To: skriva@xxxxxxxxxxxxx >> Kultureliten är inte en homogen massa som enhälligt dissar popkultur, men >> visst finns det de som gör det, och detta gör mig lika upprörd som dig >> eftersom mycket av den kultur jag håller högst är, eller historiskt har >> betraktats som, populärkultur.<< Det är inte en samordnad massa, förvisso, inte ett gäng som sitter och kommer överens om att tycka och göra ungefär samma sak. Däremot är det en till sina intressen och uttryck ganska enhetlig grupp som har på ett ungefär samma kultursyn. Enhetligheten kommer ur att ha vuxit upp i samma intellektuella klimat som präglar in vissa värderingar. >>Saken blir inte bättre av att de som stormat mest emot populärkultur gjort >>det till en moralisk debatt snarare än debatt om rent litterära värden. Det >>finns få saker som är värre än människor som försöker tvinga på andra sin >>egen moraliska ståndpunkt när det gäller sånt som inte har med dem själva att >>göra!<< Det är förvisso sant. >>All finkultur är inte smal<< Jag skulle uttrycka det som så att finkultur har en mycket stark tendens mot att vara smal. >>all populärkultur är inte älskad av massan.<< Förvisso. Saken är den att populärkulturen är ett myllrande, då den faktiskt ständigt måste ut och möta och övertyga sin publik. Den stora majoriteten når måttlig framgång och en viss del når ingen framgång alls. Men så finns en mindre del som verkligen når ut och blir gillad och når stora framgångar. Det är som en evolutionär process där publiken är miljö, och det gäller att klara sig i den miljön. >> Ett exempel på det senare är den som läser sf, fantasy och skräck ibland >> betraktas som nördig och avvikande av folk i allmänhet, detta har jag själv >> fått erfara.<< Och flera av artiklarna kring Eurocon nyligen vevade på i samma stil. >>När du beskriver litteraturvetare, kultursidor och finlitteratur så får jag >>lite samma känsla som av artikeln i DN, det som beskrivs är bara en liten >>del, en avart, av något betydligt större och mer mångfacetterat än det ges >>sken av i beskrivningen.<< Skillnaden är att jag känner till den s k finkulturen. Jag känner ett antal s k finkulturella. Jag har varit på förlagens tillställningar. Jag har läst artiklarna, kulturtidskrifterna, kultursidorna i hur många år som helst. På journalisthögskolan gjorde jag ett grävjobb om hur kulturstöd fördelades till författare. Osv. DN hade någon som varit på en enda seriekongress i USA, och antog att de där "nördarna" på Euroconen var samma sak. En person som bevisligen inte kunde ämnet. DN-författarens fel var inte att skriva om "bara en liten del" - felet var tvärtom att skriva om något större som inte alls var representativt för den lilla del som var Eurocon och den litterära sf-rörelsen. >> Du nämner ju själv att Shakespeare, Bellman och Cornelis tagits upp av >> kultureliten (inte i början av sina karriärer, men i alla tre fallen under >> sin livstid.<< Bellman dog utblottad, sjuk från bysättningshäktet - det är knappast att tas upp i någon elit. (Och jag har en känsla av att GIII:s delvisa stöd var mer av arten "Ge litet till hovnarren också!") Cornelis hade någon miljon i skulder till staten vid sin död och fick aldrig något offentligt stipendium. Och jag vet inte om du är medveten om det, Shakespeares stjärna började stig först under 1800-talet, då han började uppmärksammas och spelas igen. >>när det gäller inställningen till finkultur och dess företrädare. Vi kan för >>min del gärna enas om att vara oense när det gäller detta. Mitt syfte är att >>prova mig fram och se om det här finns en förståelse för mina åsikter och >>synsätt, även om de inte överensstämmer med alla andras. Kan vi ha olika >>ståndpunkter och ändå föra vettiga diskussioner? Hittills tycker jag att det >>har gått rätt så bra.<< Jodå, det går nog. En debatt handlar om att olika åsikter skall stötas och blötas. Egentligen handlar inte en debatt om huruvida man kan övertyga en debattmotståndare. Det är en missuppfattning. Debatten handlar om att försöka övertyga publiken, den som följer det som sägs. Men det får man för det första aldrig veta, och för det andra är debatt något långsiktigt - en viss debatt kan pågå i åratal och så småningom utkristalliseras att allmänheten, publiken, tycks föredra det ena eller andra. >>När det gäller kulturpolitiken så känns det som en annan diskussion. Den >>känner jag ingen större lust att försvara, då jag själv har många >>invändningar emot hur den ser ut.<< Vilka invändningar då? Mina invändningar handlar som sagt om att det är fel att ha några i toppen som sitter och försöker styra och ställa med vad folk skall tycka är "bra" och "dåligt" (genom att pytsa ut en massa riktade skattepengar för att gynna och misgynna). --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).