[SKRIVA] Rec: In Search of Stupidity, M Chapman
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx, sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
- Date: Tue, 11 Mar 2008 14:11:13 +0100 (CET)
In Search of Stupidity - Over 20 Years of High-Tech Marketing Disasters, av
Merrill R Chapman, är en bok om floppar och misslyckanden inom IT-branschen.
Boken är relativt ny (från 2003) så den täcker också den s k IT-bubblan i
början av 2000-talet, då alla uppblåsta dotcom-företagsballonger föll som
punkterade stenar.
IT-branschen är kantad av fiaskon och dåliga marknadsföringsbeslut.
Författaren Chapman har varit på olika positioner i en rad företag, och sett
processerna från insidan. Det är en lång rad idiotier som han kan rapportera
från!
Boken är välskriven, lärorik och bitvis mycket rolig.
WordStars dåliga exempel
För att bara ta ett exempel kan vi gå till Micropro (där författaren
arbetade en tid) som en gång blev känt för ordbehandlaren WordStar, om någon
hört talas om den. WordStar tappade på 80-talet sin suveräna marknadsledning
genom en rad felslut. Här är ett par av dem:
AT&T skulle lansera en bordsdator för Unix (ett projekt som misslyckades)
och bad Micropro att ta fram en WordStar åt maskinen. Micropro hade inte
kapacitet för att porta existerande kod, utan tog in en konsult utifrån som
klonade WordStars utseende och funktioner till något som liknade WordStar.
Men man hade problem med vanliga WordStar för PC. Det hade inte kommit en
uppdatering på länge. Då fick någon idén att ta Unix-programmet och porta det
till PC och lansera det som WordStar 2000. Plötsligt hade Micropro *två*
WordStar som var *ungefär* likadana och som konkurrerade med varandra. En
marknadsförares mardröm!
Till detta skulle komma fler dumheter. En av WordStars fördelar var stöd för
många skrivare. Men när nya versionen av ur-WordStar skulle tas fram, beslutade
någon att helt bygga om skrivardatabasen (från en s k platt till hierarkisk
struktur), vilket försenade den nya versionen i år - och när den slutligen kom
hade 2/3 av skrivarstödet försvunnit, för det hade inte hunnit tas in i den nya
databasen.
Historien om hur databasföretaget Ashton-Tate förstörde sig själv inifrån,
genom ständiga förseningar för nya programversioner och en ny, egensinnig chef
som retade gallfeber på dBase-kundbasen, är också talande och väl värd att
studera.
IBM och Microsoft
Naturligtvis kan man inte hoppa över IBM och Microsoft. IBM gjorde en sak
rätt - IBM PC i början av 80-talet - men sedan en hel lång rad felgrepp. Man
släppte en hopplöst feltänkt "IBM PC jr", man släppte 386-CPU-ledningen till
Compaq, man tänkte helt fel kring PS/2 och OS/2, osv. Nu har IBM sålt sin PC-
division till kineserna.
Om jag får ge en teori, tror jag att IBM helt enkelt var helt ovana vid att
hantera en marknad för småanvändare och smådatorer. Man visste bara hur man
hanterade stordatorer och storföretag.
F ö vill Merrill något avdramatisera en del av myterna kring hur det gick
till när IBM valde Microsofts DOS för sin PC, snarare än CP/M-86. T ex menar
han att Bill Gates själv mycket ihärdigt försökte förmå IBM att välja CP/M-86
(Microsoft kunde vid denna tid inget om OS, utan skrev ju programspråk) och
slutligen mer motvilligt gick med på att leverera ett OS - men det är sant att
grunden till det var det inköpta QDOS.
CP/M-86 hade dessutom alla chanser att slå sig in på IBM PC - men prissatte
bort sig själv. Medan MS/PC-DOS bara kostade 40 dollar (IBM tog betalt för allt
"extra", såsom programvara), kostade CP/M-86 340 dollar! Och det är tidiga 80-
talsdollar, antagligen motsvarande ca 10 000 kr idag.
Microsoft är ett märkligt företag. Så sent som för ca 20 år sedan var man
bara nr 2 (efter Lotus, med sitt kalkylprogram) men man har långsamt vuxit och
vuxit och svalt allt. Jag brukade gilla det MS gjorde, fram till ca mitten av
90-talet då en del saker började dyka upp jag hade föga entusiasm för.
Hur Microsoft gick till den Mörka Sidan
1. Microsoft utreddes för monopolbrott, och det visade sig att man brukade
lägga in "hooks" i sin programkod för att försvåra för konkurrenter. Det är
ojuste! MS har flera gånger varit i klammeri med hårda amerikanska antitrust-
lagar. (Jag hörde först talas om MS tekniska konkurrentsabotage på 80-talet,
när man lär ha skrivit om nya versioner av DOS så att Lotus 1-2-3 skulle
krascha. Stridsropet var "DOS ain't done, until Lotus won't run!" Det var bara
larvigt, för det tog Lotus bara några dagar att göra en buggfix.)
2. Microsofts beteende mot Netscape, som man körde över som en ångvält. Kom
ihåg - apropå antitrust-rättegången - hur MS hävdade att Internet Explorer inte
gick att ta bort ur Windows. (Det går, men har gjorts extra svårt.) Det gjorde
man bara för att sabotera för Netscape. MS vill ö h t vara nr 1 inom *all*
programvara - ordbehandlare, kalkyl, presentationer, nätverk, browsers. Det är
kvävande!
3. Den otroligt irriterande, och som jag ser det Microsoft-ledda,
utvecklingen mot elefantiasis-program. När jag började med PCs på 80-talet,
räckte vanligen en enda diskett för ett program, som då rymde 360 K. Nu behövs
inte en utan *flera* CD-skivor. Men funktionaliteten har långt ifrån ökat i
samma grad. Ett program som tar 2000 ggr mer plats än på 80-talet (jfr en
diskett med en CD) är inte 2000 ggr bättre. Det är kanske bara dubbelt så bra -
det är en effektivitetsförlust med kanske faktorn 1000! PC:ns enorma
prestandaförbättringar används mest för onödiga finesser, flashig men poänglös
grafik, slapp och långsam kodning, osv. Var finns idag de små, smarta,
strömlinjeformade programmen, som har de 20 finesser man använder 99,9% av
tiden (och för de 0,1% procenten kan man vända sig till en separat utility)?
Microsofts program är feta och slappa numera. Är det en slump att USA:s
befolkning anses höra till världens fetaste? Sådant folk, sådan mjukvara.
Svenska exempel
Något som In Search of Stupidity förstås inte tar upp är svenska exempel.
Antagligen finns en guldgruva av dumheter inom exempelvis Ericsson. (Bl a
verkar man där alldeles för sent ha noterat betydelsen av
slutanvändarprodukter, som själva telefonerna, utan har suttit fast i att
leverera "system".)
Företaget Luxor missade tåget när man på 80-talet i den längsta höll fast
vid sin ABC800-serie och körde annonser i stil med "Vem behöver vara IBM POC-
kompatibel?". Eftersom svaret löd "Alla!" var strategin hjärndöd.
Liknande var det med det svenska skoldatorprojektet Compis (Computer i
Skolan) som var delvis statsstyrt. Det kom ungefär samtidigt som IBM PC slog
igen, men vara bara "delvis" PC-kompatibel. Det betyder att den egentligen inte
alls var PC-kompatibel, för den hade t ex sin egen grafik (så de flesta PC-
program kunde inte köras i alla fall) och sitt eget diskettformat (så disketter
till de flesta PC-program kunde inte läsas, till att börja med).
Det blev ungefär som datorvärldens motsvarighet till Göta Kanal-projektet.
Kort efter den kanalens slutförande kom ånglok och järnvägar, och gjorde att
transporter kunde fixas billigare och snabbare. När Compis var klar, fanns
billiga PC-kloner för en bråkdel av priset, men av prestigeskäl försökte man
ändå pressa in de värdelösa Compis-burkarna i skolorna. Det betydde bara att
introduktionen av riktiga, användbara datorer i skolan stördes, förvirrades och
försenades. Så blir det med politiskt beslutade teknikprojekt. (Staten klarar
bara någorlunda att biffa militära teknikprojekt.)
Ett annat exempel, om än i mindre skala, är Target Games som på 90-talet
skulle diversifiera och börja med datorspel (man utgav även böcker, t ex). Man
hade sedan länge en vital marknad för traditionell rollspel, med
pappersregelböcker osv. Andra vet nog mer, men trots en del bra datorspel var
man nog för små och ovana vid denna marknad för att lyckas (och jag har även
för mig att man hade tekniska problem med sin "spelmotor", modulen i kärnan av
div spel). Man skulle kanske ha hållit sig till rollspel på papper, ty där
finns ännu en stor och aktiv marknad.
Låt mig kort kommentera en del andra fiaskon.
Televerket och IBM:s Teleguide, förbisprungen av Internet.
Memo-systemet för E-post, dito. (Och jag har för mig att det byggde på X.
400, som blev helt förbisprunget av Internets TCP/IP.) Vi har även Kom-systemet
som på sin tid var utmärkt, men försvann när man skulle nylansera det som Super-
Kom (som blev för klumpigt och dessutom försenat).
Facits tröghet i att under sent 60-tal begripa att mekaniska räknemaskiner
var *ute*.
IMP-Data (som man sedan fortsatte i Lap Power).
Idé Data med minnesresidenta grafikprogrammet Graph-in-a-Box, som blev
irrelevant när Windows kom.
Ordbehandlaren Cicero, ett tag mycket populärt på redaktioner.
SPCS, som lagd ned allt utom de administrativa programmen, och numera är
uppköpt av norska Visma. (De hade faktiskt en del bra "vanlig" programvara.
Synd att det försvann. Pionjär för lågprisprogram!)
Orsaker till felgrepp
Det verkar finnas varierande skäl till att ett till synes framgångsrikt
företag snubblar. Här är några:
* Arrogans, överdrivet självförtroende, intern byråkrati, organisatorisk
stelhet, t ex hos IBM och i någon mån Apple och arrogans pasar bra på
Microsoft.
* Att inte hänga med i tekniken - ankomsten av Windows skakade många
företag.
* Att försöka ta en större tugga än man klarar - t ex mjukvaruföretag som
försöker införa *alla* nya finesser på en gång, helst genom att skriva om hela
programmet från grunden...
* Att inte kunna läsa signaler från marknaden och kunderna (Ashton-Tates och
dBases fall).
* Att utgöra ett statligt projekt (politiker brukar sällan klara
teknologiprojekt).
* Att låta sig svepas med i en psykologisk buffelhjord. "Alla satsar på X
nu... Så nu skall vi bygga X!"
Men det är klart att det är lätt att se alla fel som kan begås i efterhand.
Många av dem som är framgångsrika, har troligen vid ett eller annat tillfälle
också råkat ut för snubblerier. Om man inte vågar och riskerar något, är det
svårt att vinna. Att hela tiden försöka gå den raka, säkra, breda och tråkiga
vägen klan också vara ett misstag - man snubblar visserligen inte, men man
kommer inte heller till särskilt spännande destinationer.
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Rec: In Search of Stupidity, M Chapman
