Då jag inte fick plats på minneskonserten för Povel Ramel i Stadshuset, tänkte jag kompensera det med att bevista Povel-konserten som på onsdagkvällen avhölls på Gustav Adolfs torg, som en del av Stockholms Kulturfestival. Jag förväntade mig att minst ett par bekanta skulle vara där också, men det var lögn att försöka hitta dem. Torget blev fullsmockat! En god gissning är att det var uppemot 10 000 åskådare. Även om jag anlände bara några minuter innan det skulle börja (20.00) var det inte så svårt att sicksacka sig fram till en ganska bra position, ungefär 10 meter från scenens högra del. Det enda som störde var ett otäckt molntäcke, som åtminstone ett par gånger under den drygt 1,5 timme långa konserten föranledde folk att plocka upp paraplyer (men jag stod så bra till att jag kunde se scenen mellan paraplyerna). Trots regntunga skyar var det en väldigt bra stämning. En trettonmannaorkester anfördes av Monica Dominique på synthpiano. Kör var sexmannagruppen The Vocations (egentligen tre damer, tre herrar) och konferencier (som även drog ett par Povel-nummer själv) Stephan Lundin. Lill Lindfors gick på efter Lundins intro med en stark version av "Alla har vi varit små". Sedan kom hennes parkamrat från Melodifestivalen 1966, Svante Thuresson, och gjorde en alla tiders "The Gräsänkling Blues" (där dock den som vann hembiträdet Anna - vår trogna gamla skatt - på poker fick bli artisten Dilba). Sedan var det dags för Babben Larsson, som ju har en bakgrund som jazzsångerska. Hon gjorde en mindre känd Povel-låt vars titel undviker mig just nu, men den handlar om att sitta på en bar och kräva in en ny drink till, och vers för vers fyllna till allt mer. Det gjorde hon utmärkt, Babben (sjöng, alltså). Hon fyllde på med "Fat Mammy Brown" och mot slutet av den kom Grynet Molvig in i Brown-kostym, som hon sedan slängde av sig för att bli den slimma Mammy Brown istället. Det numret kändes litet osäkert; det verkade som om Grynet kom av sig ett par gånger och försökte reparera det med litet scat. Dock tog hon senare revansch med en mycket fin och säker version av "Droppen från New Orleans". Povels son Mikael Ramel (hans röst låter nästan som Povels!) gjorde "Ta av dig skorna" mycket eminent, och Svante fyllde på med "Ta mig bortåt vägen". Tina Ahlin tog över pianot för en stund och gjorde en egen tolkning av "Johanssons Boogie Woogie-vals" och The Vocations gjorde a capella en suverän version av Povels vaktparadsmarsch. Jag kan inte nämna alla nummer som sjöngs (för det kommer jag inte ihåg) men The Vocations tog också hand om en fin version av "Den sista jäntan" där en av damerna - Vars Namn Jag Inte Vet! - stod för solosången. Konserten avslutades med först Stephan Lundin med "Underbart är kort" och sedan Svante T och kören i "Håll musiken igång". Publiken applåderade entusiastiskt. Det var glada miner - jag tror alla minns Povel Ramels musikaliska och testmässiga geni med glädje. Mörkret föll nu men innan det var dags att gå rantade jag runt litet för att se om jag kunde hitta mina bekanta som skulle vara där (det misslyckades). Och så mycket mer finns inte att säga. Povels musik kommer att leva i evighet jämte alla andra stora svenska singer-songwriters (detta moderna begrepp...) som Bellman, Taube, Cornelis, Karl-Gerhard kanske, m fl. Jag gick hemåt, sjungande The Gräsänkling Blues.
--Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
