[SKRIVA] Mer om McDevitt

  • From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
  • To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Fri, 22 Jul 2016 16:59:30 +0000

Mer om McDevitt

Tidigare recenserade jag (på engelska) Jack McDevitts Moonfall, om hur en 
jättekomet krossar månen och ställer till med en massa förödelse. Trots att den 
boken hade sina brister - alldeles för många personer som gjorde boken 
splittrad, och en viss osannolikhet i intrigen - tyckte jag McDevit faktiskt 
skrev bra. Så jag plockade nyfiket upp ytterligare några böcker att läsa.
  Jack McDevitt föddes 1935 (se mer på 
https://en.wikipedia.org/wiki/Jack_McDevitt) och har en ganska splittrad 
bakgrund. Han har varit i amerikanska flottan, jobbat som engelskalärare och 
varit tullinspektör. Även om han vann en novelltävling i sitt college, 
debutereade han "på riktigt" mycket sent, med en novell i The Twilight Zone 
1981 (då han avr 46 år) och med sin första roman 1986 (då han var 51!). Att han 
började skriva på allvar så sent förklarar han med att han läste Charles 
Dickens och fick mindervärdeskomplex: han ansåg att han aldrig skulle kunna nå 
upp till Dickens nivå...
  Men han når ganska långt ändå. McDevitts språk är lättflytande, varierat, 
spänstigt, hans dialoger låter "naturliga", hans personer verkar trovärdiga och 
han har ett skarpt öga för smådetaljer i miljön. Svagheter är dock att han 
tyärr skriver en smula långrandigt (få böcker förlorar på  att beskäras med 
30%!) och intrigerna kan ha tankehål och onödiga utvikningar. Men han har 
nominerats för noveller och romaner till Nebulan ett dussintal gånger, vunnit 
Nebula-priset en gång, nominerats till Hugo-priset, vunnit JW Campbell-priset 
och RA Heinlein-priset, bland annat. Han har utgivit några novellsamlingar och 
fristående romaner, men de flesta romanerna ligger inom två huvudserier.
  I Academy-serien (sju romaner mellan 1994 och 2013) får vi följa piloten 
Priscilla "Hutch" Hutchinson, en frilansande stjärnpilot som ofta tar uppdrag 
för The Academy. Böckerna utspelas på 2200-talet. Denna akademi ägnar sig åt 
astroarkeologi, att utforska nya planete, då mänskligheten just fått FTL, 
Faster Than Light-teknologi för rymdfar. Jorden har  enats i någon sorts löslig 
konfederation men plågas av viss miljöförstöring och resursbrist. Man har just 
börjat upptäcka spår av numera utdöda utomjordiska civilisationer.
  Alex Benedict-serien (sju romaner mellan 1989 och 2014) utspelas över 9000 
(!) år in i framtiden. Vi följer antikhandlaren Alex Benedict och hans pilot 
och sekrererare Chase Kolpath. Jordens under årtusendena växande konfederation, 
som når några hundra ljusår ut i rymden, har under de tusentals åren genomgått 
tre större kollapser (ekonomisk kris, atomkrig kanske) och mycket information 
om historien har försvunnit. Benedict försöker dock jaga rätt på information 
och de få historiska artefakter som finns kvar. En intressant detalj är att man 
använder AI:s som medhjälpare i hemmen och i rymdskeppen, vilka projicerar sig 
i luften som riktiga personer och antar olika identiteter.
  Något om de McDevitt-romaner jag nu läst.

Chindi (2002) ingår i Academy-serien och blev nebula-nominerad. Hutch hyrs in 
av The Contact Society, en grupp som tror på flygande tefat, för att undersöka 
mystiska signaler som kommer från en neutronstjärna. De visar sig komma från 
stealthiga satelliter. När man följer riktningen på signalerna kommer man till 
intressanta planeter (med mindre utvecklade civilisationer, varav en förgört 
sig i ett  atomkrig) och slutligen till ett enormt rymdskepp, kallat Chindi.
  Romanen har jämförts med Arthur C Clarkes Möte med Rama i form av dess 
sensawondriga sätt att beskriva mötet med något enormt och utomjordiskt. 
Riktigt till Clarkes nivå når inte McDewitt, men det är inte så illa ihoptotat 
ändå.

Så har vi två böcker i Academy-serien.
  Seeker van Nebulan 2005! Alex får en dag besök av en kvinna som har en antik 
plastkopp, som kan ha kommit från ett av rymdskeppen (kallat Seeker) som 
margolianerna - i denna framtid närmast en legend! - många tusen år tidigare 
använde för att utvandra från jorden och starta en ny koloni. Margolianerna var 
en sekt som inte trivdes på jorden och dess vid den tiden mer intoleranta 
klimatmot avvikare. De hade hittat en planet att kolonisera, men höll dess läge 
hemligt. Och när de stuckit upphörde alla kontakter med dem - margolianerna 
blev till en legend.
  Vi får följa hur Alex och Chase steg för steg, med utgångspunkt från den 
antika koppen, försöker hitta margolianernas sägenomspunna koloni. Ibland 
utsätts de för  sabotage av någon okänd som tydligen vill stoppa deras sökande. 
Det är faktiskt bra berättat och Nebula-priset verkar välförtjänt.
  I Coming Home (2014) råkar Alex komma över en s k Corbett-sändare från 
mänsklighetens tidiga "guldålder" inom rymdflyg. Men upptäckaren, 
astroarkeologen Baylee är död, och man vet inte varifrån föremålet kommer. Alex 
och Chase börjar spåra den i hopp om att komma över en källa av många tidiga 
rymdfartsföremål, från Apollo-eran och strax efteråt, som vore värda enorma 
belopp. Samtidigt väntar jordfederationen på hemkomsten för det förolyckade 
rymdskeppet Capella, med över 2000 personer ombord.
  (Det kräver en förklaring. Det händer mycket sällan, men ibland händer 
olyckor när man FLT:ar genom pseudorymden. Ett rymdskepp kan försvinna och dyka 
upp ett bestämt antal år senare under några timmar, för att försvinna igen  - 
och på rymdskeppet har dessa år bara inneburit några dagar.)
  Capella har varit försvunnet i över fem år, men beräknas komma tillbaka under 
högst 8 timmar vid en bestämd position. Chase får i uppdrag att ingå i den 
flotta av rymdskepp som skall försöka hinna evakuera alla passagerare innan 
Capella försvinner igeno - nästa chans att evakuera blir först fem år senare. 
Till saken hör att Ale farbror Gabe är ombord på Capella. I berättelsen vävs 
dramat kring räddningsaktionen kring Capella samman med jakten på källan för 
Balyees värdefulla antikföremål.
    Vad som utmärker McDevitt är att historierna känns rätt mysiga samtidigt 
som de är väldigt mycket Sense of Wonder. Vardag och rymdens oändlighet med 
mycket vita  prickar i ett svart mörker (som det hette i en intervju med en 
välkänd svensk sf-fand i Aftonbladet 1980) i ett. I bägge bokserierna finns 
kvinnliga huvudpersoner som förutom att kunna sköta en strålpistol med skinn på 
nästa också ständigt har synpunkter på hur attraktiva (eller ej) karlar de 
möter är.¨Personskildring och ialog är litet åt robert Heinlein-hållet, det 
visionära är kanske litet Asimov (Stephen King hr utnämnt McDevitt till "Arthur 
C Clarkes och Isaac Asimovs naturliga efterföljare") och space operan påminner 
inte så litet om Poul Anderson.
  Böckerna är kul att läsa. Och det är gott nog. McDevitt skriver bra.

Bara en avslutande synpunkt angående Alex Benedict-serien. Det har gått över 
9000 år från vår tid, och visserligen har jorden och hennes konfederation 
genomgått flera enorma nedgångar och katastrofer - men tillvaron är trots det 
otroligt lik vår värld som den ser ut nu!
  Man har bilar som vi (och dessutom flygbilar). Istället för TV har man "sims" 
(från simulering), utsändningar i 3D/VR som man antingen kan se vid disdan om 
eller kliva in och spela med i. Det finns konstiga luckor. Man har avancerade 
infosystem, men inget som påminner om Internets sociala medier, inga 
smartphones (men däremot det som kallas "commlinks", som bärs som armband). En 
förklaring är förstås att bokserierna påbörjades innan sociala medier och 
smartphones slog igenom. Man har hus som påminner om våra, och kontor och jobb 
och parker och krogar och universitet - som inte verkar ligga 9000 år från vår 
värld.  Och det är konstigt, då McDevitt samtidigt hävdar att så mycket 
historisk information försvunnit. Bara sex av Shakespeares pjäser finns kvar 
och en handfull Hollywood-filmer (bland dem "Casablanca" och "Abott & Costella 
möter Frankenstein") och mycket  om vår tid nu är suddigt och inkomplett. Man 
känner till Churchill men inte en enda inspelning finns kvar så man vet inte 
hur han lät.
  Jag tror inte att vår grundläggande historiska information försvinner så 
lätt. Det räcker med att ett enda exemplar av t ex Nationalencyclopedin 
överlever WWIII och WWIV för att alla historiska luckor skall fyllas igen. Och 
den har trycks i 100 000-tals ex, och det finns hundratals liknande 
uppslagsverk på olika språk i totalt sett 100-tals miljoner ex. Det är svårt 
att tro att ALLA dessa (för att inte tala om alla andra böcker) försvinner. Man 
måste släppa jättevätebomber över varje kvadratmil av jorden - iaf landytan  - 
för att allt skulle försvinna. Det  går inte att jämföra med att en hel del 
information från t ex antikens Grekland är försvunnen. Informationssystemen var 
väldigt mycket primitivare då. Datorer och infonät må slås ut av EMP från 
kärnpuffar, men info på fysiska medier torde vara extremt svårt att förlora.
  McDevitt har att kämpa mot anakronismer och inte 100% rimliga 
historieantaganden.
  


--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in 
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för 
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2016, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids 
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som 
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum 
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
 /> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)


-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts:

  • » [SKRIVA] Mer om McDevitt - Ahrvid