[SKRIVA] Några skrivtips

  • From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
  • To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Sat, 1 Jan 2011 17:46:26 +0100

Sitter här på nyårsdagen och slötittar på "Trollkarlen från Oz" (en fantastisk 
film!) och tänkte jag kunde passa på att nedteckna några skrivtips. Jan-Erik 
har nyligen postat en text, och det kan tänkas finnas både han och andra som må 
vara intresserade.
  Skrivtipsen är rakt ur skallen, i just detta ögonblick...
 
* Tänk igenom vad du skall skriva i förväg! Det funkar inte att bara sätta sig 
ned och tro att "ja, jag kommer nog på något efterhand...". Man behöver inte ha 
allt färdigt, men någon form av outline är bra och en del detaljer. Själv 
tycker jag att det allra svåraste är att hitta på just storyn, intrigen. Det 
tog mig åratal att att komma på hur man måste tänka för att konstruera en 
story. Jag menar att just intrigmakandet (få till storyn, det som händer, det 
som driver på berättelsen!) är det mest underskattade i skrivprocessen.
 
* Skriv mycket, och läs mycket. Det är som en skidåkare som tränar mil efter 
mil. Man måste skriva varje dag - det behöver inte vara högkvalitativt 
skrivande, utan det gäller att få bokstäverna i kroppen. Och att läsa mycket är 
viktigt. Man kan få små tips och uppslag. Det är inte alls fel att låta sig 
inspireras av hur andra skriver och "härma" bra författare. (Lyckas man härma 
en storfräsare blir man ju en storfräsare själv! Man lyckas nog inte, men att 
ens försöka kan ge en hel del.)
 
* Det två viktigaste avsnitten är början och slutet. I början av berättelsen 
*måste* man få med sig läsaren. Annars är allt förlorat. Läsaren som tröttnar 
efter 1-2 sidor kommer ju inte att läsa resten. Starten är en oerhörd utmaning! 
Just listen: man måste presentera storyn, problemet, det som skall hända; 
samtidigt skall man skissa huvudpersoner och miljö; det skall vara snärtigt, 
välskrivet och intressant utan att kännas överlastat och trångt. Helst skall 
allt avklaras i de första 1-2 styckena. Och i slutet skall allt knytas ihop, 
inga eller få lösa trådar, konflikten skall vara avhandlad, och helst skall man 
ha någon bra formulering i sista meningen. Att skriva allt det där i mitten är 
mer som ett lätt joggningspass.
 
* Dialog är viktigt! När personerna pratar är de närvarande, och vad de säger, 
sättet att prata är ett utmärkt sätt att indirekt åstadkomma personteckning. 
Dialog för också storyn framåt. Personer kommenterar ju vad de gör, vad de 
tänker göra, vad de gjort, vad som händer runtomkring - allt det är grunden i 
ett händelseförlopp. Jag tycker att man bör växla mellan berättande och dialog. 
Det bör inte komma långa avsnitt som bara är återberättande, för det blir litet 
trist och tradigt. (Långa avsnitt som enbart är dialog kan också vara litet 
trista. Framför allt blir det väligt pratigt, tjafsigt. Man *kan* ha för mycket 
dialog!)
 
* Stilistik: skriv kort, enkelt och varierat! Jag tror en hel del på det där 
LIX-konceptet. (LIX = läsbarhetsindex. Bygger på korta meningar, inte för långa 
och ovanliga ord.) Bra stilistik är inte att skriva krångligt, utan att skriva 
rakt och enkelt. Hemingway var t ex en mästare på att inte krångla till det. 
Man skall inte välja de många och konstiga orden, utan de *rätta* orden. Ett 
*rätt* valt ord kan vara värt ett halvt stycke i styrka. Men samtidigt får det 
inte bli platt. Man bör variera. Jag tycker inte man behöver välja "svåra" ord 
men man bör välja ord som bär på betydelser, som har litet färg, kanske 
personlighet. Man kanske kan välja idiom (uttryckssätt) som kanske är mindre 
vanliga, men fullt begripliga för en genomsnittlig läsare. Kort exempel: hur 
många säger idag att "gå upp i limningen"? Det är litet ovanligt, men jag tror 
alla begriper det. Att gå upp i limningen är när något eller någon spricker, 
gärna kombinerat med att bli väldigt irriterad. Man behöver inte använda de 
krångliga akademiska orden, men det finns mycket intressant på ordspelfältets 
mittplan att leka med som är begripligt. Och när man korrläser sin text skall 
man hålla utkik efter att liknande eller samma ord inte förekommer nära 
varandra.
 
* Vad skall saker heta? Även här är mittfältet bra: inte för exotiskt, men inte 
heller för alldagligt. En huvudperson kan inte heta Kalle Pettersson eller 
Gregorius Appelqvist von Knöckenbrock. Lisa Blomdahl kan nog funka, eller 
Petter Jonasson. En rymdskeppskapten kan heta George Cunningham, men knappast 
Oxymoliock Fnock. En apparat kan kallas en nivåstabilisator men knappast 
"interdimensionell kvarkhypnotron" (en av de få sämre sakerna med "Star Trek" 
är deras gojiga technobabbel). En av mina återkommande huvudpersoner är 
månpolisen Peter Dustin. När jag tänkte på namnet funderade jag först på något 
med måndamm, "moon dust". Sedan föll ögonen på postorderfirman Dustin (som 
säljer datorprylar och elektronik) och då slog det till. (Man kanske kan få 
sponsring rent av!) Jag behövde ett namn som lät litet engelskt men kan finnas 
i t ex Sverige också. Inte något platt, vanligt namn, inte heller något 
exotiskt svåruttalat.
 
* Man får gärna skriva kortare, och i novellserier! Allt behöver inte bli en 
roman, och det är förresten enklare att skriva 20 000 tkn än 500 000. Det är 
bara 4% av jobbet. Och när man är klar med novellen kan man hitta på en *ny* 
novell, så det blir roligare och mer omväxlande. Och man behöver inte 
nyuppfinna allt. Man kan ha genomtänkta figurer och bakgrunder som kan 
återkomma (jag har en 3-4 olika novellserier). Noveller kan kräva litet mer 
finess (man kan inte bluddra bort tankefel i en ordmassa, som i en roman, utan 
allt måste sitta i en novell!) men kräver å andra sidan mindre jobb, och det är 
lättare att få pubbat. Om inte annat har en bra novell alltid hygglig chans att 
komma med i någon mindre kulturtidskrift (jag har haft mycket sådant pubbat) 
och man kan även prova mindre landsorstidningar (där har jag också varit - t ex 
i Nya Åland nyligen).
 
* För science fiction bör man som författare ha iaf halvhygglig vetenskaplig 
allmänbildning. När jag gick gymnasiet hette det "naturvetenskaplig linje" och 
har man iaf 3:a (som betygen hette då) i Na-ämnena i gymnasiet duger det bra. 
(Jag är nog själv överkvalificerad för "halvhygglig" vetenskapsbildning, efter 
väldigt många vetenskapskurser på universitetet.) Man får gärna hålla sig a 
jour med teknik och vetenskap, läsa Illustrerad Vetenskap och Ny Teknik och så 
där. Men man behöver inte vara Einstein. Man behöver inte kunna lösa 
tredjegradsekvationer i huvudet. Plöj en del popvetarböcker (Sagan, Asimov, 
Dawkins m fl är bra). Ett bra allmänt tips är att att vara litet vag kring 
avancerad vetenskap. Kommer man inte på exakt flykthastighet från Mars kan man 
säga något om att den är "mycket mindre än jordens" (det är den) och raketen 
man beskriver för en marsstart blir mycket mindre än en Saturnus 5 utan att man 
behöver ange det i ton.
 
* Ha roligt när du skriver! Har du det tråkigt har läsaren också tråkigt. Att 
skriva bör vara lustfyllt. Det kan bära emot en liten stund när man sätter sig 
ned vid tangenterna, men så upplever man det här att man kommer in i ett 
"flow", ett flöde där orden hittar sig själva och man får en massa idéer. Jag 
tycker att man gärna får stoppa in humoristiska saker i det man skriver. Kanske 
något skämt eller en udda vridning i en dialog. (Jag gillar ö h t att skriva - 
försök till... - rent humoristiska noveller!) Låt kanske personerna vara litet 
udda eller göra udda saker. Man kan hitta på mycket.
 
* Jag tycker man skall skriva i ett svep, eller i ett pågående sammanhang 
(längre saker kan näppeligen skrivas i ett svep), och först därefter redigera 
och efterbearbeta. Man skall ta tillvara på flödet. Korr och fel och misstag 
kan man fixa när man redigerar efteråt. Vid redigering skall man f ö inte alls 
vara rädd för att stryka, ändra, lägga in något nytt (om det behövs). Vad 
gäller strykning tycker jag f ö att alla romaner som skrivits efter att 
ordbehandlaren slog igenom (typ mitten av 80-talet) så gott som utan undantag 
är 30% för långa. Man skall skära (undantag: en relativt kort novell, ty 
noveller är från början koncentrerade; men långnoveller kan beskäras!).
 
* Strunta i det introspektiva, det "finlitterära". Skall man idag bli 
uppskattad på kultursidorna verkar det som om man skall skriva något slags 
självutlämnande flumprosa. Det skall vara litet av missförstådd konstnär som 
har betraktelser om livet, universum och allting. Gärna oändliga inre monologer 
och inte minst sociala problem: ens make prasslar, chefen är elak, disken 
tornar upp sig i köket, ungarna bråkar på dagis och på toppen av allt har ens 
kära katt just dött eller fått mask i magen. Det lär vara så att när Ulf 
Lundell slog igenom med Jack 1975 blev majoriteten av förhoppningsfulla manus 
(av de tusentals de stora förlagen skrattar åt årligen!) Jack-kopior. En 
missförstådd konstnär som drar runt och flummar, typ. Skönlitterär prosa bör 
underhålla. Det bör vara spännande, roligt, gripande. Hitta på en skröna du 
själv tycker är väldigt kul. Världen regeras av Stieg Larssons och Dan Browns 
och JK Rowlingar. En extremt liten minoritet får nobelpriset och fina 
recensioner (men säljer inte alls lika bra som Stieg JK Brown!). 
Historieberättandet kommer från Cro Magnon vid lägerelden för 100 000 år sedan, 
och den som vann var den som vann lyssnarna. Inget annat räknas.
 
Usch, det här blev längre än jag tänkt (och Oz-filmen är sedan länge slut!) och 
det finns säkert många fler tips jag kunde ge er. Jag har själv skrivit 
konstiga små noveller (vanligen sf) i över 30 år. Jag minns med skammens 
rodnand ett par usla försök i ett fanzine från 1978. Jag skickade grejor till 
Sam J och JVM (innan jag så småningon faktiskt kom med, 1984!). Jag har suttit 
som novellredaktör på t ex Nova SF och Teknikmagasinet och sett många 
"plågsamma novellförsök..." och den här listan har jag hållit på med i snart 14 
år. Det är många olika erfarenheter man får genom åren. Så jag hoppas det jag 
förtäljt kan vara till nytta.
 
--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ 
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C 
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik 
framtidsmiljö"!                                          -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts:

  • » [SKRIVA] Några skrivtips - Ahrvid Engholm