Den 28 juni 2013 12:49 skrev pia lindestrand <pialindestrand@xxxxxxxxxxx>: > Låter som om huvudstaden är the place to be om man är en superflexibel > singelperson :) Ja, du raljerar. Men jag tillät mig att vara flexibel, medan andra i min bekantskapskrets var så boxtänkande som människor tenderar att vara. Istället för att bo några mil utanför innerstan skulle de nödvändigtvis tränga in sig i små skrubbar eller delade lägenheter som de ändå betalade mer för per månad än jag. Men det var STATUS sirru! Fast vem hade pengar över att äta frukost på kafé större delen av månaderna? Vem kunde mest vara ute på krogen? Vem rörde sig friast i Stockholms län överhuvudtaget, eftersom han hade pengar över att köpa månadskort till kollektivtrafiken? Det var självklart jag. Att få 20-30 minuter extra resväg till och från Stockholm är en skitsak i sammanhanget. Detta var _efter_ den period på 90-talet då jag var sjukskriven och levde på strax under existensminimum, eftersom Försäkringskassan räknat fel på min ersättning (jag visste det och klagade utan att få gehör -- problemet med inkompetenta "experter" fanns redan då, och FK var ett haveri.) Dock sparade jag redan då en tusenlapp per månad, för att ha råd att utge Minotauren. Försäkringskassan upptäckte dock efterhand felet, jag fick en klumpsumma retroaktivt och kunde starta Aleph, och efter denna jämmerliga period levde jag på ungefär lika mycket i månaden som mina studerande vänner. Nätterna brukade jag för övrigt tillbringa med min bärbara dator på ett nattöppet kafé vid Fridhemsplan. Det ska påpekas att det som är dyrt i Stockholm är boendet; men det uppvägs till stor del av det stora utbudet av billiga restauranger, krogar och affärer. En stor stark i Stockholm för 25 kronor är ingen ovanlighet; där jag bor nu finns inget under 50 kr... -- Rickard ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).