[SKRIVA] RE: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Feedback sökes! Sci-fi....? (Rätt den här gången)
- From: Jan-Erik Ullström <ullstrom@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Fri, 31 Dec 2010 19:13:22 +0100
Tack Ahrvid! Mycket gedigen feedback. Detta är det första jag någonsin gett mig
på att skriva, vilket förhoppningsvis förklarar de många fallgroparna jag
klampar ned i. Jag är dock fullt medveten om att jag här och där bryter mot de
konventionella "skriv och berättarreglerna". Hoppas du ändå orkar läsa vidare.
Din feedback är precis så petig (positivt!) som den bör vara. Om det är dialog
du saknar i det stora hela, kan jag bedröva dig med att historien är väldigt
berättande.
Ha hela tiden i bakhuvudet att detta är en amatörs försök till författande!
Just nu är det kriminalroman som gäller. Därefter nytt äventyr.
Tack / Jan-E
Ps: Väsentligheterna kommer......som ett växande vattenfall....Ds.
> From: ahrvid@xxxxxxxxxxx
> To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
> Subject: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Feedback sökes! Sci-fi....? (Rätt den här
> gången)
> Date: Fri, 31 Dec 2010 17:32:29 +0100
>
>
> From: ullstrom@xxxxxxxxxxx
> > Feedbacken får gärna centrera sig runt karaktärer och story.
> > Språket brottas jag med som det är ;)
> En del kommentarer. Jag gör så att jag börjar i början och kommenterar så
> långt jag orkar. Det kan dock bli en del om språk. Men jag skall försöka låta
> det handla mer om själva stilistiken.
> Hotmail kan inte "citathantera" vissa texter korrekt, dvs stoppa in
> >-citeringsmarkeringar (text som postas utan fast radbredd kan felhanteras).
> Därför omger jag citerade avsnitt med >> och << (vilket påminner om äldre
> tiders alternativa citattecken, s k gåsögon).
>
> >> Allt låg i mörker och det enda som bredde ut sig var den totala tystnaden.
> >> Det faktum att någonting överhuvudtaget kunde överleva på denna oändligt
> >> öde plats, var lika förvånande som det var fascinerande. Plötsligt och
> >> utan att ge ifrån sig så mycket som en viskning öppnades tre runda
> >> öppningar i tomheten. Ringarna var i perfekt symmetri och de var alla
> >> genvägar genom verkligheten till andra världar. Det som syntes genom de
> >> sakta slutande öppningarna var platser vigda åt själens olika stadier och
> >> alla tre var mycket lättare att ta sig till för en vanlig människa, än att
> >> försöka bryta sig in i denna värld av intighet.<<
> Ganska bra, med en talande miljöbild, men kanske kan man koncentrera språket
> mer. "Det faktum att någonting öht kunde överleva" kunde bli "Att något öht
> kunde överleva" t ex. Man kan prova att skriva två huvudsatser separat istf
> att skriva dem efter varandra ihopbundna med "och". ("Allt låg i mörker. Det
> enda som bredde ut sig var...")
>
> >> medans<<
> "Medans" är talspråk (medan!) Man bör också undvika t ex "våran", "eran" -
> och, tycker jag, alla dessa "så" många strösslar ut. (9 av 10 "så" kan
> strykas utan problem.)
>
> >> I den högra öppningen syntes så verkligheten flimra förbi.<<
> Men här sitter jag och funderar på om detta "så" borde strykas. Här blir det
> inte självklart. Meningen fungerar utan "så", men en av de "legitima"
> funktionerna för "så" är att signalera en slutsats. ("Om man går ut på isen,
> så trillar man i en vak.") Och här kan man tänka sig att "så" fungerar...så!
> (En annan legitim användning av "så" är att peka: *så* är det.) Här kan man
> tänka sig ett resonemang i stil med "givet alla tidigare beskrivningar *så*
> börjar nu verkligheten flimra förbi.")
>
> >>En blivande ung man<<
> Inte en dum formulering! Jag misstänker att det handlar om ett barn. Jag
> gillar när man drar till en liten skruv i formuleringar. (Men skal linte göra
> det hela tiden, dock.)
>
> >>Flera hundra mil därifrån låg en annan man i sina bästa år<<
> Har förf tänkt på att det bara är i Skandinavien (det gäller INTE i
> Svenskfinland t ex) vi använder "mil" i betydelsen 10 km? Kanske man kan
> skriva andra längdmått om man vill vara litet mer geografiskt obunden? (De
> gamla skandinaviska "milarna" låg väldigt nära 10 km, en gammal svensk mil
> var t ex 10,5 km, så när SI-systemet antogs överfördes "mil" till att bli 10
> km.)
> Den som skriver något fantasyartat får fuyndera på måttanvändning så det inte
> blir stilbrytande. Varför skulle Gnuffer i världen Hugakola använda den
> franska revolutionens SI-system...? Man kan överväga att byta ut mot mer
> allmänna begrepp. 1 cm kan bli "en halv tumsbredd". 1 km kan bli "en kort
> gångväg". "Mil" kan bli "en timmes resa" (gamla hästtransporter kunde klara
> något i närheten av 1 mil/timme, i normaltempo). En halvliter kan bli "ett
> krus".
>
> >>Även här slöts öppningen om båda sidor av en orolig känsla.<<
> Konstig mening, innehållsmässigt alltså.
>
> >>Platsen var Amerikas östra kust. Tiden var, beroende på hur man räknar tid,
> >>1898 år efter födelsen av den man som kallades Kristus.<<
> Intressant. Det placeras i "modern tid". (SI-systemet kanske kan användas,
> trots allt!)
>
> >>känslan av att något inte stämde total.<<
> "Totalt" kunde strykas.
>
> >> De vuxna satt i biblioteket än så länge. Flickan med det röda håret hade
> >> precis låtit mörka känslor glänta på dörren till hennes inre boningar och
> >> Gwendolyn hon längtade.<<
> Hette hon G och längtade eller längtade hon efter G? (Jfr Heidenstams "Jag
> längtar stenarna där barn jag lekt".)
>
>
> >> Gwendolyn hade alltid längtat.<<
> Här framgår att G längtade. (Förra kommentaren meningen blir bättre av att
> "hon" stryks.)
> Nu börjar jag dock längta efter gestalning, berättande som markerar närvaro.
> Hittills har vi bara fått referat.
>
> >>Med tiden hade hon heller inte blivit mycket bättre på att dölja detta för
> >>sin omgivning, då denna innerliga längtan växte sig starkare för varje år
> >>som kom och gick. Hennes mor som tydligen trodde att hon kände Gwendolyn
> >>bättre än flickan själv, frågade ofta vad det var hon längtade till? I
> >>början hade Gwendolyn inte svarat alls, eftersom hon själv knappt visste
> >>vad det var för känsla som fyllde hennes sinne. Hon hade bara tårögt lagt
> >>armarna om sin mamma när ännu en pusselbit fallit på plats och hon fått ett
> >>namn på det hon så länge känt; längtan. Hon hade blivit omfamnad men hennes
> >>förstående mor hade ingenting sagt, utan bara ömt hållit om Gwendolyn och
> >>sedan gett henne en lätt, men inte för den skull mindre kärleksfull puss i
> >>pannan. Bit för bit hade så ovissheten om vart hon längtade ebbat ut.
> >>Dunkel gick nästintill till klarhet.<<
> Mycket komplicerad och långdragen beskrivning, tycker jag.
>
>
> >> Nu när känslan hade börjat sjuda i henne såpass att hon ibland var tvungen
> >> att gå utomhus för att inte kvävas, svarade hon helt enkelt; ?Man kan ju
> >> inte veta vad man längtar till, om man inte riktigt vet vad det är man
> >> längtar bort ifrån? ?<<
> Detta tycks vara första repliken.
> Jag tycker man kan stoppa in mer repliker, tidigare och i replikbyten, för
> att skapa scener där människor är närvande.
>
> >> Gwendolyn skulle dock snart nog förstå varför hennes mor verkade förstå
> >> det svaret mycket bättre än vad hon själv gjorde. Hon älskade verkligen
> >> sin mamma såsom de flesta barn förhoppningsvis gör, men varje gång hon såg
> >> på henne, så visste hon att det fanns känslor som sprang ur någonting mer
> >> än bara en vanlig mor och dotterrelation. Någonting annat. Längre bort.
> >> Något flyktigt som försvann varje gång hon ens närmade sig ett försök att
> >> tolka vad det var hon kände. Gwendolyn hade förlikat sig mer och mer med
> >> förklaringen att det bara var ett exceptionellt starkt band av kärlek dem
> >> emellan.<<
> Krånglig beskrivning. Driver inte berättelsen framåt.
> Jag tycker det känns trögt. Berättelsen går inte riktigt igång.
>
> >> som hon själv uttryckte det; ?på riktigt?.<<
> Skall vara kolon, ":" - gäller också senare i texten. Semikolon används i
> specialfall vid uppräkningar eller för att sammanlänka huvudsatser som ändå
> hör ihop. (Folk felanvänder semikolon enormt! Nästa alltid skall punkt eller
> kolon användas. Före anföring, att någon säger något, är det kolon!)
>
> >> Gwendolyn hade redan på morgonen dagen innan allting hände<<
> Det slår mig att det vore bättre att börja med det som var att "allting
> hände". Helt enkelt en scen om hur det händer! Personbeskrivning man vill ha
> kan sedan stoppas in i efterhand.
>
>
> >>funnit sin lillasyster i köket. Den yngre flickan hade stått och stirrat
> >>tillsynes rakt in i väggen bredvid fönstret där köksknivarna hängde.
> >>Tankarna måste ha varit djupa, för när Gwendolyn talade spratt hon till;
> >>?Vad gör du Llera? Har du sett mamma?? Någonting som enklast kunde
> >>beskrivas som skam fyllde den yngre flickans ögon och rösten var osäker och
> >>full av skuld; ?Nej jag har inte?? Hon avbröt sig själv och stirrade
> >>återigen med oroliga ögon på knivarna, som hängde i sina krokar bredvid
> >>fönstret som släppte in köksträdgårdens milda skimmer. Gwendolyn såg hur
> >>Llera sakta svalde ner de tankar som rört sig i hennes huvud; ?Jag har inte
> >>sett henne. Jag måste gå ut nu. Jag måste??<<
> Varför ges inte repliker eget stycke?
> 'Här är jag någonstans och någon säger:
> "Detta är en replik."
> Jag blir konfunderad.
> "Nå, jag bidrar med en replik till, då du ändå börjat", svarar jag.
> Det går ett tag, en del händer. Jag tar mod till mig.
> "Dags att avsluta denna scen", säger jag plötsligt utan att vänta på något
> svar.'
>
> Det får räcka så här, så länge. (Jag slötittar samtidigt som jag skriver på
> Chaplin på TV. Tänkte återgå till det.)
> Texten är för snirklig, refererande ("tell" snarare än "show"), indirekt, och
> jag tycker det saknas fokus på väsentligheter. Berättelsen är för långsam och
> går inte igång ordentligt. Stryk ned, omdisponera, stoppa in rejäla scener
> med mänsklig närvaro (snarare än referat av mänsklig närvaro). Klargör
> konflikten, typ: vad är problemet, vad skall personerna brottas med, vad är
> hindren, vem/vad är boven i dramat?
> Miljö och psykologi tycks dock skildras relativt bra.
>
> --Ahrvid
>
> Ps. Skulle gärna vilja se andras kommentarer också!
>
> --
> ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
> (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
> IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
> Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C
> Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
> framtidsmiljö"!
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] RE: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Feedback sökes! Sci-fi....? (Rätt den här gången) - Jan-Erik Ullström
