Förre finansborgarrådet, kommunikationsministern, M-ledaren och Stockholms-landshövdingen (i den ordningen) Ulf Adelsohn har utgivit sina memoarer, Med liv och lust (Norstedts), och var på Judiska församlingen i Stockholm för att berätta om boken. Jag nämnde bokträffen i Diversekalendern och att man måste föranmäla sig. Det är trist, men judiskt anknutna aktiviteter har en ständig hotbild mot sig (och det lär vara ännu värre i Malmö än Stockholm). När man kommer dit (Wahrendorffsgatan 3 nära Kungsträdgården) är det en tvådörrassluss med en säkerhetsvakt och man måste visa legitimation. Jag misstänker att fönstren är skottsäkra också. Jag var föranmäld och hade leg, så det var inga problem, men kom i håg anmälan+ID om ni läser om events hos judiska församlingen. Det är en jättetjusig byggnad, storstilade marmortrappor, långa rader oljemålningar på väggarna, en stor samlingssal med utsmyckning i bladguld, osv. För mig var det dock första besöket. En snäll man vars svärsson inte dykt upp lät mig ta en stol på rad två. Säkert 100+ närvarande. Ulf Adelsohn var där för att han faktiskt, på faderns sida, är av judisk börd. (Men inte förste moderatledaren så beskaffad. Gunnar Heskscher på 60-talet hade också judisk bakgrund.) Hans mor var "kristen" men hela familjen var helt indifferenta till det religiösa. UA berättade att alla kvarvarande i släkten på 30-talet "konverterade" till kristendomen, vilket inte speladee någon som helst roll. "Ingen hade satt sin fot i en synagoga, och ingen satte sin fot i en kyrka efteråt." Men nazisterna brydde sig inte om sådant. Trots att han var officiellt (helt oreligiös) "kristen" sov UA:s far under WWII med ett självmordspiller vid sängen. Man visste aldrig om nazisterna skulle komma. Familjen kom från Polen (det var ett släktforskningsprogram om detta på SVT där UA:s bakgrund belystes, farfars far eller så kom till Sverige 1860) liksom namnet. "Adelsohn" har inget med "adel" att göra utan var ursprungsnamn, ungefär som Medelsohn. UA har egentligen aldrig brytt sig om sin judiska bakgrund, det var aldrig någon som sade ett ord om det i det moderata partiet, eller i övrigt under hans långa karriär i offentlig tjänst. Men på senare år, "det blir så när man blir gammal", och kanske tack vare TV-programmet, har han kommit att gräva mer i saken, och tog upp det ganska utförligt i boken och under föredraget (som f ö också bevistades av hans hustru, kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth). Jag har alltid gillat Ulf Adelsohn, som framstår som en "glad gamäng" med humor och självironi. Han kom f ö från ett möte i Italien samma morgon, tillsammans med Carl Bildt (efterträdare), som han tycks ha bra relation till. Det var värre med Gösta Bohman (företrädare) som egentligen ville sitta kvar istället för att släppa in UA. Två perioder tyckte UA var de bästa. Han valdes in i Stockholms stadsfullmäktige 1966 och blev på 70-talet finansborgarråd (den högsta posten), som var den första bra perioden, och i stadshuset lärde han sig politiken rejält, att ge och ta och samarbeta, även med sossarna som han hade god relation till. Partiledartiden var en pina. Men han uppskattade mycket de tio åren som Stockholms landshövding, den andra bra perioden, ty "som politiker är alltid många emot en, men som landshövding är man bara där som någon som finns för att göra något gott". Han var också en period ordförande för SJ och noterade hur han nu fått "hundra procent rätt" i alla problem som drabbat tågtrafiken. Han lät litet skadeglad, faktiskt. Han nämnde att bland säkert 1000 socialdemokrater han haft att göra med hade han inga problem med 999. Det gick alltid att komma överens, nå en kompromiss de flesta kunde ta (som han lärt sig från stadshuset). Men med Olof Palme gick det inte - det var alltid konfrontation, hur meningslöst det än var. (UA:s kritik mot Palme är ingen hemlighet. Han har nämnt det många gånger.) En tablå från hur det kunde gå till, när UA var kommunikationsminister: Ulf A lade ett förslag om att pengar för vägarbeten skulle flyttas från AMS till Vägverket (som hade bättre sakkunskap och kunde använda medlen bättre). Då blev han uppring av någon från sossarna: - Vi kan inte ta det här förslaget, sade uppringaren. Vi hos sossarna har ju lagt i princip samma förslag. - Men vad bra, då är vi överens! sade UA. - Nej, det går inte att stödja ett moderatförslag hur bra det än är... Vad som hände med förslaget framgick inte, men det var tydligen hård konfrontation under Palmes tid, även där man borde vara eniga... Det kom en del publikfrågor efter UA:s föredrag (som var bra, hälften hans familjs judiska bakgrund, hälften politiska bakgrunden) men när det föreslogs att han "underdrivit" sin judiska bakgrund reste sig kulturministern och hustrun Lena och sade: - Ni skall se när Nobelprisen kommer. Då sitter Ulf och räknar antal judiska pristagare. Senast var det 5 av 8... Och då sade Ulf Adelsohn: - Ja, och därmed är det väl dags att sluta. Som vanligt får Lena sista ordet... Och det blir sista ordet här också i en kort rapport från en intressant kväll. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).