[SKRIVA] Mars pannkaka

  • From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
  • To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Sat, 7 Jun 2008 11:28:33 +0200

Mars pannkaka

Mitrania brukar ofta ha längre ämnesartiklar. Det är i och för sig bra, men jag 
blir tveksam när artikeln är så slarvigt skriven och förvirrat researchad som i 
senaste numret. I "Marsianska drömmar" börjar artikelförfattaren Robert 
Andersson med att gå igenom några av de sf-verk som behandlar Mars. Därom är 
inte så mycket att invända. (Men jag visste inte att KS Robinson översatts - 
svenska titlar anges - och det är välkänt att Bradbury *egentligen* inte skrev 
om Mars utan lätt förklätt om amerikanska Mellanvästern.)
  Det blir värre när artikeln kommer till vetenskapen som är rörig, ibland 
felaktig eller åtminstone svagt grundad.
  Innan dess några noteringar om stilistiken, som tyder på att artikeln är ett 
hafsverk. Vi får veta att "utan vatten kan inga utvecklade livsformer 
utvecklas" (tårta på tårta) och läsa om den "onaturligt täta atmosfären" på 
Venus (är inte Venus en del av naturen? - fel adjektiv!). Icke betydelsebärande 
"så" är legio i texten (nio av tio "så" kan ju strykas) och vi bjuds även på 
följande paj: "Rymdresor är mycket mer komplicerade än resor mellan olika mål 
här på jorden." Are you kidding! Jag trodde rymdresor  var en baggis.
  Så till faktabristerna:
    * Artikelförfattaren kan inte bestämma sig för om solvind/partikeltryck kan 
eller inte kan förtunna marsatmosfären. På sid 37 sägs si, i motsats till sid 
38 och 43 där istället så sägs. (Men nu så sägs ju "så" så ofta på så många 
ställen så där i allmänhet ock...så.)
  * "Mars ligger längre bort från solen och borde därför logiskt haft minst 
lika mycket vatten som jorden." Vilken logik är det? (Det anses att vatten 
anlänt till jorden genom kometer, och då Mars är mindre är det möjligt att dess 
svagare gravitation dragit åt sig färre vattengivande kometer. Men jag kan inte 
till fullo utreda saken - däremot undrar jag vad "logiskt" det är artikeln 
syftar på.)
  * Mars "har ingen stor måne som kan stabilisera den", får vi veta. Men vilken 
"stabilisering"? Har man sagt A får man säga B och förklara vad B är.
  * Phobos ser "ut att vara två tredjedelar så stor som Luna". Jag undrar bara 
om Phobos ser ut att vara 0,67 eller 1,67 gånger månens storlek? (Man bör 
undvika så oklara formuleringar! Ungefär "två tredjedelar av  månens storlek" 
hade varit bättre.)
  * "Att Mars var en så pass varm planet" får vi veta - men att Mars skulle ha 
varit "varmt" i vår mening är inte etablerat.
  * Därefter spekuleras om en växthuseffekt från vulkanisk koldioxid, tydligen 
i fåkunnighet om att den kraftigaste växthusgasen är - vattenånga! (Och 
förresten, jag skall inte utesluta aktiva marsvulkaner, men marsskorpan är i 
snitt ca *40 km* tjock, i motsats till jordens 10 km - Mars' mindre storlek har 
gjort att skorpan kylts snabbare - och magma har rejält mycket längre väg att 
tränga upp.)
  * Att nedslag från en småplanet skulle ha "sopat bort" atmosfären misstänker 
jag är ovetenskapligt. Sådana nedslag ger troligen tvärtom *mer* 
atmosfärsbyggande material!
  * En slätt där "atmosfären /är / något tätare" utropas som lämplig 
landningsplats då det är "lättare att bromsa in landningsfarkosten". Men sådan 
inbromsning måste ske i de *övre* atmosfärslagren, och mindre tryckskillnad 
nära markytan spelar härvidlag ingen roll. Nära marken måste landaren redan ha 
förlorat nästan all potentiell energi - där är för sent att börja 
atmosfärsbromsa.
  * Det talas mycket om att den kraftigare kosmiska strålningen utesluter liv. 
Men så är det inte - för mikroorganismer. Många lägre organismer tycks tvärtom 
vara mycket strålningståliga, även om det inte gäller alla. (Strålning  är dock 
ett problem för t ex människor, men vi kan alltid förskansa oss bakom 
stråldämpande väggar så mycket tid som möjligt. F ö är det allvarligaste 
strålproblemet i rymden nära vissa planeter pga deras magnetfält och vid tider 
för s k soleruptioner. Men det nämner inte artikeln.)
  * "Att flyga direkt till Mars är omöjligt eftersom det kräver för stora 
energimängder", sägs det. Syftar artikeln på at flyga i en *rak linje*? Har 
någon föreslagit något så konstigt? Självfallet måste man flyga i framför allt 
en s k hohmanbana. En sådan bana utnyttjar dock inte himlakropparnas 
gravitationskrafter. Artikeln verkar här blanda ihop hohman- och 
gravitationsslungebanor.
  * Men artikeln är intill obegriplighet förvirrande om vad en hohmanbana är. 
Det hela är enkelt: en hohmanbana mellan jorden och Mars är en elliptisk bana 
runt solen som korsar både jordens och Mars' banor. Man startar från jorden och 
väljer en ellips som korsar marsbanan vid den tid då man kan möta Mars. Givet 
att man inte väljer mer exotiska gravitationsslungebanor är hohmanbanan den 
energisnålaste.
  * Rymdskepp har ofta två reservdatasystem, får vi veta? Varför just två? Var 
har artikelförfattaren fått det ifrån? Platsen medger inte ett komplett 
utredande, men om vi jämför med rymdfärjan har den *fem* datorer, var och en 
kapabel att beräkna farkostens ballistik m m. Dessa samverkar på ett 
komplicerat sätt med interna "omröstningar" som om jag i hastigheten räknat 
rätt ger ca fyra säkerhetsnivåer mot haverier. I varje fall för detta, kanske 
det mest kända rymdskeppet, kan man inte tala om "två reservdatasystem". (Det 
slår mig också att ett marsskepp naturligtvis i värsta fall kunde få 
navigeringsdata uppsänd från datorer på jorden. Exempelvis Apollo 13 förlitade 
sig på denna ytterligare säkerhetsnivå.)
  * "Tar man med sig väte /till Mars/ går det via kemiska reaktioner att 
framställa vatten och metan. Vattnet kan omvandlas till syre och väte." Varför 
skulle man ta med sig väte, göra vatten av det - och sedan ta tillbaka vätet 
från vattnet igen? Det vore ineffektivt och slöseri med energi.
  * "Man  kan också tänka sig att väte kommer att användas som energikälla." 
Nej, det kan man inte. Fritt, obundet väte är en bra energikälla - men sådant 
finns inte. (Den lätta vätemolekylen är den första som flyktar från en 
atmosfär.) Väte är enbart ett energibärar/lagringssystem. Vid tillverkning av 
väte går det åt aningen mer energi än det man sedan får ut när man åter 
förbränner det. Att säga att väte är en energikälla är som att säga att 
elektricitet är en energikälla.
  * Artikeln spekulerar över att industriell aktivitet à la jorden skulle ge 
Mars extra koldioxid, för en växthuseffekt. Men det är knappast troligt om man 
inte på Mars hittar stora lager stenkol och olja, samt syre att förbränna det 
med. (CO2 på Mars lär snarare komma från infrusna lager av ämnet.)
  * En annan spekulation handlar om att sprida mörkt damm på Mars från gruvor 
på Mars' månar. Känner mig djupt skeptisk mot idén. Man strösslar inte saker 
som konfetti genom en atmosfär på tusentals kilometers höjd.
  * Artikeln menar att Mars vid terraforming skulle få svårt att hålla kvar en 
atmosfär. Men så illa är det inte. Man räknar med att månen, som bara har halva 
Mars' gravitation, skulle kunna behålla en atmosfär av jordtyp i si så där 10 
miljoner år (50 ggr längre tid än Homo Sapeins funnits, i princip oöverskådlig 
tid alltså). Mars skulle behålla atmosfären bra mycket längre, så lång tid att 
vi inte behöver bekymra oss. (Och vad säger att vi inte kan fylla på atmosfären 
efter 100 miljoner år om så behövs?)
  * Vi får veta att marsdräkter är problematiska för att en rynmddräkt av idag 
skulle väga 34 kg på Mars. Det är knappst problemet! Elitsoldater marscherar i 
jordens gravitation många mil med packningar på 50-60 kg. (T ex marschen mot 
Port Stanley under Falklandskriget.). Förutom att 34 kg sålunda framstår som 
hanterligt, slipper en marsastronaut släpa på mycket av sin egen jordvikt! En 
person som väger 100 kg, skulle bara väga drygt 30 på Mars, så han/hon och 
dräkten skulle då väga 64 kg - hela ekipaget skulle väga 1/3 mindre än den 
nakna personen på jordytan. (Problemen med marsdräkter är andra: att göra den 
bekväm för längre tids användning, att ger den rörlighet, att i möjligaste mån 
skydda mot strålning, temperaturreglering, hantering av kroppsavfall, osv. 
Vikten är av mindre...vikt.)
  * Jag har mycket svårt att tro på att marsastronauter skulle hinna bli 
uttråkade av sysslolöshet. Rymdexpeditioner är komplicerade, rymdskepp är 
komplicerade och man späckar dem fulla med instrument och beordrar massor av 
forskning. Besättningen kommer oavbrutet att få läsa av forskningsdata, kolla 
instrumenten, göra experiment, syssla med underhåll, träna kroppen (flera 
timmar/dag), osv. De blir snarare överarbetade än undersysselsatta.
  Det kanske finns andra tabbar och tveksamheter som jag missat. Intrycket man 
får är att artikeln "researchats" genom att en massa faktoider, "snippets" och 
spekulationer sammanställts från en rad disparata källor (t ex på nätet) utan 
rimlighetsbedömning och försök att få allt att internt hänga ihop. Artikeln ger 
inte mycket till vettig bakgrund för den som exempelvis tänkt sig skriva någon 
skönlitterär berättelse om marsexpeditioner.
  Jag vill slutligen anföra att jag personligen tror att det är betydligt mer 
realistiskt och praktiskt att kolonisera månen än Mars. (Månen kan t o m 
terraformas, om man kraschar ett antal kometer mot den för att få 
atmosfärsmaterial och en snabbare rotationstid.)
  Skälet är enkelt: månen ligger tre dagars resa bort - Mars ligger nio månader 
bort! Det är så mycket enklare och billigare att ta sig till månen. Och om viss 
mätdata stämmer, om vatten i sprickor vid måpnpolerna, kan en mänkoloni även  
bli självförsörjande. Det är förstås även vad jag skildrat i min novellsamling 
Mord på månen. Bosättningar blir företrädesvis underjordiska (vilket minimerar 
faror med kosmisk strålning) och på månens baksida kan man bygga stora 
radioteleskop för att söka efter utomjordiska signaler (månen blir en sköld mot 
radiostörningar från jorden). En annan poäng är att man tror att månsanden 
rymmer stora mängder av isotopen Helium-3 som förts dit av solvinden, vilket är 
ett utmärkt bränsle för framtida fusionsreaktorer. Relativt små laster av 
Helium-3 kan ge enorma energimängder och både motivera och finansiera 
månkolonier. Och på något sätt är det ballare med kolonier på en näraliggande 
himlakropp som vi kan se som mer än en prick och vi redan vet att vi *kan* ta 
oss till.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / ahrvid@xxxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, 
sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subject: subscribe) - och 
Fantastiknovelltävlingen (deadline 1/9).


_________________________________________________________________
Connect to the next generation of MSN Messenger 
http://imagine-msn.com/messenger/launch80/default.aspx?locale=en-us&source=wlmailtagline-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: