[SKRIVA] Novell: Harry Readmes julafton
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 13 Jan 2011 10:57:23 +0100
(Nedan en liten novell, en parodi, jag totat ihop. Jag har inte kört så mycket
debatt kring novellens ämnen på sistone, delvis för att det inte verkar ha
behövts. Men då novellen är orimligt lustifierande vill jag trots allt delge er
den. Jag vill få noterat att vissa saker i den uttrycks väldigt vasst, kanske
på ett mycket mer tillvässat sätt än jag egentligen skulle stå bakom. Men
novellens dynamik och utformning kräver att det står som det står. Enjoy! -AE
Ps. Jo, "Harry Read Me" är söktermen för de kodkommentarer till
klimatprogramvaran där en programmerare sittar och sliter sitt hår över hur
riktigt usel klimatprogrammen är. Om någon undrar.)
Harry Readmes julfafton
Det var en gång en jul för länge sedan då man ännu kunde se fattiga, oberoende
forskare gå omkring i laboratorierna. På den tiden var det ingen skam att vara
forskare, många professorer och fil-doktorer behövde inte skämmas inför
läsarna utan strövade fritt omkring i gammelmedia.
Men när den här julen som sagan handlar om närmade sig kom ett nytt forskande
och experimenterande. Ett fixande och dataputsande, ett peer-reviewande och
ryggdunkande, ett rumstempererande och ompaketerande och ett vansinnigt
uppsving i anslagskarusellen som gjorde att de tidigare fattiga knösarna till
forskare nu blev rikare och de fattiga satarna till vanligt folk blev ännu
fattigare.
På ett av telegrafkontoren i landets huvudstad stod Harry Readme och sorterade
inkommande TCP/IP-paket. Harry Readme var programmerare men just nu stod han
som sagt och sorterade inkommande paket. Så här dagarna innan jul anställde
telegrafverket programmerare till att arbeta hela nätterna, eftersom den
ordinarie personalen satt och spelade poker med s k utsläppsrätter.
Nu tycker ni kanske synd om Harry Readme, men då skall jag tala om att
egentligen var det inget synd om Harry Readme inte. Han kom från ett välbärgat
hem. Hans pappa hade en stor miljöorganisation och blev dagligen allt rikare på
att sälja privata utsläppsrätter och bilder på söta isbjörnsungar.
Men Harry Readme tyckte ändå att det var roligt att uppvisa litet hederlig
datahantering själv, för det här tilldrog sig på den tiden då man ibland tyckte
det och inte klippte ihop egna diagram för att dölja nedgången.
Medan Harry Readme stod och dirigerade ett paket med påskriften ”Free Viagra!”
till bithinken i virila avdelningen tänkte han på Adam Smith. Adam Smith var
Harry Readmes idol, för det här var på den tiden då en programmerares
idoldyrkan inte nödvändigtvis var av nätpornografisk natur. Frihandel, en
marknad som själv optimerar resurser, osynliga händer som planekonomifruktat
puffade här och där för en rättvis sak, en sund tillväxt, kyska politiker att
hjälpa bort från klåfingrigheten, vördnad för individens frihet, och halstrade
socialister till middag - se där några av de företeelser som för Harry Readme
framstod som det högsta livet hade att bjuda. Och så förstås den fungerande
empirins princip: att satsa på tillväxt för att ge till de fattiga.
Klockan fyra på morgonen slängde Harry Readme med en lättad suck det sista
nigeriabrevet i Kungl Telegrafverkets spamfilter och begav sig hem genom tomma
serverkorridorer. Hans steg ekade mot datorkabinetten, ett GHz-taktfast eko som
hamrade mot hans trötta öron. Att satsa på tillväxt för att ge till de fattiga,
hamrade det som en hårddisk som höll på att defragmenteras.
Julen var nära. På Youtube sågs alla för vilka globaliseringen är hoppet. Ett
tidigare gatubarn i Taiwan som nu fått ett fint jobb hos en utländsk
elektronikinvesterare. En familj i Vietnam som tjänade fyra gånger så mycket på
att sy sportskor som de tidigare fick för att slava 14 timmar om dygnet på ett
risfält. Till alla människor en fri marknad. Nu tändas hoppets ljus. Vem tänder
ljuset för den som vandrar i planekonomins mörker? Dansa kring bilden av Kim
Jong-Il, svältfarallala. Glädjens högtid. Kallt skiner systemlysdioden över dem
som inte har någon hemsida. Att satsa på tillväxt för att ge till de fattiga.
Att satsa på tillväxt för att ge till de fattiga.
Det var nu som Harry Readme fattade sitt beslut.
Dagen därpå väcktes Harry Readme av sin ömma moder. Han steg upp, fick sina två
biodynamiska soyaburgare med rättvisemärkta böngroddar, smet förbi sin faders
brandvägg och snodde med sig mailaddressboken och begav sig så till
Telegrafverket.
Han började sortera inkommande TCP/IP-paket med den sömngångaraktiga säkerheten
hos ett barn som spelat World of Warcraft 27 timmar i sträck. Men hans blick
granskade vaket headern på varje datapaket. Det var särskilt mottagarens
nätadress som tilldrog sig hans intresse. Titlar som Theclimatescam,
Wattsupwiththat och Joannenova lät han utan åtgärd passera. Men när han
träffade på en adressat som löd Climate Research Unit, Realclimate eller Penn
State University lät han obemärkt en kopia dumpas till ett särskilt directory.
Samma skedde ock med försändelser till Phil Jones, Michael Mann, Kevin
Tranberth och andra som stod i hans pappas grönskimrande mailadressbok.
Snart var directoryt ganska välfyllt med datapaket. Han stannade kvar när de
andra gick ut och åt, och så snart han blivit ensam googlade han fram
anslagsuppgifter. Climate Research Unit, 67,5 miljoner i
klimatforskningsanslag. De mailpaketen fick ligga kvar. Samma skedde med alla
mailpaket vars klimatinkomster var på mer än 50 miljoner.
Resten av natten arbetade han hungrig och förnöjd utan att kopiera några fler
paket. Jo, ett lade han åt sidan. Det var adresserat till hans egen far och
avsändaren var hans faster Märta. Ingen mannamån, lika för alla. Hans fars
miljöorganisation Grönfred drog in långt över 50 miljoner om året.
Sent på natten, strax före arbetets slut, kopierade Harry Readme sitt
directory, PGP-krypterade, zippade och skickade iväg det till sin egen adress.
Nästa dag var självaste julafton. Harry Readme väcktes av sin ömma moder som
stod vid sängen med miljövänligt glitter i håret och rättvisemärkt kaffebricka
och sade:
- Harry lille, det var trögt på vår WiFi i natt.
- Åh, svarade Harry Readme yrvaket. Jag skickade hit en del TCP/IP-paket som
jag skall sortera. Hemarbete alltså. Man måste göra sin plikt här i livet,
förstår mamma. Ett väl fungerande frihandelssystem ger komparativa fördelar och
är den grund på vilken ekonomisk tillväxt vilar.
Harry Readmes ömma moder gick rörd därifrån.
Han bootade sin dator och tog fram den i förväg förberedda VPN-tunneln. Han
skickade iväg mailtrafiken och till varje försändelse bifogade han ett
meddelande:
GOD JUL ÖNSKAR EN OKÄND SANNINGSVÄN
I vardagsrummet var julstämningen i full gång, trots att pappa
miljöorganisatören bestämt att det skulle vara en Solidarisk Jul. Mor och
småsyskon klädde granen av återvinningsbart papper. I köket stod far och
tillredde rödbetsjuicen. Grönsakssoppan stod på spisen och doftade.
- En synnerligen god jul tillönskar jag dig, min välartade son! ropade far som
provsmakat grönsakssoppan. Skall du lukta på vitaminerna?
Alla var snälla och goda ända in i julsjälen. Kort sagt, julen var kommen.
- Nu är granen klar! sade mor. Är den inte i harmoni med naturen! Kom, Tyko,
och sätt dit propellern i toppen!
Det var fars hedersuppdrag om jularna. Stolt klev han upp på en stol och fäste
i granens topp en propeller till ett vindkraftverk (ingen funktionsgaranti) som
man kunde köpa i Grönfreds online-butik och han tagit hem gratis. Var det inte
små flaggor man kunde se i Grönfredsgranen från äldre politiska system som
också tänkte totalitärt?
Julafton förflöt för Harry Readmes del i det tillstånd av glädje som lyckade
analyser av forskningsläget skänker en klimatkritiker. Julklappar delades ut
och alla skrattade åt de roliga verserna, men som tur var hörde inte fader Tyko
denna lilla lustifikation från Harry Readmes vänner i Minnesota:
I thought earth was headed for catastrophe
I thought global warming was for real
Polar ice is melting (I used to say)
Temperatures are high (I used to say)
Pretty soon we're all just gonna die
Then I got a brain
Now I'm a denier
Not insane
Like I used to be
I'm informed
I'm a denier
Gore's a big liar yessirree
Julafton förflöt i den gemensamma känsla av andakt som endast kan fås i ett
till extrema kostnader klimathållbartgjort hem av en gammal propagandafilm som
klumpen klimathotstroende SVT-redaktörer kunde gräva fram.
Just som Al Gore klättrade på stegar och frustade så ansiktet blev rött ringde
telefonen. Mor svarade.
- God dag faster Märta. God jul! Vad då aktionsplan mot Forsmark? Nej, vi har
inte fått någon akti…vad då? Klättra över staketet. Banderoller? Jag är ledsen
faster Märta, men vi har inte… Ja, jag gör det. Adjö då. God forts… Faster
Märta har skickat oss en aktionsplan mot Forsmark, Tyko!
- Det var då en herrans nåd att den inte kom fram. Jag börjar fundera på om vi
inte behöver kärnkraft för att motverka den globala uppvärmningen. Tyst, jag
ser på Al Gore!
- Men Tyko, hon slängde luren i örat på mig. Hon skulle ringa generaldirektören
för Telegrafverket.
- Stackars man. Han ser nog också på Al Gore. Håll tyst, som vi säger till alla
som är kritiska med tanke på att våra datormodeller inte kan förutse om
glödlampan tänds när man öppnar kylskåpsdörren.
- Men kära nån, sade mor. Hur kan mailet ha kommit bort. Kan du begripa det,
Harry, du som jobbar på Telegrafverket?
Under en nanosekund genomgick Harry Readme en inre kris. Ljuga lika friskt som
IPCC på julfafton? Nej! Rakryggat yppa sanningen? Ja!
- Jag tror mailpaketen kan ha störts när jag kopierade det för att skicka till
klimatkritiker, sade Harry Readme.
Far ryckte till och slet blicken från Al Gore.
- Vad sade du att du gjorde sade du?
- Jag skickade fasters energiförsörjningssabotageplan till en klimatkritiker.
- Är du inte klok, pojke!
- Jag har tagit en massa andra mailpaket också från naiva miljöaktivister och
skickat dem till klimatkritiker.
- Vad! Jag har närt en fascist min barm!
Tyko hörde till dem som tror att alla som avvisar den politikerstyrda
planekonomistaten är fascister.
- Men far, protesterade Harry Readme. Du sade ju själv att du börjat fundera på
om inte kärnkraft faktiskt är säker och ekonomisk!
- Sade och sade. De var ju miljörörelsens dogmer! Och vad tror du alla de andra
skall säga. Vem är det mer som du kopierat korrespondens från än mig?
- De står förprickade i din mailadressfil, sade Harry Readme.
- Fattar du vad du har gjort! Du kan bli utsatta för extremt svaga anklagelser
och åka på en internationell arresteringsorder från aktivistiska svenska
åklagare för det här!
- Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt litet upplysningar åt
dessa underskattade klimatkritiker vars forskning stoppas om så peer-review
skall omdefinieras. Det är vad jag har gjort.
Far Tyko höll på att kvävas av ilska. CO2-halten i hans blod steg till farliga
nivåer, i motsats till vad som skett i atmosfären där de pyttiga miljondelarna
CO2-tillskott välkomnas av alla växter.
- I morgon är det du som följer med mig runt till alla du kopierat mail från
och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!
Harry Readme gick i säng. Han hade redan läst på jättelika klimatbilagor i
varenda förbenad liten gammelblaska hur filmen slutar. På bara några år skulle
havet stiga med sex meter och svälja New York. Han kunde knappt hålla sig för
skratt.
Låt oss stanna upp ett ögonblick och ställa oss några politiskt inkorrekta
frågor.
Hade inte Harry Readmes grymme faders hjärta veknat om han med egna ögon fått
se det dramatiskt förbättrade liv som globaliseringen, frihandeln och
tillväxtpolitik skänkt jordens bottenskikt? Om han sett den tidigare gatflickan
Bheda som nu hade ett för sin lokala ekonomi extremt välbetalt jobb vid en
vävmaskin för sidenslipsar, hade då inte hans ögon mjuknat? Hade han kunnat
framhärda i sin ilska om han fått kasta en blick in i den tidigare abetslöse
Arald Jong-Stroms hem där han nu inte behövde försörja sex barn, som brukade
vara fallet innan han via globaliseringen kunde sträva mot medelklasstandard?
Och hur skulle han ha kunnat harmats i sitt innersta om han fått vara med när
den ensamma änkan Li Blo-Qui öppnade sin gatubutik och för första gången fick
en hygglig inkomst tack vare blomstrande allmän ekonomi?
Dessa frågor besvaras inte i IPCC:s tillväxtförödande rapporter. Vi kan hålla
för sannolikt att om de ståtliga växtraderna i Ahmed Al-Ardsons nu lönsamma
exportväxtplantage nått far Tykos ögon skulle han inte denna julnatt ha somnat
i vredesmod.
Inte ens Gomorron Sveriges obligatoriska egenintervju med den tidigare
reportern på miljöpartiets tidning, med ett budskap om nolltillväxt och hållbar
energi från polcirkelnära solceller, kunde göra Tykos sinnelag frommare. Han
var en politiskt korrekt man som inte ville skylta i offentliga
klimatkritiksammanhang. Frampå dagen tog han med sig sin mailfil och sin son
och gav sig ut på sin pilgrimsfärd till ett antal medaktivister han utbytt
struntprat om klimatet med. Och naturligtvis var det i en bil som drevs av s k
förnyelsebar energi via ett klumpigt och ineffektivt gengasaggregat.
Grönfrids kommunikationsdirektör öppnade porten som definitivt inte var i
mahogny.
- Kan jag få tala med kommunikationsdirektören, sade Tyko. Det gällde ett mail
på avvägar.
Det blev visade in i salongen där familjen satt och knäckte sabotageplaner.
- God dag, sade Tyko generat. Det är så att min son har skickat vidare
herrskapets mail till en klimatkritiker.
- Jag skulle be så mycket om ursäkt, sade Harry Readme. Men ni har ju i åratal
lyckats få all mediatäckning och därför har jag sett till att sprida litet
korrekt information för att ge upplysning som jordens bottenskikt har nytta av.
Kommunikationsdirektören stod och gapade.
- Det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag gick med i
Fältbiologerna, utbrast han sedan. Jag har ju börjat fundera på varför våra
klimatmodeller helt misslyckats med att förutspå klimatet de senaste dussinet
året, och varför väderstationer försvinner, varför urban uppvärmning ignoreras,
hur normalisering…
- Åh, det måste vara morbror Dannys förtalstaktik mot Climateaudit och Steve
McInyre. Jag hoppas den var vacker, för det sade jag till honom att den var.
- Ja, vi brukar säga det när de näbbstövlade aktivisterna ringer, sade
kommunikationsdirektören. Det kan ju fan inte hålla reda på alla dumheter som
en massa galningar i organisationen hittar på. Tack skall du ha, min gosse, för
att vi slapp förtalstaktiken mot Climateaudit.
Harry Readmes förlåtelseresa formade sig mer och mer till en ren triumfärd.
Överallt mottogs han som en hjälte, och de tidigare miljöaktivisternas glädje
över att ha sluppit kedja fast sig vid träd som vi ändå har extremt överskott
av eller inte påtvingas 25 kr/KWh för att hållbar energi är ohållbar, visste
inga gränser
Tykos generade uppsyn över sin sons beteende förbyttes så småningom i ett stolt
leende. Vid den sista mailadressinnehavaren föreslog han själv att Harry
Readmes beteende borde få en odödlig etikett, något i stil med hur ett antal
skurkar bröt sig in hos partimotståndare för att placera avlyssningsutrustning.
- Jag är kanske inte mannen att föreslå…. sade han. Men jag känner att
stämingen kräver att denna unika händelse får ett passande namn. Harry Readme
har spritt E-post och modellkodsfiler som bevisar att globala
uppvärmningsaktivisterna i åratal spritt lögner, försökt styra akademisk
forskning, mobba kritiker, manipulerat datakoden – och inte ens själva tror på
vad de i ideologisk nit påstått. Jag föreslår att vi kallar detta: Climategate!
Folket runtomkring ropade entusiastiskt ”Climategate, hurra!” och hissade Harry
Readme i luften.
Far och son avtågade under energirika applåder.
När de begav sig hemåt - efter att Tyko lovat att montera bort den värdelösa
gengasen - hade skymningen fallit över väckelserörelsen för påstådd
människoskapad global uppvärmning. Det var ju trots allt den tredje
vargavintern i rad och folk kunde knappt ta sig fram i de snödrivor som tornade
upp sig.
- Vår son är en realistisk människa, löd Tykos budskap när de trädde in i
hemmet.
- Det var en välsignad jul, sade Harry Readmes ömma moder och fick något
kritiskt i blicken. För den här sagan tilldrog sig som sagt vid den tid då vi
kunde hoppas på en mer realistisk och självkritisk syn på hur vetenskap bör
fungera.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
framtidsmiljö"! -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Novell: Harry Readmes julafton - Ahrvid Engholm
