[SKRIVA] RE: [SKRIVA] Re: [SKRIVA] annan snackis, ska humaniorastudenter få mindre studielån/stöd för att de är olönsamma?
- From: Ellinor Blomberg <pellut@xxxxxxxxxxx>
- To: skriva maillista <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 2 Jul 2011 08:54:04 +0200
God morgon listan!
> Välkommen till listan, även om du kanske inte känner dig välkommen... Tack!
> Men eftersom du tar dig tid att formulera en ståndpunkt, som skiljer sig en
> hel del från min, skall jag ta mig tid att förklara/försvara vad jag menar.>
> Det råkar vara så att om man nu gillat och läst science fiction sedan
> småskolan blir man minsann vaccinerad med en djup misstro mot en kulturelit
> som ständigt rackar ned på såväl sf som annan s k populärlitteratur - eller
> faktiskt all populärkultur. Det börjar iaf med våldsamma utfall mot ny,
> populär kultur. Men efter några decennier visar det sig att det är detta
> förhatliga nya som vinner och bevisar att det är något värdefullt.
> För sådant som sf-litteratur myntades begrepp som "smutslitteratur",
> "rännstenslitteratur", "triviallitteratur" osv. Och även om sf-genren börjat
> få mer cred ligger fortfarande gamla attityder kvar. Man kallas "geeks" och
> "nörd". (Jfr denna DN-artikel om litteraturkongressen Eurocon nyligen,
> www.pastan.nu/.../fanatiska-fans-lever-ut-sin-fantasy-1.1252301 . Nästan allt
> är helt missuppfattat och det hela framställs som om det är imbecilla nördar
> som klär ut sig och står i någon autografkö för att få någon C-skådis
> analfabetiska signatur. Författaren har nämligen en gång varit på en
> *seriekongress* i USA och inbillar sig att det är samma sak. Skulle en
> Augustgala beskrivas på samma nonchalant lögnaktiga sätt?)
> Jag har sålunda ungefär alltid argumenterat av värdet av populärkultur, och
> att det som av en smal, kulturkonservativ samtid ses som så "fint" förtjänar
> devalvering. Exempel:
>
> * Shakespeare sågs på sin tid som en billig taskspelare för folket. Och det
> var han. Han rörde sig inte bland hovpoeter och andra som på sin tid sågs som
> mycket finare, och nu är helt glömda.
>
> * Bellman sågs som en billig suput, en lustig krake som månne ibland kunde få
> komma in för att locka till skratt i halvfina salonger (jag tror aldrig han
> uppträdde för hovet) men som fick äta i köket. En gycklare som dog urfattig -
> och nu anses vara Sveriges störste poet någonsin. (Jfr gärna Cornelis
> Vreeswijk.)
>
> * Deckare, ja. På 1910-talet gick alla till storms mot "Nick
> Carter-litteraturen". Det startades riksomfattande kampanjer i vilka de
> politiska ungdomsförbunden deltog. Det bildades kampkommittéer mot dessa
> oskyldiga underhållningshäften. Alla påtryckningar fick tobaksbutikerna att
> "frivilligt" sluta sälja dem. På 1940-talet drog lärarorganisationerna
> svärdet mot Jules Verne Magasinet. Nu skryter alla om "det svenska
> deckarundret" men har glömt att den typen av litteratur en gång var pest och
> pina som skapade ungdomsbrottslingar.
>
> Exemplen kunde göras många fler. Vi har sällan haft någon nytta av dessa
> finkulturens banérförare som bara försöker stoppa och förtala det som är nytt
> och värdefullt. De har i stort sett konsekvent fel. Och de har inte bara fel
> - de är till skada. Skadan består av att försena det som framtiden visar vara
> nyttigt och värdefullt. En annan skada är statlig kulturpolitik (som de
> finkulturella styr) som dels kostar massor med pengar, dels vill skriva folk
> på näsan om vad som är "bra" och "dåligt".
> Folk får läsa och gilla vad de vill, men ta inte mina pengar och ge dem
> till en smal poet. Låt oss slippa obskyra litteraturteorier som sällan
> åstadkommer annat än böcker som är skittråkiga, men ändå hyllas i
> navelskådande recensioner på Fina Kultursidorna. Jag har aldrig förstått
> varför det som ät tråkigt skall hyllas, och inte bara det: även användas som
> plattform för att trycka ned det som är populärt, fint, något folk faktiskt
> frivilligt väljer och gillar.
Det som i första hand var min invändning i det första mailet var att jag som
läst litteraturvetenskap kände mig idiotförklarad. Jag är väl medveten om att
det finns människor som genom tiderna rackat ner på populärkultur, alla de
exempel du tar upp togs även upp under min tid på universitetet. Detta fenomen
förekommer dessutom inte bara inom litterturen och musiken utan även i hög grad
genom konsthistorien, vilket blir tydligt när man läser konstvetenskap.
Kultureliten är inte en homogen massa som enhälligt dissar popkultur, men visst
finns det de som gör det, och detta gör mig lika upprörd som dig eftersom
mycket av den kultur jag håller högst är, eller historiskt har betraktats som,
populärkultur. Saken blir inte bättre av att de som stormat mest emot
populärkultur gjort det till en moralisk debatt snarare än debatt om rent
litterära värden. Det finns få saker som är värre än människor som försöker
tvinga på andra sin egen moraliska ståndpunkt när det gäller sånt som inte har
med dem själva att göra! Det jag i andra hand argumenterar emot är att vara
kategorisk. All finkultur är inte smal, all populärkultur är inte älskad av
massan. Ett exempel på det senare är den som läser sf, fantasy och skräck
ibland betraktas som nördig och avvikande av folk i allmänhet, detta har jag
själv fått erfara. Jag tycker att man gör sig själv en tjänst om man försöker
vara öppen för så mycket som möjligt. Man behöver inte gilla allt, man behöver
inte gilla särskilt mycket alls, men man har mycket att vinna på att ge även
sånt som ligger långt ifrån ens vanliga intressesfär en chans. Inte minst för
att få en ökad förståelse för andras perspektiv. När du beskriver
litteraturvetare, kultursidor och finlitteratur så får jag lite samma känsla
som av artikeln i DN, det som beskrivs är bara en liten del, en avart, av något
betydligt större och mer mångfacetterat än det ges sken av i beskrivningen. Som
jag hoppas du nu förstår så har vi inte så skilda ståndpunkter när det gäller
inställningen till populärkultur. Däremot tycks vi ha väldigt olika syn på
"finkultur", den litteratur som hyllas och prisas av kulturetabilssemanget. Jag
menar inte att jag automatiskt gillar det som hyllas på kultursidorna, långt
ifrån, men jag försöker som sagt ha en så öppen inställning jag kan till det
mesta i litteraturväg. Det finns mycket av det som anses som finkultur som är
långt ifrån tråkigt. Du nämner ju själv att Shakespeare, Bellman och Cornelis
tagits upp av kultureliten (inte i början av sina karriärer, men i alla tre
fallen under sin livstid. Gustav III blev t.ex. själv ett fan av Bellman och
stod ialla fall tidvis för hans försörjning om jag minns rätt. Det finns dock
gott om konstnärer av olika slag som blivit upphöjda först efter sin död, van
Gogh är ett tragiskt exempel, men nu är detta en litteraturlista och jag nog
lämnat ämnet litegrann...) och de kan beskyllas för mycket, men inte för att
vara tråkiga! Mitt syfte med denna debatt är inte nödvändigtvis att omvända
dig, eller för den delen någon annan, när det gäller inställningen till
finkultur och dess företrädare. Vi kan för min del gärna enas om att vara oense
när det gäller detta. Mitt syfte är att prova mig fram och se om det här finns
en förståelse för mina åsikter och synsätt, även om de inte överensstämmer med
alla andras. Kan vi ha olika ståndpunkter och ändå föra vettiga diskussioner?
Hittills tycker jag att det har gått rätt så bra. Mvh Ellinor PS. När det
gäller kulturpolitiken så känns det som en annan diskussion. Den känner jag
ingen större lust att försvara, då jag själv har många invändningar emot hur
den ser ut. DS.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
