[SKRIVA] RE: [SKRIVA] Välkommen till listan!
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 6 Jan 2013 17:36:36 +0100
(Får posta om. Verkar ha blivit teckenstrul igen. Någonstans på transportvägen
mismatchar teckenkodning och läsningen av mailheaders teckenkodningsanvisning.
--AE)
Rickard:
> > http://www.guardian.co.uk/music/2012/jul/27/pop-music-sounds-same-survey-reveals
> En sådan "vetenskaplig" undersökning, designad bara för att polera
> rumpan på fördomar hos forskarna själva och allmänheten, är inte
> särskilt intressant.
Men det finns en väldigt viktig faktor som gör att man nog får fästa
litet mer vikt vid rönen: de mätte *objektivt mätbara* faktorer. Ur
Guardians artikel:
"The researchers used a dataset of 464,411 music recordings to analyse what has
changed – and what has stayed the same...
When researchers
write about "pitch transitions", they mean the way notes are used – the
variety of intervals, and the difference between one melody and
another. Melodies are becoming more and more similar ...
"We obtained numerical indicators that the diversity of transitions
between note combinations – roughly speaking chords plus melodies – has
consistently diminished in the last 50 years."Not only are
the melodies of songs more similar than they used to be, the timbral
palette employed – the sounds of the instruments – has also grown
narrower. ... But now, apparently,
songs are relying on a much smaller range of timbres than in the past.
When so many instruments are synthesised, perhaps, or rely on digital
processing, the trumpet begins to lose its trumpet-ness. ...
Owing to mastering and compression techniques, new songs are literally
louder than old songs. Or, as the scientists put it: "The empiric median
of the loudness values x grows from −22 dBFS to −13 dBFS, with a least
squares linear regression yielding a slope of 0.13 dB/year (p < 0.01,
t-test)."
När man använder en databas, jämför notspridning, mäter decibel m fl faktorer
reduceras utrymmet för tyckande
>
Det behövs inte mycket eftertanke för att inse
> att populärmusiken numera är mycket mer diversifierad än tidigare,
> helt enkelt eftersom det finns så många fler genrer och undergenrer
Det torde finnas ungefär lika många genrer som tidigare. Men vad iaf
jag specifikt talat om är TOPPLISTE-musiken, vilket vi kan definiera som
ungefär den typ av musik vi finner på 90% av radiostationerna om vi
botaniserar där en stund. Udda smågenres som ligger utanför topplistorna
är också utanför resonemanget. (Och det fanns ungefär lika många udda
smågenrer som låg utanför topplistorna för 30 år sedan också.)
Och
jag menar att sagda eftertanke snarare pekar mot att de
*honomogeniserande* faktorerna stärkts (och det är en homogenisering som
rimligen avses med en tes om att musiken "låter alltmer likadan"). Det
mesta talar nämligen för att konkurrensen ökat och marknaden blivit
tuffare. Vi har flera "outlets" för musik nu: fler radiokanaler,
Internet med sådant som Spotify och Youtube, en lång rad s k
talangshower på TV, konsertmarknaden tycks öka (som kompensation för att
skivförsäljningen tycks gå ned), osv. Allt fler fightas på fler ställen
om ungefär samma publik som förr.
Och då blir effekten i strävan
att maximera målgruppen, för att få konkurrensfördel, att gå mer mot
"minsta gemensamma nämnare", ungefär som politiska partier gör när de
slåss om mittfältet i politiken
> och korsningar mellan dessa. Man inser då också enkelt att
> populärmusiken var allra mest likriktad på 50-talet, då rock and roll
> (i sig bara en variant av rhythm and blues) och variationer av denna
> genren var det enda som i stort sett fanns. På "hitlistorna" fanns
> också familjevänliga Snoddas och Thore Skogman, men det är inte den
> sortens populärmusik vi talar om här.
Fast på 50-talet fanns också jazz, med alla sina subgenres! På 50-talet
var det inte Snoddas som fightades med Elvis - det var Count Basie m
fl. Den berömda stockholmsklubben Nalen (förkortning av National, f ö)
hade varannan kväll rock, varannan kväll jazz.
F ö torde Snoddas
lätt kunna inordnas i dåtidens topplistemusik. Det fanns visserligen
inte topplistor då (t ex Svensktoppen startade senare; jag tror dock div
musiktidningar faktiskt gjorde egna topplistor även då) men Snoddas
skulle ha legat på dem. Han var ett fenomen värre än Carola. Han slog
besöksrekord i folkparkerna varän han kom.
> Att all hitlistemusik "låter likadant" har jag också hört äldre påstå
> ända sedan jag var barn, men jag tror förklaringen är mycket enkel:
> Eftersom man inte är intresserad av musiken bryr man sig inte om att
> lyssna ordentligt, och därför märker man inte de uppenbara skillnader
> som finns.
Men de spanska forskarna har gjort mer än lyssna: de har mätt med instrument.
Jag skulle f ö vilja hävda att om en musikera kräver extra
lyssnaransträngning för att höra skillnader, är det i sig en indikator
för att skillnaderna är mindre än för andra eror.
> Min pappa, som exempel, klagade under hela vår uppväxttid
> över all "dunka-dunka" och såg ingen skillnad på Carola, Europe, rock,
> pop, hiphop, rap, syntmusik, hårdrock vispop eller vilken annan genre
> som helst, som inte existerade när han själv var ung på 50-talet.
Man skall förstås inte underskatta skillnaderna i smak mellan
generationer, men det hindrar inte att en rad faktorer tycks gynna
homogenisering på musikmarknaden just nu.
För att stärka min test
kan vi notera att homogenisering tycks gälla även inom *andra*
kulturområden, så varför skulle musik gå mot strömmen och unikt undvika
detta? På bokmarknaden är det en väldigt stark trend för deckare, och
litet grand för fantasy och skräck. På filmmarknaden är det en stark
trend för likartade specialeffektsfilmer med explosioner och
datoranimering. Det är ungefär samma faktorer som verkar: ökad
konkurrens, tuffare marknad -> strävan mot minsta gemensamma nämnare.
Jag vill dock göra en sak klar: jag "fördömer" inte detta. Folk får får
all del göra sin topplistemusik, skriva deckare, och Tom Cruise får
hoppa mellan hustak medan teaterkrutet smäller. Vill si och så många i
publiken ha det, så för all del! Men det finns några slutsatser värda
att dra:
* Dels tror jag att musikbranschens (relativa) tapp, t ex i
skivförsäljning, till en del är branschens eget fel. Musiken har blivit
tristare, så det är klart man tappar.
* Dels är det uppenbart att
vi ligger i en kreativ omställningsprocess. Nya medier kommer in och
slåss om publiken (t ex dataspel) och gamla medier kommer troligen att
tappa en del av greppet om publiken bara därför. Ekonomi,
distributionsformer m m kommer också att ändras (och har redan börjat
ändras).
* Och jag tror *inte* att en önskvärd utveckling är att
ropa: Förändringarna, gamla formers tapp, det nya är ett "hot" så vi
skall ha mer statlig kulturpolitik och subventionera det gamla och
motarbeta förändringarna! Det vore kontraproduktivt.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier
i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även AE i nya
Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på
SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen,
http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081454 / YXSKAFTBUD, GE
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
