Den 2007-08-08 17:10:13 skrev Rickard Berghorn <berghorn@xxxxxxxxxxxxxxxxx>:
Häftesromaner och följetonger, som var förutsättningen för att sensationsromanen skulle utvecklas, kom långt tidigare i England och Frankrike. När Balzac debuterade på 1820-talet och Dickens på 1830-talet var sensationslitteraturen redan fullt utvecklad. De skrev båda ren sensationslitteratur, liksom nästan alla "stora" författare som överlevt från den tiden (även om deras författarskap ofta inte beskrivs så - "sensationslitteratur" har misstolkats till att också bli ett värdeomdöme).Låt mig göra klart vad jag menar: vad jag syftar på med min genomgång av tekniska förutsättningar för "massmarknadslitteratur" (ett begrepp som bör vara snarlikt begreppet "sensationslitteratur" - sensationalism har alltid varit en bärande anklagelse mot massmarknadslitteratur) är hur och när sådant kunde slå igenom som en *marknadskategori* och bli ett *fenomen*. Häften, följetonger, sensationer etc kan säkert spåras längre tillbaka (det är jag inte alls främmande för), men den stora *impacten* kommer kommer när tekniken gör det möjligt för denna litteratur att börja välla ut. Man måste förstå vilken betydelse massmarknadslitteratur hade när det praktiskt taget inte fanns någon konkurrens. Det fanns inte film, TV, video, Internet, dataspel, rockmusik, skivor, Svensktoppen... På 1800-talet var den enda förströelsen som fanns a) dans på logen till den lokala spelmannens fiddlande, b) billiga texthäften med makalösa historier. Mer fanns inte. Dickens debuterade f ö 1837, med The Pickwick Papers (mycket riktigt utgivet i häftesform), men det ligger inom de tidsramar jag angav för massmarknadslitteraturens födelse; det må vara nära de lägre tidsgränserna, men England låg som sagt alltid långt framme inom utvecklingen för tryckt media. Man skulle kunna hävda att i någon mening var "sensationalism" vad gäller litteratur fullt utvecklad redan under medeltiden, mer specifikt i form av de s k riddarberättelserna. Det som anses vara den första moderna romanen, Cervantes' Don Quijote, skrevs ju som en kommentar till det. Don Q hade ju förläst sig på riddarberättelser och därav fått en konstig uppfattning om världen. Jag vet inte hur du vill definiera "sensationslitteratur", men för äldre litteratur (i tidnings- eller bokform) gällde att det fanns i princip tre genrer: 1) Nyhetsförmedling, 2) Religiösa skrifter, 3) just det: sensationer! Sensationer på längden och bredden och höjden! (Jag har t ex studerat den svenska, från tyska översatta, tidskrifter Relationes Curosae från 1682 som innehöll berättelser om sjöjungfrur, varulvar, folk som "bodde under jorden", monster, etc.) Så, jag skall rakt inte säga emot dig om att sensationslitteratur (vad det nu är) tidigt var fullt utvecklad. Så var det. Däremot vill jag nog säga emot eller iaf modifiera litet vad gäller populära häften och/eller följetongslitteratur: i alla fall som ett *brett* fenomen som fick en egen marknadsnisch *kan* sådant inte ha dykt upp innan rotationspress, järnvägar och billigt papper. Dickens nafsar dock denna period i nedre kanten. Antagligen tryckte han på ångdrivna plattpressar, som iofs kunde nå upp i kanske 10 000 ex (med litet ansträngning), men skall man verkligen få fart på genren krävs rotationspressar. (Tidningen The Times i London var först i världen med att anlita ångdrivna pressar, någon gång gå 1810-talet, men det var från början plattpressar. Jag orkar inte slå upp nu, men jag tror inte Times hade större upplaga än 10-20 000 på den tiden, och då fick man trycka parallellt på flera pressar. Och det var nog ändå världens till upplagan största tidning på den tiden.)
I mitten av 1800-talet kom dock pennyutgivningen, som var en ännu mer massmarknadsmässig innovation byggd på ännu billigare tryckmetoder, och som först och främst riktades till arbetarklassen i storstäderna. Då utvecklades också en ny litteraturform: Penny Bloods, Penny Dreadfuls och allt vad det kallades, som kan ses som en förenkling av sensationslitteraturen. All litterär utstoffering och intellektuellt innehåll skars bort. Kvar blev en pang-på-rödbetanstil. Pennyutgivningen utvecklades efterhand till pulp fiction - kiosklitteraturen.Detta är välkänt. Och det är det jag syftar på med "en marknadsnisch för massmarknadslitteratur". Det fönstret öppnades någon gång i mitten på 1800-talet. Penny dreadfuls, dime novels, pulp magazines osv är egentligen samma genre (men den blev mer renodlad ca 1900-1955 i pulpmagasinen). En fjärde viktig faktor, som jag tyvärr glömde att nämna, var att man i många länder kring denna tid (mitten av 1800-talet) genomfört ett allmänt skolsystem (i Sverige på 1840-talet eller något sådant; jag orkar inte slå upp). Det betydde att nästan hela befolkningen blev läskunnig, och det ökade markant den möjliga marknaden. Får man billigt papper, kan trycka billigt, kan distribuera, och mottagarna *kan läsa* så öppnas ju alla portar. Det finns dock indikationer på att läskunnigheten i t ex Sverige - och Storbritannien låg nog rent av före - på 1700-talet var högre än man kan tro. Folk fick litet lästräning hos klockaren i kyrkan, eller av bekanta, och över- och övre medelklass hade alltid sina skolor, och lärde sig att läsa. Jag vågar inte nämna några exakta siffror en en gissning är att någonstans kring hälften av Sveriges befolkning på 1700-talet var läskunnig, iaf kunde "stava sig igenom" texter. Men att öka 50% till nästan 100%, som det blev senare, är bara det än betydande ökning av marknaden för läsning! (Det är inte omöjligt att lära sig läsa nästan på egen hand. Min mor hävdade att jag kunde läsa när jag var fem år. Mitt incitament för det var att kunna läsa TV-tablåerna och se vad som sändes. Jag gillade Hylands hörna, Min vän från Mars, Rymdpatrullen, Helgonet och liknande program. Jag minns faktiskt inte hur detta uppkom, men antagligen fick jag små hintar om bokstävernas betydelse från morsan och dechiffrerade sedan resten av skrivsystemet på egen hand.)
Japp, jag har studerat detta speciellt för ett kapitel i "Mörkrets mästare".Jag har också studerat ämnet tidig litteratur. Min inriktning har dock rätt mycket varit tidig tidnings- och tidskriftslitteratur; där ingår dock s k häfteslitteratur. En start för det var kursen i presshistoria på Journalisthögskolan i början av 90-talet, en annan att jag billigt fick tag på tre delar av Peter Wieselgrens omfattande presshistorik Sveriges Sköna Litteratur (som alltså täcker både press och bokutgivning), från 1830-talet (i originalupplaga, om än sliten!). En tredje start var att jag upptäckte den intressanta Relationes Curosae (som jag också skrivit artiklar om). Ö h t har jag läst en hel del i ämnet.
Äh, det fanns sensationslitterär kriminallitteratur tidigare än så. Hoffmanns "Fröken von Scuderi" (1819) är ren sensationslitteratur och _allra minst_ kriminallitteratur.Enligt (den måhända lösliga?) definitionen att det a) finns ett brott, b) finns en utredning, och c) man får veta whodunnit eller whydunnit?
Om Hoffmann förbigåtts kan det bero på att han liksom Blanche missar på någon punkt för att det skall bli en riktig deckare.Nja, jag tror det beror på att detektiven i novellen helt enkelt är en kvinna, fröken von Scuderi (Hoffmann hade egenheten i sitt författande att låta kvinnor representera klokheten och rationalismen). Jag lägger inga feministiska aspekter här, men nog skulle det väl kännas konstigt att utnämna en kvinna som världslitteraturens första detektiv?
Inte alls.Kvinnliga detektiver förekom tidigt, om än de naturligtvis var i kraftig minoritet. Jag har en samlingsvolym av För Lediga Stunder (som utgavs som häften, och senare bands in till årgångar eller volymer - det är några sådana volymer jag har) från, om jag minns rätt, 1890-talet med en berättelse som heter något i stil med "Fröken Detektiv", om just en kvinnlig detektiv. Det är litet sent för att ha beviskraft vad gäller ännu tidigare kvinnliga detektiver, men det sågs iaf inte som alltför märkligt i slutet av 1800-talet. Kvinnor och deckare har aldrig varit en inkompatibel historia! Det är bara att se på 1900-talet, hur många av de ledande deckarförfattarna varit kvinnor (Christie, Sayers, Rice m fl) och idag har vi ett helt koppel svenska "deckardrottningar" - det är fler deckardrottningar än deckarkungar. Man har försökt ge psykologiska förklaringar till kvinnors faiblesse för brott och deckare. De flesta kvinnliga deckarförfattare har manliga hjältar (vilket ibland förklaras med att de är småkära i sina hjältar och skapar en idealiserad man, så att de får något att vara kär i - Sayers anförs ofta som exempel) medan manliga deckarförfattare sällan har kvinnliga hjältar (det hävdas att män ser kvinnor som outgrundliga varelser, så de kan inte porträttera dem på ett bra sätt, och då blir det enklast att ha en manlig hjälte), så redan ur denna psykologi lär vi oss att majoriteten av deckarhjältar oundvikligen blir män. Men kvinnors intresse för deckare och det kriminella torde ändå alltid ha givit utrymme för även kvinnliga detektiver. Det har också anförts att kvinnor av sociala skäl blir starkt inbundna i konventioner om att vara god mor, god hustru, och ö h t följa samhällets acceptabla normer (mer så än män som bara är ute och super och pissar i kapp). Kvinnor får inte i sitt normala liv leva ut, men i *deckaren* kan de göra det! Då tar kvinnliga deckarförfattare igen det de inte kan leva ut. I litteraturen blir kvinnliga författare fria och kan leva ut sina rädslor och lustar och frustrationer, och det märks också på vilka som *läser* deckare. Jag har inte kollat siffror, men jag tror att kvinnor är en betydande majoritet av deckarläsarna. (Kvinnor får dubbla skäl att läsa deckare. Dels kan de leva ut sina frustrationer i orgier om blod och död, dels får de alla dessa stiliga manliga hjältar att bli kära i... Jag tror att de svenska deckardrottningarna som har kvinnliga detektiver avspanat marknaden fel. Vill de sälja ännu mer skall de ha en intressant och attraktiv man som hjälte! Det kan vara en delförklaring till Stieg Larssons framgångar. Hans hjälte är en smart, förförisk, chosefri man. Den kvinnliga läsarskalan må sympatisera med Lisbeth Salander, men de *älskar* Mikael Blomkvist.)
--Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
