[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Novell för kommentarer
- From: "Johan Remer" <johan.remer@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Tue, 10 Jun 2008 17:44:02 +0200
Oj. Ojojoj.
Jag har mest lurkat på listan, men jag tänkte försöka kommentera de
noveller som ev. kommer in till novelltävlingen. Och så ser jag
detta...
Det var något av det sämsta jag har läst på väldigt länge! Att göra
nytt stycke var tredje, fjärde mening gör att texten blir väldigt
upphackad. Det är ingen större mening att gå igenom språkliga och
stilistiska misstag; de är alltför många. texten är rent ut sagt en
plåga att läsa. Till och med jag skrev bättre noveller i andra klass i
grundskolan.
Bara för att nämna en detalj som Ahrvid tog upp också. Namnen känns
väldigt konstruerade. När jag skrev sf-noveller när jag gick i andra
klass brukade jag också använda krångliga namn av typen
"gargelblorgelgruf", och min fröken påpekade det dumma i det. Efter
det slutade jag med det. Det är en process som Anders uppenbarligen
inte har genomgått.
Konspirationsteoretikern i mig reagerar även över "Regionens
Stamkollektivistiska Sysselsattagrupp". Självklart är det en
omskrivning för NSDAP, men mer subtilt å noterar jag även att det kan
förkortas till RSS, en teknik som är vanlig på bloggar...
Go figure.
Och så ett litet tips. Ska du parodisera krigshistoria, gör det inte
så förbannat uppenbart! Du dumförklarar dina läsare om du tror att du
måste döpa protagonisten till "A Dolfi T'ler" och De Andra till
"ljudarna" för att läsarna ska förstå.
Tillbaka till /r/i/t/ skrivbordet. Eller hellre, gör oss en tjänst och
låt bli att skriva och gör något du är bättre på.
--Johan
On 6/10/08, Anders Lindberg <anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx> wrote:
>
> Utomjordisk agent
>
>
>
>
>
> Dolfi kom ut ur dimman som omgivit honom under transporten. Teleportationen
> hade lyckats igen. Det fanns alltid en risk att den skulle misslyckas, enligt
> teknikern en risk på 500 eller tusen. men den risken fick man ta i kampen mot
> Fienden.
>
> "Kan du visa mig hur man kommer till centrum", frågade han en infödingshona
> som kom förbi släpande på en stor korg (det lokala språket hade
> neurimplanterats före uppdraget).
>
> "Ja min herre", sade honan. "Det är den vägen.Vill ni köpa några kålhuvuden.
> De kostar bara 20 miljoner..."
>
> Dolfi ignorerade henne. Han visste inte att infödingarna kunde äta stenkol.
> Istället skyndade han iväg åt det håll honan hade pekat.
>
> Ingen i klanen T'ler hade någonsin backat inför risker. Imperiets öde stod på
> spel, och Fienden måste bekämpas var han än dök upp, även om det var på denna
> obetydliga lilla planet kring en medioker gul stjärna alldeles utanför det
> Gyllene Imperiets gränstrakter.
>
> Fienden hade satt in ett nytt fruktansvärt vapen. Det måste uppspåras och
> förgöras. Några andra alternativ fanns inte för en A-klassens krigare.
>
> Det duggregnade lätt. Dolfi upptäckte att han befann sig i något som påminde
> om en stad, det vill säga det som den primitiva lokalbefolkningen lät passera
> som "stad". Gråa, trista hus, bara någon handfull våningar höga. Slitna
> skapelser i tegel - ett material av bränd lera hade Dolfi lärt sig under
> briefingen - cement, sten och glas. Kontrasten kunde inte vara större mot
> städerna i Gyllene Imperiet, där till och med den minsta lilla provinshåla
> hade glänsande hus flera hundra våningar höga, byggda i maganotit och med
> permanenta kraftfält - inte klumpigt "glas" - som släppte in ljus.
>
> Dolfi visste vad han måste göra, men var osäker på hur han skulle uppnå det.
>
> Imperiets Underrättelsestab hade fått rapporter om att fienden landsatt sitt
> senaste vapen i detta obetydliga hörn av galaxen.
>
> Plötsligt hörde Dolfi en gnisslande och lyckades slänga sig ur vägen i sista
> ögonblicket. Ett av infödingarnas primitiva fordon, som gick på ferroskenor
> på gatan, hade varit nära att köra över honom. "Spårvagnar" kallades det
> tydligen. De var så primitiva här att de inte ens hade rullande trottoarer -
> än mindre flytfält.
>
> I ett fönster mot gatan såg Dolfi sin egen spegelbild, vilket kändes ovant
> (imperiestädernas kraftfält gav inga spegelbilder). Naturligtvis hade
> underrättelsestaben i förväg modifierat hans kropp så att han skulle smälta
> in. Han bar en sliten kostym eller uniform av obekant slag. Det grova tyget
> kliade och skavde. På huvudet (Dolfis riktiga Form hade förstås också huvud)
> fanns opraktisk kroppsbehåring.
>
> Fiendens senaste vapen var målsökande androider som kunde döda den
> dominerande arten i Imperiet genom ett fasförskjutet bioinverteringsfält.
> resonansen var exakt den som dödade imperianer men lämnade allt annat levande
> oskatt. Enligt rapporter var den enda varning man fick ett ilande ljud och då
> var det försent - inom några sekunder hade Fiendens android dödat den.
> Rapporterna kom från imperianer som med knapp och nöd överlevt, då de varit
> nära gränsen för fältets verkan.
>
> Ljudare kallades det nya vapnet. Dolfi måste se upp för de. Fienden hade
> tydligen landsatt dem i stor mängd på denna avkrok, kanske som ett test,
> kanske för att planeten i något framtida läge kunde visa sig strategiskt
> viktig.
>
> Det Gyllene Imperiet kunde inte låta det ske.
>
>
>
>
>
> Den här primitiva planeten hade nyligen (enligt briefingen) haft sitt eget
> krig. Det hade man fört via klumpiga explosionsvapen som slängde
> blycylindrar, med ganska kort räckvidd. Eftersom infödingarnas skinn var så
> mjukt kunde cylindrarna tränga in och döda dem. Vilka svaga, bräckliga
> varelser!
>
> Dolfi var helt överlägsen dessa, inte minst som det ingick en hypnolator i
> hans utrustning. Med den kunde han få vilka varelser som helst, inom
> hypnolatorns räckvidd att obetingat följa hans minsta vink.
>
> Det här måste vara centrum, tänkte Dolfi. Där fanns flera av de etablissemang
> som omnämnts i briefingen. Källarhålor där infödingarna samlades för att
> dricka metanolblandningar. Den lokala metabolismen var tydligen
> energikrävande - de måste äta kol och dricka kolhydrater. Och deras
> parningsmetoder framkallade en rysning hos Dolfi. Han hoppades att han aldrig
> - trots att hans kropp var bioanpassad för det - aldrig skulle behöva
> genomlida en lokal parning.
>
> Han öppnade en dörr - inget passeringskraftfält där inte - och trädde in i
> en lokal.
>
> En av urinvånarna snubblade mot honom och mumlade:
> "Har du ett par miljoner över, kompis?"
>
> Dolfi ignorerade honom och gick fram till en smutsig disk. Dolfi gick fram
> till en disk.
>
> "Har ni något som inte innehåller etanol", frågade han. "Jag är..."
>
> "Allergisk" tänkte han säga, men varelsen bakom disken förekom honom.
>
> "...nykterist. Ja, jag förstår. Du äter väl inte kött heller? Det är lika
> bra, för det var flera veckor sedan vi hade kötträtter inne. Jag kan erbjuda
> te."
>
> Dolfi tog strax därefter emot en liten kopp te (vad det nu var), och gav i
> utbyte en stor bunt papper fulla med symboler för ettor och nollor. Det var
> inte digitala pengar - som i Gyllene Imperiet - utan denna primitiva stam
> hade tydligen som tradition att sätta väldigt många nollor på sina patetiska
> värdebevis (med en etta först). Varför visste inte Dolfi.
>
> Han såg sig om i lokalen efter ett ledigt bord. Över allt hängde smutsiga,
> nedstämda infödingar och drack sina etanolblandningar. Han fick vandra ända
> till ett inre rum innan han fann en ledig stol.
>
> Där pågick tydligen ett möte. Om han förstod saken rätt var det ett möte för
> - det var kråpngligt att översätta till exakt imperianska - något kallat
> Regionens Stamkollektivistiska Sysselsattagrupp. En till både
> uniformsklädsel och uppförande grådaskig man stod och talade inför gruppen:
>
> "Vi måste säga nej till versajfreden! Stamkollektivismen är Regionens
> räddning! Cirkulationsvätska och självuppskattning!"
>
> Dolfis lingoneurokopplingar hackade till, och översatte strax om det sista
> till "Blod och ära" istället. Vad "versaj" var kunde lingorutinerna dock inte
> säga.
>
> Medan teet kallnade lyssnade han förstrött på mannen som talade. Ett
> förvirrat pladder fullt av ord lingorutinerna fick svårt att översätta. Men
> när Dolfi tittade sig omkring fick han en idé.
>
> Han visste att han måste skaffa sig medlöpare bland infödingarna. Det skulle
> göra hans jakt på Fiendens androidvapen effektivare, och i den här gruppen
> håglösa och underintelligenta tvåfotingar kunde han säkert få sina
> medhjälpare.
>
> Han slog på sin hynolator och begärde ordet. De här stackarna var inte ens
> telepatiska, så han måste kommunicera via det primitiva
> ljudvibrationssystemet. Dolfi talade en lång stund, och märkte hur hans ord
> sögs upp av åhörarna som en flofnyp absorberar en gnojkoloni på planeten
> D-4561 Alogoj.
>
> "Det där var det bästa jag hört", sade den gråa mannen som varit den
> ursprunglige talaren. "Det stämmer precis med vad stamkollektivismen vill
> uppnå!"
>
> "Jag ber att få tacka för de orden", svarade Dolfi (det skadade inte med
> ödmjukhet inför dessa undervarelser).
>
> "Säg, vi har länge letat efter en ledare för vår grupp. Ni tycks ha talets
> gåva, och kan föra ut vårt budskap. Skulle ni kunna bli vår ledare?"
>
> "Ja, för all del." (I själva verket var Dolfi som A-klassare född till
> ledare, visste han ju.)
>
> "Det låter utmärkt!. Vad var det ni hette, sade ni?"
>
> Dolfi tänkte efter några ögonblick. Det var lika bra att spela med öppna
> kort. Skulle han leda den här gruppen halvapor var det lika bra att
> presentera sig med såväl klass som klan.
>
> "Jo, namnet var A Dolfi T'ler."
>
>
>
> "Och vad tycker ni är viktigast i det stamkollektivistiska programmet?"
>
> "Viktigast av allt är att utrota Ljudarna!"
>
> Resten vet ni.
>
>
>
>
>
> /Anders Lindberg
>
>
>
>
> /A.L.
>
> =====================
> anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx
>
>
> --
> See Exclusive Videos: 10th Annual Young Hollywood Awards
> http://www.hollywoodlife.net/younghollywoodawards2008/
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
>
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
