Harry Järv (1921-2009; https://sv.wikipedia.org/wiki/Harry_Järv ;) var en ikon
på flera fronter. Dekorerad finsk krigshjälte, som dristig frontsoldat och
patrulledare och sedemera allvarligt skadad (en trampmina tog en fot).
Humanist, forskare, debattör, författare med ett ovanligt rörligt intellekt.
Och därtill biträdande riksbibliotekarie vid Kungliga Biblioteket.
Oavgjort i två krig (förlag Samfundet Sverige-Finland, 2006) är ett urval av
Järvs texter kring FInland och andra världskriget. Urval och redigering är av
Jan Linder (som själv skrivit ett antal förnämliga böcker om WWII) i samarbete
med Järv. I boken finns ett flertal fotografier, inte minst unika bilder av
Järv själv från hans krigstjänstgöring. Vi får bokstavligen se hur Järvs pluton
smyger i buskar och gräs på patrull mot ryssarna.
Litet löst faller boken ut i tre delar. Först berättas om bakgrunden till det
finska Vinterkriget och det påföljande Fortsättningskriget. Sedan får vi
dramatiska skildringar av Järvs och hans mannars tid vid fronten. Slutligen får
vi läsa om krigsslutet och debatten som följt, där Järv minsann inte sparar på
orden för att göra upp med naiva nutidstolkare.
När Sovjetunionen startade sitt massiva överraskningsangrepp mot Finland 1939
anmälde sig den då 19-årige Järv frivillig. Han uttogs till en
officersutbildning men hann inte bli klar och sättas in under det som kallas
Vinterkriget. Under tre månader höll 300 000 finska soldater, dåligt utrustade
- men med sisu och gott ledarskap - ut mot 1 miljon sovjetsoldater, överlägsna
i flyg, tanks och artilleri. De leddes av den begåvade strategen fältmarskalk
Mannerheim och bristen på pansarvärnsvapen kompenserades genom att uppfinna
molotovcocktailen. Finland fick ge upp mycket territorium i fredslutet, men
Stalin lyckades inte göra landet till en sovjetrepublik. Finland behöll sin
frihet. Därför kallar Järv det för ett oavgjort krig.
Järv går till storms mot dem som tycker att Finland förlorat mindre om man
godtagit Stalins förslag (ultimatum) levererat kort innan dennes angrepp.
Stalin hade redan bestämt sig för att försöka erövra landet. Besluten togs
vårvintern 1939. Det tar många månader att ladda upp med de miljoner soldater
och de mängder av materiel som ryssarna angrep med. Han talar också om den
enorma svenska hjälpen under Vinterkriget, som inte riktigt erkänts i Finland.
Sverige skickade över 2/3 av sina pansarvärnskanoner, 1/3 av sitt operativa
flygvapen, 80 000 gevär, 40 miljoner patroner och ekonomiskt bistånd för 400
miljoner (i *dåtida* pengar - idag säkert värt minst 40 miljarder). Dessutom
deltog 8500 frivilliga (varav 700 norrmän) och ytterligare några tusen som höll
på att utbildas skulle ha tillkommit om inte Vinterkriget tagit slut innan
Finnarna ville dock ha tillbaka förlorat territorium (från vilket 400 000
flyktingar kommit), inklusive Karelen, Finlands näst största stad Viborg och
den viktiga ishavshamnen Petsamo. Därför gick man ut i krig igen, några dagar
efter att Hitler startat operation Barbarossa. (Faktum är att ryssarna åter
började kriget, det som kallas Fortsättningskriget, med artilleribeskjutning
och flyganfall.) Det var dock ett "parallellkrig" till Hitlertysklands krig.
Det fanns aldrig något skriftligt fördrag om krigföringen mellan Finland och
Tyskland. De var inte "allierade" men medkrigare; termen som brukar användas är
"vapenbröder". Mannerheim lät de finska trupperna stanna vid gamla finsk-ryska
gränsen utan att delta i belägringen av Leningrad. I Karelen etablerade han en
säker front vid floden Svir (det var där Harry Järv och hans mannar låg) men
gick inte längre. Just för att Finland förde sitt eget separata krig, kunde man
dra sig ur det och nå fred (till priset av att behöva tvinga ut de tyska
vapenbröderna, det s k Lapplandskriget).
I avsnitten om frontsoldatens krig finns många spännande episoder. Järv var
löjtnant och plutonledare. Han ledde sina mannar "omilitäriskt" med vad han
kallade "praktisk disciplin", inte militär disciplin som han menar är farlig i
krig. Han diskuterade igenom uppdrag innan med mannarna och planerade
spaningspatruller noga. Under nära tre års spaningspatrullering in i och bakom
fiendens linjer drabbades man av bara en enda stupad (samt flera sårade,
däribland Järv själv). Hans taktik gick ut på att smyga väldigt tyst och
långsamt. Man kunde ta timmar på sig att smyga 100 meter genom högt gräs eller
gräva sig fram i meterdjup snö. Och när det blev strid gällde det att ta
initiativ, slå till snabbt och sedan dra sig tillbaka. Järvs pluton var mycket
framgångsrik och slog ut många fientliga bunkrar, ställningar och soldater. Vid
en patrullering räknade man med 29 stupade fiender, mot blott ett par egna lätt
sårade. Järv kom att belönas med det finska Frihetskorser.
Ett annat avsnitt berättar om "Finlands Thermopyle", slaget vid Teinhaara
sommaren 1944, som stoppade ett sovjetiskt massanfall och utfall från Karelska
näset och räddade landet. Ryssarna var överlägsna med faktorn 4-5 mot 1 (i
stidsflyg 12 mot 1) men ett ihärdigt finskt försvar lyckades stoppa offensiven.
Annars hade vägen till Helsingfors legat öppen. Åter lyckades Finland beålla
sin självständighet. Ett oavgjort resultat igen.
I slutet av boken angriper Järv några sentida misstolkningar, från en lång
debatt med över 500 inlägg i Vasabladet på 1980/90-talet. Sentida finska
forskare, bl a av en Henrik Meinander, som själva inte var med om kriget, har
försökt hävda att Vinter- och Fortsättningskrig var Finlands eget fel.
Struntprat!, säger Järv. Stalin var helt inställd på att erövra Finland. Efter
Molotov-Ribbentrop-pakten fanns ingen återvändo. Finland skulle pressas till
eftergifter, sedan pressas ännu mer, och gav man inte efter: krig. Ingen
finnarna kunde göra kunde avvärja Stalins ambitioner. Järv luftar också sina
tvivel om Urho Kekkonen, finsk president i mer än ett kvartsekel (1956-1982).
Kekkonen, har det visat sig, hade ett tungt delansvar för skådeprocesserna
(framtvingade av ryssarna) mot tiotalet finska politiker såsom
"krigsansvariga". Han var dessutom alldeles för servil mot Sovjetunionen.
Kekkonens utrikespolitiska tal skrevs praktiskt taget i Kreml. (Den
efterträdande presidenten, Mauno Koivisto,verkar dock Järv hålla högt. Koivisto
var själv också soldat i Finlands krig.)
Harry Järv skrev många böcker, vanligen om litteratur eller något
humanistiskt ämne. (Hans andra bok från 1954 kan vara av intresse: HG Wells -
den första färden till månen!) Men här skriver han om saker som gällt liv och
död, som han varit personligen involverad i, och som ligger honom varmt om
hjärtat. Det blir mycket läsvärt, och har dessutom förnyad aktualitet när vi
ser hur Putin och dagens Ryssland beter sig. Folk idag behöver upplysas mer om
nutidshistorien, darmatik och tragik som under 1900-talet drabbat landet bara
en finlandsfärja bort.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2016, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
