[SKRIVA] Novell för kommentarer
- From: "Anders Lindberg" <anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Tue, 10 Jun 2008 06:02:02 -0500
Utomjordisk agent
Dolfi kom ut ur dimman som omgivit honom under transporten. Teleportationen
hade lyckats igen. Det fanns alltid en risk att den skulle misslyckas, enligt
teknikern en risk på 500 eller tusen. men den risken fick man ta i kampen mot
Fienden.
"Kan du visa mig hur man kommer till centrum", frågade han en infödingshona som
kom förbi släpande på en stor korg (det lokala språket hade neurimplanterats
före uppdraget).
"Ja min herre", sade honan. "Det är den vägen.Vill ni köpa några kålhuvuden. De
kostar bara 20 miljoner..."
Dolfi ignorerade henne. Han visste inte att infödingarna kunde äta stenkol.
Istället skyndade han iväg åt det håll honan hade pekat.
Ingen i klanen T'ler hade någonsin backat inför risker. Imperiets öde stod på
spel, och Fienden måste bekämpas var han än dök upp, även om det var på denna
obetydliga lilla planet kring en medioker gul stjärna alldeles utanför det
Gyllene Imperiets gränstrakter.
Fienden hade satt in ett nytt fruktansvärt vapen. Det måste uppspåras och
förgöras. Några andra alternativ fanns inte för en A-klassens krigare.
Det duggregnade lätt. Dolfi upptäckte att han befann sig i något som påminde om
en stad, det vill säga det som den primitiva lokalbefolkningen lät passera som
"stad". Gråa, trista hus, bara någon handfull våningar höga. Slitna skapelser
i tegel - ett material av bränd lera hade Dolfi lärt sig under briefingen -
cement, sten och glas. Kontrasten kunde inte vara större mot städerna i Gyllene
Imperiet, där till och med den minsta lilla provinshåla hade glänsande hus
flera hundra våningar höga, byggda i maganotit och med permanenta kraftfält -
inte klumpigt "glas" - som släppte in ljus.
Dolfi visste vad han måste göra, men var osäker på hur han skulle uppnå det.
Imperiets Underrättelsestab hade fått rapporter om att fienden landsatt sitt
senaste vapen i detta obetydliga hörn av galaxen.
Plötsligt hörde Dolfi en gnisslande och lyckades slänga sig ur vägen i sista
ögonblicket. Ett av infödingarnas primitiva fordon, som gick på ferroskenor på
gatan, hade varit nära att köra över honom. "Spårvagnar" kallades det tydligen.
De var så primitiva här att de inte ens hade rullande trottoarer - än mindre
flytfält.
I ett fönster mot gatan såg Dolfi sin egen spegelbild, vilket kändes ovant
(imperiestädernas kraftfält gav inga spegelbilder). Naturligtvis hade
underrättelsestaben i förväg modifierat hans kropp så att han skulle smälta in.
Han bar en sliten kostym eller uniform av obekant slag. Det grova tyget kliade
och skavde. På huvudet (Dolfis riktiga Form hade förstås också huvud) fanns
opraktisk kroppsbehåring.
Fiendens senaste vapen var målsökande androider som kunde döda den dominerande
arten i Imperiet genom ett fasförskjutet bioinverteringsfält. resonansen var
exakt den som dödade imperianer men lämnade allt annat levande oskatt. Enligt
rapporter var den enda varning man fick ett ilande ljud och då var det försent
- inom några sekunder hade Fiendens android dödat den. Rapporterna kom från
imperianer som med knapp och nöd överlevt, då de varit nära gränsen för fältets
verkan.
Ljudare kallades det nya vapnet. Dolfi måste se upp för de. Fienden hade
tydligen landsatt dem i stor mängd på denna avkrok, kanske som ett test, kanske
för att planeten i något framtida läge kunde visa sig strategiskt viktig.
Det Gyllene Imperiet kunde inte låta det ske.
Den här primitiva planeten hade nyligen (enligt briefingen) haft sitt eget
krig. Det hade man fört via klumpiga explosionsvapen som slängde blycylindrar,
med ganska kort räckvidd. Eftersom infödingarnas skinn var så mjukt kunde
cylindrarna tränga in och döda dem. Vilka svaga, bräckliga varelser!
Dolfi var helt överlägsen dessa, inte minst som det ingick en hypnolator i hans
utrustning. Med den kunde han få vilka varelser som helst, inom hypnolatorns
räckvidd att obetingat följa hans minsta vink.
Det här måste vara centrum, tänkte Dolfi. Där fanns flera av de etablissemang
som omnämnts i briefingen. Källarhålor där infödingarna samlades för att dricka
metanolblandningar. Den lokala metabolismen var tydligen energikrävande - de
måste äta kol och dricka kolhydrater. Och deras parningsmetoder framkallade en
rysning hos Dolfi. Han hoppades att han aldrig - trots att hans kropp var
bioanpassad för det - aldrig skulle behöva genomlida en lokal parning.
Han öppnade en dörr - inget passeringskraftfält där inte - och trädde in i en
lokal.
En av urinvånarna snubblade mot honom och mumlade:
"Har du ett par miljoner över, kompis?"
Dolfi ignorerade honom och gick fram till en smutsig disk. Dolfi gick fram till
en disk.
"Har ni något som inte innehåller etanol", frågade han. "Jag är..."
"Allergisk" tänkte han säga, men varelsen bakom disken förekom honom.
"...nykterist. Ja, jag förstår. Du äter väl inte kött heller? Det är lika bra,
för det var flera veckor sedan vi hade kötträtter inne. Jag kan erbjuda te."
Dolfi tog strax därefter emot en liten kopp te (vad det nu var), och gav i
utbyte en stor bunt papper fulla med symboler för ettor och nollor. Det var
inte digitala pengar - som i Gyllene Imperiet - utan denna primitiva stam hade
tydligen som tradition att sätta väldigt många nollor på sina patetiska
värdebevis (med en etta först). Varför visste inte Dolfi.
Han såg sig om i lokalen efter ett ledigt bord. Över allt hängde smutsiga,
nedstämda infödingar och drack sina etanolblandningar. Han fick vandra ända
till ett inre rum innan han fann en ledig stol.
Där pågick tydligen ett möte. Om han förstod saken rätt var det ett möte för -
det var kråpngligt att översätta till exakt imperianska - något kallat
Regionens Stamkollektivistiska Sysselsattagrupp. En till både uniformsklädsel
och uppförande grådaskig man stod och talade inför gruppen:
"Vi måste säga nej till versajfreden! Stamkollektivismen är Regionens räddning!
Cirkulationsvätska och självuppskattning!"
Dolfis lingoneurokopplingar hackade till, och översatte strax om det sista till
"Blod och ära" istället. Vad "versaj" var kunde lingorutinerna dock inte säga.
Medan teet kallnade lyssnade han förstrött på mannen som talade. Ett förvirrat
pladder fullt av ord lingorutinerna fick svårt att översätta. Men när Dolfi
tittade sig omkring fick han en idé.
Han visste att han måste skaffa sig medlöpare bland infödingarna. Det skulle
göra hans jakt på Fiendens androidvapen effektivare, och i den här gruppen
håglösa och underintelligenta tvåfotingar kunde han säkert få sina medhjälpare.
Han slog på sin hynolator och begärde ordet. De här stackarna var inte ens
telepatiska, så han måste kommunicera via det primitiva ljudvibrationssystemet.
Dolfi talade en lång stund, och märkte hur hans ord sögs upp av åhörarna som en
flofnyp absorberar en gnojkoloni på planeten D-4561 Alogoj.
"Det där var det bästa jag hört", sade den gråa mannen som varit den
ursprunglige talaren. "Det stämmer precis med vad stamkollektivismen vill
uppnå!"
"Jag ber att få tacka för de orden", svarade Dolfi (det skadade inte med
ödmjukhet inför dessa undervarelser).
"Säg, vi har länge letat efter en ledare för vår grupp. Ni tycks ha talets
gåva, och kan föra ut vårt budskap. Skulle ni kunna bli vår ledare?"
"Ja, för all del." (I själva verket var Dolfi som A-klassare född till ledare,
visste han ju.)
"Det låter utmärkt!. Vad var det ni hette, sade ni?"
Dolfi tänkte efter några ögonblick. Det var lika bra att spela med öppna kort.
Skulle han leda den här gruppen halvapor var det lika bra att presentera sig
med såväl klass som klan.
"Jo, namnet var A Dolfi T'ler."
"Och vad tycker ni är viktigast i det stamkollektivistiska programmet?"
"Viktigast av allt är att utrota Ljudarna!"
Resten vet ni.
/Anders Lindberg
/A.L.
=====================
anders.lindberg@xxxxxxxxxxxxxx
--
See Exclusive Videos: 10th Annual Young Hollywood Awards
http://www.hollywoodlife.net/younghollywoodawards2008/
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Novell för kommentarer
