Jag har läst alla Liza Marklunds deckare fram till denna, Nobels Testamente (Piratförlaget, 2006), och då den legat oläst länge var det lika bra att tugga i sig den. Det finns två senare romaner om den illustra Annika Bengtzon som också lär hamna på läsbordet vad tiden lider. Annika bevakar Nobelfesten som reporter för Kvällspressen. Under dansen efter middagshögtidligheterna, smyger en kvinna in och skjuter Karolinska institutets (KI) ordförande för Nobelkommitten, skadeskjuter en nobelpristagare och skjuter tre vakter. Hon flyr i en båt. Samtidigt har Annika fnurror i såväl jobb som hemliv. På tidningen skall man Göra Om och stjärnreportern som snubblar över mord hela tiden platsar inte riktigt, men hon lyckas förhandla till sig tjänstledigt med full lön Annika har just köpt ett hus. Maken verkar vara otrogen. En granne är elak. En annan granne är snäll och råkar jobba på KI. KI-grannen inviger Annika i en massa av KI:s och Nobelkommitténs interna intriger. Det pågår skumma saker kring Nobelkommittén. En av professorerna verkar mentalt störd och anklagar den för ospecificerade med grova oegentligheter. En ledamot hittas mördad i sitt badkar, den mentalt störde professorn mördas i sin bastu, en doktorand fryser ihjäl i ett kylrum där dörren gått i baklås. Mycket som händer, med andra ord. Och hela tiden får Annika Bengtzon slåss med tidningens dumma redaktörer, hämta barnen på dagis, vandra på slak lina visavi maken, ha ambvivalenta känslor för Bosse hos Konkurrenten, irriteras på elaka grannen, diska och städa och känna sig otillräcklig, försöka vårda kontakten med sin höga poliskälla Q, osv. Det är mycket en journalistdeckare måste stå ut med, som jag inte kan undgå tro i alla fall till delar är en spegling av Liza Marklunds eget liv. Det känns hela tiden som att boken ligger nära författarinnan själv, hon som beskrivit sig som en "stridsvagn i högklackat". Jag tyckte Nobels Testamente började bra, men mot slutet spårade den ur helt. Under mindre än 1/10 av romanlängden får vi a) ett icke helt övertygande familjegräl som blir grogrund för skiljsmässa, b) en slutuppgörelse med Skurken som dödar en hund och tar gisslan, c) en spektakulär mordbrand och d) ett som jag tycker ganska påklistrat självmord. Snabba puckar, minsann, som knyter ihop alla trådar - men inte känns helt gediget. Jag har några problem med Liza Marklunds skrivkonst. Jag erkänner att hon skriver flyhänt så att läsögonen glider utefter raderna som en smörklick i stekpannan. Jag tycker hon skriver bra dialog. Och hon har uppenbarligen gjort enormt med research. Vi får många noggranna interiörer från KI, stadshuset, Justitiedepartementet inkl hur arbetet där funkar. Men jag störs över att hon hopar huvudsatser på varandra skiljda av blott komman. Och jag tycker att hon har för många sidotrådar som inte tillför något. Det skildras i detalj hur det funkar med dagis, hur Annika köper och lagar mat, vi får bekanta oss med väninnor som inte har någon betydelse för intrigen. Vi får en sidohistoria som utgör parellell med den beryktade utvisningen av egyptierna (som inte har något med intrigen att göra heller). Vi får t o m Annikas nattdrömmar instoppade ibland. Här och där avbryts berättelsen av betraktelser över Alfred Nobel, som visar sig komma från ett av mordoffren, men de de har mycket mindre betydelse än man kunde tro. Marklund har otur när hon som en annan irrelevant sidotråd plockar in kritik mot Thomas Bodströms buggningslag, som var aktuell i mitten av 00-talet. Hade hon väntat ett tag kunde hon ha smaskat på mycket värre om såväl FRA och senare NSA... Många av de här sidotrådarna kunde gott ha skippats. Det är onödiga utvikningar som bromsar upp berättelsen och tillför inget väsentligt. Som gammal datorjournalist hittar jag en del tekniska faktafel. Man behöver inte ringa i en mobil för att polisen skall kunna spåra den (bara mobilen är påslagen håller den ständig kontakt med närmaste mobilmaster). Man kommer inte in direkt i ett webmail-konto efter en enkel kontrollfråga (rutinen vid glömt lösenord brukar vara minst ett par kontrollfråger och sedan *mailas* password till registrerad alternativ E-adress). Men framför allt begriper jag inte hur Annika och inte polisen fann det hemliga mailkontot! Det användes från jobbdatorn och på dess server borde IP-nr ha sparats som talar om var kontot finns, vilket polisen borde ha haft tillgång till för en mordutredning. (I Sprängaren fick Markluind till en rad liknande tekniska faktafel.) Nobels Testamente borde ha kortats och koncentrerats, en del sidotrådar kapats, men en god stunds flyhänt underhållning var det förvisso. Liza Marklund säljer som ett helt paket smör i stekpannan, så att det bara fräser om det. And you can't argue with success... --Ahrvid Ps. Jag skrev en gång en Liza Marklund-parodi, "Gift på drift", som gick i något av Novellmästarnas lokaltidningspaket (och har sålunda stått att läsa i allt från Smålandstidningen till Hallands-Posten, eller vad det var). En annan sak: det är min gamle bekant Gunnar Gällmo som översatte A Nobels tidigare outgivna pjäs "Nemesis" till Esperanto och jag tror han även ansvarade för parallelltexten på¨svenska. -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9186081462 / Läs även AE i nya E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).