[SKRIVA] Rec: Grumbles from the Grave/Heinlein
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx, sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
- Date: Fri, 4 Apr 2008 05:32:23 +0200 (CEST)
(Först: "rec" - eller "räka" som vi vitsiga säger - må stå för "recension". Men
när jag gör en räka för en mailinglista blir det kanske inte som det skulle
uttryckas i en tidnings bokspalt. Det blir ofta snarare en passande artikel
anknuten till boken, såsom det kändes bra att skriva den för stunden, även om
recensionsomdömen kan ingå. Och fleslag på tnagänterna är legio... OK? --AE)
Genrefolk talar gärna om de Tre Stora - Asimov, Heinlein och Clarke - varav nu
ingen finns i livet. Den kanske populäraste av dem och möjligen den som vidgade
sf-genren mest, var Robert Anson Heinlein (1907-1988). På 70-talet
rapporterades han ha börjat på sin självbiografi, Grumblings from the Grave,
men annat kom emellan och det blev inget. Men efter hans död sammanställde
änkan Virginia ("Ginny") Heinlein godbitar ur hans omfattande
korrespondensarkiv till den retrospektiva Grumbles from the Grave. Det är
utdrag ur allt från korta till långa brev (samt något litet annat material),
ordnade tematiskt.
Och naturligtvis var det "Ginny" som skulle göra det. Ända sedan de
träffades och gifte sig på 40-talet var hon a) Robert A:s förste läsare och
kritiker, b) den som skötte ekonomin kring författarskapet, c) skötte hans
arkiv (inkl brev, som i denna bok), och litet annat - inkl att då och då
försöka ta hand om Robert A:s stundom bräckliga hälsa.
Några större biografier om Hienlein finns ännu inte, mig veterligt.
(Wikipedia rapporterar om en del artiklar, sketcher, förord etc, men inget
rejält.)
Han utexaminerades från USA:s marinakademi 1929 och var i aktiv tjänst till
1934, då han tvingades ta avsked av hälsoskäl (han hade haft TBC, som bl a
försvagat hans lungor). Under kriget arbetade han också som civilanställd någon-
sorts-ingenjör (han gick en del naturvetenskapskurser på universitet) för
amerikanska flottan i Philadelphia (där även Isaac Asimov och L Sprague de
Camp jobbade), eftersom flottan till Heinleins besvikelse fortfarande inte
ville ta tillbaka honom i aktiv krigstjänst pga hälsan.
I bokens brevutdrag skymtar här och där en hel katalog av div hälsoproblem
Heinlein fick genomlida. Även om han var ganska seg, var han inte direkt den
där machotypen!
Fast hans böcker blev ofta ganska macho.
Väldigt mycket av brevutdragen är om hans böcker, och då oftast till och
från hans agent (som hette Lurton Blassingame). Vi får följa en författare som
genomgår ungefär följande steg:
1. Litet nästan för skojs skull (och för att pengarna kunde komma väl till
pass) skickar han in noveller til t ex Astounding, och märker att de kan säljas
i princip allihop. Och det är roligare och enklare än att göra något annat. Han
blir snart författaren som vinner alla topplisteomröstningar. (VI lär oss i
boken att Heinlein senare kom på kant med JW Campbell, men vi får inte veta
varför.)
2. Han märker till sin förvåning att han kan sälja till "the slicks" också.
De litet finare tidskrifterna med bättre papper - som betalar bättre.
3. Han tycker ungdomsböcker är en bra idé (då kan han nå ut med sina tankar
till folk som är formbara) men här märker han att förlagets redaktörer hela
tiden vill lägga sig i (inte för hårt vapenvåld, eller sex eller något som ens
och freudianskt kan tolkas som en antydan till sex). Heinlein grymtar men
skriver och redigerar om - för det mesta. Många intressanta utbyten om
redigeringar finns i boken, liksom några avsnitt med "censurerad" och nu
återställd text.
4. Men, vad tusan, jag skall väl skriva de böcker jag *själv* vill. Nu har
jag fått så mycket pengar att jag kan kosta på mig det. Sådana tankegångar
ledde till bl a Stranger in a Strange Land och Starship Troopers.
5. Så kom en litet tråkigare, självokritiskare tid då Heinlein släppte ur
sig inte så hemskt läsliga saker som Time Enough for Love och I Will Fear No
Evil. (Han var delvis också litet sjukligare än vanligt vid denna tid, nära att
dö i början av 70-talet t ex.)
6. Men så kom han tillbaka och skrev om fredagar, katter, jobb och segel i
solnedgången (ni känner titlarna), som gamle fine Heinlein igen.
Jag gör några osorterade noteringar från Grumbles from the Grave.
* Många av hans mest kända böcker, hade helt andra och ibland oväntade
arbetstitlar. Hans ungdomsböcker skulle t ex handla om "Young Atomic
Engineers" (med det i titeln för varje bok), Stranger skulle bli "The Man from
Mars", Double Star hette från början "Star Role", och The Moon is a Harsh
Mistress "The Bronze Cannon" (delvis internt skämt - paret Heinlein ägde en
salutkanon av brons).
* En bok Heinlein och förläggarens redaktör slogs kring var Red Planet . Bl
a skulle en av de unga (f ö kvinnliga) hjältarna inte få ha en strålpistol.
Vapen, ajja bajja! Heinlein tonade med en suck ned det, men skrev samtidigt ett
argt brev där han sade att han råkar tro på envars rätt to "bear arms". Senare
var han med och startade en kampanj mot ett ensidigt amerikanskt
atombombsprovstopp (för det skulle bara ge ryssarna överläge).
* Paret Heinlein funderade mycket på faran med atomvapen - så mycket att
deras 1950-talsbostad i Colorado byggdes där just för att det var långt från
farliga mål, vindströmmar skulle inte föra in radioaktiva moln, osv. Man hade
även ett eget atomskyddsrum. Men så gick USA och byggde Norad (centrum för
luftövervakning) i Colorado. Så var den planen förstörd. Heinleins flyttade.
* Paret Heinlein gillade katter. Hade alltid en eller flera katter, som
också nämns i brev (och ibland i böcker).
* Heinlein jobbade hårt men relativt snabbt med sina böcker (snabbheten
gällde dock inte alltid, NB). En bok omnämns som att den krävde 5-6 "drafts".
Och det var före ordbehandlare, så det var bara att skriva ut allt igen - sista
"copy" gick till någon sekreterarhjälp för renskrivning. Många av
ungdomsböckerna blev för långa, och måste skäras ned (ibland så mycket som till
50%), vilket kräver en massa jobb. Men ville det sig kunde han få ur sig en bok
på, säg, en månad. Å andra sidan kunde en artikel till en prestigtidskrift ta
ett år...
* Heinlein verkar ha anat att Starship Troopers inte passade hans
ungdomsboksförlag, men han blev ändå upprörd när de refuserade den. Han hade
skrivit åt dem i över ett decennium och alla hans böcker hade gjort en vinst.
Så hur vågade de...
* Han verkar ha funderat hårt på sin stilistik, intrig, personteckning och
sättet att berätta. I hans brev framkommer en del funderingar. Bl a säger han i
ett brev att han kommit på en helt ny berättarteknik, men den vill han använda
först när han lär sig behärska den - och då till en mainstream-roman! (Jag vet
inte vad som blev av detta.)
* Heinlein klagade ofta på problem med brev och fans. Alla ville höra av sig
till honom, och det tog orimligt med tid att svara på allt, ta emot gäster osv.
Han dök upp på några sf-kongresser, umgicks med sina sf-författarkollegor och
kunde vid enstaka tillfällen dyka up i något fandomsammanhang, men i övrigt
försökte Robert och Ginny hålla sig för sig själva (även om omvärlden frestade
på). S k fanbrev besvarades med vykort, om alls. Han fick extra problem när
hans Stranger... blev kult på universiteten, och det bildades särskilda
fansällskap och religiösa-sällskap-typ kring boken. Han försökte svara artigt
men ville helst inte bli utnämnd till guru.
* Däremot såg Heinlein en uppskjutning med en amerikansk V2 under 50-talet,
och var gäst hos NASA under Apollo (och kommenterade i amerikansk TV; han fick
postumt en fin hedersmedalj för sitt populäriserande av rymden).
* Året Heinlein gillade att resa, gjorde flera jorden runt-resor, besökte
alla kontinenter (inkl Antarktis) och besökte även Skandinavien - men det var
1955 (innan det fanns mycket fandom). Deras resa till Sovjet finns skildrad i
Expanded Universe, och man kunde komma under de officiella turistkulisserna en
del i och med att Ginny talade ryska (hon hade lärt sig på div kurser). Robert
skulle vid något tillfälle lära sig arabiska, men verkar ha givit upp.
* Det finns tre Heinlein-noveller som (det insisterade han på) inte
återutgivits. De är
"Successful Operation" 1940 (aka "Heil!") (ujnder pseud Lyle Monroe, "Beyond
Doubt" 1941 (pseud Lyle Monroe, med Elma Wentz) och "On the Slopes of Vesuvius"
1947.
Nå, vad kan man nu tycka om Heinlein?
Under sin storhetstid (40- t o m sent 60-tal) var han populärast och bäst,
som författare bättre än de flesta konkurrenter - tekniskt, stilistiskt,
idémässigt osv. 70-talsböckerna skall man fly från. Heinlein hade en naturlig
talang och en egen berättarröst som förmår fånga läsaren (och hans teknisk-
vetenskapliga bakgrund gjorde också att alla logaritmer etc var korrekt
uträknade till sista decimalen). Hans s k ungdomsböcker kan naturligtvis alla
åldrar läsa (och däribland finns också flera av hans bästa titlar!).
Det många fäster sig vid är hans ibland utsvävande idéer. Vi behöver inte ta
Starship Troopers-debatten (men det ligger mycket i att den är mlitäristisk,
tycker jag), men vi kan notera att det hela tiden dyker upp andra ibland udda,
ofta skojiga, alltid intressanta idéer. Det maskineri som kallas "waldo"
hittade han ju på, liksom vattensängen. Jag minns en idé från en bok (minns
inte vilken) om ett språk där varje ord får bli max en stavelse - det skulle gå
väldigt snabbt och effektivt att prata så. Stranger... innehåller tjogvis med
idéer, men här är Heinlein snarare hippie än militärist.
Heinleins författarskap erbjöd en stor spännvidd av idéer, precis som bra sf
skall göra. Det och hans berättarförmåga gör honom värd att läsa, idag och
under överskådlig tid.
Heja Robban Heinlein!
--Ahrvid
Ps. Är Grumbles from the Grave värd att läsa då? Jo, för all del; ingen blir
besviken, utan boken ger en bra bild av Heinlein. Det är dock en svaghet att en
majoritet av breven är till Heinleins agent. Det känns som dålig spridning. Jag
skulle t ex gärna läsa några av de knäppsifanbrev han fick, eller brev från
seriösa forskare som tar upp allvarliga ting, osv.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Rec: Grumbles from the Grave/Heinlein
