Han har varit flitig i höst, den gode Bertil Falk. Utgivning på Zen Zat, den engelska deckarantologin, och så nu, purfärsk från pressarna, en bok om noveller. Novellen - en översikt (BTJ Förlag, 2007, 303 s) är kanske inte den första boken om novellen som fenomen på svenska, men absolut en av de mest ambitiösa. Vi får en genomgång av novellens historia, från de tidigaste gudasagorna och in i vår tid. Vi får veta var och hur noveller publicerats (främst i novellmagasin). Vi får geografiska utblickar, främst till fjärran Östern (Bertil är t ex indiofil, om det är ordet). Och slutligen får vi utöver div regiser, boklistor och tips om var man hittar noveller, också en mycket lång genomgång av 200+ kända och okända noveller. Omslaget är snyggt. med ett collage på några novelltidskrifter (inkl JVM och Minotauren). Undertecknad citeras i början och beklagar att novellen hamnat på undantag: "Vart har alla vackra noveller tagit vägen och var kommer alla fula dokusåpor och kändisreportage ifrån?" (Minns inte var jag sade det. Kanske i DAST Magazine. Jag syftar på att dagens tidningspress knappt har något utrymme för noveller, i motsats till hur det var förr i tiden.) De historiska perspektiven är hisnande. Vi får veta att novellen eller i alla fall den korta berättelsen sannolikt är den ursprungliga berättarformen. Den uppstod förmodligen för 10 000-tals år sedan då männen kom hem från en lyckad jakt, och hade en spännande historia till lägerelden om hur de fällde den där mammuten. Många tidiga religiösa texter (Gilgamesh, egyptisk, indisk m fl mytologier) kan också sägas vara en sorts noveller. Det är korta, sedelärande berättelser. I bokens avslutande novellporträtt anges Jesus som novellförfattare! (Genom sina s k liknelser i evangelierna.) Även de isländska sagorna hade ofta novellkaraktär. Romanen är en mycket senare uppfinning (Cervantes' Don Quijote anges ofta som den "första moderna romanen") men många romaner är egentligen sammanställningar av länkade noveller. Novellens glansdagar inföll fr o m slutet av 1800-talet och in på 1950-talet, inte minst genom de amerikanska pulpmagasinen (så kallade pga det billiga pulp-pappret). Den sista amerikanska pulp-distributören gick i konkurs 1957, och därefter fanns bara ett med tiden krympande antal digest-formatmagasin för noveller. Strax innan hade fenomen som serietidningar, billiga pocketböcker och TV brutit in på marknaden, och utmanast novelltidskriftens hegemoni som förströare. Det är i det engelska språkområdet novellen hade starkast fäste under 1900-talet. Även i Sverige fanns en vildvuxen flora novelltidskrifter: Tidsfördrif, All världens berättare, Lektyr, Folket i Bild, JVM/VÄ, Levande Livet, Veckans noveller, Detektivmagasinet, etc etc. De försvann på samma sätt och av samma skäl. Idag finns det blott kvar en del novellistik (ofta kärleksnoveller) i s k damtidningar och några få mindre kulturtidskrifter. Ändå var novellen en gång en tung och bärande del av kulturen. Bertil Falk uppskattar att det 1900-1960 publicerades 250-300 000 (!) noveller enbart i Sverige, i de många olika tidskrifterna. Han är (liksom även undertecknad) novellälskare och uppskattar att han läst 20 000+ noveller, så praktisk research ligger minsann bakom boken Novellen - en översikt. Noveller är praktiskt att läsa när man har en liten stunder över, på en flygplats, i bussen eller innan man går och lägger sig. Och är novellen dålig har man inte slösat bort lika mycket tid, som man har om man tragglat igenom en 700 sidors usel roman. Kanske kan novellen få en renässans i vårt stressade samhälle där vi lever allt mer tidsmässigt upphackat. Man kan t ex lyssna på en novell i sin mobil, som en MP3-fil, eller läsa den på en dator (kanske handddator). Även om man tycker att datorskärmar är dåliga, kan man ändå klara en kortare text. Det är tråkigt att det inte finns en enda större tidskrift ägnad huvudsakligen noveller. Att vi nu har Internet kan knappast avhjälpa denna brist, även om nätet tycks ha framfött ett stort och växande intresse för novellskrivande. Jag tycker mig märka stadigt ökande brister i film- och TV-berättande. Hollywood är så urlakat på berättarkonst att man gör ständiga fortsättningar (Alien III, Rocky V, osv) eller nya versioner av gamla filmer. Kanske kan ett nyvaknat novellintresse skapa bättre manus? Dagens manusförfattare bör kanske träna genom att skriva just noveller? Det är en sprudlande kavalkad som Bertil Falk bjuder på. Om jag får ge litet kritik, må det vara att genomgången stundtals känns litet spretig. Ett något mer systematiskt grepp om ämnet kanske inte hade skadat. Jag skulle också gärna ha läst mer om post-1900-noveller. Författaren ägnar en hel del energi åt att spåra tidiga deckarinfluenser, t ex i gamla religiösa berättelser där det sker någon form av brottsuppklarning (det finns flera "deckarnoveller" i Bibeln, t ex). Science fiction-novellen har förstås också sina föregångare i äldre "fantastiska" berättelser. Nu är Bertil Falk inte ute efter att analysera så mycket (det kan littvetare göra tills ögonen går i kors) men han är på det klara med att skillnaden mellan "fin" och "ful" litteratur är mindre än vi tror. Många "fina" författare har skrivit kanske 100-tals noveller i de billiga (och "fula") novelltidskrifterna. Och många "billiga dussinförfattare" har i efterhand nått parnassen eller iaf kultstatus (som t ex H P Lovecraft eller Philip K Dick). Litterär kvalitet är något som bara finns i betraktares öga. En recensent kan höja en bok till skyarna som en annan tycker är värdelöst skräp. Leigh Brackett skrev ett eldigt försvar för "billig" s k space opera, som citeras. Hon menar att "Den så kallade rymdoperan är folksagan, hjältesagan om vår särskilda nisch i historien." Bertil Falk lägger till att "många av de texter som stod i de prestigefyllda magasinen /är/ i långa stycken förlegade, medan Leigh Bracketts och Ray Bradburys berättelser i Planet Stories upplevs som fräscha." Hjältesagan är mer tidsobunden. Författaren ger sig inte in på att definiera novellen, annat än som en kortare berättelse (han citerar också ett uppslagsverk som menar att även vers kan ses som noveller; huvudsaken det att det finns en berättelse). Det har hävdats att novellen är en "egen genre", men novellen är blott ett (kortare) format. Novellen är som en roman, fast kortare - svårare är de inte. De som påstår att novellen är en "genre" brukar tappa bort det här med att väva in en berättelse och resultatet blir ganska tråkigt. Bokens avslutande novellbeskrivningar är en guldgruva av lästips. Synd bara att blott en mindre del av dem finns i nyare tryck. Förlagen borde satsa på fler novellantologier, tycker jag. Jag tror att det är en myt att noveller "inte säljer" (de få undersökningar som gjorts antyder att en antologi säljer minst lika bra som en genomsnittlig roman), och noveller har mycket mindre av transportsträckor och dökött. Bertil Falks Novellen - en översikt kommer som en glad överraskning för alla dem som glömt bort att det finns något som heter noveller!
--Ahrvid CC: till Bertil själv också. -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
