Detta var min julnovell förra året (postad här på SKRIVA 22/12) som jag återpostar, av ett särskilt skäl. Sällskapet Novellmästarna fick för sig att jag ville ha den till julnovell till vårt julnovellpaket 2007. Jag är skeptisk. Mina "personliga" julnoveller skriver jag för skojs skull och de får gärna ha en del skämtsamheter, och de sänds ut till vänner och bekanta som en julhälsning; det är annat än Novellmästarnas novellpaket, som går i tidningar med totalt 100 000-tals läsare. Det sade jag också till mina kompisar i NM. Jag bad dem fundera på om de verkligen tycker att novellen duger som julnovell. SKRIVA:s medlemmar får gärna ge sina synpunkter också. Och som förklaring har jag bifogat en lista på 20-talet olika interna referenser och skämt i novellen (som jag lagt sist). Fundera på om ni tror att detta är något som kunde gå i er dagliga lokaltinding julen 2007 - undertecknad är tveksam, som sagt... --AE
----- Jag såg inte mamma kyssa tomtenTure och hans vänner hade som vanligt samlats för sitt traditionella pubmöte. En viss dag i månaden tog man några öhl på Storsjöodjuret på Wollter Yxmordsgatan 5. Det var strax innan jul och utanför de ångande fönstren föll nysnön pittoreskt. De hade beställt in några öhl som nu bars in av en manlig servitör. - Tack för öhlen, sade Ture och betraktade de skummande bägarna. Men ni lär ha en Stella här. Var är hon? - Hon är inte här, sade servitören och ställde fram öhlen tillsammans med ett litet fat julskinka. - Jag tror inte Stella finns, sade Pelle Stjärnkvist (ibland gemenligen kallad Raket-Pelle, då han brukade koka krut hemma i köket till sina hembyggda raketer). - Det är ingen som har sett henne sedan 1880-talet ungefär, sade Johan Bensin med en lätt poetisk överdrift av samma slag han brukade uppvisa som diktarkomet. - Sam påstår att han sett Stella, påpekade Ahrvid och tog en bit skinka. Någon som sett senapen? - Å andra sidan har ingen sett Sam på länge, sade Sten Cilling. Senap måste du ha! - Han är väl i Paris, vid Seine där örnar sam, sade Johan, som poeten sade. - Det påminner mig om hur jultomten försvann och jag förstörde jules magi, sade Ture och tog en klunk öhl så att skummet lade sig som rimfrost kring hans mun. Jag var fem år. Det kan nog räknas som mitt första fall. Det snöade ungefär som idag. Tillräckligt för att dölja gårdagens fotspår, men inte så mycket att ny snö hann lägga sig särskilt snabbt. - Berätta Ture, hur du förstörde julens magi, sade Pelle. Julskinkan har rymt - eller? Kan jag få litet skinka!
Efter ett tag lugnade sig kluckandet av maltdryck och tuggandet på animalier och Ture började berätta hur han förstörde julen: Familjen Storm bodde vid denna tid i en tråkig förort. Vi hade ett litet hus strax utanför Pittja. Ja, ni hittar inte det namnet på T-banekartan. Man bytte senare av någon anledning namn på stationen. Själva centrum var en sådan där typisk miljonprogramshåla. En krog, som idag är pizzeria. Konsum. En damfrisörska. En nedlagd biograf som nu övertagits av Kulturföreningen och visar skolteater och svartvita ångestfilmer av Ingmar Bergman. Ett betongtorg som utgjorde ett pefekt blåshål för vindpinade själar att vilset driva omkring på. Det var jag och min lillasyster Tuttan, och pappa Tore Storm och mamma Turild. Hela familjen hade varit hemma hela dagen. Det var julafton, det kom lätt nysnö singlande och paketen låg under julgranen. Allt var julförberett. Jag hade just lyckats hindra Tuttan att tutta eld på granen och mamma berömde mig.
- Bra Ture, sade mamma. Du blir säkert brandman när du blir stor. - Nej, jag skall bli astronaut, svarade jag. - Du är för ung, sade pappa. Du får vänta i 14 år, minst.Vi satte oss ned för att titta på Kalle Anka. På den här tiden var det förstås i svart-vitt, och man hade ännu inte börjat censurera allt politiskt inkorrekt. Alltså sköt Kalle fortfarande med kulspruta mot den irriterande fågeln och tomten lastade en krullig negerdocka (man sade så på 60-talet) i sin säck. Nu för tiden tar man ju bort mer och mer av Disneys julfilmer. Jag har hört att man tänkt ta bort Askungen då den visar opassande könsrollsmönster. Medan vi satt och tittade reste sig pappa Tore, ursäktade sig och sade att han glömt att köpa kvällstidningen. Han drog på sig skor och ytterrock och försvann ut i kvällningen. Jag minns att jag tittade ut genom fönstret och såg honom försvinna i det lätta snöfallet bakom garaget vid tomtgränsen. Jag noterade att vägen bortom tomtgränsen verkade vara alldeles nyplogad och plogbilen hade också strött ut sin bruna sand. Sedan distraherades jag av att Piff och Puff öppnade eld med en kanon som sköt nötter. Just som Disneyprogrammet var slut ringde det på dörren. Mamma Turild hoppade till och utbrast att det nog var tomten, och så synd att pappa inte hunnit komma hem... Hon öppnade dörren och in klev en konstig figur i illasittande röda kläder med vita kanter. Ansiktet var täckt av en tomtemask, och jag minns att jag trodde att tomten föredrog att ha mask för att skydda ansiktet mot kylan. Det blir ett enormt vindrag när han far som en skottspoling med sin släde. Tuttan satt alldeles tyst, nästan rädd. Jag var litet mer stursk, för jag hade hört rykten på lekskolan om att tomten var en bluff. Det brukade vara ens pappa *som klädde ut sig*. Ett rent bedrägeri alltså. Kanske väcktes mina detektiva instinkter här. Ett bedrägeri måste avslöjas! Tomten sade sina fraser om det fanns "snälla barn" och kastade en blick på Tuttan och de levande ljusen. Lillasyrran öppnade sina paket med gosedjur och målarkritor (som under juldagen applicerade på tapeterna) och diverse kläder. Jag fick förutom de tråkiga mjuka klädpaketen också en modellraket i plast och det jag önskat mig framför allt: experimentlådan Den lille atomfysikern. Jag minns fortfarande hur lådans innehåll glödde hemtrevligt i mörkret. Det här var innan radioaktivitet blivit farligt. Medan vi prasslade med pappren sade Tomten att han måste hasta vidare. mamma visade honom ut i farstun. En stund senare kom pappa tillbaka med andan i halsen. - Jag mötte en konstig man på väg hem, sade han. Det är inte vanligt med slädar i dessa trakter, men det var mörkt så jag kunde inte se ordentligt... Sedan slängde han vad som troligen var gårdagens kvällstidning till mamma.
- Vi hade besök, sade mamma. Vad synd att du missade det, älskling.- Det var tomten, tjöt Tuttan som uppenbarligen gått på hela showen - treåringar tror på vad som helst.
Det gör inte femåringar. - Dumma Tuttan, sade jag. Det var inte tomten. Det var pappa.- Dumheter, sade mamma. Det var tomten. Vi har ögonvittnen. Du hörde själv att pappa mötte tomten när han var på väg hem. - Det var i alla fall pappa, sade jag något surmulet. Och jag skall bevisa det, mamma! Jag skall bli deckare, som Helgonet på TV. - Men du får ju inte se Helgonet, sade pappa. Och jag trodde du skulle bli astronaut? - Jag skall bli deckarastronaut. Och jag ser Helgonet när du och mamma somnat framför TV:n.
De övriga på Storsjöodjuret hade åhört denna rörande berättelse med nostalgiska öron. De mindes hur det varit när de själva var barn. Johan Bensin brukade till exempel formulera obegripliga och osammanhängande julklappsring. Pelle Stjärnkvist kände sig varm inombords när han hörde om modellraketen. - Nå, lyckades deckarastronauten bevisa att tomten var pappa då? undrade Ahrvid. - Jajamen, sade Ture. Kan ni lista ut hur? Jag har faktiskt givit er alla ledtrådar ni behöver. Jag kan ge en ledtråd till. Beviset krävde att lille Ture tog en tur ut till farstun. - Jasså, sade Sten. Du såg mamma kyssa tomten när hon visade honom vägen ut.
- Jag såg inte mamma kyssa tomten, svarade Ture.- Då vet jag, sade Johan. Du tittade på kvällstidningen, och såg att det var gårdagens tidning. Du insåg att pappa inte kan ha köpt en kvällstidning då det var en gammal tidning. Ah, poesin i dessa kvällstidningsrubriker: Redigerarchock med löpsedelslycka... - Jag var faktiskt för liten för att läsa ordentligt, sade Ture. Jag kunde mödosamt stava mig igenom TV-tablån för att se när Helgonet sändes, men det var allt. Det var senare som jag insåg att det måste ha varit gårdagens tidning. - Hm, sade Pelle. Du sade att det krävdes en tur ut till farstun. Men du kan inte ha sett det genom snö på skorna. Din pappa hade ju varit ute och borde ha snö på skorna.
- Det var inte beviset för tomtefalsariet.- Då såg du spåren i snön. Du såg att det var två utgående och två ingående spår med samma skor. - Inte alls, sade Ture. Som jag sade kastade jag bara en blick ut genom fönstret. Det är inte nog för att studera snöspår, och definitivt inte på avstånd, i mörkret. Jag var alldeles för upptagen av att fundera på hur jag skulle utforska atomkraftens mysterier. Och så måste jag vakta experimentlådan mot min syster, så att hon började tugga i sig plutonium eller på något sätt få ihop till en atombomb för att spränga de närmaste kvarteren.
Sällskapet satt fundersamt och tuggade i sig den sista skinkan. Ahrvid drog några dåliga vitsar, som dock bara gav några plågade stönanden i belöning. Alla tänkte. - Jag ger nästan upp, sade Sten. Jag har spekulerat kring väldigt exotiska idéer. Att du tog något radioaktivt material och strödde på tomten, och sedan använde du en geigermätare på din pappa. Men det låter långtsökt.
- Det är mycket långsökt, sade Ture. - Så hur gjorde du då? frågade Pelle.- Det var inte så svårt egentligen. Jag gick ut i farstun och tittade på pappas skor. Men inte efter snö, utan efter sand. Jag sade ju att vägen utanför just plogats och sandats. Vi hade ingen tidningskiosk på tomten, så för att köpa tidningen måste pappa ha gått på den nysandade vägen. Det fanns inte ett sandkorn på skorna. Och då insåg jag att pappa bara gått till garaget, bytt om till tomte där, och sedan gjort den korta garageturen omvänt från den förmenta kvällstidningsexpeditionen. - Det var en trevlig julhistoria, sade Johan. Du kanske inte blev astronaut, men det var ingen dum detektivbragd. Från en femåring får det mig att häpna! Nu bjuder jag förbaske mig på en grogg! - Tackar som bjuder! sade Ture. Nästa gång berättar jag kanske vad jag använde Den lille atomfysikern till...
--Ahrvid EngholmOch här alla interna skämt och referenser (iaf de jag nu kunde identifiera):
1) Jag använder tricket med en "tall tale" från en bar, refererande till en tidigare novellserie av mig som varit precis så. Jag dyker själv upp som namn! 2) "Storsjöodjuret" på "Wollmar Yxmordsgatan" refererar till existerande möten på Loch Ness på Wollmar Yxkullsgatan.
3) En Stella jobbar på Loch Ness.4) Stella är också namnet på ett påstått, mytiskt tidigt sf-magasin (som Sam J Lundwall hävdar finns men ingen annan lyckats se, på KB eller Carolina Rediviva eller annorstädes). Det skulle ha funnits på 1880-talet.
5) Namnet "Sam" används. 5) Jag känner en person som brukat koka sockerkrut i köket.6) "Raket-Pelle" är ett skämtnamn jag använde i vissa sammanhang för 25 år sedan. 7) "Johan Bensin" är också ett skämtnamn, som jag använt väldigt mycket (det används än idag).
8) Sten Cilling refererar till en existerande person.9) "Senap måste du ha" är från dialogen "korven" (Lasse O'Månssons och Bertil Petterssons). 10) "Har julskinkan rymt" refererar till en skämtsam julsång med Sven Melander. 11) "Vid Seine där örnar sam" refererar till en känd pekoraldikt från Pegas på Villovägar. 12) "Pittja" är avsett att referera till stockholmsförorten "Fittja" (men det kanske folk fattar ändå).
13) Tuttan Storm är en person ur Ture Storm-mytologin/bakgrunden.14) "Du får vänta i 14 år" (på att bli asgtronaut) refererar till att det var så länge Christer Fuglesang fick vänta p åatt få komma upp. 15) "Johan Bensins" obegripliga julklappsrim är en del av mytologin kring denna figur. 16) "Den lille atomfysikern" refererar till en experimentlåda för barn, som fanns på typ 50-talet. (Jag har sett bilder av den på nätet.) 17) "Redigerarchock med löpsedelslycka" refererar förstås till dagens kvällspress. 18) Jag undrar om inte det här med tomtespår i snön vagt refererar till något med Ture Sventon av Åke Holmberg? Jag minns inte säkert.
19) Prat om dåliga vitsar refererar till mig.20) "Nu bjuder jag förbaske mig på en grogg" refererar till hur det gick till när sf-tidskriften Häpna! grundades på 50-talet. Förlagsägaren KG Kindberg sade detta till Sture Lönnerstrand, när den senare föreslog namnet Häpna! Till saken hör att Kindberg ansågs snål, så när han bjöd på en grogg var det stort.
-- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! ----- SKRIVA för sf, fantasy och skräck * Sveriges äldsta skrivarlista grundad 1997 * skriva-request@xxxxxxxxxxxxx för abonnemangsskommandon
