[SKRIVA] Kapten Frank och Jultomten (kommenterad version)
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 27 Dec 2012 16:06:34 +0100
http://www.dast.nu/novell/kapten-frank-och-jultomten
har nu pubbat min julnovell, "Kapten Frank och Jultomten". Jag har nu
också gjort en kommenterad version med alla referenser till författare
och andra markerade (inom / och / ). Sist också en uppdaterad lista på
referenserna, men jag kan ha glömt en del.
KAPTEN FRANK OCH JULTOMTEN
- kommenterad version
-
Jag är ledsen Curt, sade Planetpolisens marskalk Ezra Gurney, men det
var inte vi som sände upp kontaktsignalen över Nordpolen denna gång. Du
och dina Frankmän har nog hoppat den lilla sträckan mellan månen och
jorden förgäves.
Curt Nelson, känd över hela solsystemet som Kapten Frank, rynkade ögonbrynen
under sin röda kalufs.
Han hade kommit till Planetpolisens högkvarter i New York City
tillsammans med sina Frankmän: roboten, androiden och den Levande
Hjärnan. Utanför det stora panoramafönstret i nanokristallglas bredde
stadens välkända skyline ut sig. Bortom trippeltornen från Space Trade
Center kunde man då och då se ett större rymskepp starta och himlen var
full av små prickar. Det var luftbilar och taxis som ilade med sina
passagerare till olika ärenden i den hektiska megastaden som aldrig sov,
som var herren på täppan, höjden av allt. New York. New York. /Frank
Sinatra/
- Grag, det var du som såg signalen, sade Curt till sin mekaniske kollega. Är
du säker på vad du såg?
- Jag ställde in mina robotögon på största förstoring, svarade
metallmannen, och det var ingen tvekan om att det var en signalraket
över Nordpolen, precis som det brukar vara när Frankmännens tjänster
behövs.
- Putsade du linsen först, din Plåt-Nicklas /Thomas Funck/, retade androiden
Otho som var en annan av Frankmännen.
Från en svävande, genomskinlig låda med organiskt innehåll kom en syntetiskt
förfalskad röst :
- Sluta bråka, pojkar!
Det var Simon Wright som talade via den hemmasnickrade röstgeneratorn.
Han var den Levande Hjärnan, en levande själ /PC Jersild/ från en
framstående vetenskapsman som räddats till livet genom att hans hjärna
inneslutits i en låda med livsuppehållande system och elektronik baserad
på de allra modernaste elektronrören.
- Marskalk Gurney, sade Curt
till slut. Detta var mycket mystiskt. Det är enbart ni som brukar kalla
på oss genom signalraketer över Nordpolen. Oaktat att vi får en hel del
falsklarm varje nyårsafton.... Jag tror det här måste undersökas på
plats. Mot Kometen, mina kära Frankmän!
Kometen var namnet på Frankmännens rymdskepp, det snabbaste i solsystemet,
som stod parkerat på La Guardia-rymdflygplatsen.
Kapten Frank, roboten Grag, androiden Otho och Simon Wright tog ett
hastigt farväl och rusade ut ur Planetpolisens högkvarter. Ute i foajén
stötte de på den sköna Joan Randall, den kvinnliga planetpolisen som
Curt alltid hade ett gott öga till.
Och kanske mer än så.
- Åh, Curt!, sade Joan och lyste upp. Är det något spännande på gång? Kan jag
hälpa till?
- Joan, utbrast Curt med värme i rösten. Det är inget speciellt. Vi
fick ett falsklarm. Det är säkert bara någon nyårsraket som gick iväg
några dagar för tidigt. Men vi är på väg till Nordpolen för att
undersöka saken. Vi behöver inte din hjälp, men tack för rapporten i
förra veckan. Jag hoppas att vår lilla date till julafton fortfarande
gäller...
- Alla gånger, sade Joan och fick något romantiskt i blicken. Jag har just
varit ute och köpt en julklapp.
Kapten Frank var Joan Randalls idol, och det här utspelades på den
tiden då en ung dams idoldyrkan inte nödvändigtvis saknade något av
sexuell natur. Hjältemod, kamratskap, tjocka robotar som gudfruktigt
slogs med strålpistoler för en rättvis sak, sunt rymdliv, kyska jungfrur
som hjälptes förbi meteorstormar, vördnad för den rättmätige
jordpresidenten - se där några av de företeelser som för Joan framstod
som det högsta livet hade att bjuda. /Tage Danielsson/
- Curt, vi syns väl då, sade hon och skakade av sig sin längtansfulla
dagdröm. Puss på dig!
- Om turturduvorna ursäktar har jag fått tag på en taxi, sade Otho som kom
inrusande från gatan utanför.
Frankmännen satte sig i den gula checkertaxin som lättade från marken
och inom några minuter tog dem till rymdflygplatsen. Kometen stod
upprätt på sina fenor vid sin normala parkeringsplats. Frankmännen tog
hissen upp och spände fast sig i stolarna. Roboten Grag gick mekaniskt
igenom checklistan för start, och inom ett par minuter lyfte farkosten
till det våldsamma vrålandet från cyklotronaggregaten.
Kometen
behövde inte riktigt gå upp i omloppsbana för att göra det lilla
skuttet till Nordpolen. Otho som satt vid kontrollerna, med Grag som
andrepilot, hade plottat en mer direkt ballistisk bana. Den tog dem i
alla fall tillräckligt högt upp i stratosfären för att världsrymden i
all sin skönhet skulle veckla ut sig genom kabinfönstren.
Där kunde
de titta upp mot Lunas skiva, en klotformad juvel som var Frankmännens
hem, den gnistrande månen som vandrade tyst i sin bana. Det var bara
några timmar sedan de lämnat sitt laboratorium och högkvarter en bit
från Luna City /Ahrvid Engholm/, vid det ringberg som var deras bo. /B-O
Ringberg/
I förra veckan hade de hjälpt den lilla månstadens polis
att få fast en liga som prånglat ut livsfarligt DNA-knark.
Poliskommissarien Dustin /Engholm/ hade varit mycket tacksam för
hjälpen, som bland annat bestod av att Curt och Simon knäckt knarkets
genetisk kod. En otäck historia: när missbrukaren tog substansen kände
han sig överlägsen, som universums härskare, starkare än en ganymedisk
titaniumschakal, men samtidigt förändrades användarens DNA så att han
inom några veckor förvandlades till en dallrande geléklump. Det hade
varit ett stort bekymmer för Luna Citys städrobotar.
Otho sträckte
ut sin arm i en bisarr vinkel - hans androidskelett var mycket flexibelt
- mot en kontrollspak och förde Kometen i en långsam spiralbana ned mot
själva Nordpolen. På avstånd såg de Ensamhetens Fort med den stora
pilnyckeln som bara Stålmannen /Siegel & Schuster/ var stark nog att
lyfta, men innehavaren var ute på långuppdrag i världsrymden. Förresten
brukade Frankmännens och Titanen från Kryptons vägar sällan korsas.
- Där någonstans sköts raketen upp, sade Grag och pekade genom
kabinfönstret. Min positronhjärna /Isaac Asimov/ registrerade noga
koordinaterna.
Otho styrde närmare och plötsligt möttes de av en
märklig syn: en samling röda stugor med en enorm, nästan fabriksliknande
stuga i centrum. Små röda varelser rusade upptagna fram och tillbaka,
och som de kom närmare såg de ett hägn med fem...sex...ja, sju
hornförsedda hjortdjur.
- Vid Jupiters stora, röda näsa...fläck
/renen Rudolf/, sade Curt. Vad är det där? Hur är det möjligt? Skrev
inte miss Bojs /Karin Bojs/ i Dagsnyheterna att all norpolsis smält?
- Förlåt att jag avbryter, sade Simon Wright. Men jag vill påminna om
legenden om Sankt Nikolaus!
-
Ho-ho-ho, välkomna kära Frankmän, sade den bullrande fetlagde mannen i
rött. Det var jag som sköt upp signalraketet. Jag känner er, men ni
känner nog inte mig.
- Jag måste erkänna att jag blev överraskad,
sade Curt. Våra många uppdrag har sällan tagit oss till Nordpolen så jag
har haft dålig koll på inbyggarna här. Jag antar att ni är herr
Nikolaus, mer känd som...
- Som Jultomten, ja, sade mannen. Det är bråda dagar nu för mig och mina
nissar,men tyvärr har det dykt upp ett litet problem.
- Herr Nikolaus, du fick väl Grags önskelista, bröt Otho in. Han
önskade sig fem liter mineralolja, två dussin entumsbultar, tjugo meter
partvinnad kopparkabel och...
- Håll truten på dig, din
protoplasmaklump, morrade Grag med ett metalliskt ekande. Jag skall ta
dig i mina kobolt-durium-stål-nävar och vrida ur sig som en trasa och
sedan...
- Pojkar, pojkar, sade Simon Wright. Skärp er! Jag vet att
den Första Robotlagen /Asimov/ inte omfattar androider, men ni får
faktisk käbbla på fritiden! Nu är vi ute på uppdrag.
- Det är bäst
att ni följer med till kontoret, sade Jultomten. Ho-ho, fru Nikolaus har
ordnat med litet glögg och pepparkakor och julskinka och... Den här
vägen!
Kometen hade landat en liten bit utanför Jultomtens
nordpolenby. Sällskapet leddes av värden och ett par små nissar genom
den gnistrande snön. Midvinternattens köld var hård, med stjärnor som
gnistra och glimma, snö som lyste vit på fur och gran och lyste vit på
taken /Viktor Rydberg/. Det fanns ett myller av små röda stugor där
nissarna bodde. De kom till ett torg med en enorm julgran i mitten.
Några nissar stod på stegar och höll på att sätta upp fler glaskulor. En
stor mängd levande juleljus i granen svepte in allt i ett magiskt
ljusspel.
Vid ena änden av torget fanns ett stort stall,
uppenbarligen avsett för tomtens renar. Och vid andra reste sig vad som
liknade en jättelik lada: Tomtefabriken. Man marscherade in genom en
stor port smyckad med granris och glitter. Där inne rådde febril
aktivitet. Det var ett dunkande och ett klinkande och ett surrande från
en lång rad löpande band där alla julklappar tillverkades.
En nisse
viftade med en gummispindel för att skrämma dockor så de kunde få
hårlockarna permanentade. En annan slängde med enorm precision in
svansar i de förborrade hålen till gunghästar. En kontrollör
kvalitetsstämplade en mörkhyad docka. Ytterligare en nisse målade brädor
med schackrutig färg. /Walt Disney/
- Jag och Simon har försökt få
till sådan där färg i vårt laboratorium, sade Curt. Men vi har aldrig
lyckats. Hur i all rymden gör ni, herr Nikolaus?
- Ho-ho, sade
Jultomten. Du är inte ensam om att vara Vetenskapens Trollkarl. Några
små hemligheter måste jag få ha... Mm, jag känner doften av glögg. Kom
med nu!
Han ledde in dem till ett stort kontor. I ena änden hade
Tomtemor dukat upp ett litet julbord med godsaker. Hon stod där med
händerna i kors över magen och bjöd Frankmännen att ta för sig.
-
Tar ni glögg herr Grag, frågade hon. Annars kan jag värma upp litet
motorolja, och slänga i litet muttrar istället för nötter...
- Grag
gillar glögg, sade roboten. Etanolen är kompatibel med mitt
förbränningssystem, fett och kolhydrater i nötter kan jag transmutera...
Frankmännen försågs med muggar och tallrikar och högg in på godsakerna.
Curt såg till att injicera litet glögg i Simon Wrights vätskesystem.
Sedan var det dags för business och tomten visade Frankmännen till ett
par bekväma soffor.
- Någon försöker sabotera min verksamhet, sade
Jultomten. Titta här vilka konstiga önskelistor barnen skickar in. "Jag
vill ha ett granatgevär", säger lilla Lisa, 6 år. "Jag önskar mig en
docka, med lockigt hår och ögon som blinkar", skriver Jonathan, 5 år.
Alla små flickor önskar sig bilar, gärna pansarvagnar, stridsflygplan,
strålpistoler och så vidare. De små pojkarna vill ha Barbiedockor,
teservicer, My Little Pony, och liknande. Det är inte normalt.
Simon Wright tog till orda, från röstaggregatet i sin hjärnlåda som svävade
stilla genom sin antigravitationsmodul:
- Om endast tomten är vaken /Rydberg/ för sådant här är det lätt att
upptäcka. Jag har hört om hur Leksaker'R'Oss i sin katalog givit pojkar
flickleksaker och tvärtom, så...
- Men jag tror inte det påverkar
vad barnen skriver i sina önskelistor, svarade Jultomten. Leksaksbutiken
gjorde bara ett billigt reklamtrick. Någon har gått in och ändrat i
barnens önskningar, och tänk vad misslyckad julen blir när Lisa inte får
dockan hon egentligen ville ha, och Jonathan blir utan sin strålpistol!
Barnen kommer att gråta och de börjar hata Jultomten. De kommer att
sluta tro på tomten och det hotar hela min verksamhet. Jag som har så
många nissar anställda, och nu när arbetslösheten stiger och allt. Kan
du hjälpa mig, Kapten Frank?
Curt Nelson satt fundersam i ett
soffhörn. Han gunuggade sin skarpskurna haka och lät sin stålhårda,
rättrådiga blick svepa över rummet.
- Jag tror att jag och
Frankmännen kan hjälpa dig, svarade han till slut. Såvitt jag förstår är
det två saker som måste göras. Dels måste vi ta reda på barnens riktiga
önskningar, och det är ett tekniskt problem. Men vi måste också spåra
upp vilken ondsint kraft som ligger bakom. Jag tror det är dags att
tacka för pepparkakorna. Julafton är om bara några dagar och det finns
ingen tid att förlora!
Kometen sparade inte på
cyklotronkrafterna när Frankmännen hastade tillbaka till sitt högkvarter
på månen. Den som tittade noga kunde från jorden se ett sprakande
stjärnspår blästras över himlen då atomreaktorn gick på överväxel. Utan
att växla ett ord rusade Frankmännen till sitt välförsedda laboratorium.
Deras raska steg ekade genom korridorerna av superarmerad månbetong
upplysta av långa rader radiumlampor.
Kapten Frank var ju känd som
Vetenskapens Trollkarl och Simon Wright låg inte långt efter i
vetenskapligt geni. Nu vid geniernas återkomst till månen hade Curt
Nelson och Simon Wright ett vetenskapligt problem att lösa, och Grag och
Otho skulle som vanligt assistera.
- Vad säger du Simon, sade Curt
sammanbitet. Om vi tar den här Psykoflustorn som jag uppfann i förra
månaden, och justerar traxionflödet, kanske vi kan...
- ...modulera
nektrofältnivåerna! Men det är ju genialt, Curt! Otho, tag fram
mikrosvetsen, och Grag vi behöver 19,4 milligram tribolittrioxid!
Kvartetten jobbade koncentrerat vid laboratorieborden. Simon Wrights
låda var försedd med drag- och tryckstrålar som gjorde att han enkelt
kunde lyfta provrör och vrida på laboratorieinstrumentens finkänsliga
rattar. Otho var ovärdelig när det gällde att snabbt hitta rätt
utrustning, ty hans androidmuskler gav honom sådan fart att de kunde få
en gepard att ansöka om förtidspension. Och Grag fick ta hand om farliga
delar av experimenten, för om lektotron-stabilisatorn mot förmodan
skulle explodera kunde hans metallkropp gjord i en superstark
speciallegering knappast ta skada. Det var som en väloljad maskin när
Frankmännen skulle lösa ett vetenskapligt problem.
Röken skingrades
långsamt, och väggarna hade knappt alls tagit skada av kringflygande
splitter, när Curt till slut deklarerade:
- Jag tror vi är klara.
Nu har jag lyckats modifiera Psykoflustorn så att att den kan läsa av
barnens riktiga julklappsönskningar, på långt avstånd och i enorm
hastighet. Det är bara att koppla den till en registratorgrid...
- Redan gjort, sade Otho.
- ...så kan vi i alla fall lösa det grundläggande problemet med önskelistorna.
Frankmännen
monterade snabbt in den nya Psykoflustorn i Kometen och begav sig iväg.
Grag skötte nu spakarna och baxade försiktigt in rymdskeppet i rätt
jordbana. Det gällde att hitta precis den flyghöjd som motsvarade fem
komma elva halvvågor /Spinal Tap; även David Nessle/ - Kometens
instrument gick ofta till elva för att få litet extra kraft när det
behövdes - i nektrofältet för att Psykoflustorn via traxionavläsningen
skulle kunna registrera julklappsönskningarna. Plötsligt gick
registratorgriden igång med ett vinande. Teorin fungerade och Kometen
hade navigerat i precis rätt läge.
- Håll henne så, Grag, under
minst ett par jordvarv framåt, sade Curt. Vi sveper först norra
halvklotet och sedan det södra. Otho, du kan hålla koll på att all data
kommer in utan störningar.
- Skall ske, chefen, svarade Grag och Otho med en röst.
När det verkligen gällde hade androiden och roboten inte tid för
smågnabb och var bästa vänner. Mer än en gång hade de räddat varandra ur
livsfarliga situationer. En gång hade Otho med sin övermänskliga
snabbhet i sista ögonblicket nått fram med vaccinet mot det saturnianska
metallpesten som hotat att förvandla Grag till en stor, rostig
konservburk. Grags enorma styrka hade å andra sidan räddat Otho på
Merkurius när de var fångade i en urangrotta som höll på att kollapsa.
Registratorgriden ven i allt högre frekvenser medan Frankmännen
funderade på vem som var ansvarig för problemet med önskelistorna.
-
Kan det vara Världsfeministiska Konspirationsförbundet?, sade Simon
Wright. Jag menar, de tycker att pojkar skall tvingas leka med dockor
och flickor måste lattja med plastvapen.
- Men det kan också vara
Antikonsumtions-Ligan, sade Otho. De avskyr julen, då alla blir så
materiella och bara skall ha julklappar.
- Varför inte
Världsköpcentras Internationella Samarbetsorganisation?, kontrade Grag.
De borde ju avsky Jultomten som skänker bort sina julklappar gratis. Det
slår nog hårt mot försäljningen.
- Jag har pratat med Joan Randall
som jobbat under cover hos Feministiska Konspirationsförbundet. Den här
gången ligger inte de bakom. Hon var säker på sin sak i rapporten.
Antikonsumtions-Ligan är bara glada för att tomten minskar försäljningen
till jul. Och köpcentra tjänar ändå bra på julen och är faktiskt nöjda
och glada.
Plötsligt kom en dissonans i ljudet från registratorgriden.
- Kapten, ropade Otho. Det kommer in störningar!
Curt rusade till Psykoflustorns kontrollpanel och skruvade på ett par
knappar. Han studerade noga visarna och tog på sig en proktofonhjälm
för att kunna kontrollera signalflödet noggrannare.
- Vid alla
roterande galaxer, utbrast Kapten Frank. De här signalerna försöker ta
över barnens hjärnor och göra dem till...zombies!
Han jobbade frenetiskt med kontrollerna en stund.
- Puh! Jag har nu lyckats reversera styrkoderna, men det är illavarslande.
Samtidigt läste Simon Wright av visarvärdena och gjorde några snabba
trianguleringar i huvudet - nja, inte i huvudet, men i lådan i alla
fall.
- Curt, det verkar som om störsignalerna kommer från Mars!
- Det måste vara den illasinnade marsianske trollkarlen Ull Quorn som
är i farten igen, sade Curt sammanbitet. Grag, så fort vi fått in alla
barnens önskelistor och skickat korrigerad julklappsinformation till
tomten, skall du sätta högsta fart mot vår röda grannplanet!
Herr Nikolaus meddelade strax via sin tomtegraf att julen var räddad och alla
barn skulle nu få rätt julklappar.
Det
är ingen som riktigt vet varför den antika rymdorganisationen NASA
misstagit sig så. Det fanns visst liv på Mars och atmosfären gick
riktigt bra att andas, även om den var aningen i tunnaste laget. Nu hade
NASA i och för sig alltid tabbat sig. Det fanns väl inte ett rymdskepp
de inte kraschat, och inte en dataserie de läst rätt. När de byggt ett
rymdteleskop hade de slipade teknikerna slipat fel.
På Kometens
visiskärmar såg Frankmännen hur röda Mars snabbt blev allt större. Otho
pekade på några av de karakteristiska blåa Mars-kanalerna. Vid ekvatorn
fanns det tunna, gröna Mars-växtlager /Kim Stanley Robinson/ som uppstod
varje sommar och där hjordar av de åttabenade thoatarna betade, jagade
av de alltid lika hungriga bantharna. Här och där glimmade svaga ljus
från de städer och små samhällen som hörde till någon av de fem
marsianska färgraserna, som upptäcksresande John Carter /Edgar Rice
Burroughs/ för så länge sedan både blivit vän med och slagits mot. Där
bakom Percival Lowell Mountain /Percival Lowell/ låg förresten
uppskjutningsplatsen för projektilerna från marsianernas misslyckade
invasionsförsök av jorden 1898 /HG Wells/.
På avstånd såg de en
stor vattenislast som Rioz-Long Water Company /Asimov/ hämtat från
Saturnus ringar. Det enorma isblocket höll på att omstöpas till optimal
form för atmosfärsinbromsning, så att det någorlunda men bara relativt
stillsamt kunde landa i någon öde öken. Det var i och för sig en nagel i
ögat på Jordens styrande vetenskapsråds president Hilder /Asimov/ som
hotade med vattenblockad mot Mars.
- Rioz-Long Saturn Spaceship
till Kometen, hördes en röst i högtalarna. Kapten Kämpe /Eugen Semitjov/
vid radion. Kom inte i vägen för vår islast för den är för stor att
snabbt flytta på.
- Roger, Kapten Kämpe, sade Curt frankt till sin
vän Allan som han kände så väl. Vi skall landa direkt, så vi kommer inte
i er väg.
- Jag heter inte Roger utan Allan, sade kapten Kämpe.
Åh, jag fattar: "uppfattat". Det kommer en last från Van Rinj Ice Trade
/Poul Anderson/ efter oss också. Det blir gott om is till marswhiskyn i
år!
Simon Wright och Grag var upptagna av att scanna igenom
Kometens enorma bibliotek av mikrofilm, för att hitta spår efter var
odågan Ull Quorn kunde tänkas uppehålla sig.
- Jag hittar en adress
här i telephot-katalogen /Hugo Gernsback/, delen för Nordvästra Mars,
V-Ö, sade Grag: Quorn, Ull, ondsint trollkarl, Brackettplatsen 13,
Sinharat /Leigh Brackett/...
- Kan han verkligen vara så dum att han skriver upp sig i
telephot-katalogen?, undrade den Levande Hjärnan.
- Det är superskurkars klassiska övermod, sade Kapten Frank. De tror
att ingen kan komma åt dem och att de är oövervinnliga. Det är samma sak
som får dem att i slutscenen avslöja sina hemliga planer strax innan
hjältarna kan fly och korsa planerna. Men detta förenklar onekligen
grisjakten /PC Jersild/. Han är ju ett riktigt rymdsvin!
Vakter
gick omkring med sina typiska Ray-guns på Bradbury Interplanetary
Spaceport /Ray Bradbury/. Grag hade parkerat Kometen på sitt vanliga
ställe och de förflyttade sig raskt till ett mindre raketplan, som deras
tacksamma vän Dejah Thoris, prinsessan av Helium /Burroughs/, ställt
till deras förfogande.
De landade på en P-plats i Sinharats
/Brackett/ utkanter. På avstånd blixtrade en stor holoskylt som
välkomnade spelsugna till Malacandra-Casinot /CS Lewis/. Bredvid kämpade
reklamskylten för Barsoom Bar /Burroughs/ om uppmärksamheten. En
fyrarmad, grön lapplisa med musgrått hår /David Bowie/ kom emot dem, men
stannade och viftade avvärjande när de såg vilket sällskapet var.
-
Fröken, sade Curt chevalereskt. Vi är nya här och känner oss som
främligar i främmande land /Robert Heinlein/, så vet ni hur man hittar
till Brackettplatsen 13?
- Det är en ära att få tjäna er, Kapten
Frank, sade lapplisan. Låt mig upplysa om svaret på er fråga. Ni tar H G
Wells /Wells/ Boulevard därborta rakt fram tills den korsas av Erik
John Stark-gatan /Brackett/. Tag den till höger förbi Podykayne-gränden
/Heinlein/ så kommer ni snart till Brackettplatsen.
Frankmännen kom
närmare nöjesdistriktet. Några matroser slogs vid en danshall. Jösses,
se hur de där grottmänniskorna gick på! Det var en riktig freakshow. Och
polisen bankade fel kille på skallen. På Mars var det livat. /Bowie/
Men snart var Frankmännen framme vid sitt mål. En enslig byggnad som
liknade ett de ondas kloster /Jersild/. Det utstrålade en isande känsla
av köld som var otäck.
Då knackade de på dörren... /Fredric Brown/
- Ja, vad skall man göra, muttrade Kapten Frank. Han verkar inte ha någon
ringklocka.
En betjänt öppnade.
- Ni är väntade, sade han torrt. Den här vägen, om jag får be.
- Men vad skådar mitt nordvästra öga, sade den onde trollkarlen när
Frankmännen letts in i en enorm sal full med glittrande ädelstenar
infattade i väggarna. Trollkarlen får besök av en plåtman, en
fågelskrämma, ett fegt... /Frank L Baum/
- Jag tror ni misstar
Oz...oss /Baum/ för några andra, sade Curt kyligt. Vi har avslöjat era
onda ränkor för att förvandla jordens barn till zombies och genom min
vetenskapliga skicklighet är jag rädd att era psykoflustersignaler inte
längre når fram. Men varför måste ni förvränga barnens julklappslistor
samtidigt?
- Om man kan göra två onda saker samtidigt, varför nöja
sig med en, käre Kapten, sade Ull Quorn. Jag skall nog kunna modifiera
mina signaler så att de fungerar igen, och ni inser förstås att ni är
maktlösa här i mitt högkvarter. Medan vi talat har jag startat
krafturlakningsfältet. Grag kommer inte att ha mer styrka än en ordinär
dammsugare. Otho kan möjligen komma trea i friidrotts-DM för 75+. Och om
ni drar er strålpistol, Kaptenen, skall ni märka att den räcker för att
rosta bröd, men bara en skiva. Så det är bara att titta på medan jag...
Men vad gör ni!
Otho hade visserligen inte sin vanliga snabbhet,
men det hade inte hindrat honom att undersöka de juvelprydda väggarna.
Han hade lirkat loss några smaragdliknande stenar och nu gav han dem
till Grag som stoppade in dem i en blyinklädd behållare på sin mage.
I nästa ögonblick slogs ett stort hål upp i väggen till salen, och en
figur i blått, rött och gult med ett stort "S" på bröstet /S&S/
uppenbarade sig. Blixtsnabbt förvandlade han Ull Quorn till ett litet
väl inknutet paket. Han avslutade det med att göra en fin liten rosett.
- Det här får bli min julklapp till dig, käre Kapten, sade Stålmannen.
Tack för att ni avlägsnade den gröna kryptoniten som Quorn hade i
väggarna, Otho och Grag. Det är den som alltid hindrat mig från att
ingripa mot den här illbattingen.
På julaftonskvällen satt
Curt Nelson och Joan Randall, som flugit upp från jorden, på Luna Citys
/Engholm/ bästa restaurang. De hade just beställt in algchampagne och
venusianska jätteostron.
- Du förstår, sade Curt. Min vän Clark
K...jag menar Stålis /S&S/ var visserligen på interstellärt
långuppdrag, men jag visste att han skulle komma hem. Så jag lämnade ett
meddelande hos hans agenter, Siegel & Schuster Inc, om vart vi var
på väg och bad honom titta förbi. Jag visste att Quorn brukade samla på
glittrande stenar och att det nog fanns kryptonit i samlingarna, så
planen var hela tiden att Otho skulle hitta det och Grag skulle
oskadliggöra stenarna.
- Och du ordnade julklappslistorna så alla
barnen blev glada, sade Joan beundrande. Psykoflustorn snabbläste väl
helt enkelt barnens tankar?
- Just det, svarade Curt med ett
leende. Tack förresten för molekylkvantifikatorn, Joan. Modell 4711E,
precis vad jag önskade mig! D-modellen som vi har i laboratoriet börjar
bli litet sliten. Och jag har en julklapp till dig. Jag råkar veta vad
du önskar dig, hetast av allt. Du förstår, psykoflustorn kunde också
läsa något äldre, vackra flickors tankar...
Curt viftade med låsöppnarkretsen till ett hotellrum som han hyrt för den
långa månnatten och blinkade med ena ögat.
Men vad som egentligen utspelades mellan de unga tu bland
syntsidenlakanen i Buzz Aldrin Hotel /Buzz Aldrin/ lämnar vi åt
fantasin.
För det här är en anständig rymdäventyrsnovell.
--Ahrvid Engholm
Not:
Utöver att allt utgår från Edmond Hamiltons pulphjälte Kapten Frank
(känd från Jules Verne Magasinet på 1940-talet, se
http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/?p751) har novellen referenser
till Walt Disney, Viktor Rydberg, Jerry Siegel & Joe Schuster, Leigh
Brackett, Ray Bradbury, Ahrvid Engholm, H G Wells, Edgar Rice
Burroughs, Percival Lowell, PC Jersild, Kim Stanley Robinson, Frank
Sinatra, Robert Heinlein, CS Lewis, David Bowie, Fredric Brown, Isaac
Asimov, Eugen Semitjov, B-O Ringberg, Poul Anderson, Tage Danielsson,
Karin Bojs, Spinal Tap, Frank L Baum, Thomas Funck, David Nessle, Hugo
Gernsback, Buzz Aldrin renen Rudolf och kanske en och annan jag glömt.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier
i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på
SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen,
http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081454 / YXSKAFTBUD, GE
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Kapten Frank och Jultomten (kommenterad version) - Ahrvid Engholm
