[SKRIVA] Faaanfiction: Striden vid OK MacKen
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 12 Jun 2008 14:47:19 +0200 (CEST)
(En s k faaanfiction, dvs en novell som utspelar sig mot sf-fandombakgrund.
Kallas också fanfiction; det som senare kom att kallas fanfiction tillkom långt
efter sf-fandomens fanfiction, som aldrig handlade om att skriva fortsättningar
av andras verk. Novellen alluderar förstås på existerande saker, både i det
stora och det lilla. Det är en av poängerna med faaanfiction. Den som vill
fördjupa sig mer i det här med faaanfiction bör läsa det klassiska verket The
Enchanted Duplicator av Walt Willis och Bob Shaw, som finns på http://www.dcs.
gla.ac.uk/SF-Archives/Misc/tedcopy.html . --AE)
Striden vid OK MacKen
eller
Svindlande hemorröjder
- Belly the Kid, ge upp! skrek Wyatt Storm med myndig stämma. Du har inte en
chans. Ni är omringad.
Storms män spände med ett utdraget kluckande sina vapen, för att understryka
allvaret. Solen låg het och dallrande över den lilla byhålan Fandom Creek. Det
var snart middagstid. Hettan var olidlig. Till och med kaktusarna verkade be om
nåd i värmen.
- Men jag är ju Sheriffen!!
- Ha, det där märket har du köpt i en leksaksbutik. Efter att du själv fyllt
i valsedlarna i det så kallade sheriffvalet. Om du nu alls ens kan skriva...
- Det hade jag ju medhjälpare som kunde...jag menar, jag vet inte vad du
talar om!! Du skall alltid bråka!!
Belly the Kid började låta desperat.
- Den som började bråka är mr "sheriffen" Belly the Kid. Det vet alla. Vi
hittade högen med de förfalskade namnteckningarna. Vår självutnämnde "sheriff"
har länge nog kommit undan med att råna befolkningen här i Fandom Creek. Och
jag, Wyatt Storm, är en US Marshal alldeles på riktigt, och skall sätta stopp
för det. En marshal smäller högre än en självutnämnd leksaksheriff.
För ögonblicket var det stilla vid OK MacKen. Kanske för stilla. Wyatt
Storms flämtade i hettan där de var utposterade för att omringa The Belly
Gang. Det torra dammet bet sig fast i ögon och lungor.
Marshal Storm visste att han hade råd att vänta ännu ett tag. Men det hade
knappast Belly the Kid. Wyatts män hade vatten.Snart skulle solen stå som högst
på himlen.
I sitt sinne rekapitulerade Wyatt Storm allt som hänt. Någon dag skulle kanske
hans barnbarnsbarn höra historien, och då var det bra att veta hur det gått
till.
- Wyatt, hade hans chef sagt. Det står inte väl till i Fandom Creek. The
Belly Gang har tagit över och bedrar folket på deras surt ihopsamlade slantar.
Samlar ihop dina bästa män och tar hand om saken.
- The Belly Gang... Är det inte Belly the Kid som...
- Just det, sade chefen. Han brukar utannonsera en "fond" och så förfalskar
han namnteckningarna och tar pengarna själv. Han är besjälad av att bestjäla,
liksom.
- Det är ju inte bättre än att råna en dilligens! Förresten trodde jag att
Belly the Kid var analfabet.
- Han har medarbetare som kan fylla i förfalskningarna. Vi har sett dem. När
kan du fara, Wyatt?
- I morgon bitti. Låt mig bara samla ihop mina mannar.
Han hittade sin bror Virgin Storm i en bordell. Han brukade hänga där utan en
aning om vad han hade där att göra. Den lojale men sjuklige E E "Doc"
Hollismith fann han som vanligt på krogen. Han satt där vid sitt stambord djupt
involverad i ett vilt parti Stora Mossen.
- Du bluffar, sade Docs motståndare. Det finns ingen station som heter
Blåsut... Bara namnet är ju alldeles för satisfierande av roandekravet.
- Syna mig, om du törs, sade Doc lugnt.
Wyatt väntade tills Doc kunnat håva in den nätta vinsten och tog honom sedan
åt sidan.
- Vi har fått ett nytt uppdrag, sade han till Doc. Jag har fått tag på
Virgin och de andra. Vi drar i mogon bitti.
- Hur, men vart?
- Till Fandom Creek, Doc
- Fandom Greek? Är den hålan bebodd av de där banjospelande halvturkarna som
bor i ruiner, luktar fisk och dricker blaskigt vin som smakar ruttet trä?
- Nej. Fandom Creek var det. Och det är dags för en visningsned med Belly
the Kid.
- En showdown... hostade Doc. Jag tror jag förstår. Jag har länge nog velat
få näven om hans stripiga hår och skalpera honom. 'Noff said.
- Det skulle jag kunna kväda ett skaldestycke om, sade den evigt muntre
Johnny Comet.
- Nej, låt bli! kved alla andra.
Wyatt Storm och hans posse red iväg red iväg när solens första strålar
glimtade fram över bergen. Det var ett storslaget landskap. På avstånd sågs
kaliforniska stepphöns utföra sin ystra dans medan prärievargen släpade städet
från Acme upp till höjden. Kaktusar stack ut i landskapet över vilket torra
buskbollar drev i vinden. Vilda libertarianer kunde ses häcka vid kaktusarna
och utsöndra sina karaktäristiska läten: "släppkak-tusgift-fritt-ti-ti-ti,
släppkak-tusgift...".
Här och där fanns en uttorkad och övergiven brunn, som inte ens kunde roa
Brunner. Den isande känsla av köld som sipprande in över den stora prärien var
otäck.
Det var en svindlande fond som sällskapet av råbarkade cowboys hade framför
sig.
Kvällen innan hade man gått igenom fallet på marshalkontoret.
- Det är viktigt att alla inser att den här historien har
verklighetsbakgrund, sade chefen.
Han visade dem dokumenten man samlat in. Förfalskning efter förfalskning,
högar med dokument med påhittade signaturer.
- Det var inte länge sedan, sade chefen. Vi får gå till '87, ni minns
plutoniumrushen i Crottled Greeps. Belly-gänget påstådde de hade en fond för
välgörande ändamål. Det kallades en FAN-fond...
- Vad står det för?
- Food And Nutrition. De lurade i folk att de samlade pengar för svältande
indianbarn, och så förfalskade de papprena och snodde pengarna själva. Det är
då han lurade äppelkindade, små söta barn, men också då han är högeligen
pueril, han fått namnet "the Kid",.
- Banditer! hostade Doc. De rånar de svältande. Kan man sjunka lägre...
- Det kan man, sade chefen. Belly the Kid tänker upprepa svindleriet. Här,
en arresteringsorder, undertecknad av guvernör Dennis Blum.
Wyatt hade en kartskiss för att hitta vägen. Man måste ta sig genom passet i
Gafia Mountains och sedan följa Fandom River, innan den avvek i den lilla
Fandom Creek. Och där, i kanten av en stinkande sumpmark, låg den lilla byhålan
med samma namn. Det var trakter som gjorts legendariska av vilda västerns store
krönikör John West, eller mellanstore krönikör - nå han hade i alla fall
skrivit en bok.
Wyatt Storms posse red förbi en liten koloni av Bellis Perennis.
- Förr användes de där häxblommorna i hemska trolldrycker, hostade den
medicinskt kunnige "Doc" - han var i alla fall nästan tandläkare. Bara man kom
nära en sådan där bellis fick man hemska utslag och började må illa. Vi skall
stoppa det slemma häxeri som håller
Fandom Creek i sitt våld. Det är ett omen att såg denna uppsättning bellis
pe... Men vad var det?
- Är det prärievargarna som ylar, undrade Virgin.
- Lugn, sade Wyatt lugnt. Det är bara Johnny Comet! Han blev så inspirerad
av blomrabatten att han började dikta... Har jag inte sagt åt dig att låta bli!
- Inte ens prärievargar skulle inte ge ifrån sig ett så infernaliskt oljud,
sade Doc. Det är förbjudet i coyote-protokollet.
Samtidigt i Fandom Creek. The Belly Gang satt bakom galler, men ännu bara
gallren till Laissez Faire Banque där man delade upp pengarna man svindlat åt
sig.
- Ha!! sade Belly. Fyll i det där pappret också, så får vi mer!!
- Låt gå, sade John Heny Holyfart. Vi säger i efterhand att han "råkat"
fylla i denna s k "fullmakt". Tyvärr har inga telefoner uppfunnits än, så att
vi kan ringa runt eller påstå att vi gjort det.
- Hur var det nu med den där nya "fonden" du skulle hitta på, Belly, undrade
Matt Clumsy.
Belly the Kid förklarade upplägget. Man skulle lura i folk att man samlade
pengar till något välgörande ändamål, men ta allt själv. Det var bara att fylla
i alla papper själv.
- Vi skriver om det i lokaltidningen, Helvetes Förbannade Fittbastard-
Bladet, som vi har i vår ficka!! sade Belly.
Matt sågs gräva i sina fickor med ett osäkert leende.
- Äsch, låt mig gräva!! sade Belly. Jag är van att gräva i andras fickor!!
Men vad letar du efter?!!
- Du sade vi hade lokaltidingen i vår ficka...
- Det var en meta-metaf...meta-någonting!!
- Det går rykten om att Wyatt Storm och hans män är oss på spåren, sade John
Henry Holyfart.
- Låt dem komma!! sade Belly. Vi har våra zapguns!!
- M-men d-det sägs a-att marshal Storms posse har plonkers också... tillade
Matt Clumsy nervöst.
- Vi får väl skaffa plonkers också!!
- Jag har hört att det kanske finns hos OK MacKen, sade Clumsy. Där skall
det finnas det mesta. Hamburgare, badbollar, videofilmer...inte för att jag
förstår vad tusan något av allt detta är. Det är ju trots allt bara i slutet av
1800-talet.
- Men först till saloonen, för att fira att vi svindlat åt oss ännu mer!!
sade Belly.
I detta läge i historien är det dags att berätta om den avancerade
beväpningen i Fandom County. Om det var en sak invånarna där inte tålde var det
vatten. Därför hade alla dessa cowboys förutom ludna armar - the right to
beararms - också vattenpistoler, kallade zapguns.
Ett fruktat extravapen var plonkern, som sköt en plastpil med en sugpropp.
När projektilen med ett våldsamt "PLONK!" satte sig i offrets panna var det
läge att ge upp, gå och träffa sin skapare, bli en ex-cowboy.
Tidigare hade en skotte vid namn OK MacKen öppnat en station i Fandom Creek,
för den nya stinkande uppfinningen automobilen. Hos honom kunde man köpa allt
möjligt. Den lilla stadens förledda ungdom som inte hade råd att gå på saloonen
brukade samlas på OK MacKen och sniffa bensin. Det finns många sätt att få i
sig bly.
Nu fanns The Belly Gang i saloonen Sad & Macabre. Där pågick ett parti Stora
Mossen. Men annars var inte mycket skakande gående på.
Ack, vilken skam!! tänkte Belly. Här kommer slokörade cowboys och stirrar
omkring sig och varför... varför!!? De kan ju stråla sig i solglansen från den
min cowboyska lyskraft (eller vad det heter), bara för att mitt i natten i
mardrömsaktig fasa vakna upp och inse att de själva har varit så ocowboyska!!
Skamligt, tänker man fylld av vånda, ända tills man inser att det straff som
drabbat en i själva verket är mycket värre än att ingen pratar med en på en
enda saloon under de kommande tjugosju åren - eftersom man, om ni minns, även
gått miste om chansen att över natten bli the coolest person in the joint, rik
och berömd, och oförskämt lycklig och välmående, som jag!!
Belly hade som synes redan börjat fyllna till.
Marshal Storms män slog läger för natten en bit utanför Fandom Creek. Elden de
gjort upp på gamla medtagna Olof Möller-böcker sprakade muntert. En fullmåne
steg långsamt över horisonten och på avstånd hördes prärievargar yla. Johnny
Comet tog en klunk från en medhavd flaska raketbränsle, medan Virgin rörde i en
gryta med bönor.
I glöden från elden glänste marshalstjärnan på Wyatt Storms bröst.
- Säg mig, Wyatt, sade Doc Hollismith, hur fick du den där grannlåten?
- En lång historia, suckade Wyatt Storm. Jag har alltid varit intresserad av
stjärnorna, så jag såg till att skaffa en. Den är inte en sådan där en simpel
"sheriff" har hittat i ett cornflakespaket.
- Vad är "cornflakespaket"? undrade Virgin.
- Äsch, något som uppfinns i framtiden. Men i alla fall, marshal är mer än
en sheriff. Marshals utses federalt ellerl delstatligt, medan en sheriff bara
är till för ett county eller en sketen byhåla som Fandom Creek. Ändå kan många
TV-översättare inte skilja på en marshal och en sheriff.
- Vad är "TV-översättare"? frågade Doc. Nej, säg inte. Något som uppfinns i
framtiden. Förresten, bör man inte översätta "posse" med uppbåd?
- Det är ballare med posse, svarade Wyatt.
Bönorna delades ut och Wyatts män förtärde dem under ett ljudligt smackande
och fisande. Efter maten lade de upp sina planer.
Wyatt skulle ta några män och närma sig Fandom Creek från nordnordost.
Virgin och några pålitliga mannar skulle komma från sydsydost. Doc och ett gäng
särskilt utvalda skulle smyga in från ostnordost. Sedan skulle de förena sig
vid punkt G7 på och röra sig västsydväst mot Q8 och stanna vid P3. Där skulle
man dela sig i två grupper, ena gjorde en kringgående rörelse åt ostvästost,
och den andra forcerade vägen mot nordsydnord. Det hela var ytterst fiffigt
upplagt.
Men när det kom till kritan red man bara in och fann Belly-gänget på
saloonen Sad & Macabre.
Solen stekte. Sin frukost. Ägget blev förstås sunny side up. Solen slängde
in ett par korvar i stekpannan, och en skivad tomat, som bara skulle fräsas
litet lätt. Den skulle bli en het dag för solen, och den insåg att den skulle
behöva all energi.
Belly försökte stappla ut men vände strax tillbaka genom saloonens
flapperdörrar när han såg Wyatt Storm. Tafatt slängde han iväg några zapgun-
skurar, men de missade. Aj! Ammunitionen var nästan slut, märkte han. Han
rusade runt och väckte Belly-gänget från ruset.
- Marshal Storm och hans posse har kommit!! ylade han. Vi fick aldrig tag på
dessa plonkers väl!!?
- Vi kan nog hålla dem ett tag med våra zapguns, sade Clumsy. Men vi måste
ha plonker, och de finns på OK MacKen.
- Det är de där små ögonblicken i livet som räknas!! sade Belly.
Vändpunkterna!! De flyktiga tillfällen då man måste fatta ett beslut som kommer
att förändra tillvaron till ett silverglänsande, långt liv - talade jag om det
förresten!!? - fyllt av rikedomar, berömmelse, lycka, välmående och, viktigast
av allt, ultimate cool!! Frottera sig med Mengele!!? Forget it!! Han kommer att
stirra avundsjukt genom solglarorna utan att begripa hur jag, Belly, kunnat bli
så osannolikt mycket coolare än han och inte ens våga komma i närheten!!
- Är du fortfarande full, muttrade Holyfart.
- Would you conschider me d-d-drunk!! utbrast Belly och gjorde en halvvolt
utför en trappa.
Wyatt observerade aktivitet inom det omringade Sad & Macabre. Han
instruerade sina mannar att vänta. Tiden var på deras sida.
- Vad skall jag göra, chefen, sade Tiden och borstade av sin stetsonhatt.
- Bida, sade Wyatt. Det är du bra på.
Wyatt såg hur skuggan från kyrktornet blev allt kortare. Plötsligt flög
flapprarna till saloonen isär och Belly-gänget kom utrustande, vilt zappande.
Wyatt slängde iväg ett par symboliska skurar men markerade åt sina män att ta
det lugnt.
- De verkar vara på väg till OK MacKen, sade Doc.
- Låt dem! sade Wyatt. De kommer inte långt. Virgin är redan där.
- Men det lär finnas plonkers där, chefen!
- Det har de ingen nytta av, om jag nu läst av solen rätt, sade Wyatt
hemlighetsfullt.
Knappt hade Belly-gänget nått OK MacKen innan Wyatt omgrupperade sina
mannar. Belly-GÄNGET hade plonkers men var nu omringat.
- Belly the Kid, ge upp! skrek Wyatt Storm med myndig stämma. Du har inte en
chans. Ni är omringade.
Storms män spände med ett utdraget kluckande sina vapen, för att understryka
allvaret. Solen låg het. Det var hög middagstid.
- Jag har ett förslag, fortsatte Wyatt. Kom ut där från OK MacKen, så tar
jag med mig Virgin, Doc och så har vi en skjut-ut.
- Fast de där flyktiga ögonblicken är just det!! svarade Belly. Flyktiga!!
Ack!! Så sedan, när man om fem dagar upptäcker att man fattat fel beslut,
sitter man där överhöljd av tjugosju års skam i stället!! Wow, liksom!! Way to
go!!
- Vad tusan babblar karln om? Det låter som rena grekiskan. Har han inte
nyktrat till än?
- Det och solsting, sade Wyatt. Men jag uppfattar det där som ett ja till
mitt förslag. Virgin och Doc, gör er redo! Kom ut då Belly och ni andra lågliv!
- Måste se till att diligenserna står ordentligt uppradade och att
välkomstkommittén med hela delstatsregeringen och alla våra främsta gunmen är
på plats, inför det första av de väldiga evenemang - en gigantisk fest till
Athens, Georgias, ära - som inleder en månads festivitas, som avslutas med en
lyxkryssning världen runt på det enorma kryssningsfartyget Titanic!! Vem som
betalar!!? Äsch, no problem!! Vi har redan svindlat av alla sina pengar, och är
så chockartat, osannolikt rika och berömda att vi pröjsar själva faktiskt!!
Wyatt var på sin vakt. Antingen var detta rabblande av galenskap Bellys
sedvanliga megalomani, eller så var det en krigslist. De utvalda för duellen
vid OK MacKen gjorde sig redo. Doc spände sin plonker. Wyatt och Virgin kollade
sina zapguns.
Långsamt klev några skuggor ut ur OK MacKens innandöme. Wyatts män rörde sig
långsamt framåt. Det enda som kunde höras i stillheten var en tyst bris och
hemglassdilligensen ett par kvarter bort. Det kastrade lätt i gruset när någon
tog ett steg. Det var spännande cowboys.
Plötsligt. En rörelse. En hel serie snabba rörelser. SWOSH! CRACK! SEFF!
Salvor som avfyrades. KA-BLUFF. Detta korta ögonblick skulle under åren spelas
upp i ultrarapid i Wyatts inre.
När dammet skingrat sig låg Belly-gänget oskadliggjorda i den snustorra
sanden.
- Det gick lättare än jag trodde, sade Virgin. Jag kände hur någon försökte
träffa mig, men det var ett blankskott.
- Och jag fick en plonkerpil i pannan, sade Doc, men den fastnade inte, så
den var ofarligt.
- Men våra vapen var nyladdade och skarpa, sade Wyatt. Det gick precis som
jag räknat med.
- Vad i all världen hade du räknat med, sade Virgin medan de petade på de
utslagna kropparna med sina tåspetsar.
- Det hela var enkelt, sade Wyatt. Belly-gänget hade bara spånken och ingen
riktig ammunition. De hade varit på Sad & Macabre hela natten, och där finns
ingen ammunition. De måste fylla sina zapguns med whisky, men att skjuta whisky
på en cowboy ger ingen effekt. Det är *vatten* vi inte tål! Och så räknade jag
med solen...
Solen hade nu passerat zenit men gassade fortfarande obarmhärtigt.
- Whisky i deras zapguns började nu avdunsta i hettan. Spånken har lägre
kokpunkt. Och de hade inget vatten att blöta spetsarna på plonkerpilarna med,
så de blev ofarliga. Belly-gänget var helt enkelt chanslösa. Nu blir det inga
mer fanfondsbedrägerier mot allt hederligt folk i Fandom Creek.
Wyatts män tog sig in i Laissez Faire Banque och säkrade mer dokumentation
om fondsvindleriet. De gjorde listor och gav tillbaka pengarna till de
tacksamma invånarna i Fandom Creek. Först framemot kvällningen red Wyatt och
hans män hemåt. Cowboys skall ju rida bort mot solnedgången. Man ville inte
svika traditionerna. Belly och hans skurkgäng hade försökt svindla och bedra de
hederliga Fandom-invånarna, men fått sitt straff. Plötsligt kom Wyatt att tänka
på en sak till.
- Du Doc, sade Wyatt. Ytterligare en sak var till vår fördel i striden vid
OK MacKen.
- Du menar, förutom att vi hade rätten på vår sida, och att man skall klämma
åt skurkar och bedragare?
- Du kanske noterade hur förvirrade de var, särskilt Belly själv. Hans
ointelligenta rabblanden, till exempel. Han var inte bara full som en kaja,
utan drabbats av supersolsting. Du förstår, de blev överhettade. De hade inget
att fläkta sig med, för i det där fake-gänget fanns inte en enda real fan.
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
