> En liten spaning jag har är att en del fantasyfans faktiskt tycks *tro på > magi*, i alla fall litet grand. Ur det perspektivet finns det alltså drag av > "realism" i fantasy, nå, för vissa läsare åtminstone. En annan spaning är att > en del fantasyfans faktiskt även tycks tycka att ha en reell aristokrati, > ridderskap och sådant, faktiskt vore en ganska bra idé, och därtill gärna en > kung eller furste med reell makt. (Jag är själv visserligen monarkist, men > blott modell Sverige med kungen som en symbol *utan* makt.) Sådant där tycker > jag är konstigt. > Fantasy står sålunda, iaf för vissa, för något sorts ideal som man tror på > och gärna skulle vilja se förverkligat. Jag tycker det står för något slag av > irrationalitet. > I motsats till det står sf för rationalitet. Det sf skildrar är förstås > inte "verkligt" eller blir verkligt (det utspelas ju ofta i framtiden) men > författarna använder en slutledningsförmåga för att göra rationella > antaganden om vad som "skulle kunna hända". Det är en rationalistisk > tankelek. Därmed tilltalar sf mig mycket mer än fantasy - det liksom > stimulerar ens tankegångar. > Sf blickar mot framtiden med en rationalistisk blick. Fantasy blickar bakåt > (ofta något medeltidsliknande) med en irrationalistisk ådra. > > --Ahrvid Möjligen därför det kommit "hybridformer" mellan fantasy och SF och ny "rå" fantasy där kungarna inte alls är ädla utan tvärtom usla människor. Det där med att vara född till kung i fantasy-berättelserna och därmed vara genetiskt avpassad för att styra andra på ett rättvist och bra sätt känns ju ganska mossigt. I ett kristet perspektiv kanske de kungliga ättlingarna kan symbolisera Kristus ? Han uppträder ju i enkla förhållanden(föds i ett stall, arbetar som snickare) men är Guds son. Lite grann samma frågeställning som i HC Andersens "Den fula ankungen". Det spelar ingen roll att man växt upp i en hönsgård om man legat i ett svanägg. August Strindberg höll ju inte med och skrev i bl a "Fröken Julie" om hur miljö och driftighet spelar större roll än arv och arvegods. De adliga hade uppfostras till veklingar, menade han. Jag tycker om de nya fantasyromanerna som Abercrombies Första lagen-trilogi som verkar ha skrivits som ett "uppror" mot gammal fantasy. Och David Gemmels böcker vann också i längden (gillade inte honom först, hängde upp mig på språket som jag tyckte var lite kantigt) han skrev aldrig (i de böcker jag läst) om den Stora Striden mellan Gott och Ont som slutar med att de Goda vinner. Det var en massa små krig som aldrig tog slut - som i verkligheten. /pia Apropå den lilla idealistiska vänsterblaskan Stockholm Fria, det finns även Malmö fria och Göteborg fria med har jag för mig samt en riksupplaga som heter Fria tidningar. Jag recenserade en bok i våras i fria som hade (tycker jag) vissa SFinslag -det lär finnas människor mest amerikaner som på fullt allvar tror att sex meter långa ödlor från yttre rymden förklätt sig till människor på Jorden t ex George Bush och även många andra mäktiga personer är eg. reptiler:) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).