nd*n. *är uppe, sa r*sten irriter*t. Flickan satt på huk uppe på ett klip*block några meter bort. Trots att det var höst *ar hon klädd i en tunn sva*t klänning och hennes fötter var bar*. Det mö*ka håret nådde h*nne nästan till midjan och hon *åg i*te ut att v*ra e* dag äldre än fjorto* år. Surmulet betraktad* hon Maria som yrvaket gned *ig i **onen. Herregud vad pinsamt, hur lä*ge hade hon suttit där och tittat? Borde du vara *te så här sent? Fråg*de hon lamt. Flickan l* huvudet på sne* och fnittrade till. Bo*de du ligga där och vältra dig i självömkan? Maria reste sig v*ngligt och bo*sta*e förläget bort några våta löv från je*nsen. Nu fick det väl ändå *ara nog. Kväl*en h*de varit *illräckligt vidrig för att hon skulle stå ut med att b*i hånad av en upp*äftig *on*rsbrud. *köt d** själv, muttrade hon. Hade jag gärna gjort om jag hade haft något *al, sa flickan och hoppade ned på m*rken med en smidig rörelse. F*r smidigt. *e bar* fötterna gled öv*r strandens våta löv, hår*t *ölj**e runt det bleka ansiktet *om om det ha*e ett eget liv. Maria tog inst*nktivt ett steg bakåt. Det fan*s något h*s d*n här flickan som inte var som det borde, något väldigt oro*äckan*e. Maria to* ett *ill steg bakåt och stannade sedan. Hon kunde inte backa u*dan från en små**ud, *å skulle hon ve*kligen vara patetisk. Flickan la h*vudet på sned och betraktade henne m*d mörka ögon. Du borde vara fö*siktig me* vad du ber om, det kan *ända att du får det. Maria rynkade pannan. Vad pratade hon om? *nnan hon hann svara grep flickan tag i hennes h*ndled med iskal*a **ngrar. Mar*a försök*e förgäves rycka till sig armen, men den s*tt *om i ett skruvstäd. Flickan skrattade till men de* fanns i**et barnsligt i hen*es röst, inget lekfullt, bara något ot*ckt främmande. Det här händer in*e, tänk*e M*ria och kämpade för att kom*a *oss. Det här är ba*a ännu en vidrig dröm. Fem dagar, sa flic*an och pressade s*n tumme mot M*rias han- dled. Smärtan skar som en kniv genom huden. Mari* skr** när den *rännande *et*a* s*red sig genom armen ä*da upp till hj*rtat. Fl**kan flinade och släppte taget. I nästa st*nd var hon förs*unnen, borta som om hon al*r** varit där. Maria såg sig skr*cksl*gen om- kring på den tomma str*nden. En kall vind började leka med ekarnas ka*a *rädkron*r, dimman öve* det svarta vattnet började lösas upp. F*icka* *åste ha v*rit en hallucination, ett hjärnspöke. Maria kippade ef*er andan, drog upp jackan och såg på sin värkande ha*dled. Dä*, på undersidan, precis över blodådrorna syntes *n svart fläck. Det var i den *tunden Maria ve*kligen bröt ihop. Skrikande sprang hon hem och hela den natten grät hon och var livrädd. *et va* så det hade börjat o*h nu hade hon bara tr* dagar *var. Maria må*te hitta ett sätt att ta *ort märk*t, hen*e* tid höll på att r*nna *t och det hon fruktade mes* var det som sk*lle ske på den femte dagen. Maria såg sig omkring i klassrummet, de* hade redan *ingt ut och de andra var på väg ut genom dörren. Snabbt reste hon sig och rafsade ihop sina böcke*. Medan hon skyndade längs korri*ore* stoppade hon ned dem i ryggsäcken. Det var lån*rast vilke* betyd*e att h*n inte skulle lyckas hålla sig undan skvallret och elakheterna längre. Mycket riktigt. Jenny och hennes entourage av pinnsmala öv*rkl**sbrudar stod framför s*åpet som en mur av hånfullhet. Den gamla rädslan högg till i Marias mage men försvann *enast. *lötsligt orka*e *on inte vara rädd län- gre, hon var trött på att krypa *hop och be om ursäkt och hon hade betyd*i*t viktigare saker att oroa sig över. Så hon sträckte p* ryggen, t*ängde sig förbi Amy o*h Linda och öppnade sedan sitt skåp. Försökt ta liv*t av *ig? Frågade Jenny och pekade på ba*daget runt handleden. Allt för att slippa dig, mumlade Maria och slängde in böckerna i skåpet. Vad sa du, din lilla hora? J*nn*s röst *rö* av förakt. De andra fnittrade upphetsat, hungriga efter bråk *ch s*anda*er. Märket på Marias handled v*rkt* till. Viljel*sa *yenor var de, ständigt på jakt *fter and*as offer. V*rför skulle hon behöva ur*äkta sig inför dem? *on slog igen skå*et med en smäll, vände sig s*da* om *ch mötte Jennys blick. Håll käf*en, sa Maria lugnt. Jenny skratta** till men för e* tiondels sekund skymtade osäk*rhet till i h*nnes bli*k. *m jag vore du skulle jag int* vara *å kaxig, sa hon och satte händ*rna i midjan oc* höjde sedan hak*n som en tro*sig t*eår*ng. Om saker *ch ting hade varit s*m de brukade ha*e Maria blivit väldig* rädd för henn* m*n nu verkade Jenny bara fånig. Maria skakade på huvud*t, låste sitt skåp och *ick sedan mot dö*rar- n* utan att säga ett *rd. Det fann* vik*iga*e saker att engagera *i* i. Ett kallt du*gre*n slog mot henne* ansik*e när hon steg ut på skolgården. Tre dagar kvar. I k*äll skulle hon för**ka få tag på *lickan igen. Hon ha*e vänt*t på henne vid sjö* igår ända *ills kloc*an ett på natten men hon hade inte synts t*ll. Måtte hon dyka *pp i kvä*l. *aria huttrade till *är hon svän*de in på det to*ma *orget. Kanske fan*s det ingen flicka **ls. Tänk om hon bara d*ömt ihop allts*mmans, om märket bara var en produkt av henne* *juka hjärna. Nej! Mar*a började gå mot tu*nel**nan. Hon var inte si*nessjuk, den vidriga li*la bruden hade va*it där. Hon st*nnade vid *ångtunnelns ingång *ch kunde inte låta bli att skratta till. *ärket var verkligt i all *in overklighet. Plötsli*t br*st hon ut i ett förtvivlat gaps*ratt. En trött mamma med spretigt hår och *lå barnvagn såg förvånat på h*nne när hon gick förbi. Maria försökte hejda sig men det gick inte, skrattet höll på att sl*ta henne i bitar. De* enda hon behö**e frukta va* *tt bandet runt handleden skulle sluta sig och kansk* att h*n var gravid. Frustande vek hon sig dubbel. Det dröjde flera minuter till* hon f*rmådde ta sig samman. Ja jävlar, s**c*a om att ligga *isigt till, mumlade Maria *c* tor*ade bo*t skrattårarna från sin kind. Det har du sanne*lige* rätt, sa *n *onlös röst. Det var en gammal kvinna, ett hemlöst fyll* med lå*g* gråstripigt hår som satt på marken *n bit in i tunneln, som talat. Marias leende slocknad*. *ad vet du om det? Frågade hon n*stan ilsket. Den gamla svarade in*e utan vinkade till sig henne, v*lle väl ha pengar till mat e*ler sprit. Maria l*t*de fram en tia i f*ckan, la d*n i kvi*nans *v*rtsmutsiga utsträckta ha*d. F*llot såg verkligen hemskt ut i sina tra*iga kläder *ch sitt stripiga hår. Ansi*tet var mag*rt och kinderna insjukna. Framför h*nne stod en glas**rk m** lit* växel i botten. Du *r m*rkt, sa kvinnan och skakade sedan till av en rosslande hos*ning. Ma*i*s hj*rta slog dubbla slag. Kunde det verkligen vara möjligt att det här fyl*ot, en heml*s visste nå*ot? Att hon äntligen kunde få hjälp? Maria sjönk *ed på huk framför den *amla och sträckte fram sin arm. Vet du *a* det är? Om du vet, snälla berätta, vädjade hon. Den gamla såg på hen*e **d blå vattniga *gon. Det kän*es som en tid*ålder kom och gick in*an hon n**kad* f*r sig själv, so* om h*n bestämt sig, och sedan grep tag i Marias arm. -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! ----- SKRIVA f�f, fantasy och skr� * Sveriges �sta skrivarlista grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx f�bonnemangsskommandon
