[SKRIVA] [SKRIVA] Re: Hur man skriver för film och tysk funk
- From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 30 Mar 2015 16:19:16 +0200
Rickard:>> Det speciella som slog mig i tonåren med just Sherlock
Holmes-berättelserna var att Holmes, Watson och därtill världen
verkligen förändras över tid: Holmes och Watson blir äldre, tröttare och
gråare<<
Det som alltid slagit mig är att Holmes och Watson INTE förändrades. Ev
förändringar som påpekas är blott skenbara. De blir äldre och gråare, men är
samma Holmes och Watson. Exempel:
Man kanske kan tro att Holmes mötte Kärleken i Irene Adler (den enda kvinna
Spårhunden sade sig respektera) men hon försvann. Ingen hjärta-smärta hos
Holmes, inga grubblerier, han förblev genial, excentrisk, fiolgnisslande,
stundtals kokainutövande osv.
Och Watson, han gick t o m och gängade sig, men tror ni att det ändrade på
något? Icke sa Nicke. Han är samma underdånigt beundrande, lojale Watson. När
det behövs för storyn flyttar han t o m tillfälligtvis tillbaka till Baker
Street, eller kommer på besök för att utföra sina uppgifter.
Holmes och Watson förblir samma typ av personer, med samma relation, samma
beteende, samma egenskaper oavsett skenbara förändringar. Och det är en
delförklaring till att dessa figurer blivit så älskade. Inget tramsigt
psykologiserande, utan det är fasta punkter för historierna som man alltid vet
var man har.
Jag är aningen skeptisk till dessa mantran om att skönlitterära personer
skall "förändras". Intriger är till för att lösa externa problem eller
konflikter. Överdrivet psykologiserande har flera problem. Dels rör det till
historier utan att det leder handlingen framåt. Dels tror jag att det är
meningslöst på ett mer fundamentalt plan. Recensenter orerar gärna om hur det
skulle leda till "insikter" om "människans villkor" och annat som låter flott.
Men jag tror att det enda vi får del av är författarens *egna* begränsade
föreställningar om människosjälen, och det är inte så intressant. Vi kan inte
mer än ytligt ta del av andras inre liv, och begränsad åtkomst till en enda
persons (författarens) föreställningar om saken har inte så stor betydelse.
Varför skulle någon vara överdrivet intresserad av Charlie W Authors
skildringar av det egna psyket överfört till hans berättelsepersoner?
En viss betydelse har psykologiserande, då det krävs för att skapa motiv för
handlingar, men det är absolut inte det centrala i en fiktionsberättelse.
--Ahrvid
Ps. Ö h t är jag inte (som framkommit tidigare) förtjust i hela tiden
"fortsättande" berättelser. Episodberättelser, noveller, avslutade romaner är
mycket bättre. I sådant "fortsätteri" spelar onödiga "förändringar" av
personerna en roll, fast vi kan gott klara oss utan det.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
E-antologin E-Xtra Vildsint https://bokon.se/ebok/vildsint_jens-stenman /
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] [SKRIVA] Re: Hur man skriver för film och tysk funk - Ahrvid
