Kristoffer Holmén skrev:
Samir Hajdari wrote:Är det bara jag som upplever det så, eller är det så? Alltså att intresset för sf-litteratur har minskat kraftigt jämfört med hur det var t.ex. på 80-talet. Och detta syns också på utbudet i bokhandeln. Förr var det också fullt med sf-böcker i de flesta antikvariat här i Malmö, medan det nu knappt finns någonting. Jag antar att detta återspeglar de senaste två årtiondenas svalnande intresse, för det finns säkert färre och färre sf-böcker bland hyllorna att göra sig av med, precis som det är färre och färre intresserade köpare. Att antalet köpare intresserade av sf-böcker har minskat kraftigt har också flera antikvariatägare bekräftat, för jag har frågat om saken. Jag antar att de nya läsare som borde ha tillkommit under åren, helt enkelt har valt dataspel och rollspel i stället för sf-böcker, för sf-böcker kan inte erbjuda lika mycket eskapistisk underhållning som dessa nya media, Men om det är bara eskapisterna som har gått över till de nya medierna, så vart har spekulisterna (för att inte förväxla dem med "spekulanter") tagit vägen? Alltså de som läste sf på grund av genrens experimentalitet och analytiska "djup"? De finns i alla fall inte i den ständigt krympande fanzinevärlden, för där är det bara nördar utan vare sig något litteraturfilosofiskt intresse eller sinne för fantasifulla spekulationer kvar. Jag längtar faktiskt tillbaka till den lyckliga JVM-tiden, när sf var något som var mer än vanlig litteratur. Mvh Samir Hajdari, MalmöHmmm,på åttiotalet var jag nog för ung för att ha någon egentlig koll och hade precis börjat att spela rollspel, ett fantasyrollspel.
De som är tio år äldre än jag påstår att det var ännu bättre ställt för sf på 70-talet, och andra, ännu äldre påstår att det var ännu bättre på 60- och 50-talet. Det verkar som om sf:s blomstringstid sammanfaller med (den första?) rymdålderns blomstringstid, förmodligen med kulminationer under perioder med toppar i antal ufo-observationer.
Kan genren fantasy (som i dåtidsvärldar med magi) tagit läsare (om inte från SF så kankse i stället för när det gällt påfyllning av läsare?
Jag tror inte det. Det handlar om två typer av läsare som inte riktigt gillar varandras genrer. Om vi ska leka med stereotyper eller karikatyrer, så är fantasyläsaren mer en autistisk drömmare som endast mår bra när han söker tillflykt i sagornas värld, där han inte behöver anstränga sin hjärna med problem, emedan den "typiske" sf-läsaren är en nörd som föredrar att söka skydd i pseudovetenskapliga grubblerier utan något filosofiskt djup. Det finns också "crossbreeds", men även de är antingen eller i grund och botten.
Fantasy finns det ju hyfsat med i boklådorna.
Jag tror att även fantasy håller på att gå samma öde till mötes och om några år kommer någon säkert att framföra ett klagomål som mitt nu, fast då gällande fantasy. Det som verkar ha tagit kål på fantasyfandomsvärlden är inget mindre än filmatiseringen av Tolkiens verk, för fram till den så agerade fandomen som en sorts kultbärare, och sedan filmen verkar entusiasmen ha falnat kraftigt, för filmen har förvandlat Tolkiens böcker till mainstream och Tolkiens fandomssfärer har tappat all den subkulturella luft som gjorde att de fungerade som en kult. Och därmed har också hela den subkultur som byggde på fantasylitteratur börjat falla sönder. Rollspelsvärlden dock undantagen. Fast rollspelsvärlden kommer nog inte att existera länge till som den är nu, eftersom ungdomarna som skulle ha valt denna numera i stället väljer cybervärlden (med alla sina spelnätverk), som överträffar rollspelet med sin interaktivitet, detaljrikedom, funktionalitet och tillgänglighet. Så därför är det kanske inte heller så klokt att satsa på rollspel om man ska använda sin litterära kunnighet till att skapa beständigare konst. Kanske är det klokare att använda den litterära hantverkskunnigheten i cybervärlden. Fast hur skulle man kunna göra det? Genom att bli en estradpoet i Second Life, eller vad det nu heter?
Fantasy har nog varit en starkare genre även bland rollspel (och den första repressenterade genren när rollspel kom på sjuttiotalet om jag inte minns alldeles fel).
Och detta har måhända att göra med att även fantasygenrens föregångare, som t.ex. den mytiska sagan, traditionellt har haft större läsarkretsar än den övriga spekulativa litteraturens föregångare, i form av bland annat den utopiska romanen, som dessutom är mycket ny i jämförelse.
Jag kan gissa att jag skulle kunna vara en sådan person som du kallar spekulist men jag har inte riktigt hamnat i SF utan snarare i historia. Mina rollspelksprojekt rör ofta en variant av vår historia (som en industrialism redan under antiken och en annan förhärskande ideologi än kristendomen eller en fantasivärld starkt inspirerad av romartiden men med verklig magi och gudar och där bronsåldern aldrig tog slut och järn är en skräpmetall). Å andra sidan kanske sådant här är SF eller inte det du menar. I vilket fall syns det i viss mån även i min bokhylla.
Litteratur som bygger på historiska spekulationer, och inte minst ukronier, är spekulativ fiction i allra högsta grad. Jag förstod genrens möjligheter när jag för första gången läste Roberts "Pavane".
Har inte också genrerna suddats ut mer och det blir svårare och svårare att dra gränser mellan olika genrer?
Genrerna existerar endast tack vare den definition som uppstår genom att det skapas någorlunda avgränsade läsarkretsar eller fandomssfärer kring dem. Försvinner en läsarkrets, så försvinner också genren. Den förvandlas då till en historisk företeelse. Till något man minns som gångna tiders litteratur, som den viktorianska romanen, om man ska ta ett exempel. Att genrer tycks suddas ut är ofta ett uttryck för att de inte längre har några egna bestående läsarkretsar och håller därför på att försvinna.
MvhSamir Hajdari, Malmö
----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).